"Parkerade vid en festlokal vid Storsjön, alldeles vid bron som öppnas för båtar. Jag satt kvar i bilen. Vi hade inte några gäster när vi gifte oss, ingen fest. Det var ett helt igenom praktiskt arrangemang eftersom vi skulle köpa hus på landet och planerade för barn, vi behövde bara legalisera oss för detta fast vi sa att vi hatade äktenskap. Såg nu gemensamma vänners ryggtavlor, hans mamma vinkade men kom inte fram till bilen. Såg ryggen på hans nya fru, hennes långa fläta och vita klänning, ville kliva ut ur bilen och ge henne en kram, viska syster i hennes öra. Det hade varit lika eljest som om jag dykt upp på festen oinbjuden, packad, i min gamla bröllopsklänning, grön och silvrig, köpt på Röda korset för en hundring (jag skulle inte ens komma i den längre). Nu hade jag mysbyxor på och min T - shirt med trycket Lilla snubbe akta dig. Såklart var det uttänkt. Barnen vältrade in i bilen, den yngsta med en smekning över min kind, den äldsta svarade kort och undvikande på mina frågor om dagen, skyddade mig."
Från sidorna 142 och 143 i Systrarna av Anna Jörgensdotter