Veckans mening v. 24 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en läsutmaning på lördagar som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening ur vår läsning som av någon anledning fått oss att stanna upp. Min mening kommer från sidan 237 i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. 

""Något fruktansvärt är på väg hit," lyckades hon förklara, "som en spis som släpar en by efter sig."

(När järnvägen kom till Macondo.)
 

Fem en fredag v. 24 2022: Antingen eller

 elisamatilda: Fem en fredag v. 24: Antingen eller.

1. Äter du hellre pinnglass eller mjukglass? Pinnglass. Allra helst en kula i våffla
2. Väljer du en fysisk bok eller ljudbok? Fysisk bok
3. Vara för kall på vintern eller för varm på sommaren? För kall på vintern
4. Bada i pool eller hänga på strand? Hänga på strand
5. Vakna till solsken eller somna till regn? Vakna till solsken
 

Samling

Natasha Brown väckte berättigat uppseende när hennes debutroman Assembly kom ut i juni 2021.  Romanen handlar om en ung, vacker, färgad kvinna i London som arbetar inom ett manligt område, nämligen finansvärlden. "Finansbranschen var den enda tillgängliga vägen uppåt. Jag hade bytt mitt liv mot en skärva av medelklassens bekvämlighet. Mot en framtid." Hon är namnlös; hon är född i London; föräldrarna är födda i landet; hon har arbetat hårt och medvetet för att göra sin klassresa. Men det kvittar hur framgångsrik hon är - hon är en outsider. Både på kontoret och överallt annars. Hon sitter i massor av "bullshitmöten" och det händer att ingen av männen kan hantera kaffeautomaten och vem får då servera kaffet? Hon får dela chefskap med Lou, som visserligen kommer från arbetarklass men han är vit, och när de ska åka på affärsresa ringer han till henne och ber att hon ska beställa biljetter eftersom assistenten är ledig. Det talas om assimilation, positiv särbehandling och kvotering. Hon har tagit något som borde varit någon annans. "För att skydda mig själv dissocierar jag," säger hon. Kvinnan har en pojkvän av fin familj. Hans föräldrar ska ha en trädgårdsfest till vilken hon tveksamt tackat ja. Romanen tilldrar sig under en enda dag. Berättartekniken är stream of consciousness; det händer inget speciellt och det finns ingen direkt handling. Här kan en ju tänka på en annan roman som tilldrar sig under en enda dag där det också planeras en fest, nämligen Mrs Dalloway av Virginia Woolf. Rent språkligt är båda sparsmakade romanerna också släkt; inte ett ord för mycket.  Men medan Clarissa Dalloway tillfrisknat från en sjukdom bär huvudpersonen i Assembly på en allvarlig åkomma. Men det är hon som bestämmer om den ska behandlas. Assembly är en mycket stark roman som tål att läsas både en och två gånger. 

Titel: Samling (Assembly)

Författare: Natasha Brown

Översättare: Matilda Södergran

Förlag: Wahlström & Widstrand

Tryckår: 2022

Antal sidor: 100

Veckans kulturfråga 24 2022

  

Veckans kulturfråga v. 24 enligt O: Vilka verk med HBTQ - tema vill du lyfta fram?

Call Me By Your Name (2017)

Ung kärlek är temat i filmatiseringen av André Acimans uppväxtroman om en 17-årig italiensk pojke  som förälskar sig i sin pappas amerikanska assistent. Väldigt vacker film.

 

2. Ett litet liv av Hanya Yanagihara. En alldeles fantastisk bok som bl. a. skildrar kärleken mellan den illa tilltygade juristen Jude och skådespelaren Willem.

3. Absolut noll av Anna Fock fick  Katapultpriset och Borås Tidnings debutantpris. Den tilldrar sig i HBTQ - kretsar i St. Petersburg. Huvudperson är Nikita Bokarev, 22, som arbetar som biografmaskinist och hans ljusblå (homosexuella) vänner.

4. Ers Majestäts olycklige Kurt. Film efter Lena Ebervalls och Per - Erik Samuelsons bok med samma namn. Den handlar om Kurt Haijbys och Gustaf V:s skandalösa kärleksaffär på 30 - talet. Överståthållare Torsten Nothin ledde jakten.

Klimakteriehäxan satte mig på spåret.

Tisdagstrion v. 24 2022: Husdjur

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 24: Husdjur 

1. Gubbe och katt av Nils Uddenberg.  En hemlös katt väljer ut Nils Uddenberg och hans hustru till sina människor.Först flyttar den in i ett redskapsskjul. Sedan får den mat. Och så börjar paret Uddenberg kalla den "hon".  Hustrun fotograferar henne.  "Hon" blir till Kissen. Kissen utökar tålmodigt sitt revir och vips! har hon flyttat in till paret Uddenberg, som känner sitt ansvaret växa.

2. Väggen av Marlen Haushofer. Den bayerska viltspårshunden Lo är ett ovärderligt sällskap för den isolerade kvinnan. Fäboden som kvinnan finner under sina promenader i trakten blir ett bra sommarviste för djur och människa och är någon sorts paradis på jorden där även de jordiska bekymren släpper. Kvinnan känner att hon förvandlas.

3.  Även en ihålig nöt vill bli knäckt av Barbro Lindgren. I den ägnar hon sig åt de stora filosoferna. På sitt sätt. Åt somliga nickar hon instämmande medan andra - som till exempel Hegel - avrättas jäms med fotknölarna med uppiggande respektlöshet. Så här kan det låta: "...På morgonen denna dag låg en liten spindel fastklamrad vid sitt ägg på botten av igelkottens vattenskål. Jag tog försiktigt upp den och satte den på ett salviablad. Den levde till min glädje och höll hårt i ägget. Sen gick jag därifrån. Efter en stund gick jag tillbaka - då var salviabladet tomt.
Efter spindelräddningen gick jag in och läste lite av Voltaire, om han eventuellt skrivit något om spindlar och deras räddningar, men det hade han inte..."

Jag och min skugga

Att vara hustru eller barn till Ingmar Bergman kan inte ha varit lätt. Anna Bergman, född 1948, kom som nummer fem i Ingmar Bergmans barnaskara om nio. Ellen och Ingmar Bergman fick tillsammans fyra barn. Föräldrarna var uppfyllda var och en av sitt och när IB lämnade familjen förklarade han att han aldrig velat ha barnen. Ellen Bergman lämnar Anna Bergman på ett barnhem, men mormor Ingrid tar henne därifrån. Anna Bergman berättar i biografin Jag och min skugga, som nyligen kommit ut på Ekerlids förlag. När Anna är sexton blir hon au pair i London. Hon känner sig omedelbart hemma i England. Hon bor fortfarande kvar där i den lilla staden Romsey i Hampshire nära sonen och hans familj. Anna Bergman koncentrerar sig på att berätta om sitt och föräldrrnas liv. Syskonen träffar hon på Fårö på somrarna och när IB fyller år. Hon och fadern har under många år ett sårigt förhållande. Först senare i livet får de kontakt med varandra och hon medverkar bl. a. i Fanny och Alexander. Anna Bergman gifter sig ung och får en son. Männen står i kö för att få uppvakta den vackra ,blonda svenskan. Men hon har det inte så lätt med relationerna och hon skattar sin frihet högt. Hon arbetar som modell av olika slag, får små filmroller och klarar sig fint på egen hand. Hon är företagsam och har affärssinne och en kan inte annat än beundra hennes energi. Anna Bergmans berättelse går inte på djupet men är ändå intressant. Av en händelse upptäcker hon sin konstnärlighet och målandet skänker henne mycken glädje. Utställningarna faller väl ut och hon säljer en hel del.  Anna Bergmans halvbror, Daniel Bergman, kom tidigare i år ut med biografin Hjärtat. Hans föräldrar var Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Han närmar sig problemet på ett annat sätt både vad det gäller form och innehåll. 

Titel: Jag och min skugga

Författare: Anna Bergman

Översättning och bearbetning: Mikaela Hincks

Förlag: Ekerlids förlag

Tryckår: 2022

Antal sidor: 287

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar søndagens smakebitar. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers förstås.

n

"Pilar Terneras son hämtades till farföräldrarna två veckor efter födseln. Ursula tog motvilligt emot honom, och gav än en gång efter för sin makes envishet då denne inte kunde stå ut med tanken att någon av hans blod skulle driva vind för våg. Hon satte dock som villkor att barnets verkliga ursprung skulle hållas hemligt, även för barnet självt. Trots att han döptes till José Arcadio slutade det med att de, för att undvika förvirring, rätt och slätt kallade honom Arcadio. Vid den tiden rådde en sådan febril aktivitet i byn och en sådan företagsamhet i huset att passningen av småbarnen fick komma i andra hand." 

Från sidan 46 i Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez. Fler smakebitar HÄR