söndag 1 maj 2022

En smakebit på søndag v. 17 2022

Nadja

Nadja

vem har ta´tt dina vantar

Nadja

vad har hänt med din sko.

Medan flingorna faller

Medan skuggorna växer

är det nånting som droppar

som är klibbigt som blod

 

Nadja

har du redan lekt färdigt

Nadja

är det roliga slut

Fick du inte va med mer

i det nya Europa

Och vad är det som rinner

från din trasiga blus

 

Nadja

vem har ta´tt dina somrar

Vem har ta´tt dina vårar

Vem har stulit din tid

Nadja

vem besköt dina drömmar

Vem begravde din längtan

Vem har tagit ditt liv

 

Nadja

var är alla dom kloka 

dom som styr och bestämmer

dom som säger, dom vet

Nadja

var är alla dom starka

alla dom som regerar

Vill dom ingenting se

 

Nadja

det är ingen som svarar

Nadja

det är ingen som hör

Medan flingorna faller

i det nya Europa

finns en blodfläck som växer

medan drömmarna dör

Mikael Wiehe sid 121 i Poeter mot krig. Till förmån för Röda Korset.


astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR

lördag 30 april 2022

Drive my Car/Onkel Vanja

Filmen Drive my Car, 2021, bygger på en en novell av Haruki Murakami som finns i novellsamlingen Män utan kvinnor. Filmen regisserades av Ryusuke Hamaguchi och vann ett flertal priser i Cannes. Den handlar om Yûsuke Kafuku, som ska regissera en uppsättning av Onkel Vanja av Anton Tjechov i Hiroshima. Kafuku, som i likhet med onkel Vanja, är 47 år, har brukat spela den rollen själv. Nu väljer han en ung, vacker, tämligen usel skådespelare att gestalta den rollen. Ota, Kafukus manusskrivande hustru är död. Den unge skådespelaren erkänner att han älskat Ota. Här är två parallella berättelser. En skulle  kunna säga att en följer Kafukus och onkel Vanjas liv jämsides. Kafukus arbetsgivare kräver att han ska ha en chaufför som ska köra hans bil, en Saab 900 Turbo. Kafuku är mycket motvillig och det blir ännu värre när chauffören visar sig vara en kvinna, Misaki Watari, 23 år. Kafukus dotter skulle ha varit 23 år om hon inte dött av lunginflammation som liten. Misaki visar sig vara en dröm bakom ratten och Kafuku kapitulerar. Filmen är långsam och vacker och rör sig inom stora områden i Japan. Misaki tar med Kafuku till sin barndoms Hokkaido. Under filmens gång tänker jag att jag måste läsa om Anton Tjechovs Onkel Vanja. Scener ur lantlivet i fyra akter. Den kom ut 1899 och handlar om ett gods på den ryska landsbygden utanför Moskva som är på fallrepet. Onkel Vanja och hans systerdotter, Sonja, är de enda som arbetar för att hålla familjen med mat och husrum. Professor Serebrjakov, far till Sonja, har kommit hem med sin nya unga hustru, Jelena. Han har tidigare varit gift med onkel Vanjas syster som nu är död. Professorn och hans hustru har väldigt långtråkigt på landet. I alla år har professorn levt på underhåll från godset under det att han pratat strunt och skrivit mediokra essäer. Han är oerhört och obegripligt beundrad av sin förra svärmor. Onkel Vanja
och den försupne läkaren Astrov är båda kära i Jelena. Marina, gamla Nana, tröstar alla med lindblomsté och doktorn med cognac. Anton Tjechov, 1860 - 1904, är en vänsäll och gästfri människa. Han iakttar och avlyssnar människor omkring sig, men han avbildar dem inte. Ryssland är på många sätt ett u - land, men människor måste vara aktiva och verka utan att förtröttas. Man måste göra något för människorna. Dessa synpunkter lägger han i Sonjas mun när hon försöker gjuta mod i sin förtvivlade morbror. Över alla Tjechovs verk svävar en förebråelse: Ni lever illa, mitt herrskap. Jag har även med stor förnöjelse sett pjäsen på SvT Play. Onkel Vanja och Sonja är två sympatiska personer en omedelbart tar till sitt hjärta. Det känns som om stackars Sonja bär allt och alla på sina unga axlar - även onkel Vanja. Hon är djupt och ohjälpligt förälskad i doktor Astrov. Han å sin sida är en tidig miljöförkämpe. Han förevisar sina egenhändigt ritade kartor över trakten för den ganska förströdda Jelena. En karta visar tillståndet för 25 år sedan jämfört med samma miljö i nutid. Både djur och växtlighet har fått vika för människans framfart. Jag märker att jag tänker vidare  på filmen, pjäsen i bokform och pjäsen på tiljan. Många repliker i filmen är direkt tagna ur Tjechovs text och jag kommer på än det ena än det andra att fundera över.

Veckans mening v. 17 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening som fått oss att av någon anledning stanna upp i läsningen. Min mening kommer ifrån sidan 90 i Så mye hadde jeg av Trude Marstein. En läsecirkelbok.

"Det vokste en desperasjon i meg där jag satt med familien i barndomshjemmet mitt , en følelse av å ha meninger og verdier som avvek totalt fra de andres, og av aldri å kunne være meg sjelv"
 

fredag 29 april 2022

Fem en fredag v. 17 2022

 elisamatilda: Fem en fredag v. 17: Favoriter

 

Vilken radiokanal väljer du mest att lyssna på? Alltid P1

 
Vilken är din just nu favoritplats? Altanen

 
Vad tittar du helst på, på tv? Serier, filmer, debattprogram

Vilken doft gör dig alltid glad? Syren, konvalj, ros, nybryggt kaffe, nybakat bröd

 
Vilken bok kan du läsa om och om igen? Dikter av Harry Martinson

torsdag 28 april 2022

Helgfrågan v. 17 2022


Mias helgfråga v. 17 : Har du blivit upprörd över någon bok?

På lördag är det Valborgsmässoafton och då brukar det vara kallt och ofta lite regnigt också. Men det kan en inte slå sig i backen på. Idag skulle det vara mulet och kallt här. Lite kallt är det men solen skiner så vi har suttit ute i hembygdsparken och druckit kaffe och ätit supergod våffla. 

Som svar på Mias fråga  kan jag berätta att jag blev lite upprörd över Den dagen den sorgen som jag skrev om tidigare idag. Fadern och dottern har bara varandra men deras förhållande blir väldigt krampaktigt; mycket beroende på faderns förtvivlade hjälplöshet. Han vet inte vad han ska ta sig till med dottern som börjar frigöra sig. Jag hade velat ingripa och ruska om dem båda två. Varför kunde inte någon av de andra föräldrarna ingripa lite?

Den dagen den sorgen

Den dagen den sorgen av Jesper Larsson. Den sorglösa titeln till trots är detta en roman full av förtvivlan, hjälplöshet och besatthet. Bengt är snickare och ensamförälder till Melissa, 13. Hennes mamma är död. En kastas rakt in i handlingen. Bengt är övertygad om att Melissa träffar en äldre man som leder en skrivarkurs för flickor. Han tyngs av sitt ansvar och vill i varje minut veta var Melissa befinner sig och med vem och när hon tänker komma hem. Han far runt till hennes kamrater, han ringer, han sitter i bilen och väntar. Han ringer och skickar sms till Melissa, men hon svarar mera sällan. När Bengt och Melissa verkligen träffas har de inte så mycket att säga varandra. Melissa lever i sin telefon. Bengt tror att hon skäms för honom och hans stora händer som aldrig blir riktigt rena hur mycket han än tvättar sig. Bengt förstår henne. Kamraterna ljuger lojalt; kamraternas föräldrar kunde varit mer förstående och hjälpsamma kan jag tycka. Men Bengts besatthet hotar att kväva Melissa. Hon kämpar på sitt håll och sitt sätt. Vi ser allt ur Bengts perspektiv. Romanen har inga kapitelindelningar. Den verkar vara skriven i en sittning och en läser den i ett andetag. Bitvis är den hjärtskärande; andra gånger blir en irriterad. Varför pratar de inte med varandra? Försöker i alla fall? Melissa börjar bli vuxen och hon måste få ha en viss frihet. Hon måste känna att hennes pappa litar på henne. En lider med dem båda. Det är bra skrivet. Språket är bra, men jag tycker att det heter skar och inte skärde. Läsarjuryn gav Sveriges Radios Romanpris till Jesper Larsson. Kanske hade jag ändå gett priset till Kerstin Ekmans otroligt fina roman Löpa varg. 

onsdag 27 april 2022

Veckans kulturfråga v. 17 2022

 

enligt O:Veckans kulturfråga v. 17: Vilken kulturkonsumtion skäms du lite över?

Tja, skäms gör jag egentligen inte, men jag kan tycka att det är väldigt meningslöst att slå ihjäl tid som jag inte har med program som Lyxfällan, Bäst i test, Dr Phil och liknande. Love is blind kände jag inte till men det påminner ju om Gift vid första ögonkastet som jag ser för att jag tycker det är intressant att se matchningarna som jag ibland tycker är väldigt bra och en och annan gång alldeles åt skogen!

EL James Fifty Shades of Grey har jag varken läst eller sett. Jag började läsa del ett men kände inte att det passade mig.