Helgfrågan v. 16 2022

Helgfrågan v. 16: Mia undrar om vi sett något i förlagens sommarkataloger som vi vill läsa. Klart att det finns. Jag tänkte dessutom läsa lite som jag inte hunnit med under våren. Jag såg en ny vacker bok av Nina Burton med titeln Variationer på imperfektum. Det är dikter. Omslaget är så vacker och titeln lockar också.

Fri. Om en uppväxt vid historiens slut av Lea Ypi. Den handlar om flickan som växte upp i det stalinistiska Afghanistan och trodde att allt var gott och väl och hur det sedan blev i skiftet mellan kommunism och kapitalism. Det är en biografi.

The Vicar of Wakefield

Vi läste The Vicar of Wakefield i en av mina läsecirklar. Jane Austen lär ha varit förtjust i den här romanen som skrevs av Oliver Goldsmith och kom ut 1766 . Det var Goldsmiths vän dr Johnson som såg till att den blev utgiven när Goldsmith befann i penningknipa. Efter en lite trevande inledning - som säkerligen inte är Goldsmiths fel - kom jag igång med läsningen som sedan flöt galant. De övriga i cirkeln uttryckte något liknande. Den godhjärtade prästen hade en stolt och frispråkig hustru, Deborah, och sex barn.  Han hade också en liten personlig förmögenhet som familjen levde av. Lönen gick till de fattiga i församlingen. Inget samlande i ladorna. Han levde mera efter principen skåden liljorna på marken; de så icke ej heller skördar de. Det är inte riktigt Deborahs stil. Hon planerar för sina barn. Det går emellertid inte så värst bra för något av prästens barn och själv råkar han ut för det ena bakslaget efter det andra. Bl. a. brinner hans hus ner. När han inte kan betala sitt arrende (privatförmögenheten har försvunnit tillsammans med en trolös förvaltare) hamnar han i fängelse. Inte ens det sätter ner Charles Primroses humör. Han känner medlidande med sina medfångar och ser till att sysselsätta dem och att de kan tjäna pengar på det de gör. Romanen kritiserar rättssystemet. De rika skriver lagarna och de fattiga ska lyda dem. Förvecklingarna i The Vicar of Wakefield är många och en hinner undra många gånger hur det ska sluta. Någon gång har Oliver Goldsmith gjort det enkelt för sig, men det går att smälta. I början blir det lite övermäktigt med prästens godhet och förnöjsamhet. Men ganska snart antar han mera mänsklig gestalt; lite skadeglädje här och lite elakhet där, t. ex. när han "råkar" välta ut döttrarnas ansiktsvatten. Prästen avskyr smink, dans, teater och kortspel. Promenader, musik, jakt, danslekar, pantlekar och tedrickning är tillåtna aktiviteter. Måttlighet och dygd är fint. Frihet, jämlikhet och motstånd mot slaveri likaså. Charles Primrose tillryggalägger åtskilliga mil genom landet i olika ärenden, men ingenstans får en veta vad han ser på vägen. Miljöbeskrivningen är minimal. Inte heller får en veta hur folk ser ut eller hur de är klädda. Händelserna äger rum i ett tomrum. Äldste sonen George genomkorsar Europa till fots i något som kan närmast liknas vid en bildningsresa. The Vicar of Wakefield har drag av gotisk roman och här finns också spår av saga. Romanen räknas till the sentimental novels som kom ut vid den här tiden. Charles Primrose upplever sorger och bedrövelser som får en att tänka på Job. Men CP beklagar sig inte. Och hans tilltro till mänskligheten förblir orubbad. Hans troskyldiga naivitet och genuina godhet och värdighet får oss att älska honom. Med fel och brister. Döttrarna kan vara högljutt ogillande, men de vet precis när det är rätt och riktigt att göra som far säger. I läsecirkeln diskuterade vi boken både länge och väl och vi var helt överens om att The Vicar of Wakefield var ett bra val. (Valet var mitt!👀). Den svenska översättningen är gjord av Majken Johansson. Nästa titel är inte riktigt beslutad än.

Veckans kulturfråga v. 16 2022: Kulturella bröder

enligt O: Veckans kulturfråga v. 16: Vilka kulturella bröder vill du lyfta fram?

Bröderna William och Henry James. William James var  filosof och psykolog och förekom på litt. listorna när jag läste psykologi i ett tidigare liv. Henry James var författare och skrev sådan böcker som Washington Square och  Porträtt av en dam.

Joel och Ethan Cohen som gjort underbara filmer som True Grit, No country for old men, Fargo och O Brother, where art thou

Bröderna Don och Phil Everly sjöng låtar som Bye, bye, love och Wake up little Susie. Under tio år var de trötta på varandra och försökte sig på solokarriärer, men det gick inget vidare så de slog sig ihop igen.
 

I biografin Tre bröder av Yan Lianke  skildrar en familjs upplevelser under en politiskt svår tid i Kina. Men de lyckas genomleva och hålla samman.

Sju bröder av Aleksis Kivi läste jag för så länge sedan att jag knappt minns den,men jag tar med den ändå för att den är en klassiker och en av de första romanerna som skrevs på finska. Den handlar om sju vildvuxna bröder som bor hemma i stugan med sin mor. När hon dör kommer de att leva fribrytarliv i skogarna. Sju bröder kritiserades mycket när den kom ut för att den sades förlöjliga allmogen. Men snart vände vinden och Sju bröder blev det litterära verk som lever än idag. Aleksis Kivi -dagen den 10 oktober firas som den finska litteraturens dag.

I Moa Martinsons serie om Betty som börjar med Den osynlige älskaren finns två råbarkade bröder, Fredrik och Fritz, som fascinerade mig mycket när jag som väldigt ung hade hittat boken i föräldrarnas hylla.

Tisdagstrion v. 16 2022: Tre

Ugglan & Boken Tisdagstrion v. 16: Tre

1. Tre systrar av Bi Feiyu.

2. Fas 3 av Ann Heberlein

3. Tre kvinnor av Lisa Taddeo

Klicka på titlarna för vidare läsning!

Selfie v. 16 2022

Jo, minsann! Klimakteriehäxan har gjort det igen! Och vi har Selfie nr 16!

1. Varje morgon: Först av allt: Ett stort glas vatten

2. Konstverk jag inte glömmer: Nattvarden

3. Favorit på kakfatet: Nötkakor

4. Färdigmat: Rigatoni med svamp

5. Älsklingslåt: Oh, mein Papa (Lys Assia)

6. Spel: Alfapet

7. Så känner jag mig: Tröstlös

8. Beundrar: Selfmade men

9. Bokfavorit: Den NYA kvinnostaden (Nina Burton)

10. Vårtecken: Nyckelpigor

11. Sport jag gillar: Ridsport

12. Färg som piggar upp: Träbets

En smakebit på søndag

"Litteraturen var min och Johannas bästa lek, vi introducerade författarskap och teman för varandra, epoker och regioner och enstaka verk, äldre och samtida och av olika genrer. Vår smak var likartad men skilde sig tillräckligt mycket för att samtalen skulle bli intressanta. Vissa saker tyckte vi olika om (Oates, Bukowski), en del lämnade oss oberörda (Gordimer, fantasy) och annat älskade vi gemensamt (Östergren, Krilon, Lessing).  Jag kunde avläsa hennes omdöme om en bok på takten med vilken hon avverkade den. Gick det fort (Kundera, alla deckare) visste jag att hon var uttråkad och hade bråttom ut, och gick det för långsamt (Blecktrumman, all science fiction) var hon lika uttråkad men fick kämpa för att ta sig igenom. Hon såg det som sin plikt att avsluta de böcker hon påbörjat - precis som hon avslutat alla sina utbildningar, uppsatser och projekt."

Från sidan 9 i Detaljerna av Ia Genberg

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Fler smakebitar HÄR.

Veckans mening v. 15 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrina ord har en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi delar med oss av en mening som fått oss att stanna upp av den ena eller andra anledningen. Min mening kommer denna veckan ifrån mitt påskekrim, nämligen Fädernas missgärningar av Åsa Larsson.

"Han faller över sängen och tjuter i kudden och när han hulkar och drar efter andan hör han hur morsan sprutar tårar så mycket hon förmår ute i köket."