Tunu

Kim Leine föddes 1961 i Telemark i Norge.  När han var 17 år flyttade han till Danmark, utbildade sig till sjuksköterska och flyttade till Grönland och arbetade där i 15 år. 2004 flyttade han tillbaka till Danmark. Hans romandebut, Kalak. Erindringsroman, kom ut 2007. 2012 kom sedan Profeterna vid Evighetsfjorden som han fick en rad priser för, bl. a. Nordiska Rådets Litteraturpris 2013. Vi håller nu på med Tunu i vår danska läsecirkel. Jag läste ut den på en gång. Jag tycker att den var oerhört bra. Och danskan är inte svårläst. Man skulle kunna säga att det är en kollektivroman. En möter olika människor och deras förhållanden, deras sjukdomar, släktskaper, dryckenskap, skörlevnad och vardag i största allmänhet. Hygienen är inte den bästa. Latrintömmarna lastar av tunnornas innehåll direkt i havet. Boendestandarden är under all kritik. Jesper Waltzer är sjuksköterska och kommer till östra Grönland, Tunu, som betyder baksida. Östra Grönland räknas som Grönlands baksida. I sitt dagliga värv får han ofta agera läkare. Han har en läkare som bakjour i huvudstaden Nuuk (Godthåb), men det mesta reder han ut själv tillsammans med undersköterskan Amalia som fungerar som sjuksköterska. Han ser, hör och lär sig och han kommer att fästa sig vid sitt nya hemland. Animositeten mellan grönländare och danskar finns där, men är inte alltför påfallande. Kvinnorna skildras som kraftfulla naturväsen och är väl så promiskuösa som männen. Den som är känslig för naturalistiska sexscener får ta sig i akt. Kvinnorna är hårda och osentimentala och är ofta de som bär byxorna. (Ja, så står det i boken.) Naturskildringen är överdådig. Det är inte det minsta svårt att föreställa sig hur vackert där är. Men det är inte heller svårt att föreställa sig de hårda levnadsförhållandena. Havet är grymt; kylan också. Människorna drömmer sina drömmar om att ta sig från ön, tjäna pengar, bli friska, bli med barn, inte bli med barn, lyckad säljakt, och så vidare. En fäster sig vid flera av människorna i romanen och undrar hur fortsättningen blev för dem. 

Titel: Tunu

Författare: Kim Leine

Förlag: Gyldendal (paperback)

Tryckår: 2019

Antal sidor: 244

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger driver söndagsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av ett stycke från den bok vi just läser. Utan att avslöja något förstås. Idag vikarierar Lesekunst

"Ibland undrar jag vad det var det första som försvann från den här ön. " . Långt innan du föddes var det fullt av alla möjliga saker och ting här. Genomskinliga ting, väldoftande, fladdrande, glänsande... Ja hur som helst fina saker som du inte ens kan föreställa dig." Sådant berättade min mamma ofta för mig när jag var liten. "Men sorgligt nog kan inte människorna på ön behålla de fina sakerna i sina hjärtan för alltid. Så länge man bor på ön måste man göra sig av med det ena efter det andra som man har inom sig. Det blir nog snart dags för dig också att göra dig av med något för första gången. "

Från boken De förlorade minnenas ö av Yoko Ogawa. sid 7. Fler smakebitar HÄR                           

Veckans mening v. 10 2022

MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord håller i lördagsutmaningen Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening som fått oss att av den ena eller andra anledningen stanna upp i läsningen. Min mening v. 10 kommer ur Sista satsen av Robert Seethaler sidan 45.

"Ibland när havet skummade därute och fartyget började kränga, lade han sig raklång på den fina stjärnparketten och lyssnade till motorernas stampande och det rytande havet tills sjögången eller åtminstone hans illamående hade lagt sig och han åter kunde sätta sig och arbeta."
 

Fem en fredag v. 10 2022: Trängsel

elisamatilda: Fem en fredag v. 10: Trängsel

 

1. Finns det någon trängsel du undviker? Ja, all.

 

2. Vilken var den senaste större folksamling du deltog i?

Igår under en författarkväll

 

3. Har pandemin medfört någon ändrad vana hur du hanterar trängsel?

Jag undviker trängsel ännu mera

 

4. Vad är det längsta du stått i kö? Kan ha varit vid en Leonard Cohen - konsert

 

 5. Var trängs du mest? Vid de evenemang jag absolut vill delta i.

Helgfrågan v. 10 2022

Mias bokhörna: Helgfrågan v. 10: Med tanke på miljön borde man verkligen läsa mer e-böcker. Läser du e-böcker?

Jag har med tiden kommit att gärna lyssna till inlästa böcker. Har just idag avslutat Dubbelporträtt av Agneta Pleijel i uppläsning av författaren själv. Den går som radioföljetong. Nu vill jag genast ha något lika bra att lyssna till. Nästa radioföljetong, 15/03 - 25/03, Hur mår fröken Furukura av Sayaka Murata. Kristina Rådström läser. Den har jag läst men jag ska gärna lyssna. 4/4 börjar Paradiset av nobelpristagaren 2021, Abdulrazak Gurnah. Hans Mosesson läser. Det ser jag fram emot eftersom jag ännu inte läst något av Gurnah.

Expedition Kanchenjunga

Jag tyckte väldigt mycket om Michelle Pavers roman Evig natt. Skräckromaner är inte min favoritgenre, men Evig natt hade något speciellt. Därför blev jag jätteglad när jag hittade Expedition Kanchenjunga. Ett berg. En Expedition. Evig ondska av samma författare. Jag fick lära mig att efter Mount Everest och K2 är Kanchenjunga med sina 8 586 m världens tredje högsta berg. Den unge läkaren Stephen Pearce har i sista minuten anslutit till den grupp bergsbestigare som med utgångspunkt från Darjeeling tänker bestiga Kachenjunga. Det är han som är berättare; en ganska barnslig ung man utom när det kommer till yrkesutövningen. Året är 1935. Stephens äldre bror Christopher, Kits, är fideikommissarie, redan gift och med ett par barn. Sådan vill inte Stephen bli.  Det finns en rivalitet mellan de båda bröderna. De andra männen i gruppen är äldre men bland kulier och sherpas finns det också yngre män. Relationerna i gruppen är intressanta och kunde gärna utvecklats mer. Stephen har god kontakt med bärarna och tar deras trosföreställningar på allvar. De känner väl till expeditionen som gick före och som förlorade fem män. De har respekt för bergen och de förolyckades andar. Som vanligt upprättas basläger och flera andra mindre läger på högre nivåer. Stephen blir redan från början betänksam. Han har onda aningar. Och snart börjar han höra ljud som inte beror av vind, is eller laviner. Han ser en mörk skugga på långt håll och tror att han blivit tokig. Men Cedric, den lilla envisa hunden, ser och hör också. Att de väldiga bergstopparna inger fruktan och respekt är inte så konstigt. Det är väl skildrat. Kanchenjunga anses vara ett heligt berg. Själva toppen bör inte beträdas; det som finns där uppe ska inte störas. Det respekteras av ett flertal expeditioner som stannar ett par meter under toppen. Ända upp går en japansk expedition 1980. Men jag kan tycka att själva klättringsdelen i Expedition Kanchenjunga tyvärr inte lever. En får ingen känsla av höjd, is, kyla, ansträngning, höjdsjuka och det går för fort. Det är synd. Författaren är väl påläst och redovisar källor och jag tror att om romanen bearbetats en smula hade det kunnat bli en kolossalt spännande berättelse.

Titel: Expedition Kanchenjunga (Thin air)

Författare: Michelle Paver 

Översättare: Birgitta Gahrton

Förlag: Semic

Tryckår: 2016

Antal sidor: 255

Veckans kulturfråga v. 10 2022

enligt O: Veckans kulturfråga v. 10: Vilken kultur får dig att glömma världen för en stund?

Det enkla svaret är: Ingen. Men jag har i alla fall släppt radiolyssnandet hela dagarna och halva nätterna. TV - nyheter ser jag först på kvällen. Om jag ska tänka ut något som avleder tankarna en stund så är det nog någon spännande serie eller en bok som förflyttar tankeverksamheten åt annat håll. Ser just nu Lögnaren på Netflix och lyssnar på Dubbelporträtt av Agneta Pleijel. Att helt byta tid och rum avlastar. Att vara utomhus när solen skiner får livet att te sig nästan normalt ibland. Har suttit väl påpälsad på altanen och läst vid ett flertal tillfällen. Krafsa i någon rabatt går ju också bra. Och byta vatten i fågelbadet. Telefonen finns dock alltid med och den annonserar korta nyheter med jämna mellanrum, men ljudet går ju att stänga av. En får försöka få balans mellan verklighet och "flykt". Men jag tycker väldigt synd om människor som är ensamma och har svårt att ta sig ut och träffa andra och som just genomlidit pandemin (så gott som) och nu ska handskas med krigsnyheterna från Ukraina och hotet om ett tredje världskrig. Vem vet vad en galen människa kan få för sig?