elisamatilda: Fem en fredag v. 7: Ring, ring
1. Hur mycket använder du ring-funktionen på din telefon? En hel del
Läst,sett & hört. Böcker, film, musik, radio, tv, tidningar, tidskrifter
elisamatilda: Fem en fredag v. 7: Ring, ring
1. Hur mycket använder du ring-funktionen på din telefon? En hel del
Jag prioriterar. Och gör listor. Det finns mycket jag inte tycker är så viktigt som att läsa. Men det kan vara svårt att hitta den ro en behöver för läsning om det är mycket annat som behöver göras. Alltså kan det vara bra med en lista på vad som absolut måste göras; göra det och sedan med gott samvete kunna ägna sig åt läsningen. Gäller det läsecirkelböcker kan det vara bra att räkna ut hur mycket som behöver läsas per dag för att boken ska vara klar till cirkelträffen.
enligt O: Vilken bokvärld skulle du vilja leva i och vilken huvudkaraktär skulle du vilja vara?
1. Is av Anna Kavan. Is kom ut första gången 1967 och föreligger nu i nyutgåva på Modernista förlag i översättning av Disa Törngren som också gjorde den första översättningen till svenska 1977. Is handlar om tiden efter en kärnvapenkatastrof som utlöst en istid. Isen väller fram och vållar extrem kyla, hungerkravaller, laglöshet, terrorism och flyktingkris. Huvudperson i denna arktiska mardröm är en ung namnlös spröd flicka med skimrande platinablont hår.
2. Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Romanens huvudperson är temästarens dotter Noria som går i lära hos sin far och också invigs som temästare en tid innan fadern dör. Det har varit oljekrig och och den globala uppvärmningen har förändrat världen dramatiskt. Kina har tagit makten över Europa, så även över Skandinaviska unionen. Vatten är en bristvara.
3. De förlorade minnenas ö av Yuko Ogawa. På en namnlös ö sprider sig glömskan som en epidemi. Saker har börjat försvinna från ön, och strax därpå även ur människors minnen. En dag finns det inte längre några fåglar, en annan inga mera rosor. Men för ett fåtal lever minnena kvar, och för dem är tillvaron skräckfylld: de vet att den hemliga polisen kan få även människor att försvinna. Står på läslistan.
Jag hade inte läst så länge förrän jag tänkte att Daniel Bergman är sin fars son. Och sin mors. En viss kyla, som inte var så värst sympatisk, gjorde sig påmind. Men alltefter som jag läser vidare i biografin, Hjärtat, ändrar jag ståndpunkt. Det är helt förståeligt om Daniel Bergman har svårt med kärleken till sina föräldrar, Käbi Laretei och Ingmar Bergman. Dessa båda genier låter hela tiden sina karriärer gå före sonen. Käbei Laretei har en barnflicka vars främsta uppgift är att se till att sonen inte stör när hon spelar. Föräldrarna kallas inte mor och far eller mamma och pappa. De heter din farmor och din farfar i den bok han skriver som ett långt brev till sin dotter. Det markerar ett avståndstagande. En gång säger han helt sakligt till sin mor att han hatar henne. Hon tar det med fattning, men han kan se att det smärtar henne. Daniel Bergman har ALS och lider dessutom av ett hoppande hjärta. Han vet att han inte kommer att få uppleva dottern som vuxen. Därför väljer han att berätta för henne medan han orkar. Han förstår att dottern ibland är rädd för att vara ensam med honom ifall han skulle dö. Boken tilldrar sig på två plan och en får bakgrunden till hans situation och en del släkthistoria, det bergmanska arvet, som han tycker att dottern lyckligtvis har sluppit. Daniel Bergman känner sig ensam. "Precis så ensam som man blir när man aldrig har kunnat känna tillit. Aldrig litat på någon enda människa". Jag tycker mycket om Daniel Bergmans hantering av språket. Han har påtagligt lätt att uttrycka sig och man har en stark känsla av att han försöker vara rättvis. Boken är starkt berörande på olika sätt och av olika skäl. Daniel Bergmans halvsyster, Anna Bergman, kommer i vår ut med en biografi med titeln Jag och min skugga.
Titel: Hjärtat
Författare: Daniel Bergman
Förlag: Polaris
Tryckår: 2022
Antal sidor: 430
"Pappa var ute på den inglasade balkongen när jag kom. Han satt i rullstolen med blicken i fjärran. Trots äldreboendets namn, Åres solglänta, var det alltid skugga här. Om solen sken rann den i bergsskrevorna mittemot. Bakom honom fanns rummet med alla fotografier, alla minnen, uppsatta på väggarna. Moraklockan, sovrumsbyrån och flera favoritböcker hade han också fått med sig. Men allt såg malplacerat ut och jag visste att han saknade huset varje dag. Snöskottningen, vedeldningen och isfläckarna hade till slut tagit det ifrån honom. Benen var insvepta i en yllefilt, de knotiga fingrarna plockade med det tjocka tyget. Så vana att alltid ha något att göra, nu i stort sett obrukbara."
MIN
Robert på bokbloggen Mina skrivna ord har en lördagsutmaning som han kallar Min mening. Vi delar med oss av en mening vi av den ena eller andra anledningen stannat upp inför i vår läsning.Min mening v. 6 kommer ifrån s. 181 i Sly av Sara Strömberg. "Att stå nedanför okända huskroppar och främmande människors lägenhetsfönster, kanske för att man behövde fundera eller för att man väntade på någon, gjorde man bara i storstäderna, inte i Ånn."