Helgfrågan v. 3 2022

Mias bokhörna: Veckans helgfråga v. 3: Hur sorterar ni i bokhyllan?

Svar: Just nu inte alls. Det ser ut som om jag stått ute på gatan och kastat in böckerna. Några har hamnat i hyllan, några på golvet, några på bord och stolar. Kort sagt: Det är böcker överallt. Men så vill jag ha det. Har dock umgåtts med planer på att gallra ut och ordna om. Men jag kan inte bestämma mig för vad som ska ut och i vilken ordning jag skulle föredra att ha böckerna. Fördelen med att låta det vara är att jag vet på ett ungefär var böckerna finns. Det vet jag inte omjag infört någon sorts nyordning. Levande litteratur och Forumbiblioteket har jag på speciellt ställe och det är jättebra. Lyrik har en speciell hylla. Men kanske skulle

jag kunna blanda engelskt och svenskt? Thomas Hardy har ett eget utrymme liksom Carina Burman; Virginia Woolf, Jane Austen och systrarna Brontë. Det kan en ju ändra på. Litteraturvetenskap har ett speciellt utrymme och så får det nog vara i fortsättningen också. Japan har en egen hylla och det ändrar jag inte på. De andra böckerna står i någon sorts slarvig bokstavsordning. På en höft. Så där.

Tack Mia!

V1 2022 utlyste Mia på Mias bokhörna en tävling som jag inte var sen att hoppa på.

V2 meddelar Mia att jag minsann har vunnit! 

En kunde välja mellan ett bokpaket och ett presentkort på 150 kr på Adlibris. Eftersom jag har flera böcker som jag skulle vilja läsa - helst snart - valde jag presentkortet. Jag vill läsa något av nobelpristagaren; jag vill läsa Keegan, Claire, Det tredje ljuset ; Charlotte McConaghy, När vargarna kom och Levy, Deborah, Kolossal frihet. Det finns säkert flera. Jag får ruva lite på det så bestämmer jag mig så småningom. Så lyxigt med ett presentkort! Tack, Mia! Jag återkommer i din påsktävling!😁🐣

Veckans kulturfråga v. 3 2022

 

enligt O: Veckans kulturfråga v.3: Vilken film eller TV - serie var bättre än boken?

Det var en svår fråga. Boken är så gott som alltid bäst, men jag har sett en del filmer och TV - serier som på något sätt varit lika bra som böckerna de bygger på. Men jag vet - jag hör mig själv i andanom säga - att det här var bättre än boken, men givetvis kommer jag inte på vilken film/TV - serie/bok just nu. Jo, jag skulle kunna säga Alice i Underlandet, som jag aldrig kommit igenom som bok, men däremot  hade stort nöje av Tim Burtons filmatisering. Detsamma gäller för övrigt Sagan om ringen och Berlin Alexanderplatz av Alfred Döblin

Lika bra kan jag komma på några stycken: Atonement av Ian McEwan, Krig och fred av Tolstoj och  Borta med vinden. 

Tisdagstrion v. 3 2022

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 3 2022: Mamma, pappa,barn

1. Glöm mig och Skynda att älska är Alex Schulmans berättelser om sina föräldrar. 2009 kom boken Skynda att älska om fadern Allan Schulman som var 57 år när gossen Alex föddes. Alex var 13 när fadern dog och det dröjde många år innan han kom över den förlusten. I Glöm mig, boken om Sven Stolpes dotter Lisette, som gifte sig med den 32 år äldre, dynamiske Allan Schulman, skildrar Alex Schulman sin mor och hennes alkoholism och deras dåliga förhållande. Och faderns medberoende. Ingen gullig mamma - pappa - barn - saga, precis.

2. Löfte i gryningen av Romain Gary är en av mina favoritböcker. Den skildrar ett mor - och - son - förhållande som är fullkomligt absurt, roande och mycket gripande. Modern är beredd att gå i döden för sin son samtidigt som hon inte tvekar att skicka ut honom i krig. Han blir en framgångsrik stridsflygare som inte kan leva utan sin skinnjacka. Mor och son beundrar varandra kolossalt och hennes omsorger om honom sträcker sig på andra sidan graven.

3. Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grenvall. Jenny i romanen växer upp under 70 - och 80 - talen med Kyrkans barntimmar och spaghetti och köttfärssås på burk.  Deras ryggar luktade så gott handlar om Jennys uppväxt i en familj som inte var så framstående känslomässigt. Om Jenny grät lämnade pappa rummet och mamma viftade bort Jennys känslor.

Tokyo Ueno Station

Kazu är född 1933. Han bor nu i ett tält under ginkoträden i Uenoparken i Tokyo, tvärs över gatan ifrån Ueno Station dit han kom 1963 i december för att 1964 börja bygga inför OS. Föräldrarna och familjen fanns hemma i Fukushima. Kazu brukade åka hem två gånger om året; en gång vid Obon, själarnas högtid, och en gång i slutet av året. Nu inser han vad han missat av sina barns utveckling och övrig samvaro med familjen. Du har inte haft tur i livet, säger hans gamla mor. Kazu går baklänges in i framtiden och lever mest i det förflutna; sitt eget och Japans. Han har upplevt tsunamin, tyfoner, krig, oroligheter i landet, fattigdom, kyla och hungersnöd. Han har fått uppleva sin sons förtidiga död. Kôichi var 21 år och hade just blivit klar med sin examen till radiograf när han plötsligt och oförklarligt dör, till stor sorg och saknad för föräldrarna som varit så stolta över sonen. När kejsaren eller någon annan högt uppsatt person vill besöka Ueno – parken städas alla hemlösa och deras tält bort. När de sedan vågar sig fram igen har det kommit upp skyltar med Får ej beträdas på gräsmattorna. Yu Miri skildrar i Tokyo Ueno Station en grupp människor som lämnats helt därhän. Matförsörjningen är inga problem eftersom restauranger och affärer ställer ut mat som de hemlösa kan hämta om de hinner före sopbilen. Däremot är det lätt hänt att de fryser ihjäl. Kazu undrar om livet är värt att leva. Han funderar över tiden och tidens gång. I flera stora städer har ungdomar satt igång trakasserier mot de hemlösa. De hemlösa körs slutligen ut ur parkerna till en tillvaro som kringirrande på gatorna. En tillflykt var ringlinjen Yamanote line där de kunde åka runt runt varmt och torrt. En annan plats som erbjöd tillfällig vila var en biograf där de kunde köpa en biljett som gällde flera föreställningar. Kazu drabbas plötsligt av en insikt. Framför honom finns bara en väg. En anar det värsta. Tokyo Ueno Station berättar om en svår verklighet i kulisserna till ett annat liv. Yu Miri lyckas väl med att berätta om dessa namnlösa som inte äger mer än det som ryms i ett par påsar och som saknar tillgång till de mest basala bekvämligheter. Det är tung läsning och jag har en känsla av att det regnar oavbrutet. Av Yu Miri har jag tidigare läst Fullt hus och jag kommer att följa hennes vidare utveckling.

Titel: Tokyo Ueno Station. Utgången mot parken

Författare: Yu Miru

Översättare: Lars Vargö

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 162 sidor

En smakebit på søndag

astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"När han kom in i rummet satt Alma redan där. Bordet var dukat:soppan, brödet, ett glas vatten och två små röda sommaräpplen, glänsande och helt utan fläckar. Säkert hade hon valt ut äpplena själv, tvättat och polerat dem, tänkte han. Och nu sitter hon här och väntar, så som hon ända sedan barndomen väntat på något eller någon medan livet gått henne förbi. Så sade hon åtminstone ofta när hon talade om sitt "halvlevda liv". Han kunde inte ta sin fru på allvar i det avseendet, och i grund och botten ansåg han henne vara lite galen, åtminstone vad det gällde värderingen av den egna personen. Hon var tjugonio , ingen ung flicka längre men långtifrån gammal. Hon ansågs fortfarande vara Wiens vackraste kvinna, precis lika vacker och åtråvärd som för några år sedan då män av alla de sorter svärmade omkring henne likt malar runt nattlampan. "Du är sen," sa hon. "Soppan har kallnat."  Från sid 14 - 15 i Sista satsen av Robert Seethaler. Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 2 2022

 MIN

Robert på bokbloggen Mina skrivna ord driver en lördagsutmaning som han kallar Veckans mening. Vi bjuder varandra på en mening som vi av en eller annan anledning stannat till inför. 

"Vi inredde hotellet enligt min vanliga estetik - mycket av allt och överallt - fyllde på med böcker som en inredningsgrej i matsalen och lite lampor och sånt på ett intuitivt sätt."

Från sidan 126 i "Lasse & Lenin. En bok om Lasse Diding" av Per Nygren