Matrix

Året är 1158. 17 - åriga Marie har av drottning Eleanor förvisats från hovet till ett avlägset beläget kloster. Hon är oäkting, för storvuxen och ful för att kunna räkna med att bli bortgift. Marie är inte glad. Kyla och smuts möter henne och i klostret undersöker man henne för att förvissa sig om att hon inte är en man. Den gamla odugliga, evigt sjungande abbedissan Emme är så gott som helt blind. De olika systrarna beskrivs skickligt. Rangordningen är tydlig och klar. Marie upptäcker snart att hon måste ta klostret vid handen och göra något åt den rådande ordningen. Det underlättas naturligtvis av att hon efterträder Emme som abbedissa. Med sunt förnuft, tålamod och list arbetar hon på att sätta klostret på fötter.  Marie vet var hon har sina systrar och känner deras styrkor och svagheter. Hon  lyckas stå emot hoten utifrån och upprättar sakta men säkert en värld i världen. Marie bygger en labyrint som gör det omöjligt för utifrån kommande att ta sig i närheten av klostret. Fåren får en stenmur omkring sig för att göra vargangrepp omöjliga. Hon har även byggt en inre mur omkring sitt allra sköraste. Med tiden får hon uppenbarelser som hon tecknar ner. Antalet nunnor växer och med dem ingifterna. En och annan korrodian ökar också klostrets rikedomar. I takt med klostrets tillväxt åldras Marie. Hennes makt tillväxer och hon tar sig alltfler friheter. Nunnornas mer eller mindre uttalade protester tystnar av sig själva. Men Marie lyckas aldrig lista ut vilken nunna som agerar spejare åt drottning Eleanor. Marie de France har en verklig förebild kring vilken Lauren Groff vävt en kvinnlig utopi. Av avsky för Trump - eran, säger hon. Matrix, livmoder, är titeln på Lauren Groffs sjätte roman. Språket förmedlar en känsla av tiden. Det är på en gång rått och poetiskt. Översättningen är säkerligen utmärkt även om jag inte tror att priorinnan Goda mer än en gång lyckades "skrämma skiten ur" tjänarinnorna. Matrix är en mycket läsvärd roman och Lauren Groff ett författarnamn att lägga på minnet. 

Titel: Matrix

Författare: Lauren Groff

Översättare: Bogg Johanna Karlsson

Förlag: Bookmark förlag

Tryckår: 2021

Antal sidor: 283

En smakebit p søndagv. 46 2021

Läsutmaningen En smakebit på søndag drivs av astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger. Vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Monsieur de Clèves skattade sig lycklig utan att dock vara fullkomligt nöjd. Det smärtade honom djupt att finna att mademoiselle de Chartres tillgivenhet inte sträckte sig längre än till uppskattning och tacksamhet, och han kunde inte längre intala sig att hon dolde några för hans fåfänga mera smickrande känslor, eftersom hon efter trolovningen kunde ha tillåtit sig visa dem utan att göra våld på sin ytterliga sedesamhet. Det gick knappast en dag utan han beklagade sig häröver för henne. - Hur är det möjligt, sade han till henne, att vara annat än lycklig över att få äkta er? Och ändå är jag det inte. Ni känner för mig endast ett slags välvilja som inte kan tillfredsställa mig; ni är varken otålig eller upprörd eller sorgsen; ni är inte mera berörd av min passion än ni skulle ha varit av en uppvaktning som mera gällde er förmögenhet än er person.  - Ni gör orätt i att klaga, svarade hon; jag vet inte vad ni kan önska utöver vad jag gör, och längre än så tycks det mig inte passande att gå."  

Från sid. 26 - 27 i Prinsessan de Clèves av Madame de La Fayette

Fler smakebitar HÄR

Veckans mening v. 46 2021

Min

Robert på bokbloggen  Mina skrivna ord har en läsutmaning om lördagar som ha kallar Veckans mening. Vi väljer en mening ur det vi just läser; en mening som fått oss att stanna upp av den ena eller den andra anledningen.

 

Det är tid för Maries bad, säger hon ( Abbedissan Emme) stilla.

" Marie säger tack men att något bad inte är nödvändigt, att hon badade i november, och abbedissan skrattar och säger att tvaga kroppen är också ett slags bön och i klostret badar alla nunnor varje månad och tjänstekvinnorna badar varannan månad, ty kroppsodör misshagar herren."

Veckans mening v. 46 kommer ur Matrix av Lauren Groff.

Fem en fredag v. 46 2021: Riktning

elisamatilda: Fem en fredag v. 46: Riktning

 

1. Vad är något du kommit över?

Igår kom jag över två vackra fårskinn av gotlandsfår

 

2. Vad har du precis avklarat?

Fem en fredag v. 46 

 

3. När gjorde du senast ett avsteg?

Igår kväll när jag åt flera chokladbitar fastän jag bara skulle haft en. Men chokladen var så ny och fräsch att jag hoppade över skaklarna. Ingen ursäkt bara en förklaring. Usch, så dumt!

4. Vad har du på gång?

Mer än jag egentligen vill tänka på, till exempel tre yllebroderier och en stickning.

  

5. När läste du senast en vägbeskrivning? Det gör jag ganska ofta, senast till Gräsljunga gård där fårskinnen kommer ifrån.

Helgfrågan v. 46 2021

 

Mias helgfråga v. 46: Lyssnar du på ljudböcker? Tipsa i så fall om någon bra.

Mycket till min egen förvåning har jag flera svar på den här frågan. Det är inte så länge sedan jag var ganska negativ till att lyssna på böcker. Radioföljetongen och promenader med lurar i öronen har fått mig att tänka om. Imorgon läser Björn Granath sista kapitlet av Kvinnan i svart av Susan Hill. Han läser jättebra.Sedan blir det noveller på följetongstiden. 6/12 börjar Paradiset nobelpriset i litteratur Abdulrazak Gurnah; Hans Mosesson läser.

Ett annat liv av Per Olov Enquist; inläst av författaren. Fantastisk.

Renegater av Klas Östergren; inläst av författaren. Visste inte att jag gillar Östergren!

Snöstormen av Vladimir Sorokin; inläst av Rolf Lassgård. Obeskrivlig! Absurd! Jag tar alla tillfällen att tjata om den.

 

Veckans kulturfråga v. 46 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 46: Vilka är dina bästa tips för att överleva fram till julledigheten? Det är mörkt och regnigt, javisst. Och det är inte roligt att stiga upp tidigt på morgonen. Mycket roligare att sitta uppe sent på kvällen och titta på serier. Jag har liksom enligt O läst en deckare för första gången på länge. Men så var det Giles Blunt, Arktiska nätter också.

Tända ljus är alltid trevligt. Och jag har stoppat ljusslingor i glasburkar och fortsätter att leta efter veke till min lilla oljelampa som är så fin. Ett handarbete och en ljudbok är inte heller fel. Även om det är grått och vått är det inte kallt, så jag kan tänka mig en promenad och sparka i löven. Glögg och pepparkakor och saffransbröd är lyckligtvis inget jag är så begiven på. Men det finns ju annat.
 

Tisdagstrion v. 46 2021: Vägar, broar och tunnlar

Ugglan & Bokens tisdagstrio v. 46 handlar om  Vägar, broar och tunnlar

Helena tog en av varje. Det gör jag också.

1. Broarna av Sebastian Johans. Nominerad till Nordiska rådets pris 2021. Han fick det inte men bara nomineringen är ju hedrande för en debutant. Den handlar om åländsk emigration till Amerika i början av 1900 - talet.

2. Den gröna vägen av Anne Enright. En irländsk författare som jag gillar jättemycket. Romanen handlar om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete.

3. Amulett av Kazu Kibuishi. Del 1 har titeln Stenväktaren. Yngsta barnbarnet gillade denna jättemycket medan mormor tycker att den är ganska hemsk.    Amulett är full av onomatopoetiska ljud som Iiii, Swisch, Öngh, Ksch, Badoom, Vrom, Aagh, Wäpp, Sjoff, Szzt, Katjong, Donk, Swosh, Vack, Vrrr, Kssch. En del är faktiskt riktigt svåra att uttala! Skrapare är underjordiska blodtörstiga varelser som klär väggarna i den tunnel barnen i boken måste passera med hjälp av ett båtliknande flygplan som kallas Albatrossen.