Veckans mening v. 46 2021

Min

Robert på bokbloggen  Mina skrivna ord har en läsutmaning om lördagar som ha kallar Veckans mening. Vi väljer en mening ur det vi just läser; en mening som fått oss att stanna upp av den ena eller den andra anledningen.

 

Det är tid för Maries bad, säger hon ( Abbedissan Emme) stilla.

" Marie säger tack men att något bad inte är nödvändigt, att hon badade i november, och abbedissan skrattar och säger att tvaga kroppen är också ett slags bön och i klostret badar alla nunnor varje månad och tjänstekvinnorna badar varannan månad, ty kroppsodör misshagar herren."

Veckans mening v. 46 kommer ur Matrix av Lauren Groff.

Fem en fredag v. 46 2021: Riktning

elisamatilda: Fem en fredag v. 46: Riktning

 

1. Vad är något du kommit över?

Igår kom jag över två vackra fårskinn av gotlandsfår

 

2. Vad har du precis avklarat?

Fem en fredag v. 46 

 

3. När gjorde du senast ett avsteg?

Igår kväll när jag åt flera chokladbitar fastän jag bara skulle haft en. Men chokladen var så ny och fräsch att jag hoppade över skaklarna. Ingen ursäkt bara en förklaring. Usch, så dumt!

4. Vad har du på gång?

Mer än jag egentligen vill tänka på, till exempel tre yllebroderier och en stickning.

  

5. När läste du senast en vägbeskrivning? Det gör jag ganska ofta, senast till Gräsljunga gård där fårskinnen kommer ifrån.

Helgfrågan v. 46 2021

 

Mias helgfråga v. 46: Lyssnar du på ljudböcker? Tipsa i så fall om någon bra.

Mycket till min egen förvåning har jag flera svar på den här frågan. Det är inte så länge sedan jag var ganska negativ till att lyssna på böcker. Radioföljetongen och promenader med lurar i öronen har fått mig att tänka om. Imorgon läser Björn Granath sista kapitlet av Kvinnan i svart av Susan Hill. Han läser jättebra.Sedan blir det noveller på följetongstiden. 6/12 börjar Paradiset nobelpriset i litteratur Abdulrazak Gurnah; Hans Mosesson läser.

Ett annat liv av Per Olov Enquist; inläst av författaren. Fantastisk.

Renegater av Klas Östergren; inläst av författaren. Visste inte att jag gillar Östergren!

Snöstormen av Vladimir Sorokin; inläst av Rolf Lassgård. Obeskrivlig! Absurd! Jag tar alla tillfällen att tjata om den.

 

Veckans kulturfråga v. 46 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 46: Vilka är dina bästa tips för att överleva fram till julledigheten? Det är mörkt och regnigt, javisst. Och det är inte roligt att stiga upp tidigt på morgonen. Mycket roligare att sitta uppe sent på kvällen och titta på serier. Jag har liksom enligt O läst en deckare för första gången på länge. Men så var det Giles Blunt, Arktiska nätter också.

Tända ljus är alltid trevligt. Och jag har stoppat ljusslingor i glasburkar och fortsätter att leta efter veke till min lilla oljelampa som är så fin. Ett handarbete och en ljudbok är inte heller fel. Även om det är grått och vått är det inte kallt, så jag kan tänka mig en promenad och sparka i löven. Glögg och pepparkakor och saffransbröd är lyckligtvis inget jag är så begiven på. Men det finns ju annat.
 

Tisdagstrion v. 46 2021: Vägar, broar och tunnlar

Ugglan & Bokens tisdagstrio v. 46 handlar om  Vägar, broar och tunnlar

Helena tog en av varje. Det gör jag också.

1. Broarna av Sebastian Johans. Nominerad till Nordiska rådets pris 2021. Han fick det inte men bara nomineringen är ju hedrande för en debutant. Den handlar om åländsk emigration till Amerika i början av 1900 - talet.

2. Den gröna vägen av Anne Enright. En irländsk författare som jag gillar jättemycket. Romanen handlar om relationerna i familjen Madigan.  Rosaleen Madigan är den förfärliga och underbara modern som är en kvinnlig kung Lear. Constance, Rosaleens äldsta barn, är en empatisk, stressad hemmafru som ska räcka till för alla. Hanna är skådespelerska med alkoholproblem; Dan är misslyckad präst som flyttat till New York och Emmett är en i grunden ganska kylig människa som är läkare i biståndsarbete.

3. Amulett av Kazu Kibuishi. Del 1 har titeln Stenväktaren. Yngsta barnbarnet gillade denna jättemycket medan mormor tycker att den är ganska hemsk.    Amulett är full av onomatopoetiska ljud som Iiii, Swisch, Öngh, Ksch, Badoom, Vrom, Aagh, Wäpp, Sjoff, Szzt, Katjong, Donk, Swosh, Vack, Vrrr, Kssch. En del är faktiskt riktigt svåra att uttala! Skrapare är underjordiska blodtörstiga varelser som klär väggarna i den tunnel barnen i boken måste passera med hjälp av ett båtliknande flygplan som kallas Albatrossen.

Arktiska nätter

Den kanadensiske författaren Giles Blunt har äntligen kommit utmed en ny kriminalroman, Arktiska nätter, med radarparet John Cardinal och Lise Delorme. Det har gått en del år sedan Cardinals hustru, Catherine, dog. Utan att på något sätt ha glömt förefaller det som om Cardinal har lyft sig en bit ur sin stora sorg. Det är kallare än någonsin i Arktiska nätter. Det är nästan alltid vinter och obarmhärtig kyla i Algonquin Bay, Blunts fiktiva kanadensiska miljö. Och i Arktiska nätter förläggs halva boken i Högarktis på en flytande isö som benämns T6. En grupp specialutbildade forskare ska göra observationer av isen, vädret, molnen, glaciärvattnet med mera. Deras krävande tillvaro skildras i kapitel med rubriken Ur den blå anteckningsboken. Förutom att miljö och klimat är extremt skapar relationerna mellan gruppens medlemmar dramatik. Kapitlena utan rubrik tilldrar sig i Ottawa där man funnit ett par ihjälfrusna kvinnor. Långt om länge ser Cardinal och Delorm ett samband mellan de olika skeendena trots att det ligger tjugo år emellan dem. En blir imponerad av Blunts kunskaper om Arktis och om hans förmåga att elegant väva ihop berättelserna till en. Beskrivningen av kylan, isen och det karga landskapet är mästerlig. Personskildringen är omsorgsfull. Sex titlar ingår i serien om John Cardinal och Lise Delorm: Fruset offer, En stilla storm, Identitet okänd, När du läser detta, Fader död, Arktiska nätter

 

En smakebit på søndag

"Hon rider ensam ut ur skogen. Sjutton år gamma, i det kalla duggande marsregnet, Marie, som kommer från Frankrike. Året är 1158 och världen är utmärglad efter fastan. Påsken är snart här, den kommer tidigt i år. På fälten börjar utsädet räta på sig i den mörka, kalla jorden, redo att skjuta upp i den friare luften. För första gången ser hon klostret, blekt och avlägset på en höjd i denna blöta dalgång, där molnen har lyfts upp från  havet och vridits ut över bergen i oupphörligt regn. Under större delen av året är den här platsen idel smaragd och safir, fuktig grönska med ett myller av får, bofinkar och vattensalamandrar och späda svampar som buffat sig upp ur den bördiga jorden, men nu på senvintern är allting grått och fullt av skuggor".

Från sidan 11 i Matrix av Lauren Groff. Övers.: Bogg Johanna Karlsson. Bookmark förlag

En smakebit på søndag är en läsutmaning som drivs av den norska bokbloggen Betraktninger. Vi delar med oss av smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers. Fler smakebitar HÄR