Veckans mening v. 21 2021

MIN

Robert på bloggen Mina skrivna ord presenterar varje lördag Veckans mening ur det han för tillfället läser. Det är en mening han av någon anledning stannat upp inför. Robert uppmanar oss andra att hänga på.

"Så länge de är på väg är allt fortfarande möjligt och han vill att de ska få uppehålla sig så länge det bara går i drömmen om Alaska, vitheten, ett oskrivet, förtrollat blad."

Ur Darling River av Sara Stridsberg

Fem en fredag v. 21 2021: Prestation

 elisamatilda: Fem en fredag

1. Vad bidrar du med lite mer än vad dina grannar gör?

Träd och grönt

2. Vad senast gjorde du som du blev stolt över?

Japansk cheesecake

3. Vad gör andra bättre än du?

Det mesta. Städar, lagar mat, springer, virkar mormorsrutor, botar sjuka...

4. När presterar du som bäst?

Under viss press

 

5. Vilken idrottsgren presterade du bäst i under skoltiden?

Längdhopp, kortdistanslöpning

Villebråd

Villebråd är titeln på filmatiseringen av nobelpristagaren i litteratur Olga Tokarczuks fantastiska roman Styr din plog över de dödas ben upptäckte jag när jag började se den polska filmen på SVT2. Vackra djur - och naturbilder och själva stämningen gör att en känner väl igen sig. Den excentriska läraren och djurvännen Janina Duszejko står i centrum tillsammans med några speciella vänner av vilka en är entymolog, en annan är granne och en tredje översätter hon William Blake tillsammans med. Hon anmäler tjuvjakter och sina försvunna hundar. Prästen,  polisen och jaktlaget har hon inte mycket till övers för. Janina Duszejko är kunnig astrolog och hon har läst mycket om hur djur kan hämnas på människor. De döda människornas öden förbryllar. Senapssoppan som alla minns ifrån boken finns kanske finns men uppmärksammas inte. Jag har haft stort nöje både av boken och filmen.

Veckans kulturfråga v. 21 2021

 

I Veckans kulturfråga frågar enligt O om vår inställning till böcker skrivna med mycken dialekt. Själv har hon haft problem med Karin Smirnoffs böcker och med Nina Wähäs Testamente. Jag hade inga som helst problem med Smirnoff och Wähä. Är nog ganska förtjust i dialekt rent allmänt. 

En bok som jag lyssnade på och som innehöll en hel del dialekt är Koka björn av Mikael Niemi. Den skulle jag kunna tipsa om. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla den men det blev tvärtom. Jag blev jätteförtjust. Författaren läser själv.

Vecka 21 2021: Ljus & mörker

Ugglan & Bokens Tisdagstrio har temat Ljus & mörker

1. Se mörkret.  Författaren Elizabeth Hand beskriver sin protagonist Cass Neary så här: Amoral speedfreak crankhead kleptomaniac murderous rage - filled alcoholic bisexual heavily tattooed American female photographer. Det stämmer. En möter Cass Neary under 70 - talet i New York där hon skaffat sig en kort berömmelse i punkvärlden genom en fotobok. Generation Loss, Se mörkret (det är alltid som mörkast innan det blir helt svart) och Skarpt ljus är de tre romanerna om Cass Neary som hittills kommit på svenska.

2. Jon Kalman Stefánsson började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. 

 

3. Dikter om ljus och mörker av Harry Martinson. Nobelpristagaren Harry Martinson är en fantastisk naturpoet. Hans dikter handlar gärna om det lilla i vardagen; en oansenlig blomma, en daggmask, en skogssjö eller en enbuske. Sjömanslivet speglas också i många dikter

 

Snöstorm

Tomas, huvudpersonen, i Augustin Erbas roman Snöstorm, befinner sig på tågresa. Plötsligt står tåget stilla och det luttrade tågresenären vet att det här kommer att ta tid. Tomas beger sig omedelbart iväg mot restaurangvagnen. På väg dit drar någon honom i ärmen och det visar sig vara ingen mindre än hans stora kärlek från ungdomsåren, den vackra kolossalt begåvade Livli. Det är härifrån berättelsen tar sin början. Tomas växte upp i en dysfunktionell familj. Mamma är psykiskt instabil och envisas med att vilja försörja sig som healer.  Pappa vänder ryggen åt allt och alla och emigrerar till USA.  Tomas morbror David, som är mäklare, blir Tomas vårdnadshavare. Han är vänlig och snäll, men Tomas upplever honom som alltför närgången. Tomas har svårt med kroppskontakter och kan inte se folk i ögonen. Tomas älskar matematik och lägger ner hur mycken tid som helst lutad över matteböckerna. Redan som åttaåring har han lovat sig själv att inte bli kär. Det leder inte till något gott. Det har han sett med egna ögon. Han kommer in på KTH och ska läsa teknisk fysik. Det är här han träffar Livli, Joakim, Eva och alla de andra. Tomas har mycket att lära av det levnadsglada gänget. En vet att gänget kommer att splittras. Om inget annat kommer flera att hoppa av. Det blir för svårt. Augustin Erba har egna erfarenheter av studier på KTH. Livli lindar Tomas kring sitt lillfinger. Men vad får han tillbaka? Är det så viktigt, undrar jag? Kanske är det viktigare att älska än att bli älskad? Tomas är ingen företagsam man. Han föredrar att låta andra fatta besluten. Det ligger en stor frihet i att göra som en blir tillsagd, tycker han. Tomas är en duglig medelmåtta. Jag tycker att Snöstorm är välskriven och temperamentslös; alldeles i stil med protagonisten. Och när jag kom på det började jag tycka att Snöstorm inte var så tokig i alla fall även om hans tidigare roman Blodsbunden är mycket bättre.

En smakebit på søndag

"Vart kommer man när man dör? Är det här verkligen slutet? Jag vägrara tro det. Kroppen som ligger där i kistan är bara skalet av den människa som var du. Det som blev kvar när själen for någon annanstans. Kanske finns du här bredvid mig nu soch ser på mig och alla de som står intill och gräter. Farfar. Förstår du varför inga tårar finns i mina ögon? Därför att jag vet att du inte finns i den där kistan. Ibland bara vet man saker. Som den dagen du dog. Jag pratade med dig samma morgon. Du bad mig komma hem till dig efter mitt jobb på bilverkstaden. Maten skulle vara klar. Renköttsoppa med klimp. Ingen kunde laga den som du. Jag hann aldrig komma. Din  granne ringde mig bara några timmar senare. Hon hade funnit dig liggande på gården, framstupa med krattan i ena handen, hart knuten. Men det där visste jag redan innan, hade känt det på mig. En ilning längs ryggraden som inte ville släppa. Om jag bara vågat lita på den känslan. Litat på vad jag känt och skyndat mig."  Från sidan 7 i Den första frosten av Anna Kuru. Kiruna - trilogin Bok #1

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser  utan att för den skull avslöja något. Den här veckan är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR