Veckans kulturfråga v. 19 2021

enligt O: Veckans kulturfråga v. 19: Vad läser du under den kommande långhelgen?

Ja, om jag det visste. Idag läser jag ut sista delen av Bönderna av Reymont. Den blir svår att ersätta. Men jag har lånat hem Förmöget folk, första delen av Forsytesagan, av 1932 års nobelpristagare John Galsworthy. Och jag har reserverat på biblioteket de två första delarna av kosackeposet Stilla flyter Don av Michail Sjolochov, som fick Nobelpriset 1965. Filmen såg jag som nattbio i Malmö en kall och snöig vinternatt för väldigt länge sedan. Hela lokalen luktade vått ylle och sammantaget var det en helt underbar upplevelse. Jag har inte skjutit in mig på nobelpristagare. Det har bara blivit så. Eventuellt fortsätter jag med Markens gröda av Knut Hamsun. Hamsun fick Nobelpriset 1920. De gamla nobelpristagarna varvar jag med Darling River av Sara Stridsberg och Snöstorm av Augustin Erba.

Tisdagstrion v. 19 2021: Guld, silver eller annan metall i titeln

 Ugglan & Boken: Tisdagstrion v.19: Guld, silver eller annan metall i titeln

 

1. Om snö och guld. Ny bok av Inger Edelfeldt. Miranda har en strulig uppväxt. Hennes överlevnadsstrategi är fantasier och teckning. Föräldrarna finner hon obegripliga. Förhållandet till modern är sårigt. I nutid ser hon tillbaka på uppväxten. Hur kan en begripa den form en stöpts i är frågan hon ställer sig.

2. Kvicksilver av Karl Johan Nilsson från 2000. Den tilldrar sig på 1700 - talet i staden Dunst. Bartolomeus Kaiser har ägnat sitt liv åt läkekonsten. De flesta sjukdomar behandlar han med sitt eget kvicksilverpreparat. Hustrun går det inte så bra för. Hon tappar både hår och tänder. 

3. Jord av järn, himmel av koppar av Yasar Kemal. Den tilldrar sig i en turkisk by på 1950 - talet. Vintern är hård. Förra årets bomullsskörd var dålig och folk har det väldigt fattigt och alla står i skuld till handelsmannen.

Stormvarning

I spänningsromanen Stormvarning, del två i Doggerlandserien, av Maria Adolfsson, har kriminalinspektör Karen Eiken Hornby två mord att hantera på Doggerlands nordligaste ö Noorö, ganska långt ifrån hennes eget hem på Heimö. På Noorö har hon sin mamma och en del andra, inte helt pålitliga släktingar. En av hennes kusiner har till exempel nära förbindelse med ett fruktat MC - gäng. Karen Eiken Hornby när en stilla önskan att ingen av dem ska vara inblandade. Det ena mordet sker i julhelgen och det andra i nyårshelgen. Polisens personalstyrka är kraftigt begränsad på grund av en influensepidemi och Karens chef, den inte genomtrevlige Jounas Stuub, finner sig nödsakad att be den sjukskrivna Karen hoppa in. Det gör hon. Det passar henne riktigt bra, eftersom hon då med gott samvete kan tacka nej till den jul - och släktmiddag hennes barska faster Ingeborg inbjudit till. Som grädden på moset får Karen veta att hennes goda vän Aylin Ramnes befinner sig i fara. Hon hotas av sin våldsamme man och Karen griper in. Till all lycka har Karen fått en trevlig och kompetent medarbetare i Karl Björken. När de väl kommit över vissa initiala svårigheter känner Karen att hon kan lita på Karl; både yrkesmässigt och personligen. Han har ett sätt som gör att hon till och med gläntar på dörren till den djupa sorg hon bär inom sig och som inte talat med någon om. Ett whiskydestilleri och dess historia är ett sorts nav i handlingen. Karen har många snårigheter att reda ut och många fasader att genomskåda. Stormvarning är lika spännande och välskriven som Felsteg. Intrigen är trovärdig och välkomponerad och miljön är intressant. Missa inte kartan på insidan av bakre omslaget. Delar av persongalleriet känner en igen sedan Felsteg. Och det är bara en av orsakerna till att jag tycker att en ska läsa Doggerlandseriens delar i tur och ordning. Det står visserligen att Stormvarning kan läsas fristående. Det kan den så klart om en är villig att missa en del. Nästa del i serien heter Mellan djävulen och havet. Det behöver inte sägas att jag ser fram emot att läsa den.

En smakebit på søndag

"När en Forsyte förlovade sig, gifte sig eller föddes - var alltid de andra Forsytarna närvarande. När en Forsyte dog  - men ingen Forsyte hade ännu dött, de dog över huvud taget inte. Döden var något, som alldeles stred mot deras grundsatser, de vidtog försiktighetsmått mot den, instinktiva försiktighetsmått, naturliga för personer med högt uppdriven livskänsla,  som inte kunde finna sig i att man gjorde intrång på deras äganderätt. De Forsytar som denna dag blandade sig i skaran av övriga gäster hade en mer än vanligt välvårdat, en spörjande vaken säkerhet, en magnifik värdighet, som om de hade rustat .sig för att motstå ett anfall. Det var som om Soames Forsytes sedvanliga rynkning på näsan hade spritt sig till de övriga. De tycktes vara på sin vakt. Denna undermedvetna en-gard-stämning gjorde gamle Jolyons mottagning till det psykologiska ögonblicket i familjens historia och gjorde den till förspelet i  dess drama."

Från sidan 16 i Förmöget folk av Nobelpristagaren 1932 författaren John Galsworthy. Serien kallas Forsytesagan

Läsutmaningen på søndagar går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Denna veckan är det Mari på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR                                                                                                                       

Wladislaw Reymont, Bönderna - Våren

                                                                  Bild: Niklas Sennerteg

Tredje delen av Wladislaw S. Reymonts romanserie Bönderna behandlar Våren. Det är en annan stämning i boken kan jag tycka. Lite lättare; lite ljusare. Platsen är som i tidigare delar byn Lipec och persongalleriet känner en också igen. Våren är påfrestande. Maten börjar ta slut både för människor och djur; vårnöd eller föreskördnöd talar man om. Det är ovanligt kallt, solen skiner, det regnar och snöar. Byns bönder sitter fängslade efter ett bråk med godsherren om skogen. Ingen vet när de släpps. Kvinnorna sitter i trångmål, men de får hjälp från oväntat håll. Påskfirandet  får stort utrymme. Det är intressant att läsa om skärtorsdagens storstädning och långfredagens matlagning. Alla hjälper till stora som små. Våren blir händelserik på alla sätt. Godsägarens uthus brinner ner. Byborna ser på. Byns starke man, Boryna, ligger orörlig och tyst i sin säng. Ända tills han plötsligt en dag stiger upp. Hans äldste son, Antek, sitter fortfarande i fängelse. Som läsare hoppas en fortfarande på en försoning dem emellan. Det bryter ut bråk mellan familjer och inom familjer. Det smygs med otillåtna kärleksaffärer (till bybornas stora förnöjelse). Inget kan hållas hemligt i byn Lipce. Reymonts natur - och miljöskildringar är fullständigt lysande. En ser, hör och känner dofter; det är otroligt poetiskt och vackert. Karaktärsskildringen är inte mindre lysande . Människorna lever, tar plats hos läsaren och stannar kvar. Jag är inte ensam om att bli begeistrad av Reymont. Så här tyckte Vilhelm Moberg som inspirerats av Reymont:

”Vid den tid då jag grubblade över hur genuint folkliv skulle framställas i dikten tog jag starkt intryck av en av världslitteraturens största berättare, polacken W.S. Reymont, Nobelpristagare 1924, enligt uppgift upptäckt av (Fredrik) Böök. (…) Reymonts människor lever – och de levde kvar hos mig länge efter varje avslutad genomläsning av ‘Bönderna’ – några av dem gör det ännu. Och detta är det högsta målet för en berättare: Att skapa en egen värld med levande människor, som stannar kvar hos läsaren. När jag hade läst W.S. Reymonts epos tänkte jag: En sådan mäktig bok skulle jag vilja skriva!”

Titel: Bönderna. del 3. Våren

Författare: Wladislaw S Reymont

Översättare: E Weer

Förlag: Albert Bonniers

Tryckår: 1924

Antal sidor: 401

Fem en fredag v. 18 2021: Hänt i veckan

 elisamatilda: Fem en fredag: Hänt i veckan 

1. Vad i veckan fick dig att längta efter något?

I det utmärkta TV - programmet Trädgårdstider proppade Tareq Taylor och Pernilla Månsson Colt i sig pannkakor. Och då kom jag på att det är evigheter sedan jag åt våfflor. Utan socker och grädde. Bara sylt.

 

2.Vad i veckan fick dig att sakna något?

En liten söt videofilm från flickbarnbarnet fick mig att längta ännu mera efter barnbarnen

 

3. Vad i veckan gav dig lyckokänslor?

De underbara naturskildringarna och det fullständigt grandiosa slutet i Bönderna del 3. Våren av Wladislaw Reymont, nobelpristagare 2924.

4. Vad i veckan fick dig att fundera?

IS - kvinnorna och deras barn

5.Vad i veckan fick dig att vilja testa något nytt? En kurs i den urgamla japanska broderitekniken sashiko, vilket betyder små stygn. Hemslöjden anordnar kurser med jämna mellanrum                                              

Ariel

Ariel

Stagnation i mörker.

Sedan substanslösa blå

strömmar av avstånd och sten.

Guds lejoninna,

hur vi blir ett

nav av hälar och knän! - Fåran

klyvs och drar förbi, syster till

halsens bruna båge

som jag inte kan fånga,

svartögda

bär kastar mörka

krokar -

munfullar svart sött blod,

skuggor.

Något annat

slungar mig i luften -

lår, hår,

flagor från mina hälar.

Vita

Godiva, jag skalar av -

döda händer, död stränghet

Och jag

fradgar nu till vete, ett havsglitter.

Barnets gråt

smälter i muren.

Och jag

är pilen,

daggen som flyger

suicidal, ett med driften

in i det röda

ögat ja,

morgonens kittel

Stagnation i mörker. 

 

Skriven 27 oktober 1962. Ännu en dikt från hästryggen, säger Sylvia Plath. Ariel var en häst hon tyckte mycket om. Hon var elev vid en ridskola i Dartmoor.