"När en Forsyte förlovade sig, gifte sig eller föddes - var alltid de andra Forsytarna närvarande. När en Forsyte dog - men ingen Forsyte hade ännu dött, de dog över huvud taget inte. Döden var något, som alldeles stred mot deras grundsatser, de vidtog försiktighetsmått mot den, instinktiva försiktighetsmått, naturliga för personer med högt uppdriven livskänsla, som inte kunde finna sig i att man gjorde intrång på deras äganderätt. De Forsytar som denna dag blandade sig i skaran av övriga gäster hade en mer än vanligt välvårdat, en spörjande vaken säkerhet, en magnifik värdighet, som om de hade rustat .sig för att motstå ett anfall. Det var som om Soames Forsytes sedvanliga rynkning på näsan hade spritt sig till de övriga. De tycktes vara på sin vakt. Denna undermedvetna en-gard-stämning gjorde gamle Jolyons mottagning till det psykologiska ögonblicket i familjens historia och gjorde den till förspelet i dess drama."
Från sidan 16 i Förmöget folk av Nobelpristagaren 1932 författaren John Galsworthy. Serien kallas Forsytesagan
Inlägg
