Fem en fredag v. 11 2021: Idiomatiskt

elisamatilda: Fem en fredag: Idiomatiskt

1. När har du alla taggar utåt?

När folk låtsas som om jag inte finns och inte håller avståndet.

2. När känner du dig som mest bakom flötet?

När det gäller bredbandsleverantör

 

3. Vad dammade du av senast?

En parfymflaska jag inte använt på länge.

 

 

 

4. Vad har du för gammal surdeg som ligger?

En ostickad kofta; en väldig hög ostruken tvätt

 

4. Vad har du siktet inställt på?

Att bli vaccinerad mot Covid 19.

Helgfrågan v. 11 2021

 

Mias helgfråga v. 11: Vad tror ni att det beror på att nya böcker reas ut?

Ja, det kan en verkligen undra. På årets rea var det många nya titlar en kunde förvånas över. Förr i tiden var det äldre fina ofta lite dyra böcker som efter ett antal år kom på rea, som till exempel konstböcker. Samlade verk av Augustpris - vinnaren Lydia Sandgren från 2020 finns på rean liksom den mycket populära Där kräftorna sjunger av Delia Owen. Obegripligt.

I bonusfrågan undrar Mia om vi tycker om att påta i trädgården eller balkonglådan eller vad det kan vara. Jo då, men en behöver ju inte gå till överdrift. Mina rosor gillar jag och lavendeln och klätterhortensian. Några krukor på altanen innehåller för det mesta pelargoner. I fönsterlådorna violer. Och så brukar jag ha lite kryddväxter någonstans.

Den som ser

Plötsligt kommer där en del fyra till Herbjørg Wassmos  trilogi om den myndiga Dina Grønelv och hennes familj ifrån Nordland i Norge. Visserligen kallas den en fristående fortsättning, men jag tycker nog att en ska unna sig att läsa de första tre också; Dinas bok, Lyckans son och Karnas arv. I samband med publiceringen av del fyra, Den som ser, passade förlaget Historiska Media på att ge ut de tre första delarna på nytt. Visst går det att ta sig igenom Den som ser utan att ha de tre andra delarna i färskt minne. Herbjørg Wassmo är dessutom generös mot eventuellt nytillkomna läsare. Den som ser är en riktig bladvändare även om en får försöka hänga med vad det gäller alla namn och var de olika karaktärerna befinner sig för tillfället. Scenen växlar mellan Nordland och Köpenhamn. Tidsmässigt befinner vi oss på 1890 - talet. Karnas bok kom ut för tjugo är sedan och efter det gjorde sig de övriga personerna påminta då och då. Herbjørg Wassmo undrade själv hur det gick för dem. I centrum befinner sig Dinas barnbarn, Karna, hennes far Benjamin, hans hustru, Anna, (som inte är Karnas mor) och psykiatrikern Joakim; en ung djärv man med moderna idéer. Karna befinner sig på sinnessjukhus efter att bokstavligen ha varit Dinas språkrör på dennas begravning. Efter den ansträngningen blir hon stum och sedan tillstötte ytterligare komplikationer. De fyra vuxna personerna samlas omkring Karna. Deras inbördes förhållanden är inte av det enkla slaget. Herbjørg Wassmo har en fin psykologisk blick och hon förenklar ingenting. Hon håller ihop berättelsen på ett skickligt sätt. Tidsmarkörerna är många; klasskillnaderna påtagliga liksom bristen på jämlikhet könen emellan. Intrigen är spännande och en lär känna de olika personerna ganska väl. Anna, som fötts med en silversked i munnen, är nog den mest komplicerade av dem. Hon är inte nöjd med att gifta sig och få barn. Hon vill också arbeta även om hennes mor stretar emot. Fadern är däremot behjälplig. Rösträttskvinnorna mullrar i bakgrunden och det är alldeles tydligt att det är saker i görningen. Kvinnorna står i centrum i Wassmos intressanta romanserie. Jag sträckläste denna välskrivna engagerande roman och tänkte dystert på Bibelns ord om fädernas missgärningar som hemsöker nya generationer intill tredje och fjärde led. Dina var visserligen död och begravd. Men hennes liv och gärning hade återverkningar på hennes barn och barnbarn. 

Titel: Den som ser

Författare: Herbjørg Wassmo

Översättare: Lotta Eklund

Förlag: Historiska media

Tryckår: 2021

Antal sidor: 444

Veckans kulturfråga v. 11 2021

enligt O
 

Vad läser du för att hitta läslusten?

 

Om jag tappar läslusten går jag till doktorn. Det är ett säkert tecken på att jag   inte mår bra. Kanske försöker jag sticka eller brodera en stund för att se om det inte ordnar till sig av sig självt. Kanske läser jag en deckare för det är en eftersatt genre sedan lång tid tillbaka. Eller varför inte lite lyrik. Harry Martinsons fina naturlyrik från Blekinge fungerar i alla lägen.

Daggmasken 

Vem vördar daggmasken,odlaren djupt under gräsen i jordens mull.

Han håller jorden i förvandling.

Han arbetar helt fylld av mull, stum av mull och blind.

Han är den undre, den nedre bonden där åkrarna klädas till skörd.

Vem vördar honom, den djupe, den lugne odlaren, den evige grå lille bonden i jordens mull.

"Det är kvinnan och daggmasken som avgör det hela", sade Martinson i sitt installationstal i Svenska Akademien.

Tisdagstrion v. 11 2021: Irland

 

Ugglan & Boken: Tisdagstrion v. 11: Irland (17 mars St Patrick´s Day)

 

Irländska romaner på min läslista:

 

1. Dödens flod av av Dervla McTiernan. Första boken om Cormac Reilly.

Ett nytt och ett gammalt mord kopplas samman. »Jag har länge längtat efter en ny seriefavorit. Och kanske har jag äntligen hittat den.« | Malin Persson Giolito, Vi läser» En stark deckardebut för alla läsare som älskar Tana French och skildringar av det moderna Irland.« | Johannas deckarhörna. Låter lovande, tycker jag.

 

2. Namnens hus av den irländske författaren Colm Tóibín.
När den hellenska flottan ska angripa Troja behöver deras skepp medvind som får deras segel att bågna.  Kung Agamemnon gör en deal med gudinnan Artemis att offra äldsta dottern, Ifigenia, i utbyte mot vind. Hustrun Klytaimnestra luras att ta med henne till flottbasen Aulis. Hon tror att det ska bli bröllop mellan flickan och hjälten Akilles. Istället hamnar Ifigenia på offeraltaret och vinden vänder. 

 3. Hjärtats osynliga raseri av John Boyne . 

Att inte följa reglerna i ett strängt katolskt samhälle får naturligtvis dramatiska följder. En sextonårig flicka blir förskjuten ur sin familj och by efter som hon är gravid. Prästen är särskilt ogilland så klart. Men snart ska det uppdagas vad prästen själv är för slags man.

Dörren

Jag har läst Magda Szabó tidigare och gillat henne mycket, men den här boken, Dörren,  bara älskade jag. Jag lyssnade på den som Radioföljetong i alldeles utmärkt uppläsning av Julia Dufvander och sedan läste jag den också. Författaren har skapat ett oförglömligt kvinnoporträtt i den mycket respektingivande Emerentia, som lever i en ungersk by, granne med ett författarpar där kvinnan som av en händelse heter Magda. Emerentia lovar nådigt att hjälpa författarparet med hushållet, även om hon inte kan fatta varför de behöver hjälp med något. De gör ju ändå ingenting. Emerentia avskyr kultur och föraktar intellektuella. Endast kroppsarbete räknas som arbete. Det finns de som sopar och de som inte sopar. Emerentia har gått tre år i folkskola och har minne som en dator. En dragkamp uppstår om hittehunden Viola, en egensinnig hanhund som i alla lägen väljer Emerentia.  Magda försöker att gå varsamt fram och inte trampa Emerentia på tårna, vilket inte är så lätt. Emerentia har en otrolig integritet och kan bli kränkt för de mest oväntade småsaker. Det visar sig att hon besitter ett stort förråd av svordomar och fula ord som hon inte tvekar att använda när hon får sina vredesutbrott. Emerentia är en maktfaktor på gatan. Hennes hus är en tjänstebostad eftersom hon är anställd som vaktmästare. En märklig vänskap utvecklas mellan de två omaka kvinnorna. Magda kartlägger sakta men säkert Emerentias turbulenta förhistoria. Både hon och Magda har fått känna av kriget och det politiska tillståndet i Ungern om än på olika sätt. Magda Szabo skildrar de båda kvinnorna med kärlek, respekt och psykologisk finkänslighet.

En smakebit på søndag v. 10 2021

Historiska Media

" Min mormor sa ofta till mig att våra förfäder inte försvinner när de dör, utan ofta fortsätter att vaka över oss. Nu känner jag att hon betraktar mig när jag sätter fyr på  tre rökelsestickor med en tändsticka. På mina förfäders altare, bakom träklockan och faten med ångande mat, glimmar min mormors ögon till när en orangeblå låga slår upp och förtär rökelsen. Jag viftar med tändstickan för att släcka elden. När den börjar glöda ringlar sig doftande rökslingor upp mot himlen och ber de dödas andar att återvända. "Bá ói", viskar jag och håller upp rökelsen över huvudet. Genom slöjan av dos som markerar gränsen mellan våra två världar ler hon mot mig. "Jag saknar dig, mormor."

Från sidan 9 i När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai 

En smakebit på sødag är en läsutmaning som går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger  håller i trådarna den här veckan. Fler smakebitar HÄR