"Hysterisk eller inte? Det fick Nathan aldrig veta. Efteråt hade hon tänkt att det egentligen vaar synd att han aldrig fick se hennes beslutsamhet, Att den var så långt ifrån hysteri man kunde komma. Senare den dagen, när han och Martina återvänt, gick han bort mot vattenfallen för att vara ensam en stund. Han märkte inte kvinnan som han sagt sig älska. Hur hon smög åt sig ett av blåsrören och följde honom, osynlig som en skugga. Han stod vänd ifrån henne, stod och tittade på skummet och de vilda strömmarna. Stod i bruset och dånet, en brunbränd, muskulös gestalt. Han märkte inte hur hon höjde blåsrret, hur hon satte det mot läpparna och drog in luft. När pile träffade honom hann han aldrig vända sig om. Överraskad klev han rakt ut i luften, och kanske skrek hannär han störtade ner i de fräsande virvlarna. Men det var det ingen som hörde."
Från sidan 63 i Fågelbarnet av Inger Frimansson, Harper Crime 2020
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokblogen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR