skip to main |
skip to sidebar
1. Det gick som det brukar gå. När jag läst en del nytt längtar jag efter någon gammal klassiker. I sommar blev det Olav Audunsson i Hästviken av Sigrid Undset, som fick Nobelpriset i littertur 1928. Olav Audunsson och hans barn heter fortsättningen.
2. Promenadsällskapet i öronen. Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri. Uppläsare: Rafael Petterson. Jag har lyssnat ett par timmar och jag är alldeles tagen. Så vackert och poetiskt - och så hemskt. Uppläsningen är bra, men jag frågar mig om detta inte är en bok en borde läsa i svartskrift. Jag har reserverat boken på biblioteket.
3. Vildhavre. Sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson, Jörn Donners svenske son född 1981, samma år som Donners finska dotter, Susanna föddes.
Båda barnen kallades "misstag" av sin far. Otto försökte i alla år upprätta en kontakt med sin pappa. När faderns tegelstensbiografi, Mammuten, kom ut fick sonen nog och skrev sin egen bok. Han skräder inte orden, och gör upp räkningen med fadern en gång för alla. Men en förstår att han hoppas in i det sista.
Idag är det Vattenmelonens dag läser jag häpet i dagens lokaltidning. I tantulltussockor av Anna Bergman finns mönster till en läcker socka som fått mönster efter vattenmelonen.
"När jag föddes existerade inte ordet för det jag var. De kallade mig nymf och utgick ifrån att jag skulle bli som min mor och mina mostrar och mina tusen kusiner. Vi var de minst betydande av de mindre betydande gudinnorna och våra krafter så blygsamma att vi med nöd och näppe kunde garantera vår odödlighet. Vi talade med fiskar och skötte blommor, lockade droppar ur molnen och salt ur vågorna. Det ordet, nymf, stegade upp längden och bredden för vår framtid. På vårt språk betyder det inte bara gudinna, utan även brud. Min mor var en av dem, en najad, en beskyddare av källor och vattendrag. Hon fångade min fars intresse när han var på besök hos hennes far, Okeanos. Helios och Okeanos satt ofta vid varandras bord på den tiden. De var kusiner och jämnåriga, men såg inte ut att vara det. Min far glödde som nysmidd brons , medan Okeanos var född med rinnande ögon och ett vitt skägg som nådde honom till midjan. Men de var båda titaner och föredrog varandras sällskap framför de nya gnälliga gudarna på Olympen, som inte hade sett världens skapelse."
Från sidan 7 i Kirke av Madeline Miller
Läsutmaningen En smakebit på søndag
går ut på att vi bjuder varandra smakebiter utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Idag är det Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller er med uppdeafet frå Fler smakebitar HÄR
Den 30 juli var det pocketbokens dag. Jag firar pocketboken hela tiden, men nu blev det lite extra. Underst ligger The Tale of Genji av Murasaki Shikibu i oavkortad upplaga; med illustrationer, noter och personregister. 1182 sidor. I ny översättning från japanskan till engelska av Royall Tyler. Penguin Classics Deluxe edition. Uppskattad gåva från god vän.
Ovanpå den ligger Björnkvinnan av Karolina Ramqvist
Min sårbara kropp av Helena Östergren. Jag har redan läst den, men jag gillade den så mycket att jag ville ha den.
Snöstorm av Augustin Erba. Jag var mycket förtjust i Blodsbunden
Vardagar av Ulf Lundell. Försöka duger
Kirke av Madeline Miller. Eftersom jag var så förtjust i Song of Achilles
Insekternas planet av Anne Sverdrup-Thygeson. Jag blev nyfiken.
HÄR skriver Kungliga Biblioteket om pocketboken.
elisamatilda är tillbaka med Fem en fredag. Idag gäller frågorna doft och lukt
1. Vad doftar bättre på sommaren än på vintern?
Nattvioler
2. Vad doftar bättre än vad det smakar?
Gurka
3. Vilken doft tar dig tillbaka till barndomen?
Doften av kycklingen som mamma stekte på spisen
Lukt: Spillolja och dynamit
4. Vad är en doft du gillar som andra kan tycka är udda?
Therry Muglers parfym Angel, som jag älskar
5. Vilken lukt rynkar du på näsan åt?
Lukten av brynt nötkött (När köttet väl är stekt rynkar jag inte på näsan.)
Mias sommarversion av helgfrågan gäller vad vi läser just nu.
Jag läser Vildhavre. Sista brevet till pappa av Otto Gabrielsson, svensk son till Jörn Donner, född 1981 i Nacka. Samma år föddes Susanna, Jörn Donners enda dotter, i Finland. Hon dog 2017. Den arme sonen lider av sin fars totala likgiltighet och får i Jörn Donners självbiografi, Mammuten, läsa att han räknas som ett misstag.
Tips: Nu när en inte kan gå på sitt gym kan en träna hemma framför TV:n med trevliga, duktiga Sofia Åman. Vem kan motstå gamla plankan?
Danska Christina Hesselholdts roman Sällskapet handlar om sex personer som alla tillhör en välbärgad borgerlighet. De är högutbildade, läkare, psykolog, författare, t. ex., men förefaller inte arbeta. De reser, läser och intresserar sig för kultur i största allmänhet. Vi följer deras inre monologer och delar deras ensamheter och syn på varandra. Vissa av dem har känt varandra länge. Sällskapet består av fyra kortromaner utgivna mellan 2008 och 2014; Camilla - böckerna kallar författaren dem. Camilla och hennes sjuke man Charles är någon slags huvudpersoner. Charles är sängbunden och Camilla sitter lojalt vid hans sängkant i tre år och sedan meddelar han att han tänker vara sjuk på egen hand. Camilla blir sårad och olycklig och tar itu med att rusta upp ett gammalt sommarhus; köper en gammal häst och en hund. Alma lämnar sin torre man Kristian och ger sig ut på den fria marknaden. Men hon hittar den stillsamme och förutsägbare Edvard i sin omedelbara närhet och beslutar sig för att hålla till godo med honom. Edvard blir glad. Han bor fortfarande i sina föräldrars dödsbo. Alwida är den oberäkneliga i sällskapet. Inget förvånar när det gäller henne. Det finns ingen egentlig handling i boken och kapitlena hänger inte ihop med varandra, men det är oavbrutet roande och engagerande läsning. Ett träffsäkert bildspråk gör att en gång på gång frustar till av lycka över formuleringarna. Det förefaller som om författaren själv haft trevligt när hon skrivit romanen. De litterära referenserna står som spön i backen - ca 70 och då har jag säkert missat några - och författaren citerar ofta, till exempel Sylvia Plath och Virginia Woolf. Sällskapet anbefalles varmt!
Titel: Sällskapet
Författare: Christina Hesselholdt
Övers: Ninni Holmqvist
Förlag: Natur & Kultur
Tryckår: 2018
Antal sidor: 384 sidor
Inlägg
