skip to main |
skip to sidebar
Top Ten Tuesday July 28: Freebie (This week you get to come up with your own TTT topic!)
Ten books I´m about to read
1. The Tale of Murasaki by Liza Dalby
2. The Tale of Genji by Murasaki Shikibu
3. Coraline by Neil Gaiman
4. Emperor of the Eight Island by Lian Hearn
(The Tale of Shikanoko. Book One)
5. Svenska drottningar. I blickfånget från Vasatiden till idag
från Vasatiden till idag. By Karin Tegenborg Falkdalen
6. Diary of a mad old man by Junichiro Tanizaki
7. Snöstorm by Augustin Erba
8. Den gyllene cikadan (Färden till västern. 1.) by Wu Chengen
9. The Mirror and the Light by Hilary Mantel.The third novel about Thomas Cromwell
10.Bibliotekarien i Auschwitz by Antonio Iturbe
From the true story of the survivor Dita Kraus.
"Läser Glaskupan och kan inte tro att jag läst en tidigare. Jag tror att det är tonfallet jag upplever annorlunda varje gång. Förra gången jag läste den hade jag ingen livsvilja, jag låg i en provisorisk säng hemma hos mina föräldrar och var ungefär trettiofem. Det var mammas bok jag läste ur. Jag såg den i bokhyllan och tog ner den fast den var min mammas, som om jag skulle ha sönder den enbart genom att titta i den, hålla i den. Den tillhörde ju henne, jag hade ännu inte fått tillåtelse att röra den. Egentligen kunde jag inte läsa då, så fort jag hade läst en mening så glömde jag den och var tvungen att börja om, men Glaskupan var ett av de få undantagen. Det som definierade undantagen var att de handlade om kvinnor som inte ville leva. Jag upplevde boken som levnadsglad, sarkastisk och frisk. Den pekade finger åt allt och jag älskade den för det. När jag läser den nu upplever jag den som sorg."
Från sidan 29 i Att spegla sig i någon annans vatten av Helena Österlund
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers! Den här veckan är det Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
I ett skjul i North Carolinas träskmarker bor Catherine Danielle Clark, också kallad Kya eller Träskflickan, i all ensamhet. Hon har blivit övergiven av hela sin familj en efter en. Modern försvann efter flera år av misshandel och umbäranden. Då var Kya bara sex år. De äldre syskonen hade försvunnit så snart de kunde. Fadern var den siste som lämnade skjulet. Men han hade lärt Kya att fiska och hon var mycket hemmastadd i den gamla båten och de vindlande vattenvägarna i träskmarken. Hon samlar snäckor, fjädrar, insekter och fågelbon. Då och då lämnar fadern en slant som Kya kan köpa mat för men till slut blir han också borta. Där kräftorna sjunger av Delia Owens är en sträckläsningsbok som fångar från första stund. En beundrar flickans mod och överlevnadsinstinkt. Den unge Tate delar hennes naturintresse och när han kommer på att hon inte kan läsa lär han henne det. Och sedan tar det som ska bli hennes naturvetenskapliga arbete sin början. Kya är vän med naturen; hon avläser havet, vindarna, strömmarna; hon matar fiskmåsarna på stranden och sover med dem. Skolgången varar en hel dag. Kya räknas som vitt slödder bland skolkamraterna. Hon drar sig tillbaka till sitt skjul och livnär sig på att sälja musslor. Kya utvecklas till en mycket vacker och speciell ung kvinna. Tate har försvunnit till sina naturvetenskapliga studier. Kya träffar rikemanssonen Chase Andrews med den isblå blicken och trots Kyas motsträvighet blir de ett par; hon har tröttnat på ensamheten. Men det kommer hon att ångra. Parallellt med Kyas historia löper en senare mordutredning. Människorna i staden misstänker omedelbart Kya. Hon är inte som alla de andra; hon har ett helt annat sätt att leva.
Där kräftorna sjunger är en mycket spännande roman med flera motiv. Utanförskap och ensamhet är två motiv; djur - och växtlivet i träskmarkerna ett annat. Det talas om utdikning och byggande så miljövård är ett fjärde motiv. Där kräftorna sjunger skulle kunna bli en fin film.
Titel: Där kräftorna sjunger
Orig:s titel: Where the Crawdads sing
Författare: Delia Owens
Förlag: Forum
Tryckår: 2020
Antal sidor: 369
Mias helgfråga gäller som vanligt under sommaren frågan Vad läser du?
Enkelt och bra. Som vanligt läser jag flera böcker. Ett par som promenadsällskap i öronen och det par andra i svartskrift. I öronen har jag
Min alltför vackra syster av Rosa Ventrella och Köttets tid av Lina Wolff. I svartskrift Sällskapet av Christina Hesselholdt och
Berättelsen om ett litet maskrosbarn i södern är hjärtskärande, men en beundrar hennes go och överlevnadsförmågan.
Bonusfrågan gäller tips av något slag; filmtips, recepttips el. dyl.
Serier är väldigt trevligt. Jag avundas dem som ännu inte har sett The Split på SVT Play. Den tjeckiska serien Wasteland på HBO Nordic är väldigt bra liksom Sharp Objects och gamla The Wire. På The Netflix: Mad Men, Broadchurch, Luther
July 21: Book Events/Festivals I’d Love to Go to Someday
1. The Nobel Prize award in Stockholm in december
2. The Booker Prizes events all over the country (England)
3. Women´s Prize for fiction. I´d like to hear the chair of judges
discuss (England)
4. I´d like to visit Hay-on -Wye or The Town of Books in Wales
5. Frankfurter Buchmesse, the biggest bookfair in the world
6. The Bookfair in Gothenburg
7. The Nordic Council´s Literature Prize gala ceremony
8. London Book Fair
9. Louisiana literature festival, Humlebæk, Denmark
10. Reykjavik International literary festival, Iceland
Författaren Junichiro Tanazaki, 1886 - 1965, levde samtidigt som Sushei Tokuda, och han var också mycket framgångsrik under sin samtid. Men medan Tokuda blivit alldeles oförtjänt borglömd lever Tanazaki kvar genom att han till exempel får en rejäl artikel i Alex författarlexikon som en kommer åt genom biblioteken. Ganska orättvist, tycker jag, som nu läst båda. Somliga tycker om nässlor ( Tアデクむし ; Tade ku mushi) av Junichiro Tanizaki kom ut 1929. Den handlar om det äkta paret Kaname och Misako som inte lever samman som man och hustru. De är helt enkelt inte attraherade av varandra. Med makens godkännande skaffar sig Misako en älskare, Aso. Själv söker han tröst hos eurasiskan Louise. Sonen, Hiroshi, 10 år anar ugglor i mossen. Gode vännen Takanatsu försöker påskynda processen eftersom båda kontrahenterna tycks ha bestämt sig för att skiljas. Men Misakos far, som står som representant för traditionen, blir bestört över parets beslut. Han är förtjust i sin svärson och de har mycket trevligt tillsammans. Den gamle, som svärfar kallas; han är ju i 60 - årsåldern!, tar hand om saken på sitt sätt. Somliga tycker om nässlor handlar mycket om tradition och modernitet; om Kyoto kontra Tokio (som det stavs i den här boken) och om dockteater. Kaname, Misako och dem gamle och dennes 30 år yngre mätress, O-hisa, åker till Osaka för att se berömda dockteaterföreställningar. Osaka benämns för övrigt av de mera sofistikerade tokioborna som en köpmansstad. O - hisa är den gamles allt-i-allo. Hennes leende "avslöjade ett av Kyoto - skönhetens traditionella behag, de vanskötta tänderna." Misako avskyr O - hisan och hennes tänder. Under teaterföreställningarna, som kunde vara från klockan tio på morgonen till klockan elva på kvällen, äter folk medhavd mat ur traditionella lackaskar; det pratas, dricks och barnen stojar. Jag tycker om människorna i den här romanen. De resonerar och diskuterar och tar inte lättvindigt på livet. Kaname oroar sig till och med för att Aso eventuellt inte är seriös! Förhållandet barn/föräldrar kan jag kanske sätta ett litet frågetecken för. Inte för att det skulle vara fel på skildringen utan mera på generationernas syn på varandra. Som alltid är det mycket intressant att få veta mycket om förhållandena i samhället. Jag fortsätter en stund till med det här författarskapet.
Titel: Somliga tycker om nässlor
Författare: Junichiro Tanizaki
Översättare (från engelska): Nils Fredricson
Förlag: Wahlström & Widstrand
Tryckår: 1955
Antal sidor: 196
"Banvaktshustrun Tilda Värdig stod och borstade sin mans ytterrock med kaffesump. Hon hade plockat undan de två äldsta barnens bäddar och skjutit ihop utdragssoffan som annars brukade vänta på mannen när han kom hem från nattjänstgöring. Rummet var minutiöst ordentligt, var sak på sin plats, men verkade ändå rent för litet för en så storvuxen kvinna att vända sig i. När hon gifte sig med Oscar hade hon fått lämna sitt hem i Lunnagärde Södergård, där det fanns gott om utrymmen och god vurnad och hålla till godo med den här lilla ödsliga banvaktsstugan. Dessutom måste hon ta sexton timmars grindvakt och passa över trettio tåg om dagen, eftersom ingen annan än en hustru ville åta sig ett så svårt och illa lönat arbete. Men hon var så fullständigt tillfreds i sitt äktenskap med den glade, envetne och ömsinte lille karlen att hon aldrig längtade till sitt föräldrahem. Han var henne nog. Hon var stolt över hans kamp för rättvisa åt de ringa i samhället. "
från sidan 191 i Vinden vände bladen av Ein Wägner
Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan skulle det vara Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
Inlägg
