Utmaning: Authors & Characters - Robert

Lyrans måndagsuppgift v. 23: Authors & Characters: Robert
Robert Graves (1895 - 1985) är mest känd för sin självbiografi Goodbye to all that, sin poesi och och emot kriget och sina historiska romaner om kejsar Claudius. Robert Graves avbröt sina studier i Oxford för att delta i första världskriget. I slaget vid Somme blev han svårt skadad och hade hela livet problem med lungorna. Under en tid var han professor i engelsk litteratur i Kairo och sedan professor i poetik i Oxford. 1976 gick Jag, Claudius som TV - serie med den fantastiske Derek Jakobi i huvudrollen.

En svensk, nutida författare är ju Robert Warholm. Icke att förglömma!

I Jane Austen´s Emma förekommer en rejäl och trevlig man vid namn Robert Martin, som Emma rynkar på näsan åt när han friat till Harriet Smith första gången. Robert Martin är god vän med George Knightley. Så småningom reder ju allt upp sig.

En smakebit på søndag,

"Tårarna  gick inte att hejda och Evas mungipor vände neråt i en ofrivillig gråtgrimas. Hon bankade på magen för att få stopp på värken, Dtopp på alt som hände därinne. Allt som inte hände den här gången heller. Hon hade varit säker nästan inte kunnat väna till hon fick berätta för Nimmo men bestämt sig för att vänta för att få vara helt ensam om hemligheten några dagar.. En snörvling följdes av en djup suck  och en bitter smak av besvikelse. Med en loj blick på stolen och på golvet konstaterade hon att strumpan var borta. Hon föll på knä, sedan ner i fosterställning och blev liggande en lång stund medan värken pulserade genom henne och i tjocka stötar knuffade ut det ovälkomna mensblodet. "
Från sidan 7 i Hundra dagar kvar av Annika Bengtsson, Grim förlag 2017 

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att tipsa varandra om det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det astridterese på den norska bokbloggen Betraktninger som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR

Ett annat liv

Under ensliga coronapromenader har jag haft storstilat sällskap i öronen av
Per Olov Enquist som läst sin självbiografiska roman Ett annat liv. Jag läste boken när den kom ut, men för en gångs skull överträffade uppläsningen läsningen. Per Olov Enquist tillförde något alldeles speciellt med sin mjuka, välmodulerade röst och vackra dialekt. Här finns allt med ifrån uppväxten i Hjoggböle med den fromma modern till segern över ”spritadjävulen” 1989. Pojken upplevde sin mormor som en tillgång i livet och den döde fadern var hans ständige följeslagare. Först när PO fick ett eget barn förstod han att han inte haft någon far. Hur gjorde man? Han hade ju ingen förebild. Lantisen trivs när han kommer till Uppsala. Han ser och hör och anpassar sig lätt och upplever friheten. PO skriver i största hemlighet; han vill inte göra sig till åtlöje som bondestudent. Men han har släktens magsårsmage och opereras flera gånger. Han är magnecylmissbrukare. Redan där borde man ha sett varningssignalen. PO reser runt och deltar i idrottstävlingar som höjdhoppare. Han måste inte nödvändigtvis vinna men han vill förbättra resultaten. Han fortsätter att se, höra och lära ute i världen. Han skriver och gör uppläsningar tillsammans med andra unga författare som Urban Torhamn, Göran Tunström och Lars Görling. Han gifter sig och får två barn. Han skiljer sig och gifter sig med danska Lone Bastholm. De flyttar till Paris när hustrun blir dansk ambassadör i Frankrike. PO går omkring i lägenheten och kommer sig inte för med något egentligen. Det är nu spritmissbruket tar fart på allvar. Så småningom blir det avvänjningskliniker på olika ställen. Men Minnesota – modellen passar inte PO på något sätt. Han rymmer och försöker att inte se hustruns ledsna ögon. När han rymmer i strumplästen från den isländska kliniken är det minus 3 grader och snö. Något händer med Per Olov Enquist. Året är 1989. Det är nu Berlin – muren faller. PO Enquist är i Prag, men reser genom Berlin på natten och upplever glädjeyran. (Lustigt nog var jag också i Prag och råkade passera Berlin samma natt.) PO sätter sig ner och skriver Kapten Nemos bibliotek utan besvär. Han är nu helnykterist. Minnesotamodellens nykter alkoholist är ett uttryck han inte vill veta av. Två gånger får han Augustpriset; för Livläkarens besök och Ett annat liv 2008. 1968 fick han Nordiska Rådets litteraturpris för Legionärerna. Som dramatiker har han också skördat lagrar. Medan han kämpade mot ”spritadjävulen” gick hans föreställningar för fulla hus. PO Enquist har översatt Wolf Biermanns text Ermutigung , på svenska Uppmuntran. Detta blev psalm 824 i 2000 års psalmbokstillägg. Britta Snickars har gjort musikarrangemanget. Mot slutet av sitt liv fick PO Enquist bl. a. problem med hjärtat. 2016 fick han också en stroke och ord och namn kom inte lika lätt. 25 april 2020 dog Per Olov Enquist; saknad och sörjd av många även utöver familjen.

Fem en fredag v. 22: Jeopardy

elisamatilda: Fem en fredag

Det är sommarens smultronställe.

Vad är trädgården hemma i stan på vår gata och sommarhuset vid havet

Två saker som alltid finns i kylskåpet.
Vad är Loka och apelsinjuice

Det jag ser precis utanför dörren.
Vad är vårt nya trappräcke

Bild:Wikiwand

En fysisk aktivitet jag inte förstår mig på.
Vad är curling. Maken till fånig sport finns inte

Bild:vecteezy

Något jag drömmer om just nu.
Vad är höstens resa till Kyoto

Helgfrågan v. 22

Mias helgfråga (som hon fått av Just nu - Just här):
Visa ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade 
innehållet. (Den är mycket finare i verkligheten. Granar även på snittytorna.)

Visa ett omslag som får dig att inte vilja läsa boken. 

Bonusfråga: visa ett hemskt omslag där du ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

Antonio Tabucchi, Till Isabel

Hannah Arendt

Hannah Arendt tysk - amerikansk professor i politisk teori och författare av judisk härkomst, föddes 1906 i Hannover och dog 1975 i New York. Ann Heberlein har skrivit en lättillgänglig och intresseväckande bok om henne med titeln Arendt: Om kärlek och ondska: biografi.  Hannah Arendt fick uppleva många uppbrott och flyttar under sitt liv. Först och främst 1933 från Hitlers Tyskland. Hon bosatte hon sig i Paris tillsammans med många andra tyska intellektuella. Hon fick då ta farväl utav sin berömde lärare och älskare i Marburg, filosofen Martin Heidegger, mest känd för sin bok Varat och tiden. Han var ca 20 år äldre än sin elev, men de kunde prata och diskutera. När Martin Heidegger sällade sig till nazisterna fick Hannah nog. I Heidelberg hade hon mött filosofen Karl Jaspers som blev en fadersgestalt för henne förutom att han var hennes lärare. I Paris träffade hon många av tidens kända, till exempel Walter Benjamin som blev en vän för livet. Han var en liten klen man som Hannah tog hand om. Båda var intresserade av sionismen. När nazisterna genomsökt WB:s hem och förstört hans bibliotek och pågående arbete tog han sitt liv. Hannah och hennes man hamnade i interneringsläger. Hannah hamnade i Gurs, ett läger för kvinnor i Pyrennéerna. Hennes misstänksamhet och vana vid att alltid vänta sig det värsta räddade henne många gånger. Vid krigsslutets början erbjöd vakterna i Gurs kvinnorna att få ge sig iväg. Ca 200 kvinnor, däribland Hannah, antog erbjudandet. Och de hade tur. Resten av kvinnorna överlämnades till tyskarna. Efter Paris blev det New York 1941 tillsammans med maken och själsfränden Heinrich Blücher. De hade ett bra liv tillsammans men Hannah fick lära sig att ha överseende med makens snedsprång. Hannah tyckte att Heinrich var hennes fyra väggar och när han dog 1970 blev hon alldeles vilsen. Hon hade gott om vänner som stöttade. Så till exempel Mary McCarthy som Hannah blivit mycket god vän med. Redan innan makens död hade hon återupptagit kontakten med Heidegger. Allt var förlåtet. Han måste ha varit hennes livs stora kärlek. Hannah tillämpade sin teoretiska metod att analysera och systematisera även i verkliga livet. Hon reste mycket och föreläste och deltog i möten. Hon bevakade också rättegången mot Eichmann och skrev boken Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem, 1963. Där skrev hon att Eichmann var en trist byråkrat som gjorde sitt jobb. Detta påstående väckte en våldsam debatt. Ville hon förminska ondskan? Ondskan bemöter en genom ansvarstagande, reflektion och förnuft enligt Hannah Arendt. Ansvarstagandet går som en röd tråd genom hela Hannahs liv. Hon talar om amor mundi - att älska världen; acceptera och förstå. Åldrande innebär ett främlingskap inför världen, den egna kroppen och sitt ansikte. Dödsångesten håller en stången genom minnet och tacksamheten. Jag har haft stor glädje av Arendt: om kärlek och ondska. Mycket har jag redan tillgodogjort mig och somligt vill jag gå vidare med. Lite eget intresse för filosofiska frågor krävs. Hannah Arendts krets av vänner och kolleger är väldigt inspirerande. En rolig episod är när den engelske poeten Wystan Hugh Auden efter Heinrichs död reser till New York och friar till Hannah. Auden hade varit gift med Erika Mann, Thomas Manns dotter, som dog 1969. Auden och Arendt var ju båda ensamma; varför inte slå sina påsar ihop? Hannah avböjde. Förskräckt. 1975 dör hon. Hennes hjärta har länge varit dåligt, och doktorn har tillhållit henne att sluta röka. Men Hannah Arendt tänker inte ändra sitt levnadssätt för hälsans skulle. Hon kunde inte skriva utan att röka. Och hon skriver för att förstå. Hon måste förstå.

Tisdagstrion - Ur verkliga livet

Ugglan och Boken: Tisdagstrion v. 22 : Ur verkliga livet

1. Einar Karason, Stormfåglar skildrar några fasansfulla dygn av storm, is och kyla på en isländsk fisketrålare, Måsen, utanför Newfoundland. En verklig händelse 1959 är utgångspunkt för romanen. Besättningen består av 32 personer. Den unge Larus blir den en följer

2. Hilma av Anna Laestadius Larsson. Anna Laestadius Larssons inkännande och sympatiska roman om konstnären Hilma af Klint (1862 - 1944) har fått titeln Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint. HaK var tidigt ute med sina abstrakta målningar och hon visste att ingen i hennes samtid skulle förstå sig på dem. Hon var teosof och fick dikterat av De Höga visa vad hon skulle måla. Ibland styrdes hennes målningar av en högre hand, s. k. automatiskt måleri. Inför varje målning fastade hon och bad. Konsten betydde allt för henne.
 
3. Löfte i gryningen av Romain Gary (eller Romain Kacew som han egentligen hette), född i Moskva 1914; död för egen hand i Paris 1980. Liggande på stranden i Big Sur i sällskap med ett antal sälar tänker författaren tillbaka på sitt händelserika liv från det att han som flykting kom från Moskva till Frankrike.
Modern, madame Kacew, "... en himmelsk projektion av det mänskliga mått- och viktsystemet..." är en dramatisk ( för att inte säga melodramatisk), viljestark och fantasifull kvinna av judisk börd. Hon är ensamförsörjare och skyr inga medel i sin strävan att hålla sonen skadelös. Hon är också mycket äregirig å sonens vägnar och han å sin sida lever för att uppfylla hennes önskningar. Den som inte har läst den här boken bör omedelbart åtgärda det!