Helgfrågan v. 18

• Brevvännerna, Eli Åhman Owetz (Harper Collins)
• Där kräftorna sjunger, Delia Owens (Forum)
• Bergens stjärnor, Jojo Moyes (Printz)
• Jamåhonleva, Anders Roslund (Albert Bonniers förlag)
• Mitt liv som råtta, Joyce Carol Oates (Harper Collins)
• I oxögat, Ida Andersen (Polaris)
• Ödesmark, Stina Jackson (Albert Bonniers förlag)
• Jägarinnan, Kate Quinn (Harper Collins)
• Terapeuten, Helene Flood (Polaris)
• Nästa!, Nina Lykke (Wahlström & Widstrand)
• Tistelhonung, Sara Paborn (Albert Bonniers förlag)
• Skuggjägaren, Camilla Grebe (Wahlström & Widstrand)

Det är Bonniers Bokklubbars redaktörer som nominerar böcker från året som gått. En jury väljer sedan ut de tolv mest relevanta nomineringarna och svenska folket får sedan rösta fram sin favorit. För att bli nominerad ska boken uppfylla följande kriterier:

• Hög språklig kvalitet.
• Väl berättad historia sett till handling, karaktärer och miljö.
• Tilltalar en bred läsekrets.
• Svensk och utländsk skönlitteratur (spänning och roman).
• Utgiven på svenska i Sverige (oberoende av förlag/egenutgivning) under året som gått.

Mias helgfråga:
Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?

Jag är väldigt nyfiken på 

I oxögat av Ida Andersen. Småland, midsommar 1741

Bonusfråga: Bonusfråga: Var det någon bok de missade nominera enligt dig? 

Elina Boardy, Nätterna på Winterfeldtplatz 

Skriva 2020:2

Tidskriften Skriva. Allt för dig som skriver står det. Men jag skulle kunna tycka att den är lika mycket för den som läser. Visst, det talas mycket om skrivandets hantverk, men det är väldigt intressant att ta del av även för läsaren.  Här finns intervjuer, tävlingar av olika slag, övningsuppgifter och reportage. Helena Thorfinn, svensk författare som bor i Washington DC, åker till Denver i Colorado och intervjuar Stina Jackson som vuxit upp i Skellefteå men som bott i Kanada i många år. I Denver sitter hon och beskriver naturen i Västerbotten med hjälp av en tallkotte och en grankotte ifrån Sverige. Blott Sverige svenska kottar har. De amerikanska är större och gråare. Förra romanen, Silvervägen, har kommit ut på 29 språk. Den finns på engelska också men är inte köpt av något amerikanskt förlag. Den senaste romanen, Ödesmark, som just har kommit ut handlar också om ett mord i glesbygd. Som förebilder nämner hon den ordknappe Cormac McCarthy, Flannery O´Connor och William Faulkner. Alla tre är sydstatsförfattare. Svenska förebilder är Kerstin Ekman, Sara Stridsberg och Lina Wolff.
Att bygga en bok är titeln på ett jätteintressant reportage där Elin Boardy beskriver skrivprocessen bakom sin senaste roman Nätterna på Winterfeldtplatz allt ifrån den första idén 2015 när hon läst Den sårade divan av Karin Johannisson och Anders Rydells bok om nazisternas bokbål, Boktjuvarna. Kvinnorollen i 1920 - tqlets Berlin och bokbålen malde i hennes bakhuvud medan hon redigerade sin förra bok, Tiden är inte än, en bok om digerdöden. Hon gjorde skisser och utkast i en liten anteckningsbok; hon hittar en Pinterst - bild som passar till hennes huvudperson, Hedvig, en läkardotter som åker ensam till Berlin. Sedan börjar Elin Boardy att skriva. Researchen får ta tid. Hon läser, tittar på bilder och kartor och åker till ort och ställe. Med sig i skrivprocessen har hon författaren Jessica Schiefauer med vilken hon har ett "bläckäktenskap" alltsedan 2001 när de först träffades på en skrivarkurs. De läser varandras manus gång på gång, bollar idéer och föreslår ändringar. 
Detta och mycket, mycket annat kan en läsa i detta enda nummer av Skriva
Undrar just om varje nummer av Skriva är så intressant? Det ska jag kolla upp.

Tisdagstrion : Eld

Ugglans & Bokens tisdagstrio v. 18 gäller med anledning av Valborg på torsdag: Eld

Minnen av eld av R S Thomas

Den walesiske prästen R. S. Thomas älskade naturen och var en ivrig fågelskådare. Han kritiserade konsumtionssamhället, men är för den skull ingen misantrop. Medkänslan med de fattiga bönderna på de leriga åkrarna var stor
Själsfränden framför andra var Sören Kierkegaard. Som pensionär återvände RS Thomas till sin barndoms ö, Holy Island, längst ut i nordvästra Wales. R(onald) S(tuart) Thomas har i olika omgångar nämnts i nobelprissammanhang, men när Seamus Heaney fick priset 1996 blev det för sent för den då 82-årige Thomas, som dog 2000.

Totalskada av Helena von Zweigbergk

Agneta och Xavier lever i ett äktenskap som sett sina bästa dagar. 
En dag ska de ha bjudning och Agneta ska steka harar. Hon sätter stekpannan på spisen med smör i och tänker att hon bara ska ta en cigarett på trappan.  Där har hon sin egentid. Men rökpausen tar en ända med förskräckelse. I de rykande ruinerna av sitt hem letar de bland spillrorna efter något att ta vara på. En kan dra vissa paralleller till äktenskapet.

Dina ögon äro eldar

Dina ögon äro eldar, och min själ är beck och kåda.

Vänd dig från mig, förr’n jag tändes som en mila

                                      innantill!

En fiol jag är med världens alla visor i sin låda,

du kan bringa den att spela, hur du vill och vad

                                     du vill.

Vänd dig från mig, vänd dig till mig! Jag vill brinna,

                                    jag vill svalna.

Jag är lust och jag är längtan, gränsbo mellan höst

                                    och vår.

Spända äro alla strängar; låt dem sjunga, rusigt galna,

i en sista dråplig högsång alla mina kärleksår.

Vänd dig till mig, vänd dig från mig! Som en höst–

                                    kväll låt oss brinna;

stormens glädje genomströmmar vårt banér av blod

                                   och gull —

tills det lugnar och jag ser i skymning dina steg för–

                                   svinna,

du, den sista, som mig följde för min heta ungdoms

                                   skull.

Erik Axel Karlfeldt, Ur Fridolins visor, 1901

Utmaning: Authors & Characters - Martin

Lyrans måndagsutmaning v. 18 Authors & Characters gäller namnet Martin

Martin Andersen Nexö, dansk författare mest känd för sin bornholmsroman Pelle Erövraren. Den blev också en mycket prisbelönt film med Max von Sydow i en av huvudrollerna.

Martin heter huvudpersonen i Cannie Möllers spännande roman Besökaren.

En smakebit på søndag

"Innan jag lämnade landet åt jag lunch på en klubb inne i London, inviterad av en miljardär som man försäkrat mig höll på sina liberala principer. Han satt i sin uppknäppta skjorta och pratade om den nya programvara han utvecklade för att hjälpa organisationer att identifiera vilka i personalen som mest sannolikt skulle bestjäla och förråda dem framöver. Tanken var att vi skulle diskutera ett litterärt magasin som han funderade på att lansera: dessvärre var jag tvungen att bryta upp innan vi hann komma till saken. Han insisterade på att stå för en taxi till flygplatsen, vilket kom väl till pass eftersom jag var sent ute och min resväska var tung. Miljardären hade först och främst velat ge mig ett sammandrag av sitt liv, som fått en ogynnsam start och till slut nått så långt - tydligen - att han kunde sitta som en avspänd och förmögen man mitt emot mig här vid bordet i dag. Jag undrade om det egentligen var så att det han nu ville var att bli skribent, med det litterära magasinet som en språngbräda." 

Från sidan 7 i Konturer av Rachel Cusk.

En smakebit på søndag är en läsutmaning där vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Idag är det Mari på den norska bokbloggen Flukten från virkeligheten som håller i trådarna.
Fler smakebitar HÄR

Pennskaftet

Pennskaftet, eller Barbro Magnus som hon egentligen heter, är en sprakfåle med ljust, burrigt hår; journalist i mörkblå pennkjol och eldröd kråka. Pennskaftet tycker att Barbro är ett rysligt hemslöjdsnamn och ingen kallar henne heller för det. Pennskaftets rykte är inte det bästa. Hon rör sig i miljöer där hon inte borde vara och vid tider då en anständig flicka borde sova sött i sin egen säng. Arkitekten Dick, som bor på samma pensionat som Pennskaftet, tror att hon ska bli ett lättfångat byte. Men han faller på eget grepp. Han blir förälskad, omvänd och kommer att stötta Pennskaftets och de andra kvinnornas kamp för kvinnlig rösträtt i Elin Wägners rösträttsroman från 1910, Pennskaftet.  En annan som förälskar sig i Pennskaftet är den mäktige baronen Starck, som faller som en fura för det slagfärdiga Pennskaftet. I rösträttsrörelsen finns kvinnor ur alla läger. Det vore Pennskaftet fjärran att göra skillnad på adelsdamer och prostituerade. Pennskaftets motsats är Cecilia som möter en redan i romanens första mening: "För den som en gång hållit av en stationsinspektor, finns det helt visst  angenämare sätt att tillbringa sin dag än att sävligt fara fram genom Sverige med ett persontåg." Cecilia är några år äldre än Pennskaftet och mycket stukad av livet. Inget i livet intresserar  henne men hon låter sig ändå övertalas att gå till ett möte om rösträtten. Hon erbjuds arbete och kamratskap och försäkrar sig om att inget mera än hjälpgummegöra kommer att krävas av henne. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän även Cecilia blir en hängiven rösträttsförkämpe. Det är en spretig grupp kvinnor som ändå drar åt samma håll. De är långt ifrån alltid överens. Pennskaftet är rolig läsning och den känns både fräsch och modern. Den livfulla dialogen känns naturlig; kvickheten och den ibland lite elaka humorn är osökt. "Åttio själfulla kilon" - Elin Wägner hade ingen förståelse för överviktiga människor. "Den gamla schakalen"; "Jag smög mig in som ett tryckfel". Pennskaftet är också en roman om Stockholm. Här diskuteras allt rörande kvinnans ställning i samhället; inte minst erotik. Bokens omslag föreställer Elin Wägner när hon arbetade som journalist på Helsingborgs - Posten 1903. Horace Engdahl har skrivit ett initierat förord; Helena Forsås - Scott står för textredigering, kommentarer och ordförklaringar.

Titel: Pennskaftet
Författare: Elin Wägner
Förlag: Atlantis
Serie: Svenska klassiker utgivna av Svenska akademien.
Tryckår: 2012
Antal sidor: 230 sidor 

Pennskaftet passar in på nr 26 Läs en klassiker i Mias Kaosutmaning

Fem en fredag v. 17: Kultur

elisamatilda är tillbaka med Fem en fredag

1. Vad för slags museum föredrar du att besöka?
Om barnbarnen är med får de välja. Med dem blir alla museibesök väldigt intressanta och roliga. Om jag bestämmer själv är jag väldigt förtjust i att besöka författarhem som blivit muséer, konstmuséer, utställningar om Arktis och Antarktis, m. fl.
 
2. Vilken typ av film ser du helst på bio?
Drama; filmer från andra kulturer

3. När var du senast och såg på teater?
Förrförra sommaren när jag besökte Bjärnums stadsteater.

4. När besökte du senast ett bibliotek
Idag. Böckerna var utplockade.
 
5. Var spenderar du helst en kulturell förmiddag?
På Bok - och Biblioteksmässan med ett helkort i handen