Mammorna

I Alexandra Pascalidous nya bok Mammorna får tjugo mammor ifrån olika länder boende i svenska förorter tala fritt utan att författaren lägger sig i. De är i olika åldrar och faser av livet. De lever mitt ibland våld och kriminalitet. Oftast är de ensamstående mödrar som väcks mitt i nätterna av poliser som berättar att deras älskade söner mördats. De lever mitt i våldet och kriminalitetens utan att delta. De bor i miljonprogrammen, ofta s. k. no-go-zoner, och de kämpar mot alla odds. Somliga mammor tvingas ange sina egna söner  och kan andas ut när de sitter häktade. Alexandra Pascalidour upptäcker att det inte finns någon forskning gjord på området ; ingen har gjort någon rapport; ingen har intresserat sig. Dessa mödrar finns inte. Jag tycker att ett genomgående drag verkar vara att kvinnorna valt fel män. Eller att fel män valt dem. Jag har inte läst alla berättelserna ännu, men det är starka historier, somliga med en mycket personlig röst och ett eget  språk. För många av dessa mammor är förorten deras egen miljö som de inte vill lämna ens när de får en möjlighet. Det är skillnad på orten och bilden av orten påpekar författaren i bokens sista kapitel som har titeln: Mammorna och miljonprogrammen. Pascalidou gör rätt som låter kvinnorna berätta fritt. Hon utgår ifrån sin egen mors livsöde vilket är en grund för det egna engagemanget.

Titel: Mammorna
Författare: Alexandra Pascalidou
Förlag: Atlas
Utgivningsår: 2018
Antal sidor: 345

En smakebit på søndag

Från sidan 9 i När ljungen blommar av debuterande Petra Rhodin. Hoi förlag.

Varje söndag bjuder vi varandra på en smakebit utav det vi just läser . Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Astrid Terese på bokbloggen Betragtninger och som håller i trådarna.

Fler smakebitar HÄR

Mrs Calloway´s provkök

Caraway Seed Cake

half a pound of flour

four ounces of butter

four ounces of sugar

two eggs

two teaspoons of caraway seeds

one teaspoon of baking Powder

a little milk

Boken som receptet är hämtat ur heter "Celebrating Charlotte Brontë: Transforming Life into Literature in Jane Eyre" och är skriven av Christine Alexander och Sara L. Pearson. Den handlar alltså om den faktiska bakgrunden till Jane Eyre, och går igenom romanen kapitel för kapitel med kommentarer och information om kläder, mat byggnader, skolor, personer, platser, etc. i den tidens England i allmänhet och i Charlotte Brontës liv i synnerhet. 
I Bilbo äts det också kumminkaka. Och där dricks det öl till!
5/11 kommer fil dr Birgitta Berglund att berätta om familjen Brontë här i Hässleholm. Tror att vi kommer att serveras te, scones och kumminkaka då.

225 grader var nog att ta i, men det tycker jag är medelvarm ugn. 1 l form blev bra. Men, vad är "lite" mjölk? Och så funderar jag över om inte lite citroncest hade gift sig bra med the caraway seed. Vi är två anglofiler som ska utreda saken imorgon när kakan provsmakas.

Helgfrågan v. 34

Mia undrar i sin helgfråga vad som kan vara för mycket mellanspel i böcker och nämner själv för långa sexscener i deckare. Det har hon rätt i. Och det kan vara andra saker när det ibland känns som om författaren gärna ville redovisa kunskaper på något område.

Bonusfrågan gäller helgens aktiviteter. Det ska bli fint väder enligt SMHI.
Imorgon börjar jag tillreda ett bröd som det tar två dagar att baka. Det ska duttas och puffas och slås ner i all oändlighet, men brödet blir jättegott. Ett visst problem är det att översätta receptet till mänskliga proportioner. Det börjar med 4 kg mjöl. Redan där blir det ju problem. Mjöl. Vilken slags mjöl? Sedan kommer 2,5 l vatten. Min hushållsmaskin är av det känsliga slaget varför redan l l degvätska kan bli övermäktig. 130 g salt? 1 pkt (550 g) 4 - kornskross skållas i 0,6 dl vatten! (Någon med mig skämta aprilo!) Jag har fått receptet på mitt favoritmatställe På skissernas i Lund. 

På lördag får jag besök av en gammal god vän och vi ska luncha, prata, prata, prata, prata och äta Jane Eyres kumminkaka till kaffet. Och hon ska får smaka mitt - hoppas jag - himmelska bröd.
På söndag ska jag sitta i trädgården och läsa. Oavbrutet. Hela dagen. Skamlöst.

Modiga blekingskor

Sigrid, Augusta, Anna och de andra. Modiga blekingskor kring 1900. Av Katarina Olsson. Dessa modiga blekingskor kämpade för kvinnors rätt att rösta. En av de mest energiska var Mathilda Mallings syster, Sigrid Kruse, född på Oskarsfarm i Norra Mellby. Hon var lärare i Karlskrona och skrev en del böcker

för ungdom, till exempel Ur medeltidens stjärnenatt. Berättelser för barn och ungdom. 1902. Ester, en utav systrarna Kruse, bodde hela tiden med Sigrid och de hade en kolonilott vid Gullberna.  Sigrid tog också stort ansvar för hemmet i Wetteryd där modern satt som änka. Där bodde också systern Berta och brodern Lars. Mathilda är den enda i hela barnaskaran Kruse som gifter sig. Ellen, Sigrid, Ester, Lars och Berta förblir ogifta. Sigrid, Augusta, Anna och de andra är en trevlig bok; lätt att ta till sig och speciellt intressant för mig som söker information om familjen Kruse i allmänhet och Mathilda Malling i synnerhet.

 Systrarna Ellen, Sigrid och Ester Kruse. Ellen arbetade som lärare i Malmö.

Titel: Sigrid, Augusta, Anna och de andra
Författare: Katarina Olsson
Förlag: IKO utbildning
Tryckår: 2017
Antal sidor: 106

Tisdagstrio: Favoriter från barndomen

Temat för Helenas Tisdagstrio v. 34 är favoriter ifrån barndomen.
1. Svensk vers är en fantastisk gammal bok innehållande läsning för skolan. Morfar hade den i sin bokhylla. Den exproprierades snabbt och skrevs namn i och vips! hade boken bytt ägare. Morfar sade aldrig något. Och jag gottade mig åt fosterländska sånger, tragiska berättelser om drottningar som låg begravda i skogen medan kungen stod bredvid och grät. Dramatik, sida upp och sida ner. Det tilltalade den mycket unga människan som tyckte sig ha gjort rena fyndet.

2. Elsa Beskow var i allmänhet inte min favorit. Men något gjorde att jag tyckte mycket om Blomsterfesten i täppan. Om flickan Lisa som får vara med om blommornas fest och sång på midsommarafton. Jag tror att det var tistlarna utanför grinden som tilltalade mig. Och så att blommorna var så blommiga, d.v.s. kändes så riktiga.


3. De vilda svanarna av H C Andersen handlar om elva prinsar som förvandlats till svanar av sin elaka styvmor. Deras syster Elisa får också känna av styvmoderns ondska. Hon får lida mycket och oförskyllt innan hon lyckas tillverka de pansarskjortor av nässlor som kan rädda tillbaka prinsarna. Elisa beskylls för att vara häxa och döms till att brännas på bål. Men de kommer de vilda svanarna till hennes undsättning och hon kastar skjortorna över dem och alla förstår att Elisa är oskyldig.

Flickorna Suell

Flickorna Suell är en roman av Annie Åkerhielm. Den skrevs 1920 och tilldrar sig i Malmö. Tekla och Ella Suell är döttrar till änkemannen Thomas Suell. Flickorna är tysta och bleka och strängt religiösa. Fadern tycker att stämningen i hemmet är tråkig och tryckt. På en bjudning träffar han den unga, föräldralösa och levnadsglada Dika Löwenkrona. Hon har motvilligt tagits om hand av en faster, som hela tiden är nervös för vad hon kan tänkas ta sig till. Dika är systrarna Suells raka motsats. Alla håller andan när Thomas Suell gifter sig med Dika. Hon är glad som en lärka och njuter av makens rikedomar. Ella Suell går sin väg och Tekla gör äntligen något som hon kunde ha gjort långt tidigare. Hon blir sjuksköterska i Lund. Här möter hon dr Åkesson som är en skicklig kirurg och trygg bondson. Som naturvetenskapsman möter han Theklas ångest över de själar hon anser gå förlorade utan att ha mött Gud där de ligger i sina sjuksängar. Malmö ställs emot Lund i Teklas värld. Hon längtar efter vattnet. Thomas Suell älskar verkligen sin hustru med en uppoffrande, osjälvisk kärlek. Och Dika ser och förstår äntligen. Släktens gamla tanter är ganska roliga på sitt sätt. Thomas Suell och dr Åkesson är två män att sympatisera med. Men de unga flickorna är alltför mycket av typer för att riktigt leva. Det är som vanligt inget fel på språket men jag tycker att romanen känns aningen daterad. Jag tycker att jag läst flera mycket bättre romaner av Annie Åkerhielm.

Titel: Flickorna Suell
Författare: Annie Åkerhielm 
Förlag: B. Wahlströms bokförlag
Tryckår: 1934
Antal sidor: 270