K

Med stor förtjusning har jag läst Katarina Frostensons K som skildrar hennes och makens, Kulturprofilen Jean - Claude Arnault, landsflykt i Frankrike från november 2017 till maj 2018. Endast då och då måste de motvilligt återvända till S, landet som ser ut som en trång stövel. Läsaren upptäcker omedelbart att här har vi en poet som skriver prosa. Språket är så vackert. Så har hon ju också mottagit rader av litterära priser. Katarina Frostenson strövar mycket omkring på egen hand i sina städer. Hon sitter på bänkar och iakttar människor. Hon besöker museer och kyrkor; hon lyssnar på musik. Hon går längs Seine och tänker på de diktare som före henne skrivit om floden. Över huvud taget refererar hon till diktare som berört henne på något sätt och som hon kan citera av ur huvudet. Birgitta Trotzig var ett älskat livsvittne så länge hon levde. Katarina Frostenson dyrkar Almqvist och hon har ett fantastiskt kontaktnät vad det gäller diktare och författare världen över. Simone Weil och Andersens Resekamraten är andra följeslagare. När drevet börjar gå mot henne och maken i Sverige fick paret snabbt veta vilka som var deras vänner resp. fiender. Författaren ligger lågt vad det gäller me-too - rörelsen och alla kvinnorna och deras anklagelser. Och vad det gäller anklagelserna mot henne själv vidgår hon endast att hon redovisat sin andel i ett bolag som hängde samman med Forum, makens kulturscen. Då och då hemfaller hon åt ganska hätska och bittra anklagelser mot Svenska akademien. Men däremellan tar hon läsaren med på intressanta vandringar och lärda resonemang som vittnar om hennes beläsenhet och bildning. Boken tillägnas Jean - Claude Arnault som hon älskar och beundrar. 

Titel: K
Författare: Katarina Frostenson
Förlag: Polaris 
Tryckår: 2019
Antal sidor: 267

En smakebit på søndag

"Vi kom dite ungefär en timme efter att sköterskan ringt. Det var mörkt i trapphuset, luften liksom surrade; på trappsteg och avsatser stod och satt olika okända människor som fått veta att hon dött och skyndat dit för att erbjuda sina begravningstjänster och hjälp med det juridiska: vi tar hand om allt från bår till byråkrati. Vem hade egentligen underrättat dem - polisen, läkarna? En följde med in och stod där i lägenheten utan att ta av sig jackan. Faster Galja hade gått bort kvällen mot den 8 mars, en högtidsdag som på sovjettiden alltid hade firats med blomsterkvastar av silverakacia och gulliga gratulationskort; en helg då släkten brukat samlas för att duka upp ett stort middagsbord, då man ställt fram bubbelvatten i mörka bägare av rubinglas och serverat fyra sorters sallad, alltid desamma: morotssallad med valnötter, rödbetssallad med vitlök, ostsallad och så legymsalladen, som fullbordade harmonin. Men det låg nu säkert trettio år tillbaka i tiden, man hade slutat med middagarna långt innan mina föräldrar flyttat till Tyskland och Galja blivit kvar i Ryssland med sin förbittring och alla dessa tidskrifter, där man vid det laget hade börjat trycka allehanda oroande saker som horoskop, recept och ständigt nya rön om naturmediciner."

Från sidorna 12 och 13 i Minnen av minnet av Maria Stepanova

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser - utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR.

Österlenskolan för Konst & Design

Alice Olsson

Ominus absurdus av Nina Eriksson 

Work in Process är titeln på utställningen, som jag tänker besöka flera gånger.

 

Helgfrågan v. 27

Har ni gjort en sommar läslista eller tar ni bara en bok som ni känner för? undrar Mia i sin Helgfråga. Nej, jag har inte gjort någon lista, men jag har packat en väldig kasse så jag säkert har att välja mellan. Men jag har tänkt att jag i första hand ska läsa
                        

 
 
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg. Har läst ett litet stycke och förundrats över det fullständigt förtrollande språket. En glömmer nästan det hemska innehållet.

Portrait of a lady av Henry James blir sommarens omläsning.
                                                             

En cirkel av sten av Elly Griffiths har jag laddat ner på telefonen och ser fram emot att läsa

 
Damm av Claire- Louise Bennett lär vara något för oss som gillar Henry David Thoreau. Här handlar det om en kvinna som dragit sig undan världen.

Maddaddam av Margret Atwood är både SF och dystopi; alltså vanligtvis ingen av mina favoritgenrer. Men med favoriten Atwood som som upphovskvinna så...

Och så blir det nog lite barnböcker och en del oväntade fynd på bokbussen också.

Bonusfrågan gäller vad vi gör när vi inte läser?
Då ser jag gärna en film eller frossar i någon serie.

Testamente

Känner mig som utsläppt ur en torktumlare efter att ha läst Nina Wähäs roman Testamente. Den berätta om en Pentti Toimis familj med hustrun Siri och deras tolv levande och två döda barn. Barnen är mycket olika varandra. Det som håller det samman är fadern som gemensam fiende. Modern är underligt konturlös där hon går omkring bland alla barnen och försöker undvika att reta maken. Några av barnen tar sig hemifrån men de återvänder förr eller senare till Apajärvi. Dottern Annie, som redan ifrån början skiljer sig ifrån de andra, är en sorts ledare för hela flocken. Det är hon som bestämmer att de ska övertyga Siri om att hon måste skilja sig från maken/fadern. Och till slut gör hon det och barnen får ett nytt hem i Kuivaniemi. Tatu - den åttonde sonen - är Siris favorit bland barnen medan Pentti är avog redan ifrån början. Voitto - namnet betyder vinst - är faderns favorit och det enda av barnen som egentligen står på faderns sida. Han är en grym djurplågare och blir FN - soldat på Cypern. Ingen vet riktigt var han håller hus, men alla blir lättade när han flyttar hemifrån. Valo är den vackre brodern vars namn betyder ljus är något av en pyroman. Lahja - den yngsta systern - är blyg och tillbakadragen ända tills hon möter feminismen genom en arbetskamrat. Lahja läser och läser och tar till sig; rätar på ryggen och blir uppkäftig. Siri tycker inte om det. Alla inblandade får sitt presentationsavsnitt. Det är en brokig skara människor som ömsom håller ihop ömsom är varandras fiender. Lite häpen blir en över Penttis testamente. Han tecknar sin bakgrund och hur han vill ha det med sina efterlämnade Nordiska ägodelar. Här finns också en (mord?)gåta som jag inte är knopp att lösa. Testamente är en kraftfull roman med mycken energi och en hel del humor. Finlands nutidhistoria får en på köpet.  Testamente är en mycket lyckad roman jag ser gärna att författaren fortsätter att att skriva. 

Titel: Testamente
Författare: Nina Wähä
Norstedts förlag
Tryckår: 2019
Antal sidor: 437 s.

Tisdagstrion: Amerikanska favoriter

Helena med bloggen Ugglan&Boken startar en ny läsutmaning nu när vi inte längre har någon Tematrio eller Veckans topplista. Det är jätteroligt. Första veckan, v. 27, gäller det tre amerikanska favoriter. Nu blir det svårt att välja igen. Atwood och Murakami är ju outstanding och därför väljer jag tre andra.

1. Walden av Henry David  Thoreau.
Thoreaus två år vid sjön Walden i en egenhändigt byggd liten stuga på mark som upplåtits åt honom av filosofen Ralph Waldo Emerson finns dokumenterade i boken Walden, som kom ut 1854. Thoreau har långt till närmsta granne och han lever omgiven av djur och en underbar natur. För mig var Walden en läsupplevelse.

2. Den goda jorden av Pearl Buck
1932 fick Pearl Buck sitt första stora pris, Pulitzerpriset, och 1938 fick hon Nobelpriset i litteratur. Det var trilogin om kinesiskt bondeliv som gjorde henne till Nobelpristagare: Den goda jorden, Sönerna och Wang Lungs barnbarn kom på 1930-talet och handlar om en fattig kinesisk bonde, Wang Lung, och om hur han blir en rik jordägare med både hustru och älskarinna.

3. Eileen av Ottessa Moshfegh 
Eileen växer upp i ett dysfunktionellt hem. Mamma och pappa dricker, barnen får ingen matsäck till skolan, julen firas knappt eller inte alls. Eileen har inga vänner. Hon anser själv att hon är både ful och otrevlig. Ingen gör något för att ta henne ur den villfarelsen. Tvärtom. Fadern är avdankad polis. Efter moderns död får han dricka ensam. Eileen arbetar på en fångvårdsanstalten Moorehead för unga pojkar som begått grova brott. Hon kör en gammal livsfarlig Dodge som nästan kostar henne livet. Eileen längtar bort, men hennes hatkärlek till fadern gör att hon känner ett visst ansvar.

Ny radioföljetong

På torsdag 4/7 börjar en ny radioföljetong. Rosen på Tistelön av Emelie Flygare Carlén (1807 - 1892). Rosen på Tistelön kom ut 1842 och är den första av en rad skärgårdsromaner. Författarinnan känner sin miljö väl. Hon föddes i Strömstad som den yngsta av fjorton (14!) syskon. Fadern var köpman och sjökapten och familjen var tämligen välbärgad. Ett köpmanshus i skärgården (1860) gick för många år sedan som TV -teater med Agneta Bolme och Ulf Brunnberg i huvudrollerna. Flygare - Carlén var mycket influerad av Fredrika Bremer. Monika Lauritzen har skrivit en uttömmande biografi om henne.

 
Eva Hermansson läser och det är en repris ifrån 1997. Rosen på Tistelön är den första radioföljetongen som sändes 1939.