måndag 8 juli 2019

K

Med stor förtjusning har jag läst Katarina Frostensons K som skildrar hennes och makens, Kulturprofilen Jean - Claude Arnault, landsflykt i Frankrike från november 2017 till maj 2018. Endast då och då måste de motvilligt återvända till S, landet som ser ut som en trång stövel. Läsaren upptäcker omedelbart att här har vi en poet som skriver prosa. Språket är så vackert. Så har hon ju också mottagit rader av litterära priser. Katarina Frostenson strövar mycket omkring på egen hand i sina städer. Hon sitter på bänkar och iakttar människor. Hon besöker museer och kyrkor; hon lyssnar på musik. Hon går längs Seine och tänker på de diktare som före henne skrivit om floden. Över huvud taget refererar hon till diktare som berört henne på något sätt och som hon kan citera av ur huvudet. Birgitta Trotzig var ett älskat livsvittne så länge hon levde. Katarina Frostenson dyrkar Almqvist och hon har ett fantastiskt kontaktnät vad det gäller diktare och författare världen över. Simone Weil och Andersens Resekamraten är andra följeslagare. När drevet börjar gå mot henne och maken i Sverige fick paret snabbt veta vilka som var deras vänner resp. fiender. Författaren ligger lågt vad det gäller me-too - rörelsen och alla kvinnorna och deras anklagelser. Och vad det gäller anklagelserna mot henne själv vidgår hon endast att hon redovisat sin andel i ett bolag som hängde samman med Forum, makens kulturscen. Då och då hemfaller hon åt ganska hätska och bittra anklagelser mot Svenska akademien. Men däremellan tar hon läsaren med på intressanta vandringar och lärda resonemang som vittnar om hennes beläsenhet och bildning. Boken tillägnas Jean - Claude Arnault som hon älskar och beundrar.

6 kommentarer:

  1. Jag har läst lite här och var om denna nu känner jag men känns inte alls som min stil. Tur vi är olika :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja, det beror ju på hur en är intresserad. alla gillar ju inte samma saker

      Radera
  2. jo, hon går ju till de gamla grekerna, skriva kan hon

    SvaraRadera
  3. Kände mig först tveksam till denna, men har nu sparat ner den på Storytel och ska försöka läsa (finns ej som ljudbok). Läste hennes Tre vägar ganska nyligen och den tyckte jag var fantastisk. Ja, nog kan hon skriva!

    SvaraRadera
    Svar
    1. mycket lätt att läsa. språket är ytterst njutbart. och de där strövtågen är jag gärna med på

      Radera