skip to main |
skip to sidebar
Agneta Pleijels debutroman, Vindspejare, kom ut 1978. Hon berättar om hur hon börjar skriva en bit för varje dag tills det börjar gå av sig själv. Hon reser till Paris och skriver där och hon åker också till Java och skriver där. Vindspejare är en roman om hennes släkt och den utspelas till stora delar i Indonesien, eller Nederländska Indien som det hette då. Berättelsen är en blandning av fakta och fiktion, drömmar och minnen. Kronologin är uppbruten. Vissa händelser går inte att belägga och då får fiktionen fylla i. Abel och Oskar är bröder. De är väldigt olika. Oskar är den som vill komma sig upp i världen. Abel vill måla. Oskar reser ut i världen och hamnar på Java dit han också lockar Abel. Abel är förlovad med Estrid som får stanna hemma och vänta och vänta. Abel möter den vackra Lientje, som är kontorist på Oskars mäklarfirma. Hon blir mormor till berättarjaget och Abel morfar. Si kallas berättarjagets mor; uppvuxen i Surabaya. Hon och dottern åker tillbaka till Java efter många år och finner sig vara ägare till inte mindre än fem hus varav ett är morfars och mormors hus. Si förvånar sin dotter genom att plötsligt fråga efter avräkningen på 54 års hyresintäkter. Men det finns inte många rupier att hämta. Förvaltaren har fört ett utsvävande liv. Vindspejare är en livfull, färgrik och sinnlig roman som är svår att göra rättvisa åt. Flera i den tidigare släkten får sina öden dokumenterade. Vindspejare berättar också en del av Indonesiens historia med holländska kolonisatörer, revolution och rysk ockupation. Agneta Pleijel har fått många priser; bl. a. Lagerlöfpriset och Övralidspriset.
Johannas deckarhörna: Nu är våren på väg att övergå i sommar och det är dags att summera
vårens favoriter. Därför handlar topplistan idag om vårens bästa böcker,
dvs guldkornen bland det vi läst under mars, april och maj
1. Tre systrar av
Dyster rapport från Maos Kina. Alla människor är underkastade ett system, men kvinnornas situation är förfärande
2. Fallet Sigrid Gillner av Eva F. Dahlgren
En fantastiskt skickligt skriven biografi över en rakryggad människa som alltid stod för sina åsikter och även kunde erkänna när hon haft fel.
3. Den goda dottern av Karin Slaughter
När jag äntligen kom mig för att läsa en roman av Karin Slaughter blev jag glatt överraskad. Spännande och psykologiskt trovärdigt.
4. Pachinko av Min Jin Lee berättar ett stycke okänd historia som man inte vill tala om i
Japan. Romanen tilldrar sig i Sydkorea och Japan. Pachinko är en bred episk roman och en släkthistoria som spänner över fyra generationer.
5. Odla i stan av Peter Streijffert är en entusiastisk och lärorik bok som kan få vem som helst att störta ut och åtminstone köpa en pallkrage. Handfast och rolig.
I Karin Smirnoffs andra roman, Vi for upp med mor, mötes läsaren av tvillingparet, albinobarnen Jana och Bror Kippo igen. Släkthistorien upprepas men betraktas ur en annorlunda synvinkel. Syskonen ska begrava sin mor, Siri Rahannis, i Kukkojärvi. Jana träffar sin kusin Jussi Rahannis och han berättar om sin upplevelse av Siri, som var hans moster och ständiga tillflykt. Tycke uppstår mellan Jana och Jussi. Bror möter den religiösa sekten som kallas gemenskapen och styrs av en diktatorisk pastorsilas (Karin Smirnoff skriver för det mesta alla namn så). Kvinnorna i sekten är andrahandsvarelser i jesuskappor och klutar på huvudet. Deras främsta uppgift är att föda barn. Bror blir ett lättköpt offer, men pastorsilas har inte räknat med Jana, som är beredd att offra sitt liv för bror Bror. Jana rotar i släktens historia och uppdagar häpnadsväckande saker. Syskonen hittar brev som modern skrivit till dem och deras döda storasyster Maria. Maria var moderns favorit. Jana och Bror förstår att modern inte vetat att Maria är död och att Maria inte fått veta vem som var hennes far. De ärver sin mors lilla hus men upptäcker att det är fullt bebott av kimmorantala och hans syndiga Maria Magdalena som för det mesta är berusad. Nu är hon dessutom gravid. Jana har mycket att rådda med. Men hon är orädd intill det dumdristiga och hon har ett hjärta för de svaga och hjälplösa i samhället, såsom gravida havande kvinnor, negligerade spädbarn och misshandlade hundar och hon trotsar både pastor silas och kimmorantala som är livsfarliga män var och en på sitt sätt. Vi for upp med mor handlar väldigt mycket om moderskap och mäns våld mot kvinnor. Den handlar också om konservativa, instängda och patriarkaliska samhällen. Karin Smirnoffs speciella språk är lika energiskt som någonsin Jana själv. Som läsare önskar en Jana lite lugn och ro och lycka. Tyvärr är hon ganska stukad av livet och har svårt att ta emot, men vem vet vad som kan hända i nästa roman. Vi for upp med mor slutar nämligen såväl bokstavligen som bildligen med en cliffhanger.
Titel: Vi for upp med mor
Författare: Karin Smirnoff
Förlag: Polaris
Tryckår: 2019
Antal sidor: 349
"Jag kunde inte känna igen min mamma där hon låg på hospicerummet med de äggula väggarna. Hennes hud stramade över kinderna och den kala hjässan, och munnet var som ett sårigt streck i ansiktet, ögonen var stora och svarta och stirrade utan att blinka. Hon är död, tänkte jag, medan rummet snurrade och lukten av sjukhussprit stack i näsan. Jag hade inte nått fram i tid. Bakom mig kunde jag höra min faster Kirsten hänga upp en kappa över en galge. "Visst känns det bra att Christina är här Ingelise", sa hon med sin sjuksysterstämma som fick mig att tänka på nystrukna lakan, och till min förvåning gav mamma ifrån sig ett ljud. Ett djupt aaah, som kunde betyda vad som helst. Jag tog stöd mot väggen, tills rummet stod stilla. Mamma blinkade fortfarande inte. Det finns inga fler ord i henne tänkte jag. Hon kommer inte att berätta för mig vad som egentligen hände, hon kan inte anklaga mig mer, vem är hon ? Och jag såg mig själv utifrån, alltför färggrann och uppseendeväckande i mina perforerade guldskor. Min pappa prasslade med Jyllandsposten borta vid fönstret och reste sig. Han var grå i ansiktet, grå som sin pullover. Hans armar hängde slappt utmed sidorna. "Jag sa till din mor att hon inte fick dö på din recnsionsdag, och det gjorde hon inte heller, sa han. Visst stämmer det Kirsten? Vi sa till henne att hon måste vänta tills Christina kommer." Från sidan sju i Den som lever stilla av Leonora Christina Skov
Varje söndag bjuder vi varandra på smakebitar utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här veckan är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna. Fler smakebitar HÄR
En känner igen Cannie Möller och familjen Gudner från förra boken Lifterskan känns igen i författarens nya roman Besökaren. Rebecka Gudner är romanens jag; Hugo, läkaren, hennes man. Barnen Manja och Johan är tämligen vuxna och befinner sig i Australien och London. Men snart är det midsommar och då väntas de hem. Kanske.Rebecka är tecknare och håller på med omslaget till en bok där huvudpersonen Biancas öde kryper under skinnet på henne så att hon ibland har svårt att skilja på fantasi och verklighet. En rörelse i skogsbrynet får Rebecka att känna sig iakttagen. Så småningom förstår hon att Martin, familjens tidigare hyresgäst är i närheten. Em, som Rebeckas barn kallade honom. De var mycket förtjusta i honom. Det var Rebecka också, för att uttrycka det milt. Deras relation var på Rebeckas villkor. Nu är förhållandet det motsatta och Martins känslor utvecklas mot ren illvilja. Runt omkring finns travhästen Soul - Boy som rymt och ställer till oreda; den olyckliga unga Karin Forsgren som föder ett dödfött barn och handlar i panik. Tilda i kiosken spelar en central roll i samhället. Hon är mycket för grannsamverkan och gillar inte när okända tar sig in på samverkansgruppens område. Jag tycker att Besökaren mycket handlar om ensamhet och utanförskap. Martin står utanför ett samhälle han inte kan förlika sig med. Karin Forsgren är ensam och hjälplös. Rebecka är också mycket ensam med sina tankar och sina demoner. Hennes förhållande med Hugo skakas naturligtvis. Dottern Johanna är tidigt inne på spåret att Rebecka döljer något. Den sympatiske kriminalkommissarien Olof Almgren känns igen ifrån Lifterskan.Han är lika konfunderad över Rebecka som jag. Hon känns väldigt labil och har svårt att vara öppen. Men - det finns tendenser som tyder på att familjen Gudner är beredda att städa ut gamla spöken och sluta upp med att ha hemligheter. Det hela tilldrar sig inom loppet av två månader. Kapitlena är korta och låter de olika personerna komma till tals. De bidrar också till drivet i boken. Välskrivet, spännande - för att inte säga otäckt - och psykologiskt trovärdigt. Men jag skulle gärna möblerat om omslaget en smula.
Titel: Besökaren
Författare: Cannie Möller
Förlag: Hoi
Tryckår: 2019
Antal sidor: 374
Mias helgfråga v. 21:
Vilken bok skulle du kunna ge din mamma i present på Mors dag?
Om min mamma varit i livet skulle hon ha fått Selma Lagerlöf. Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlung och Bengt Wanselius. En bildrik biografi.
Bonusfrågan: Om någon skulle komma på idén att ge mig en present på Mors dag så skulle jag inte bli ledsen för vinnaren av The Man Booker International Prize 2019: Jokha Alharthi, Celestial Bodies som tilldrar sig i Oman.
Eva F Dahlgren, journalist och författare har skrivit en fantastisk biografi om en märklig kvinna vid namn Sigrid Gillner, Fallet Sigrid Gillner. Hela sitt liv var hon idealist och kämpade för en idé. Hon föddes 1891 i Jönköping och dog 1975 i sitt älskade Felixtorp i Viken. Eva F Dahlgrens farfar, om vilken hon skrivit Farfar var rasbiolog, var den som kände Sigrid Gillner. Författaren såg som barn upp till dem båda, men överraskades som vuxen av deras politiska ryggsäckar. Sigrid Gillner var författaren som bodde i ett fint litet hus med halmtak och så ville flickan Eva också ha det. Efter Sigrid Gillner död fick hon komma in i huset i Viken och där fanns alla brev, dokument och dagböcker med uppgifter om Sigrid Gillners innehållsrika liv. Sigrid Gillner började sin bana som mycket aktiv socialdemokrat och blev så småningom riksdagsledamot. Hon var orädd och frispråkig och dagtingade inte med det hon tyckte var rätt. Tidigt agiterade hon för hälsolära och sexualupplysning i skolorna. Hon var vacker och hade karltycke. Hon ville gärna ha barn. Så småningom gifte hon sig med Sven Ringenson, socialdemokrat liksom hon. På bröllopsresan fick han påssjuka och där försvann drömmen om ett barn. Barnlösheten delade hon med en annan av sina stora förebilder, nämligen Ellen Key. Åren gick och Sigrid Gillner vände sig mot det som hände inom partitet; om oegentligheter som tystades ner och om partimedlemmar som skodde sig på politiken. Sigrid Gillner kom på andra tankar. Slut på första avdelningen som har rubriken Folket. Nästa del heter Eliten. Tidsmässigt är det nu 1938. Sigrid Gillner upptäcker att hon har flera åsikter som överensstämmer med Hitlers. Bland annat upphöjer hon - liksom Hitler och Ellen Key - moderskapet. Ellen Key menar att fredstanken börjar i modersfamnen. SG fördömer skarpt antisemitismen men anser i likhet med så många andra kvinnor att Hitler är en duglig karl. Det var kvinnorna som bar fram Hitler i Tyskland. Sigrid Gillner skriver artiklar i Helsingborgs Dagblad som anses vara en brun tidning. Hon skriver böcker som kritiseras och ibland inte ens recenseras. Hon stämplas som nazist utan att någonsin ha varit det. Hennes man och hon kan inte bo ihop för de bara grälar om politik. För Sigrid Gillner finns inga mellanlägen. Allt är svart eller vitt. Antingen är en vän eller fiende. Men även fienderna får brev och böcker utav henne. Breven inled med "Kära fiende!" Många som varit hennes kritiker blir snabbt hennes vänner. Så småningom går det upp för henne att hon gått vilse. I likhet med Ingmar Bergman och partiledaren för Nationalsocialistiska arbetarepartiet,
Sven Olov Lindholm. Tredje avdelningen heter Gud. Sigrid Gillner har upptäckt katolicismen. Hon konverterar när lagen om religionsfrihet går igenom 1951. Hon bor nu i Viken permanent och grälar med grannarna om deras höns och hotellet i Viken för deras mat. Hennes syn försämras och hon dras med hosta sedan maken Sven flyttat ner och har börjat röka igen. Hon arbetar in i det sista nu som radiokrönikör. Eva F. Dahlgren har gjort ett fantastiskt arbete. Hon porträtterar en livfull, stridbar kvinna med ideal och idéer. Möjligen var hon politiskt naiv men hon stod upp för det hon trodde på och erkände när det blev fel. Eva F. Dahlgren fick Sigrid Gillners efterlämnade papper av olika slag i sin hand trettio år efter hennes död. Hon har kompletterat med intervjuer och naturligtvis läst alla Sigrid Gillners böcker. Hon har använt samma metod som Truman Capote använde i sin dokumentärroman Med kallt blod. Allt bygger på fakta även de gestaltade delarna. Fallet Sigrid Gillner är kvinnohistoria och svensk och tysk historia. Sigrid Gillners otroliga kontaktnät är mycket intressant och berättar också något om tiden och dess strömningar. Eva F. Dahlgren inser att det är svårt att läsa med dåtidens ögon när hon sitter med facit i hand. Ingen kan ha varit ärligare och rättvisare än hon. En intressant, lärorik och spännande biografi.
Inlägg
