skip to main |
skip to sidebar
Idag handlar Veckans topplista om biografier i vid bemärkelse.
1. Helge Åkerhielm (1910 - 1968), Förgången stad: självbiografisk prosa
Helge Åkerhielm var son till Dan och Annie Åkerhielm; litteraturkritiker, film - och teaterrecensent. Han skriver om sitt älskade Stockholm som inte längre finns. Helge Åkerhielm översatte Barnen i Nya skogen och Pappa Långben bl. a. Han var medlem i Clarté, vilket väl får ses som ett modersuppror. Under läsning. Föräldrarna skymtar då och då. Förgången stad kom ut 1958
2. Perser, David M, Påfågelns skugga
En lärorik bok om en barn - och ungdom i Irak; om att sitta i fängelse och torteras, om att se sina vänner försvinna, om att fly och om att hamna i Lund och studera till läkare.
2. Lindahl, Julie Catterson, Pendeln : ett barnbarn utforskar sin familjs nazistiska förflutna. Den här boken hann jag bara titta på innan den korta lånetiden var slut. En kvinna tar itu med sin egen och släktens oro och illabefinnande och får konstatera att hennes idol i livet, den älskade mormodern, varit djupt involverad i nazisternas illgärningar.
4. Myrdal, Jan, Ett andra anstånd
Ännu inte läst. Men Margit Richert i SvD, på mödernet av kulaksläkt, förlåter honom allt och utbrister: Vilken bok! Jan Myrdal har kommit på att han kommer att dö och beslutar sig för att göra bokslut.
5. Mazzarella, Merete, Den försiktiga resenären
Jag brukar alltid läsa Mazzarellas välformulerade, intressanta och kunniga skriverier oavsett ämne. Jag har aldrig uppfattat henne som någon framstående resenär så det blir spännande.
"Den kanske mest typiska delen av Småland ligger inom Skånes gräns". Så lyder första meningen i Bröderna från Vesseln av Annie Åkerhielm, 1935. Hon avser förmodlingen Göingebygden i nordöstra Skåne och jämför de magra steniga backarna med slättens feta åkerjord. Närmaste stad är Kristianstad. Boken handlar om två brödrapar. De äldre är bonden Sven Ivarson på Skarvik och hans bror kyrkoherde Magnus Wesselius i Häreboda. Sven Ivarson har en vacker blond och blåögd dotter, Elfrida, och en mera lätthanterlig son, Ivar. Det andra brödraparet är Wesselius söner, Teodor och Sigfrid. Elfrida är förtjust i Teodor, som hon förmodar ska bli präst och behjälplig sin far. Elfridas far tycker att hon ska gifta sig med en rejäl storbonde i trakten. Elfrida är moderlös och har tagits om han av sin snälla ingifta faster Emilie i prästgården. Hennes farbror är mycket förtjust i henne. De båda delar en gammalkyrklig tro även när det uppstår konflikter med kyrkoherdens söner. Elfridas dröm att gifta sig med en präst är tydlig för alla. Inget går i förstone som hon - eller någon annan - tänkt sig. Elfrida flyttar till prästgården för att hjälpa sin spröda faster Emilie som har problem med hjärtat. Hon visar sig dock ha en vilja av järn och räds inte att trotsa sin despotiske man, kyrkoherden. Åtminstone inte så länge han inte vet om det. I Bröderna från Vesseln möter vi klasskillnader, generationsmotsättningar, mycket skilda trosuppfattningar och inte minst brytningen mellan gammalt och nytt. Jag tyckte att Bröderna från Vesseln var en direkt spännande spännande bok; lättläst och välskriven. Annie Åkerhielms psykologiska blick är klar och det är inte utan att en kan sympatisera med både den ene och den andre. Nästan.
På söndagarna bjuder vi varandra en smakebit utav det vi just läser. Utan spoilers, förstås. Den här söndagen är det Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
"Mitt första minne, som kanske bara är påhittat, är av de två hästarna, som min morfar ägde, Brunte och Fuxen. De står tätt invid varadra vid muren som skiljer Skogen från Lagårdsbacken, med mularna hängande över grinden. Framför dem står jag, en mycket liten flicka i - gul? - bomullsklänning.Jag är rädd. Det hela kan mycket väl vara påhittat. Jag har beslutat att skriva ett stycke varje dag tidigt på morgonen innan jag börjar med något annat. Det är augusti. Vattnet nedanför fönstret är oroligt och djupt blått. Det räcker för idag.
Andra dagen. En sommar, mycket senare, hade mina morföräldrar en finsk, mager kvinna i köket, hon var nästan döv. Hon kunde läsa på läpparna. När hon upptäckte att min unga moster lät mig röka turkiska cigaretter - märket Istambul - i skogen och ibland närmare köket, ville hon ställa sig in och bjöd mig på Camel vid diskbänken. De var alldeles för starka, jag hostade och ville inte ha, hon blev ledsen. Jag var nio år. Jag bevarar minnet av henne insvept i en viss tragik. Vem var hon, varför var det så viktigt att ställa sig in hos barnet som var jag?"
Från sidan 7 i Vindspejare av Agneta Pleijel.
Fler smakebitar HÄR
Norrbys på Borregård. En historia från tiden före syndafloden av Annie Åkerhielm, 1929. Illustrerad av Einar Nerman.
Familjen Norrby består av pappa majoren Fritz Norrby i Skånska dragonregementets reserv och mamma majorskan Katharina; sönerna Ove, en charmig ung man och brodern Hans, som är mera tystlåten och grubblande; döttrarna Anne - Sofie, snart 30, Britten som bara är intresserad av lantbruk och så Louise, majorens brorsdotter. På det gamla minnesrika Vindrup bor baron Mogens Rud och hans egensinniga, ständigt läsande syster Agatha. Den långe, korpulente ryttmästaren Zander och hans hustru född Suell har en liten näpen, bortskämd dotter vid namn Doris. De här personerna träffas ständigt på olika bjudningar och danser. Familjerna på Borregård och Vindrup har anor och traditioner men inga pengar. Zanders har pengar. Anne - Sofie och Mogens är ett par sedan barnsben, men nu bestämmer sig Anne - Sofie för att hon måste gifta sig på ett sätt som gynnar hennes familj. Stackars pappa Norrby är ingen affärsman. Konsul Lunderholm är förmögen och han uppvaktar Anne - Sofie, men han är inte så tilltalande som man. In på scenen kommer disponent Smith, en self - made, nyrik man; så helt olik alla de gamla familjerna. Han kan påminna om Rhett Butler i typen. Det är fart och fläkt omkring John Smith; han reser mycket och tar stora risker i affärer. Här blir det naturligtvis kulturkrockar men John Smith är generös och vänlig och inser att han är en främmande fågel i sammanhanget. Norrbys på Borregård handlar mycket om relationer; om familjer som har förmögenhet och de som inte har det. Anor och traditioner betyder mycket. Mannen ska vara familjens stöttepelare. Flickorna har planer på att utbilda sig till sjuksköterska, läsa på Alnarp eller helt enkelt umgås med Kant och Spinoza i biblioteket. Annie Åkerhielm var samtida med Mathilda Malling och de har en del gemensamt utöver landskapet Skåne.
Mia undrar i sin helgfråga om vi blir stressade av alla nya böcker.
Svar: Ja. Särskilt som jag nu är i det läget att jag läser många gamla böcker och förmodligen fortsätter med det en tid till. Jag har mina skäl.
Bonusfråga: Avslappningstips?
Lär dig andas. Långt ner i magen och sakta ut igen. Axlarna trillar ner från öronen och efter en stund sjunker blodtrycket också.
 |
| Lånad bild |
1921 gav Sveriges författarföreförening ut en festskrift med titeln Innan vi började. Den tillsammans med en vårfest skulle samla in pengar till stöd åt behövande författare. Tjugosex författare lämnad sina bidrag. En av dem var författarinnan Annie Åkerhielm. Två andra var Sven Hedin och Verner von Heidenstam. Gemensam nämnare: Mer eller mindre uttalade sympatier för nazismen. Men det var det ju ingen som visste något om då.
Annie Åkerhielms far, den visionäre socialdemokraten Nils Herman Quiding, byggde 1874 ett hus åt familjen i Malmö. Tomtpriserna var billiga liksom byggandet. Åt ene hållet hade de almarna på Norra promenaden; på det andra hållet låt järnvägen och kanalen. Alldeles intill låg Petri kyrka. Föräldrarna var båda idealister, men de delade inte själva idealen. Fadern huserade på ovanvåningen och modern och de båda flickorna på första våningen. På övre våningen fanns också ett rum åt en ogift moster. Fadern lät också bygga ett sommarhem på den så kallade gårdejorden mellan Malmö och Arlöv. Huset kom att ligga på de sanka strandängarna mellan järnväg och hav. Det var opraktiskt och fantasifullt men Annie hade en läsplats i körsbärsträdet. I trädgården fanns det flera bord där flickan kunde ha sina manuskript, penna och bläck. Annie älskade solnedgångarna över havet och åskvädren. Hon kom också att älska de skånska bokskogarna, djurlivet, folklivet, lantlivet och herrgårdslivet hos vänner och bekanta. Till barndomsminnena hör också två tvillingmostrar och två originella fastrar. Annie gick aldrig i skolan utan undervisades hemma. Hon hade inga vänner och det berodde nog mycket på hennes blyghet. Den äldre systern, som också hade undervisats hemma, var betydligt mera social. Modern avskydde vardagssysslorna i hemmet men bar sina plågor med jämnmod. Annie Åkerhielm skildrar däremot de små, viktiga opretentiösa göromålen med stor respekt. De är nödvändiga och betydelsefulla. Modern älskade musik och konst och var varmt religiös och en "oförskräckt fritänkerska". Viktor Rydberg var familjeskalden framför andra. Annie Åkerhielm anser att den isolerade uppväxten bidrog till att hennes författarskap blev försenat. Hon tackar Författareföreningen för uppslaget att minnas ursprunget eftersom det är viktigt att komma ihåg.
Den här berättelsen platsar på nr 1 i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV Läs en novell som tilldrar sig vid havet.
En mästerlig novell av den amerikanska författaren Edith Wharton (1862 - 1937). Bra titel också: Kvicksand. Mrs Quentin är en kvinna som strävar efter fulländning. "Hennes vänner förtjänade inte alltid de stolar de satt på, och hos sina bekanta såg hon genom fingrarna med brister som hon inte skulle ha tolererat hos sina prydnadssaker." Hennes hem är som allra bäst tomt med en tänd brasa, tycker hon. Hennes son, Alan, driver en tvivelaktig tidning, Radiator, som han ärvt efter sin far. Nu är sonen nedstämd eftersom den flicka han älskar har avvisat honom. Modern beslutar sig för att ingripa. Hon möter den unga, frispråkiga flickan och tycker till sin förvåning mycket om henne. Av en händelse träffas de ännu en gång och berättelsen tar en oväntad vändning. De två kvinnorna är skickligt skildrade med hög psykologisk trovärdighet. Det hela äger rum i New York i början av 1900 - talet. Författarinnan föddes i en överklassfamilj där hennes enda uppgift var att se till att bli bra gift. Men hon blev en produktiv författare och nominerades tre gånger till Nobelpriset i Litteratur. Edith Wharton var den första kvinnan som fick Pulitzerpriset. Det fick hon för romanen Oskulden stid som sedan också blev film. Översättningen av Kvicksand är gjord av Helena Hansson och förlaget är Novellix.
Novellen passar in på nr 25 Läs en novell som tilldrar sig i New York i Ugglans&Bokens läsutmaning Läs en novell IV.
Inlägg
