Veckans topplista v.15 – Favoriter jag har tappat bort

Johanna:  Veckans topplista – Favoriter jag har tappat bort.

Jag har några tappade favoriter gemensamma med Johanna, Kate Morton, Anna Lihammar och Joyce Carol Oates, som ju är svår att hålla takten med.
Men dessutom har jag:

1. Elizabeth George, som jag under en tid lästa allt av.

2. Robert Goddard är en annan produktiv författare som jag inte läst på länge.
The Ends of the Earth började jag på för ganska länge sedan och den skulle leda till Japan så den vill jag gärna fortsätta med.

3. Arnaldur Indridason tyckte jag mycket om. Miljön var ett extra plus.

4. Hela bunten norska deckardrottningar - Anne Holt, Karin Fossum och Unni Lindell - läste jag länge och mycket men nu är det länge sedan 

5. Dennis Lehane en utmärkt författare från Boston. Han är socionom i bottnen och har ett samhällsengagemang i sina spänningsromaner. Han är också filmmanusförfattare. Men - jag har tappat bort honom.

Suckarnas torn

C. Aug. Cederborg, 1849 - 1933, var en mycket produktiv författare på sin tid. Mestadels skrev han historiska romaner, men det blev också några kriminalromaner. Han föddes i norra Skåne och växte upp på Wanås där hans far var informator. Cederborg slog igenom stort med romanen Göingehövdingen 1 - 2. Hans romaner trycktes i stora upplagor. Samtidigt arbetade han som journalist för SvD och flera andra tidningar. Han flyttade först till Helsingborg och sedan till Saltsjöbaden i Stockholm. 
Suckarnas torn är första och enda boken jag läst av Cederborg. Den tilldrar sig i mitten av 1300 - talet i kung Magnus Erikssons tid. Magnus var gift med Blanka av Namur. Det vimlar av riddare, svenner och väpnare i skogarna. Sverige såg inte ut som det gör idag. Det fanns egentligen inte. Kung Magnus yngste son, Håkan, var kung över Norge. Äldste sonen, Erik, skummade av vrede över orättvisan. Med viss rätt kan en tycka. Erik blev ledare för de adelsmän som önskade avsätta kung Magnus. Suckarnas torn var en mörk fängelsehåla i borgen Galterup som låg mitt inne i skogen. Där härskade orättmätigt den elake Jost von Korbitz, som skaffade sig fiender överallt. Tiderna var mycket oroliga. Handlingen tilldrar sig mestadels i norra Skåne och en bit upp i Småland. Många kända släkt - och ortsnamn passerar revy. I regel stämmer de med verkligheten, men ett par missar vad det gäller tiden har jag hittat. Det gäller till exempelvis Jep Hegendall som uppges ha bott på Wanås vid den här tiden, men det var i själva verket på 1400 - talet. Kung Magnus har begåvats med en dotter, Anna, som inte finns belagd någonstans. Men Kung Magnus hade tre eller fyra döttrar vars namn inte är kända. Hon var tänkt som hustru åt kung Magnus gunstling Bengt Algotsson. Jag måste säga att jag läste den här boken med stort intresse. Många platser känner jag till. Naturen är också bekant. Kung Magnus avskaffade träldomen och införde såväl stads- som landslag. Heliga Birgitta läxade upp honom för än det ena än det andra. Bland annat spred hon ryktet att han var homosexuell. Andra prisade honom för hans godhet.

En smakebit på søndag

"Det är något särskilt med att återvända hem, antingen så gillar man det, eller så gillar man det inte, men man är aldrig likgiltig inför det. För Annie väckte det alltid mycket känslor. Negativa - eftersom hon alltid var lite, lite rädd att hembygden på något vis skulle sätta klorna i henne när hon återvände och att hon plötsligt skulle vara fast, fången, tillbaka. Fysiskt oförmögen att åka därifrån, hem, bort. En känsla hon hade som tonåring, att det var bråttom,  hon var tvungen att skynda sig, annars skulle platsen, den här platsen, ta henne, hon skulle växa fast. Fötterna skulle slå rot och gro. Därför lämnade hon bygden redan när hon var sexton. Positiva - eftersom flera av hennes syskon(de flesta faktiskt) bodde kvar. Bandet mellan dem var starkt, fysiskt kändes det som ibland.Som att de var förenade med, om inte navelsträngar, så något annat, andra, osynliga, starka band. Som en råttkung, ihoptrasslade i svansarna, ofrivilligt sammanväxta. Så levde de sina liv, sida vid sida, aldrig ensamma, alltid förenade." 
Från sidan 13 i Testamente av Nina Wähä.
Varje söndag bjuder vi varandra på en smakebit utav det vi just läser. Utan att avslöja för mycket, förstås. 
Den här veckan håller Agnes Terese på den norska bokbloggen Betraktninger i trådarna.

Där rosor faktiskt dör

Sandra är ekonom på en revisionsbyrå. Nu är hon på väg till Tranås till sin moster Majken som ska fylla sjuttio. Hon driver en begravningsbyrå tillsammans med sin man Börje. Sandra har påbörjat en extra lång semester. Hon ska besöka olika historiska platser; närmast Varnhems kloster där hon ska hälsa på vikingakvinnan Kata. Men ödet vill annorlunda. Hon tvingas omedelbart in i verkligheten i Tranås och inte kan hon lämna Majken när hennes Börje plötsligt dör. Sandra får naturligtvis ta hand om bouppteckningar och testamenten och allt finner hon i en otrolig röra på Börjes kontor. Ekonomin är körd i botten och Sandra säger till Majken att här måste nyanställas. Angelika, 35, i för korta kjolar och strandsandaler kommer ifrån ett bemanningsföretag. Hon  visar sig vara rena fyndet med erfarenhet som begravningsrådgivare och kantor. Christoffer är frilansande begravningsentreprenör. Majken ogillar det hela, men Sandra tänker att byrån måste sättas på fötter för att kunna säljas. Kistgrossisten Thomas presenterar sig - varför inte ett showroom i utrymmet på andra våningen? Christoffer och Sandra ordnar kistläggning i hemmet; Sandra blir misstänksam mot portiern Mikael på hotellet som ärver en förmögenhet av en äldre dam som inte ens är släkt med honom. Alla engagerar sig i upprustningen av Begravningsbyrån Tranan och det är intressant att ta del av deras idéer. Där rosor faktiskt dör är lättläst och underhållande och researchen gjorde Ewa Klingberg när hon under en tid faktiskt arbetade på en begravningsbyrå. En hel del termer får en lära sig och ordet "hämtning" har fått en helt ny betydelse. Titeln och undertiteln är bra och jargongen verkar trovärdig. Men skulle jag anlita Begravningsbyrån Tranan? Nja, jag kanske avvaktar tills nästa del i kvartetten kommer. Blott en begravning heter den delen och kommer under april. Och då lär väl showrummet vara iordningställt.

Titel: Där rosor faktiskt dör
Författare: Ewa Klingberg
Förlag: Historiska Media
Tryckår: 2019
Antal sidor: 238

Haggan

Nu tar Aase Berg bladet ifrån munnen i sin första roman, Haggan. Haggan är en litterär aktivist och det är hon, författaren och Thelma som för ordet i romanen. Viktor är mannen som i första hand är föremål för deras raseri. Viktor är Haggans älskade älskare. Båda är gifta och båda tänker begära skilsmässa. Sagt och gjort. För Haggan, alltså. Viktor drar på det hela. Hans fru blev så ledsen. Hustrun är Haggans hatobjekt nummer ett. Författaren, Haggan och Thelma rasar. Thelmas och Viktors himmelska möten varvas med hätska utfall. Rallarsvingar och råsopar avlöser varandra. Mycket träffsäkra iakttagelser och skarpa formuleringar gör att en vill stryka under och skriva av. Romanen är delvis autofiktiv; den är skoningslöst utlämnande och provocerande. Den är ingen hämndskrift utan en politisk hatskrift, sägs det. Äktenskapet är en samhällsunderbyggd kvinnofälla; en idyllteater som parasiterar på älskarinnan. Haggan ser strukturer som Viktor inte ser. Det refereras till en hel del litteratur i Haggan; Carina Rydberg, Den högsta kasten; Maja Lundgren, Myggor och tigrar; Rut Hillarp; Lotta Lotass och Ernesto Sabato, till exempel. Så småningom om övergår den allra mest glödande vreden i något som kanske mera liknar sorg. Men hatet pyr inunder. Försoning är inget alternativ. "Svalkande likgiltighet i kärlek. Dit har jag inte kommit än." Jag gillar den här arga boken även om jag blir lite trött på Haggans monomana tjat ibland. Föraktet och hatet mot Viktors fru tycker jag är lite orättvist. Hon kan ju inte hjälpa att Viktor är feg och inte vill välja bort sitt bekväma liv för en samvaro med Haggan i någon liten vindsvåning. Aase Bergs språkbehandling är beundransvärd; liksom energin i hennes raseri. Jag ser fram emot hennes planerade två romaner om kvinnofällorna moderskap och medberoende vid alkholmissbruk.

Författare: Aase Berg
Titel: Haggan
Förlag: Albert Bonniers förlag
Utgivningsår: 2019
Antal sidor: 286

Helgfrågan v. 14

Mia : Just nu dignar bokhyllor i nätbokhandel och vanliga bokhandeln av böcker om hur du ska äta för att må bra. 

Vad tycker du om denna typ av böcker?

 

Jag tycker ganska illa om den här sortens böcker. Jag blir stressad av dem och jag tror att det finns många andra som tycker så också.

 

Bonusfråga: Vad är ditt bästa hälsotips?

 

Ett äpple om dagen håller doktorn från magen  

Den sista flickan

Nadia Murad är en yazidisk kvinna som 2014 hamnade i IS våld och utsattes för upprepade våldtäkter och våld under ett flertal månader innan hon till slut lyckades fly. Om detta har hon skrivit boken Den sista flickan. Berättelsen om min fångenskap och kamp mot Islamiska staten. Hon levde tillsammans med sin stora familj och andra yazidier i byn Kocho. De kommer väl överens med grannarna som är kurder och med peshmerga, väpnade kurder från Irak och Iran. Yazidierna i Kocho i Irak tror i det längsta att de ska klara sig ifrån IS eller Daesh som är det arabiska namnet. Men de kommer. Och både kurderna och peshmerga lämnar yazidierna åt sitt öde. Männen skjuts eller förs bort. De yngre kvinnorna förs bort för att bli sabiyya, slavar, åt män inom IS. De räknas som orena och illaluktande; de tvingas att övergå till islam och de behandlas sämre än djur. Nadia, som var väldigt intresserad av smink och styling, hade drömmar om en egen skönhetssalong. Hon gick i skolan ovanligt länge för att vara flicka. Men hon fick se sitt liv slås i stycken för att sedan ta en ny vändning. När hon lyckas fly IS har hon enorm tur när hon på måfå klappar på en helt okänd dörr i Mosul där IS är starkt. Familjen bakom dörren bestämmer sig för att tro på hennes berättelse och hjälpa henne att komma till Kurdistan. Hon får kontakt med sin äldste bror och genom ett omsorgsfullt utarbetat nätverk lyckas Nadia återförenas med sin splittrade familj. I början berättar hon inte hela historien för familjen. Hon utesluter våldtäktsdelen. Yazidierna skattar oskulden högt. Men man beslutar sig för att välkomna återvända sabiyya tillbaka i samhället. Nadia ägnar sig nu åt föreläsningsverksamhet och arbetar för att IS ska ställas inför rätta för folkmord. Det är stark läsning. Många borde läsa den här skildringen som inte bara tar upp Nadias öde utan även många andra kvinnors/flickors/familjers. Nadia önskar som slutord att hon är den sista flickan i världen med en berättelse som hennes.

Titel: Den sista flickan
Författare: Nadia Murad
Översättare: Manne Svensson
Förlag: Albert Bonniers förlag
Tryckår: 2018
Antal sidor: 328 sidor