skip to main |
skip to sidebar
Annika undrar i sin bokbloggsjerka vilka drömyrken vi läst om eller sett i TV - serier. Jag vet några yrken jag skulle kunna tänka mig i kommande liv. Det finns säkert flera.
Neurokirurg
Pilot
Författare/föreläsare
Resande reporter/fotograf
Mia undrar i sin helgfråga om vi hittat några måsten på bokrean.
Några absoluta måsten har jag svårt att hitta. Men några som jag skulle kunna tänka mig är
Aednan av Linnea Axelsson vinnare av Augustpriset 2018
Darktown av Thomas Mullen
Romaner av Tove Jansson
Charmen med tarmen av Giulia Endes
Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink
Haruki Murakami, Författare till yrket
Getaway av Jim Thompson
Jane Austens brev av Jane Austen
Bonusfrågan: Följer du några tips för att inte åka dit på alla förkylningar som går nu?
Svar: Ingenting
Högläsning ur Pokemon - handboken rekommenderas inte. Barnet kan allt. Mormor fattar ingenting. Högläsning ur Lätta fakta om småkryp går bra mycket bättre. Barnet kan allting och mormor begriper åtminstone vad det är frågan om.
Här behövs minsann ingen högläsning. Det större barnet läser själv. Det utgår ingen direkt information om läsupplevelsen.
Kalaha - ett förfärligt brädspel som det lilla barnet behärskar till fullo; alla regler, strategier och tjyv - och rackarknep som kan tillämpas när det är läge. Mormor fattar ingenting. Barnet tar sig för pannan och suckar. Suckar gör mormor också och ber att få lära sig Den försvunna diamanten i hopp om att det skall vara mera begripligt. Men då är barnets krafter uttömda. Vi tar nya tag imorgon. Eller inte.
"På en lång stund förstod jag inte vad hon sa. Rösten lät som om den kom långt bortifrån, som om hon ropade till mig tvärs över en blåsig åker. Det susade och drog i hennes ände av luren. Förlåt, sa jag, och tände ljusslingan, vem pratar jag med? Det är Nete, sa hon. Helena, är det du? Jag hade träffat Nete en enda gång, på min artonårsdag för snart tio år sedan. Hon hade en jumpsuit på sig och de gick tidigt, för att. hon hade glömt sitt antihistamin. Ja, sa jag. Din pappa har blivit inlagd. Jag satte mig upp, mina händer var mjuka efter sömnen. Hon sade något mer, som drunknade i en våg av oväsen. Jag kan nästan inte höra dig, sade jag. Får jag prata med honom? Han är inte här. Sedan blev det tyst omkring henne. Var hon inomhus nu? Ja. Ljudet av en dörr som stängdes, nycklar som slängdes på en hård yta, fotsteg och ännu en dörr."
från sidan 11 i Välsignelser av Caroline Albertine Minor
En smakebit på søndag är en läsutmaning som innebär att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser. Inga spoilers, förstås. Denna veckan är det Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i tyglarna.
Fler smakebitar HÄR
Jan Bertoft och Håkan Tägnander, generalsekreterare på Sveriges konsumenter respektive regissör och filmproducent har tillsammans skrivit kriminalromanen Minnets slutna rum. Det är första delen i en serie om kriminalinspektör Vanja Ek och författarnas debutroman. Sorgligt nog hann Håkan Tägnander avlida innan Minnets slutna rum kom ut. Som läsare kastas man direkt in i handlingen och följer en kallblodig mördares tankar inför sitt tilltänkta värv. Hen upplever en känsla av överlägsenhet och onåbarhet. När Vanja Ek och hennes medarbetare kommer till platsen finner de ganska omedelbart att de står inför ett det slutna rummet - mysterium. Detta fenomen hänger jag upp mig på och förundrar mig över att poliserna helt inriktar sig på att lokalisera och undersöka den mördade Holger Nilebjers umgänge. Det är inte lätt. Det visar sig att bekantskapskretsen är väldigt stor och brokig och att den inte ens håller sig inom rikets gränser. En får intrycket av en vänsäll, radikal ganska snäll och mycket utåtriktad man. Holger Nilebjer är nog den en lär känna bäst tillsammans med den ensamma Vanja Ek som ofta önskar att hon hade haft någon att tala med. Hon är uppseendeväckande vacker men minns en barndom som ful och mobbad. Hon bär mycket svårt inom sig. Farmor Linnea Ek i Ådalen är den enda tillflykten hon har och nu håller farmor på att bli dement. Socialvården i Ådalen har Vanja Ek inte mycket till övers för. Under tjugofyra dagar följer en polisens arbete fram och tillbaka. Fallet blir mer och mer invecklat och ibland blir det lite väl snårigt. Men romanen är välskriven och ofta spännande. Författarna tar sina läsare på allvar. Jag gillar den internationella förgreningen som en kanske får se mera av i fortsättningen. Det känns som ett modernt och trovärdigt grepp. Dialogen är ledig och levande. Men ibland skulle jag önskat att texten stramats åt en aning. Det går lite på tomgång och genast känner en intresset slappna en stund. Själva slutet kände jag mig lite snuvad på. Men - vem vet vad nästa del kommer att avslöja? Jag tänker läsa den. Hoppas att den får en lika poetisk titel.
Titel: Minnets slutna rum
Författare: Jan Bertoft & Håkan Tägnander
Utgivningsår: 2019
Förlag: Hoi
Antal sidor: 317
Annika frågar i sin bokbloggsjerka om vi vet någon/några böcker som skulle passa bra i TV. Det finns massor. Ibland vet jag till och vilka skådespelare jag skulle vilja se i rollerna.
Totalskada
av Helena von Zweigbergk skulle kunna bli en bra film, tror jag. Relationsproblem, otrohet; könsskillnader, kulturkrockar.
Vit krysantemum
skulle kunna bli en bra TV - serie; hemsk, historiskt intressant och i fin miljö.
1793 av Niklas Natt och Dag har jag visserligen inte läst men jag har fått uppfattningen att både tids- och miljöskildringen är väldigt bra.. Stockholm på 1700 - talet.
Inlägg
