Nästa radioföljetong: Nada

Lånat: Wikipedia

Nästa radioföljetong: Nada av Carmen Laforet (1921 - 2004)i uppläsning av Ana Gil de Melo Nascimento.
Spännande författare totalt okänd för mig

Carmen Laforet var en spansk roman- och novellförfattare vars allra första roman, Nada,  kom ut 1944 när hon bara var 23 år. Hon fick  Nadal-priset för sin debutroman, som dessutom, tillsammans med Cervantes "Don Quijote" och "Hundra år av ensamhet" av Gabriel García Márquez, kom att bli en av de tre mest översatta böckerna från spanska genom tiderna. 2017 kom den i ny svensk utgåva. Carmen Laforet fick en styvmor när hon var i de första tonåren och deras förhållande blev aldrig bra. Det kan spåras i hela hennes författarskap. 

Laforet studerade filosofi i Barcelona och juridik vid universitetet i Madrid. Studierna  avbröts när Laforet i snabb takt skrev sin debutroman. Carmen Laforet gifte sig 1946 med journalisten och litteraturkritikern Manuel Cerezales, med vilken hon hade fem barn. Paret separerade 1970. Romanen berättar historien om Andrea som lämnat Kanarieöarna för att efter inbördeskriget studera på universitetet i Barcelona. Nada kan läsas som en rak utvecklingsroman där en flicka, Andrea, som vill ha ett friare och äventyrligare liv. Hon studerar i Barcelona och bor med några tokiga släktningar. Nada berättar också om det, som inte fick sägas eller skrivas i Spanien efter inbördeskriget (1936 - 39). Diktaturen och censuren är ett faktum och tillståndet i landet präglas av moralisk ruin. Lägenheten på Calle Aribau och dess miserabla invånare blir en reflektion av Franco-regimens förtryckande kontroll över det spanska folket. Tillsammans med Camilo José Cela och Miguel Delibes blev Carmen Laforet en av de främsta företrädarna för den litterära stilen tremendismo. Den bröt med det gängse sättet att skriva. Tremendismo präglades av att den, utan att fångas av censuren, avslöjade våldet i det spanska samhället. Formen var rå. Döden låg på lur. Det negativa, det dystra, det mörka dominerade. Romanen har skrivits i jagform. Författaren har bestämt förnekat att den är självbiografisk.

Nada översattes och kom ut på svenska 1949 för att sedan dyka upp i en nyöversättning 2017, långt efter att författaren var död.

Författaren blev en inspiratör för andra kvinnliga, spanska författare. Hon skrev ytterligare några romaner och också en del noveller. Ingen av hennes romaner efter  Nada anses ha nått samma klass och intensitet som den första. Så småningom tystnade hon helt. Hon blev betraktad som lite mystisk eftersom hon inte deltog i det litterära livet. Hon har själv kommenterat saken med att hon inte trivdes i det sociala klimatet som präglades av Franco-diktaturen. Det litterära umgänget som präglades av "avundsjuka, fientligheter och stridigheter", ja allt som hade att göra med att vara berömd tråkade helt enkelt ut henne.

Premio Nadal är det äldsta av de stora litteraturpriserna i Spanien. Det är knutet till förlaget Destino i Barcelona och utdelas varje år sedan 1945. Prissumman är för närvarande 18 000 euro.

Författare: Carmen Laforet
Titel: Nada
Översättare: Siri Hultén 
Utgivningsår  2017
Förlag: Komet
Antal sidor: 318

Veckans topplista v. 5 2019 - 1800 - talet

Johannas topplista har temat 1800 - talet. Antingen författare ifrån 1800 -talet eller böcker som tilldrar sig på 1800 - talet. 

1. The Awakening av Kate Chopin. 
Om otrohet på 1800 - talet. Den har kallats en amerikansk Bovary. Jag tycker att den kan påminna om Anna Karenina också.

2. Kyssa sammet av Sarah Waters
Nancy Astleys levnadsöde från det att hon som ostronflicka i barndomens Kent kommer till London och en mycket hårdare verklighet. 

3. Kryptan av Kate Mosse 
som Sarah Waters räknar som sin närbesläktade kollega. Kryptan handlar om hat och hämnd i två parallella berättelser

4. Helena av Joaquin Maria Machade de Assis. 
Machado de Assis stammade och var epileptiker, men räknas som den brasilianska litteraturens fader

5. Fredrika Bremer av Carina Burman.
Fredrika Bremer var en tuff kvinna som var lika envis som vetgirig. Hon såg sig omkring i världen och jämställde de svenska kvinnornas förhållanden med de amerikanska slavarnas

Brevet

Brevet är en novell av Somerset Maugham. Den utspelar sig i Malaysia. Klass och ras är framträdande motiv. Den svala, förfinade Leslie Crosbie sitter häktad för mord. Hon har fått flytta till ett fängelse i Singapore för att hon ska ha det bekvämare än i den lokala finkan som egentligen ligger närmast. Hon läser, promenerar och virkar och skänker inte en tanke åt att hon kanske kommer att hamna i galgen. Hennes snälle man är utom sig av förtvivlan. Visst gjorde hon rätt som sköt det odjuret som försökte förgripa sig på henne?  Geoff Hammond var en känd kvinnokarl som gjort sig omöjlig genom att låta en kinesisk kvinna flytta in hos sig. Alla är övertygade om att Leslie Crosbie kommer att bli frikänd. Men hennes försvarsadvokat, Howard Joyce, ser precis det som åklagaren lätt kan angripa, vilket inte hindrar att han tror att hon kommer att gå fri. Det är då brevet kommer in i bilden och mr Joyce får se den oberörda Leslie Crosbies ansikte falla samman och förvandlas till något dödskalleliknande. Nu tar berättelsen en ny riktning. Somerset Maugham är en skicklig berättare. Han tecknar sina karaktärer så de får liv inför ens ögon. Människor är inte alltid det de synes vara. Under ytan döljer sig oanade djup. Författaren gör sig inga illusioner om mänskligheten. Hans miljöer är ofta exotiska och intresset för hur de vita kolonisatörerna brer ut sig och tar för sig på andras bekostnad är konstant. 
Översättningen är gjord av Nils Holmberg. Novellen är både dramatiserad och filmatiserad. Bette Davis spelar huvudrollen i filmen. Brevet ingår i novellsamlingen Trollträdet (The Casuarina Tree 1926).
Novellen passar in på nr 34 i Ugglan och Bokens läsutmaning Läs en novell IV: Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll.

En smakebit på søndag

"Det är två rännstensungar som väckt honom (Cardell). Deras ansikten ter sig vagt bekanta, men han kan inte minnas deras namn. Bakom dem står Baggen, Norströmskans fetlagde kavaljer, värdinnans ställföreträdare. Han är rödmosig och nyvaken och har intagit en plats mellan barnen och källarens stolthet, förvarad bakom lås och bom i ett blått skåp: en samling ristade glas. Här vid källaren stannar de dödsdömda på sin väg med rackarkärran till Skanstulls galgbacke och bjuds sin sista sup, varpå glasen noggrant tas tillvara, graveras med namn och datum och sällas till samlingen. Att dricka ur dem sker under övervakning och till en avgift baserad på den avrättades berömdhet. Supen påstås bringa lycka. Cardell har aldrig förstått varför. " 
Från sidan 12 i 1793 av Niklas Natt och Dag.

Läsutmaningen En smakebit på søndag går ut på att vi delar med oss av det vi just läser utan att komma med några spoilers. Den här veckan är det Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger som hanterar läsutmaningen.

Är det vägen som är mödan värd?

Ingrid på Barröy har en dotter, Kaja, som är tio månader i Roy Jacobsens nya roman Fartygets ögon, om folket på Barröy. Kajas far, Alexander, är en rysk krigsfånge  som överlevde britternas bombning av fartyget Riegel. Ingrid och han fann varandra under en kort tid innan han måste fly. Året är 1946 och den 22 - åriga Ingrid har satt sig i sinnet att nu ska hon söka upp Alexander. Alla avråder naturligtvis, men Ingrid tar sin dotter i en sjal på magen och ger sig iväg. Hon vandrar i alla väder och alla slags terränger. Ofta övernattar de under granar som erbjuder skydd under sina nedersta täta grenar. Livet är nerkokt till det allra mest basala. Äta, byta blöjor, sova. Ingrid berättar sin historia för alla hon möter och frågar om de sett Alexander. Hon visar dem barnets ögon som är mycket speciella och liknar faderns. Osäkerheten är stor på båda sidor. Vem kan man lita på? Kriget är inte långt borta. Ingrids vandring blir lång och något händer med henne själv under vandringen. Kanske blir hon mera vuxen, mognare? Roy Jacobsen är som vanligt fantastisk att läsa. Allra bäst är han i beskrivningar av landskapet och dess skiftningar. Hans sätt att plocka fram själva märgen hos de ofta tvära och karga människor Ingrid möter är psykologiskt trovärdigt. Fartygets ögon - obegriplig titel - är del tre i Jacobsens serie om folket på Barröy. Den första delen, De osynliga, är helt mästerlig. Den andra delen, Vitt hav, är enligt min mening den "svagare" i trilogin. Fartygets ögon påminner mera om De osynliga, men kommer inte riktigt upp på samma nivå. Om jag nu ska jämföra den norske mästarberättaren Roy Jacobsen med sig själv.  

Titel: Fartygets ögon
Författare: Roy Jacobsen
Översättare: Staffan Söderblom
Utgivningsår: 2018
Förlag: Norstedts
Antal sidor:  212

Vi läser 2019: 1 februari - mars

Vi läser 2019: 1 innehåller en jätteartikel om Katarina Wennstam, som kallas amasonen från Askim. 

Januari lär vara skilsmässomånaden framför andra. Alla håller god min över julen men sedan är det slut. Författaren Berang Behdjou som själv skrivit skilsmässoboken Gå med mig har listat fem andra uppbrottsböcker: Maken av Gun - Britt Sundström; Den femte sanningen av Doris Lessing; Blå skymning av Joan Didion; Regnet luktar inte här av Duraid al- Khamisi och Happy, happy - en bok om skilsmässa av Maria Sveland m. fl.

Ett nytt författarsällskap har sett dagens ljus. 13 november 2018 bildades Sebald - sällskapet i syfte att främja och sprida kunskap om W G Sebalds verk. Han var inte direkt någon folkkär författare men näst intill dyrkades av kolleger. Författaren  Astrid Seeberger är ordförande och journalisten Mats Almegård är ordförande. Djärvt och ambitiöst, säger jag. 
Maria Bäcklund har gjort en kort intervju med den persiska poeten Jila Mossaed som ersätter Kerstin Ekman i Svenska akademien. Tolstoj är den författare som betytt mest för henne.
Karin Smirnoff sägs ha skrivit årets mest hyllade debut med sin roman Jag for ner till bror.
Margret Atwood tycker "En häpnadsväckande litterär debut" om Tommy Orange´s roman Pow wow. Författaren är medlem i stammarna Cheyenne och Arapaho i Oklahoma. 
Författaren Kristoffer Leandoer skriver en tankeväckande artikel om idealiseringen av barndomen.

Helt okänd för mig är den danske författaren Kaspar Colling Nielsen som skrivit dystopin Den europeiska våren. Den förutsäger bland annat det som nyligen hänt, nämligen att Danmark skickar brottslingar till en öde ö. Collings bok kom ut i oktober 2018. Jag blir nyfiken och ser mig omkring bland ett flertal bibliotek i  min närhet, men ingenstans finns boken. Desto nyfiknare blir jag, förstås. 
Det får bli ett fjärrlån.

2014 när jag hade läst Brända skuggor av Kamila Shamsie önskade jag att det skulle komma fler översättningar till svenska av Shamsie. Nu har Vår älskade kommit och för den fick författaren 2018 års Women´s Prize For Fiction.

Helgfrågan v. 4 2019

Mia undrar i sin helgfråga om vi har något särskilt ord som vi har svårt att stava till. Om jag plötsligt börjar tänka på vissa ord när jag skriver kan jag bli osäker på stavningen. Om jag bara skriver utan att tänka går det bra. Ett ord som jag ibland blir osäker på är "match". - sch? -ch? 

Bonusfrågan rör nya filmer vi vill se. 
Jag vill se Irländaren och den sydkoreanska filmen Bränd, som bygger på en novell av Murakami; Serenity med Matthew McConaughey och Anne Hathaway.