skip to main |
skip to sidebar
I måndags var det Internationella mansdagen och då tyckte Lyran att vi skulle berätta om tre romaner där män framställs på ett positivt sätt. Nu har jag tänkt i två dagar och äntligen kommit fram till följande:
1. Kristin Lavransdotters kloke, prövade far, Lavrans Björgulfsson, i romantrilogin om Kristin Lavransdotter
2. Gilbert Blythe i Anne på Grönkulla av Montgomery. Där finns ju för övrigt också Matthew, som tillsammans med den kärva Marilla tar hand om den föräldralösa Anne Shirley, trots att de hade önskat sig en pojke.
3. Skådespelaren Willem i Ett litet liv av Hanya Yanagihara som vårdar och beskyddar den illa åtgångne, två år yngre Jude St. Francis dag och natt.
Johanna på Johannas deckarhörna tycker att det är dags att summera höstens bästa läsning redan nu. Dessutom gör hon sin lista extra lång. Jag är inte klar med höstens läsning och gör därför min lista extra kort. Jag tar med ett par stycken böcker som jag inte är klar med.
1. Maggie O´Farrell, jag är, jag är, jag är. Ett hjärtslag från döden
Irländska Maggie O´Farrells självbiografiska roman Jag är, jag är, jag är
har undertiteln Ett hjärtslag från döden och handlar om hennes nära -
döden - upplevelser vid olika tillfällen i livet. Hennes roman både rör
och berör.
2. Ida Jessen, Doktor Bagges anagram
I Ida Jessens nya roman Doktor Bagges anagram är det Vigand Bagge som har ordet. Han är tjugo år äldre än hustrun och
hans hälsa vacklar. Men det är det ingen som vet. Jo, möjligen doktor
Eriksen som vikarierar när Vigand Bagges smärtor blir för svåra.
3. Arv och miljö av Vigdis Hjorth
Författaren har skrivit ca 30 romaner, men jag har inte läst något av henne tidigare. Arv och miljö har skakat om Norge. Familjen har brutit med Vigdis Hjorth. De känner sig utpekade. Att någon kan skriva arv så många gånger utan att bli tjatig är en bragd. En syster som är jurist har skrivit en motbok som ännu inte finns på svenska. Jag gillade verkligen boken.
4. Marie Ndiaye, La Cheffe
Läsning pågår. Början lovar gott
5. Ingrid Pärletun, Lydia Wahlström
Läsning pågår. Har inte så många sidor kvar. En biografi med samma driv som en bra roman. Från det spännande slutet på 1800 - talet och början av 1900 - talet.
Efter pausen, där alla bjöds på kaffe och en rent fördärvlig mängd kakor och dessutom hann handla böcker och få signerat, vidtog andra halvlek av Bokens dag. Maja Lundgren presenterade sin nya bok Den skenande planeten. Det är några år sedan sedan hon kom ut med någon roman. Men alla minns väl den skandalomsusade Myggor och tigrar där Maja Lundgren går hårt åt kultureliten. Hon vill inte kalla den en föregångare till Me Too - rörelsen, men en kan inte undgå tänka i de banorna. Ki kommer ifrån den idylliska planeten Zarmina för att hålla ett fredstal på jorden som skakats av ett fjärde världskrig. Anders Roslund arbetade i många år på SvT innan han gick över till att skriva kriminalromaner. Först tillsammans med Börge Hellström, som avled 2017, och nu på egen hand. Tre timmar heter den nya romanen. Anders Roslund berättar att det går att kombinera underhållning med ett budskap. Han och Börge Hellström behandlade både gatubarn och trafficking innan någon trodde att sådant förekom i Sverige. En TV - rapport är som att skriva i sand medan en roman stannar länge med läsaren. Samhällskritiken har Lundgren och Roslund gemensamt. Men de har olika sätt att närma sig problemen. Där Lundgren är fantasifull är Roslund realist. Hon förlägger handlingen i framtiden medan han håller sig i nuet. Det blev inte samma självgående samtal som mellan Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri men det gav ju de båda moderatorerna Gunilla Wedding och Pernilla Ekdahl tillfälle att få ett ord med i laget
"Cheffe kunde ingenting om fisk, hon visste varken fiskarnas namn eller hur de kunde användas i matlagning. Men eftersom hon hade följt med kokerskan till marknaden i Marmande och eftersom hon hade smakat soppan som den kvinnan lagade om fredagarna, tycktes det henne att den varje vecka återkommande oundvikliga och påvra soppa som paret Clapeau såg det som sin plikt att få ner och aldrig med ett ord nämnde, om den nu var så fadd och nästan hade en bismak av tvål, så måste det bero på det faktum att kokerskan använde sin mycket utspädda grönsaksbuljong i vilken hon nöjde sig med att slänga i några filéer av vit fisk som inte gav någon som helst smak, som inte ens gav sin egen jordmättade och subtila smak, utan endast skapade ett vitaktigt skum vars lukt och utseende alltid hade äcklat Cheffe." Från sidan 81 i La Cheffe av Marie Ndiaye. Natur&Kultur 2018. Övers.: Maria Björkman
Den här veckan är det Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger som har hand om Smakebiten. Fler smakebitar HÄR
Det sa klick ganska omedelbart när Agnes Lidbeck och Jonas Hassen Khemiri möttes på scenen för att med två programledares hjälp diskutera sina senaste romaner Förlåten (med betoningen lagd på andra stavelsen) och Pappaklausulen. Programledarna fick inte en syl i vädret och det behövdes inte heller. Författarna diskuterade likheter och olikheter; var börjar en bok?; AL skriver utifrån en tänkt läsupplevelse medan Hassen Khemiri inte kan tänka på en läsare när han skriver. Båda älskar att redigera. "Mysa med korret," heter det. De var överens om att en kan tala om små saker för att egentligen diskutera de stora tingen. Agnes Lidbeck betonar att hennes böcker inte handlar om henne, men i nästa stund talar hon om roman nummer tre som kommer till våren och handlar om pappan och då lägger hon inte fingrarna emellan. Hon hade ett mycket komplicerat förhållande till sin far. Hassen Khemiri har fått sin senaste bok översatt till arabiska. Han planerar att snart gå in i en ny skrivfas. Agnes Lidbeck säger att hon håller på med en liten, liten dystopi, en ny romantrilogi och en pjäs. Dessutom skriver hon mycket för sig själv bara för det stora nöjet att skriva.
Fortsättning följer.
Igår kväll lyssnade jag på författaren Frida Skybäck som jag läst mycket om men aldrig något av. Det vara ordning och reda med den flickan. Energiskt och humoristiskt berättade hon om sin väg fram till författandet på heltid. Det började i femårsåldern när hon skrev noveller som hon stoppade in mellan böckerna på hemortens bibliotek. Hennes dröm från väldigt unga år var att bli författare. Hon illustrerade sitt berättande med bilder av de kvinnor som varit förebilder till systrarna Stiernfors i serien om dem, lista på de källor en kan använda när en skriver historiska romaner, historiska händelser på 1800 - talet, litteratur från 1800 - talet som kan vara lämpliga att läsa, och så vidare. Årstafruns dagbok och Downton Abbey är ett par andra förebilder. Men det var svårt att finna dokumentation av de lägre klassernas levnadsförhållanden, sa Frida Skybäck, så det fick bli adeln som skildrades. På frågan om vad hon sysslar med nu berättade hon om en uppföljare till den senast utkomna romanen Bokhandeln på Riverside Drive. Hon betraktar sitt skrivande som ett vanligt heltidsarbete. Hon arbetar åtta timmar om dagen antingen hon känner sig inspirerad eller inte. Frida Skybäck berättade också att den första bok hon skrivit var en deckare som ett stort förlag nappade på direkt - till hennes stora förvåning. Boken bearbetades i sedvanlig ordning, men till slut blev det ett nej ändå eftersom den för mycket liknade en annan deckare utav en känd författare som också gavs ut av samma förlag. Frida Skybäck driver tillsammans med författarkollegan Agnes Hellström Författarpodden där de delar med sig av hur det är att vara författare.
Mias helgfråga: Har du någon adventskalender?
Det har jag inte. Har inte haft sedan Guije tecknade bakgrunden till en adventskalender i Svenska Dagbladet där en sedan fick klistra in luckor dag för dag. Det var jättekul. Däremot köpte jag just idag ett Liljeholmens kalenderljus.
Det har jag varje år.
Bonusfråga: Choklad eller chips?
Jag gillar båda delarna fast inte på en gång
Inlägg
