skip to main |
skip to sidebar
 |
| Lånad bild |
Ännu en svartvit film, Moln över Hellesta. Den bygger på en bok av Margit Söderholm och ingår i en serie om sju böcker allt som allt. Om jag förstått saken rätt är Moln över Hellesta den enda delen som är filmad. I den här filmen myllrar det av kända svensk gamla skådespelare; Anita Björk, Sif Ruud, Birgitta Andersson, Doris Svedlund, Erik "Bullen" Berglund, Bengt Eklund, Isa Quensel och Birger Malmsten. Filmen regisserades av Rolf Husberg och den spelades in på Danbyholms herrgård utanför Katrineholm. En skulle väl kunna säga att det är en inte alltför spännande thriller, men så är det ju det där med de gamla skådespelarna. Sif Ruud når alltid ända fram och Isa Quensel har jag alltid gillat. Hon var både operasånge och skådespelare och hann dessutom gifta sig fyra gånger.
Lena Ackebo var tecknaren som plötsligt bytte fot och började skriva romaner. Det tog så lång tid att berätta med bilder, tyckte hon. Världens vackraste man hette den första romanen, som handlar om två systrar, Mona och Barbro, som åker till Mallorca (Barbro bjuder) för att bonda. Det skiljer nio år på dem och de har egentligen aldrig kommit så bra överens. Mona är äldst; hon är lärare; gift med en tråkig Torbjörn. De är barnlösa. Barbro är välbeställd hemmafru och har en uppmärksam man och fyra barn. Roman nummer två har titeln Kära Barbro.
Här presenteras Barbros liv. Hon ägnar sina dagar mycket åt att hålla formen med spinning och löpning. Allt är kanske inte så bra som det verkar. I den tredje romanen, Darling Mona, ställs oenigheten systrarna emellan på sin spets. Barbro har alltid velat ha det Mona har och det har inte ändrat sig för att de blivit medelålders. Mona har en tendens att vara alldeles för snäll och hon har lätt för att tycka synd om Barbro och sin stackars man. Men hon försöker stå på sig. Hon lever nu ett annorlunda liv och mår allmänt bättre. När systrarnas gamla mamma dör rivs mycket upp igen. Ingen av flickorna har några varma känslor för mamman som bott på ett servicehem, ensam och bortglömd av barn och barnbarn. Bilden av mamman är onödigt grym och onyanserad. Mona vill inte ha så mycket som en bild av henne. Däremot vill hon ha en bild på pappan som hon sörjer att hon inte ägnade sig mer åt. Hon skyller på mammans manipulerande. Darling Mona är mycket lättläst och och kanske är detta trilogins tunnaste del innehållsmässigt, men en vill ju veta hur hur Mona och Barbro reder ut sina mellanhavanden på olika områden. Jag tycker att en ska läsa romanerna i tur och ordning. Därför har jag undvikit att vara tydlig vad det gäller handlingen för att inte förstöra något för någon. Natur&Kultur. 2018
Johanna vill veta vilka fem böcker vi ser allra mest fram emot i höst. Det behöver inte vara nyutgivningar.
1. Jag kan säg att jag väntat länge på Katja Kettus nya roman, Nattfjärilen. Utgivningen har blivit uppskjuten gång på gång, men nu ser det ut som om den ska komma i oktober. Jag tyckte mycket om hennes första roman, Barnmorskan
2. En annan bok som låtit vänta på sig är En isbjörns dagbok av Yoko Tawada.
3. Delal Sindy, Yazidiska flickorna
4. Noveller av Alfhild Agrell. Med förord av Ebba Witt - Brattström
5. Lydia Wahlström av Ingrid Pärletun
Lyran: "Ny vecka, ny färg. Återigen kan ni tolka frågan lite som ni vill och
berätta om rosa omslag, författare eller huvudpersoner vid namn Rosa
eller något annat påhittigt. Bara ni förklarar hur ni tänker. Berätta således om tre bra böcker på temat ROSA!"
1. Barbro Lindgren, Rosa: prinsessan av Fäholmarna
En samlingsvolym med alla böckerna om Barbro Lindgrens älskade bulle Rosa,
som nu inte finns mer. Kanske blir det en ny snart hörde vi i Sommar.
2. Rosa Candida av Audur Ava Olafsdóttir
22 - årige Arnljot åker från Island söderut för att återställa en klosterträdgård. han för med sig tre plantor av rosen Rosa Candida.
En filmälskande munk, fader Tomas, blir hans speciella vän och mentor.
3. En av de två originella huvudpersonerna i Med livet framför sig av Goncourt - pristagaren Emile Ajar heter Rosa. Hon är f. d. prostituerad och lever nu i symbios med den unge Mommo. Rosa blir sjuk och Mommo blir anhörigvårdare. Doktorn är också sjuk och måste bäras uppför trapporna för att undersöka Rosa. Han ordinerar sjukhus. Mommo och Rosa lutar mer åt eutanasi.
Elvelina och Snäckan är en bilderbok där Rebecka Thulin skrivit texten och Elin Örså gjort de fina teckningarna. Elvelina är en liten älva vilkens bästa vänner är spindeln Dante, Snäckan och flickan Malva. Dante förstår inte att det ska vara nödvändigt att damma taket stup i ett. Han måste ju väva det ena nätet efter det andra. I den lummiga trädgården där vännerna leker finns också en och annan läskighet. Koltrasten leker en inte med. Inte katten heller och talgoxen gillar spindelmiddag. Det hela är en rar men ändå realistisk äventyrsberättelse som kan läsas rakt upp och ner som en sådan. Eller också kan en utveckla berättelsen till att tala om vänskap, om olikheter och om att möta aggressivitet med ord och att vända andra kinden till. Boken lämpar sig väl för högläsning och samtal. Jag tycker om att texten inte är inställsam. Den tar barnen på allvar. Den som läser högt kan ju förklara sådant som kronblad, pollen, frökapsel och charader. Rekommenderas!
Bokförlaget Groende ord. 2018
Läsutmaningen En smakebit på søndag administreras av Astrid Teres på den norska bokbloggen Betraktninger. Utmaningen går ut på ett vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
"Hon (Mona) kände sig både glad och lite vemodig när hon cyklade hemåt. Glad över att Barbro (lillasyster) och hon hade skiljts åt utan att vara osams, vemodig över att deras mamma hade dött. Stackars henne. En bitter gammal kvinna som snart skulle begravas utan några sörjande. En hård och olycklig människa som ingen skulle sakna, inte ens hennes egna döttrar. En i sina egna ögon missförstådd stjärna som ägnade sitt liv åt att straffa sin man och sina barn för att hon aldrig fick det liv hon ansåg sig förtjäna. En grälsjuk kärring som hotade med att ta sitt liv om hon inte fick som hon ville. Mona hade hatat henne och sett sin pappa som en ryggradslös fegis som slätade över hennes elakheter, tog henne i försvar och försökte få sina döttrar att vara mer fördragsamma med sin mamma. Det var först efter hans död som det gick upp för Mona vilken svår roll han hade spelat i deras familjdrama. Att hon inte försonades med honom innan han dog plågade henne fortfarande, efter femton år." Från sidan 53 i Darling, Mona av Lena Ackebo. Natur&Kultur 2018
Fler smakebitar HÄR
Merete Pryds Helle, född 1965, började skriva noveller. Sedan har hon skrivit barnböcker, essäer och romaner. Hennes senaste roman, Folkets skönhet, har redan fått mängder av priser och lovordats i recensioner. Jag sällar mig till hyllningskören. Folkets skönhet är en släkthistoria. Tre generationer kvinnor där särskilt författarens mor, Marie, (som i verkligheten hette Doris) lyfts fram. Hon tillhörde en generation osedda kvinnor som hoppades mycket av livet men blev besvikna. Marie fick två döttrar varav den ena fick namnet Merete och det är författaren själv. Romanen bygger på berättelser ur den egna släktens historia, men den enda som behållit sitt verkliga namn är Merete. Föräldrarna har ännu inte läst boken och det bävar hon lite för. Mycket av det hon berättar har hon snappat upp i köket där hon satt liten och tyst i en vrå, glömd av de vuxna. Folkets skönhet uttrycker det som inte blev sagt; det som förtegs. Det är Marie en följer; hennes mor hemmafrun Martha, hennes far, takläggaren Carl och alla de många syskonen. De bor på en gård i Österskov på Langeland. Familjen är fattig och smockan hänger ständigt i luften. Far slår mest och han slår även mor, som i sin tur ger barnen örfilar. Smekningar är det ont om. Det är något man skäms för. Marie får ta arbete innan hon är konfirmerad och sedan flyttar hon hemifrån, vilket hon upplever som en lättnad. 18 år gammal gifter hon sig med den snygge, snälle Otto som studerar till ingenjör. Men Marie tappar med tiden lite av sin livsglädje. Klassresan är inte tillräcklig. Hon skulle vilja något annat och mer. Otto dyrkar fortfarande marken där hon går, och är ledsen för att Marie inte är glad. Några vänner från uppväxten hänger fortfarande med. Syskonen Kaj och Valdemar och deras fruar tillhör också umgänget. Men Marie finner inga vänner bland de andra fruarna i enfamiljshusen i förorten till Köpenhamn dit familjen flyttat. De blev som en slags invandrare i staden. Merete Pryds Helle säger att hennes roman är ett bidrag till nutidshistorien och kan ses som bakgrund till det som händer i Danmark nu. Det var viktigt för de outbildade föräldrarna att låta sina barn få höga utbildningar. Detta kom att fjärma dem från varandra. Författaren säger att hennes föräldrar har fått stå ut med mycket från hennes sida. Hon gjorde inte alls som de tänkt sig. Under en tid hade hon en kvinnlig partner, hon reste omkring mycket och bodde några år i Italien. Hon skilde sig ifrån sin man sedan 25 år och hittade omedelbart en man från Iran, nio år yngre än hon själv. Genom att skriva Folkets skönhet har Merete Pryds Helle kommit att förstå både sig själv och sina föräldrar bättre. Jag blev mycket förtjust i den här täta, välskrivna romanen som engagerade från första sidan till den sista. Urban Andersson har översatt. Folkets skönhet är utgiven på Albert Bonniers förlag 2018.
Inlägg
