Dagens kulturella VM - spaning - Marocko

enligt O: Dagens kulturella VM - spaning gäller Marocko. 
Det är betydligt lättare än det senaste dagarnas spaningar, märker jag. Men jag tillåter mig att "blomma ut" och som ett brev på posten infinner sig reslustan. Jag brukar inte vara så sugen på Afrika i största allmänhet, men namn som Rabat, Marrakech, Casablanca och Tanger klingar mystiskt mytomspunna i mina öron.

Landguiden. Utrikespolitiska institutet: Med en nästan obruten historia som självständig nation sedan 700-talet har marockanerna ett mycket rikt och blandat kulturarv, med påverkan från främst arabiska men även berbiska, andalusiska, judiska, franska och västafrikanska källor.


Leila Slimani, Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paret Massé har två små barn och när Myriam Massé vill börja arbeta igen efter barnledigheten (vilket ord!) anställs efter noggrant urvalsförfarande Louise som visar sig vara rena fyndet. Hon gör sig snart oumbärlig. Så småningom dyker det ändå upp små orosmoment som ska visa sig vara tecken på att något allvarligt kommer att hända. Leila Slimani är en fransk - marockans författare och journalist, född 1981 i Rabat.

Författaren Paul Bowles var egentligen kompositör. Det var hustrun, Jane Bowles, som var författaren i familjen. När PB noterade hustruns framgångar bytte han fot. Romanen Den skyddande himlen är en klassiker vid det här laget. Den skildrar tre vänners liv på resande fot i Marocko. Kit och Port är ett par och den leende Tanner deras medresenär. "Själen är den tröttaste delen av kroppen", reflekterar Port. Den neurotiska Kits humörsvängningar är tydliga för alla. I trängda lägen litar hon endast på Port men hon kan ändå tänka sig ett litet mellanspel med Tanner.  Personerna i Den skyddande himlen karaktäriseras främst av sina yttranden. Man får inte veta om de sysslar/sysslat med något och i så fall vad. Port halar upp den ena tusenfrancsedeln efter den andra ur fickan, men var kommer de ifrån? Det är som om Kit och Port saknar ett förflutet. Och framtiden har de inga tankar om. Jo, Port tänker aldrig bli bofast.

Fatima Mernissi: Drömmar om frihet: tankar från min barndoms harem. Boken, som är hennes självbiografi, kom ut 1994 och den läst jag innan jag började blogga. Hon var själv muslim men var kritisk till att kvinnan tilldelades en underordnad ställning som det inte fanns belägg för i Koranen.

Driss Chraibi, Enkelt förflutet kom ut 1954 i Paris dit författaren rest för att studera kemi. Boken kritiserar islam och det marockanska samhället och väckte
uppståndelse både i Marocko och Frankrike. Chraibi skriver ofta om kluvenheten i att tillhöra två kulturer

Bild från förf:s blogg

Anna - Lena Stålnacke har skrivit en bok som heter Mitt Marrakech. 2015. Den innehåller tips och goda råd för resenären.

Jan Mårtensons deckare Mord i blått tilldrar sig i Marrakech. 2013
Har tyvärr inte läst något av författaren tidigare. Ska kanske ta    ljudboken? Tomas Bolme läser.

Dauma Oumassine, Kvinnor i arganträdets skugga

Under upptakten till den stora berbiska högtiden moussem möts tre kvinnor i Tizinoualt i södra Marocko.  Alla tre revolterar på olika sätt mot det patriarkala systemet i i Marocko. En får veta bakgrunden till att de träffas här vid tiden för moussem, högtiden som hålls årligen för att hedra den helige mannen Sidi Hmad, kvinnornas beskyddare och bundsförvant. På Sidi Hmads tid brukade kvinnor söka sin tillflykt till arganträdet nära hans helgedom. Tranan 2012

En alldeles nyutkommen bok är I Tanger av Christine Magnan.

Året är 1956. Alice Shipley och hennes man John har nyligen anlänt till Tanger och där möter de Lucy Mason som väl inte direkt är någon Alice har lust att umgås med. Men Lucy visar Alice runt i den främmande staden och Alice blir alltmer illa till mods. Och så försvinner John...

 

Leila Lindholms tips från Marrakech med fina bilder. Oj, vad jag blev ressugen!

Souken i Marrakech är tydligen något alldeles speciellt. En rekommenderas att gå vilse där. Souk är ett kommersiellt kvarter i en arabisk stad.

 

Och visst tilldrar sig filmen Casablanca i Marocko, dåvarande franska Marocko

Nationalrätten är olika variationer av couscous beroende på i vilkern del av Marocko en befinner sig. Myntate som görs på grönt te, mynta och massor av socker är också typiskt marockanskt. Wikipedia: Hur man häller upp teet är minst lika viktigt som råvarornas kvalitet. Man serverar det ur en tekanna med en långsmal pip, ner i höga dricksglas. Det anses vara ett stycke konst att tillaga gott te och det är en viktig företeelse i det dagliga umgänget med familj och vänner.

Dagens kulturella VM - spaning - Panama

 

enligt O tror inte på Panama i matchen mot England.
Och hon tror rätt. Nu vet vi att England vann med 6 - 1.

Salsa är en  mycket populär musikstil i Panama, mycket tack vare salsakungen Ruben Blades, internationellt känd och prisade musiker. Rubén Blades föddes den 16 juli 1948 i Panama City och är en panamansk sångare, låtskrivare, salsaartist, skådespelare, advokat och politiker.

Tamborito – En av landets populäraste folkdanser. Till ljudet av tre trummor och klappningar dansas tamborito i färgglada dräkter av både kvinnor och män.

Landguiden. Utrikelspolitiska institutet: Kulturlivet i Panama speglar befolkningens blandade sammansättning. Indianska traditioner har vävts samman med spanska seder och afro-karibiska influenser. Det indianska inflytandet syns inte minst i hantverk, såsom kuna-indianernas textilkonst i form av molas, utsmyckning på blusar som också säljs som konstverk.

Kunamola

John Le Carre har skrivit en roman med titeln Skräddaren i Panama.  Den kom ut 2001 och handlar om en inneskräddare, Harry Pendel,  i Panama City. Till skrädderiet kommer en engelsman,  Andrew Osnard, som känner till skräddarens dunkla förflutna. År 2000 närmar sig. Då ska den viktiga Panamakanalen helt övergå i Panamas ägo. Nu är man rädd att någon annan stormakt ska försöka efterträda USA. Andrew Osnard ska avläsa läget i landet och Harry Pendel ska hjälpa honom med det.  Till skrädderiet kommer många av landets rikaste och mäktigaste män. Det Pendel får veta ska han rapportera till Osnard, Det gäller både identitet och ekonomi för Pendel. Romanen har också filmats.

I augusti 1981 hade Graham Greene sina väskor packade för att åka till Panama när han fick meddelandet att general Omar Torrijos Herrera, den vän Greene skulle hälsa på var död. Han fick då iden att skriva om sin vän  sedan fem år tillbaka  generalen Herrera och sergeant Chuchu, en av de få män i generalgardet som Herrera litade fullständigt på. Omar Torrijos Herrera var  hef för nationalgardet och efter en kupp Panamas ledare 1968 - 1981. Getting to know the General kom ut på svenska och fick då titeln Generalen.

Våra drömmars land. En saga om hur den lilla björnen och den lilla tigern reser till Panama av Janosch. 

Twice killed, på svenska Döden i Panama, skriven av Richard Smitten, har jag inte hittat några ytterligare uppgifter om mera än att både KB och Lunds UB har markerat boken som Utlånad?

En smakebit på søndag

"Det är svårt för en anorektiker att vara gravid. Marianne hade två parallella tankar i huvudet. Jag är så lycklig för dig mitt barn och Jag vill skära bort honom. Inte barnet alltså - Kaj! Hon ville antingen det eller att Kaj skulle bli snäll. Marianne ville att Kaj skulle vara mot henne som han var mot sina kompisar. Hon ville så gärna få vara en del av den innersta cirkeln hon med, och i och med att Marianne nu väntade hans barn, kunde hon kanske bända upp den ringen med bebisen. Bara få vara med. Bara vara där. Inget mer. Eller: Marianne längtade till att bebisen skulle födas och gråta. Hon såg sig själv ta upp den lilla på axeln och låta det lilla huvudet finna sin plats i nyckelbenets grop och Marianne skulle själv gråta och de skulle gråta ihop och inte träffa nån. Kaj slog Marianne i magen. Sen gjorde han det igen."

Sidan 121 i Rich Boy av Caroline Ringskog Ferrada - Noli.

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi delar med oss av det vi just läser utan att bjuda på några spoilers. Fler smakebitar HÄR.

Jerusalem revisited

Det gick snabbt att läsa om Jerusalem. Jag kom inte ihåg mycket från min första läsning någon gång i den avlägsna ungdomen. Det finns mycket att lära  av berättelsen om väckelserörelsen i Dalarna i Nås socken som kom 37 människor att sälja allt de ägde för att resa till det heliga landet och leva i celibat och dela all egendom för att invänta Jesu återkomst. Läsaren delar livet bland storbönder och småfolk i Dalarna under slutet av 1800 - talet och livet i Jerusalem som inte riktigt blev som dalfolket väntat sig. Släktgårdarna betydde mycket för familjerna. En av Ingemarssönerna "säljer" till och med sin tilltänkta för att rädda släktgården. Stor - Ingmar är en välsedd man som anses vara redlig och pålitlig. Folk vänder sig till honom med allehanda problem som en kanske tycker hade varit naturligt  att prästen fått reda. Kvinnorna i romanen är underställda männen, men de tänker för sig själva och driver ibland igenom sin vilja. Första delen, I Dalarna, tycker jag bäst om. Här har Selma Lagerlöf fast mark under fötterna. Visserligen gjorde hon en studieresa till Jerusalem tillsammans med Sophie Elkan , men det är inte samma känsla av närvaro i andra delen, I det heliga landet, som i första delen, I Dalarne. I Dalarne kom ut 1901 och I det heliga landet 1902. Händelserna som beskrivs ägde rum 1896. 1909 arbetade Selma Lagerlöf om andra delen och den lär nu skilja sig väsentligt från originalupplagan. Författarens egna upplevelser i Jerusalem beskrivs i breven till modern som släpptes fria 1990 och som finns i boken Mammas Selma: Selma Lagerlöfs brev till modern, som kom ut 1998. . Dem ska jag se närmare på. Och så skulle det vara roligt att se Ingmarsspelen någon gång. Rune Lindström skrev bygdespelet Ingmarsspelen efter Selma Lagerlöfs roman. Det framförs varje sommar i Nås. Ying Toijer Nilsson har skrivit ett informativt förord som gärna kunde fått vara lite längre.
Pocketbokens vackra omslag är en detalj av Granatäpple mönster för textil av 
Gocken Jobs.

Klassikerutmaning

Dagens kulturella VM - spaning - Sydkorea

enligt O 
tror inte att Sydkorea går vidare. Dagens kulturella spaning gäller följaktligen Sydkorea. Det mest spännande idag blir ju annars Sverige - Tyskland

Landguiden Utrikespolitiska Institutet: Sydkorea har på ett par generationer förvandlats från fattig jordbruksnation till ett av Asiens rikaste länder. Industrijättar som Hyundai och Samsung har gjort sydkoreansk export världskänd. Men ingen fred råder med Nordkorea efter Koreakrigets slut 1953, och Sydkorea präglas av grannkonflikten och av det militära stödet från USA.


Vit krysantemum
Två koreanska systrar, Hana och Emi, och deras livsöden  skildras i den internationellt uppmärksammade Vit krysantemum av Mary Lynn Bracht. De bor på den koreanska ön Chejudo och modern och Hana är fridykerskor, s. k. haenyeo som dyker efter havsöron och annat som går att sälja på marknaden. Korea är invaderat av Japan och allt koreanskt är förbjudet, så till exempel språket. Modern har förmanat sina döttrar att akta sig för japanska soldater. En dag på stranden blir Hana tvungen att låta sig tillfångatas för att rädda sin nio år yngre syster. Året är 1943. Hana hamnar på en soldatbordell och blir s. k. trösterska. 

Vegetarianen av Han Kang inleds med ett uttalande av Yeong - hyes man:
"Innan min fru blev vegetarian hade jag  alltid tänkt på henne som fullständigt alldaglig i alla avseenden." Sedan följer berättelsen om Yeong - hye och hennes beslut att bli vegetarian efter en mardröm. Omvärlden reagerar med avsmak och förfäran. Maken får skämmas och fadern tillgriper våld. Problemet är, tycker jag, inte att Yeong - hye blir vegetarian utan att hon inte äter något alls.

Om koreansk musik kan man läsa följande på Världsmusik.se: Numera är K-pop den dominanta musikgenren. K-pop – koreansk pop – är popmusik som hämtat viss inspiration från landets musiktraditioner men som huvudsakligen är baserad på västerländska traditioner. K-pop inkluderar allt från pop och rock till hip-hop och elektroniskt. Den västerländska musiken har blivit så utbredd att man numera skiljer på två olika sorters koreansk musik – Gugak (koreansk traditionell) och yangak (västerländsk).

Dagens kulturella VM - spaning - Nigeria

Nigeria är det land i Afrika som enligt O läst flest böcker ifrån. Det kan jag instämma i. Achebe, Cimamanda Ngozi Adichie, Adébayo, Cole har jag också läst. Bästa av dem alla är tveklöst Chimamanda Ngozi Adichie med En halv gul sol.  

Landguiden Utrikespolitiska institutet: Nigeria är känt för masker och andra snideriarbeten i trä och elfenben. Landets olika folkgrupper har muntliga traditioner av dikt, sång och sagor. Vad gäller engelskspråkig litteratur är Nigeria, vid sidan av Sydafrika, ledande i Afrika.
Sefi Atta föddes i Lagos och har skrivit debutromanen Allt gott ska komma dig till del samt ett par andra romaner och novellsamlingar. Attas far var av okenefolket och hennes mor  yoruba. Hon gick på internatskola i England och arbetade under en tid som revisor i London. Hon har fått en rad litterära priser, bl. a. det allra första Wole Soyinka - priset.

Fiskarmännen av Chigozie Obioma tilldrar sig i västra Nigeria. Benjamins familj består av far, mor och sex barn. Fadern arbetar på Nigerias Centralbank och familjen har det relativt bra. Men tillvaron är osäker; läget är spänt mellan de norra delarna av landet där de flesta är muslimer och de västra delarna där de flesta är kristna. Det officiella språket är engelska men annars är det igbo och yoruba som gäller. Själva språket skapar spänningar.  Våldet är aldrig långt borta. Författaren har Chinua Achebe som förebild             

Författaren och feministen Buchi Emecheta föddes 1944 i Lagos. Båda hennes föräldrar dog och Emecheta gifte sig mycket tidigt med en barndomsvän. Vid 17 var hon mor och försörjde sin studerande man och familjen med sitt arbete som biblioteksassistent. Familjen flyttade till London och Emecheta bröt upp ifrån  äktenskapet och började studera sociologi. 1974 kom debutromanen.Hennes romaner handlar ofta om kvinnors och barns förhållanden. Andra klassens medborgare handlar om igboflickan Adah och är till tre fjärdedelar självbiografisk enligt författaren själv.

Den försvunne fåraherden

Den försvunne fåraherden av Marcello Fois tilldrar sig på Sardinien. Undertitel: Ett fall för advokat Bustianu. På knappa 150 sidor lär en känna staden Nuoro (författarens födelsestad) med dess invånare, prästerskapet, de rika, de fattiga, familjehemligheter, traditioner och först och sist landskapet. Advokat Bustianu är brottsmålsadvokat och beskrivs som en storväxt man med pondus som har för vana att efter lunch ta sig en promenad upp på en hög kulle där han sitter och tänker och betraktar omgivningen. Han åtnjuter ett högt anseende och det med rätta.

Kaosutmaningen nr 28

Det lär finnas en verklig förebild till Bustianu. När nu den förtvivlade tzia Rosina sitter framför Bustianu och ber för sin vackre son Zenobi som gått under jorden för att han anklagas för att ha stulit lamm från sin arbetsgivare, som till råga på allt är far till Sisinnia som Zenobi är kär i. Och hon i honom. Alla är övertygade om Zenobis skuld. Skvallret och ryktena går och till slut har han blivit en legend. Två mord gör inte Zenobis sits bättre. Bustianu är inte en man som måste ha rätt, men när han tror att något är sant kämpar han för det.  Och nu råkar det vara så att han tror, att Zenobi är oskyldig. Den försvunne fåraherden är förste delen i en serie kriminalromaner av Marcello Fois. Jag tyckte väldigt mycket om den här annorlunda, poetiska berättelsen. Bustianu är mycket sympatisk. Han har lärt sig mycket av sin mor som han också är mycket lik. Det finns en del starka kvinnor i romanen. De fattiga är alltid i underläge. Människorna skildras roat och med milt överseende. Bilden av kyrkan är inte så vacker. Språket är sparsmakat och aningen torrt (positivt). Marcello Fois´ stillsamma humor är också ett plus liksom referenserna till den romantiske författaren Giacomo Leopardi. Boken är översatt av Monica Monti och utgiven på Norstedts förlag 2001. 

Månadens språk: Italienska