Veckans topplista v. 21 - Mors dag.

Johannas deckarhörna: På söndag är det Mors dag, så därför tänkte jag att veckans topplista skulle inspireras av den högtidsdagen. Min lista handlar om böcker jag tycker passar som presenttips till alla mammor där ute, men det går också bra att göra en listor om mammor i litteraturen om man känner för det.

Kryddnejlika

1. Ivar Lo - Johansson, Bara en mor. 
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det här är en fantastisk skildring av en statarkvinnas liv. En historielektion om en tid som inte ligger så långt tillbaka i tiden.
2. Maxim Gorkij, En mor
Om en mor som hunsats av sin man. När han dör blir hon ensam om att fostra sonen, som kommer att ansluta sig till den revolutionära rörelsen. Modern som alltid har varit politiskt ointresserad ställer nu upp på sonens sida.
3. Marie Ndiaye, Ladivine
En fantastiskt gripande roman om nordafrikanska invandrare i Paris utkanter. En mor offrar allt för sin dotter som tackar genom att inte kännas vid henne. Dottern gifter sig och får barn, men berättar inte för familjen att dottern har en mormor och mannen en svärmor. Ndiaye är en stark kandidat till Nobelpriset.
4. Tahar Ben Jelloun, Min mamma
En gripande självbiografisk roman om moderns sista tid i livet. Modern är bitvis virrig, bitvis sur och uttråkad. Hon roar sig med att tänka ut sin begravning. Den som lämnar sitt ansikte åt jorden är det inte synd om.
5. Romain Gary, Löfte i gryningen
En fantastisk skildring av omåttlig kärlek mellan en mor och hennes son. Modern är egendomlig såtillvida att hon uppmanar sonen att gå ut i krig  och att duellera. De beundrar varandra kolossalt och gör allt för varandra. Romain Gary lyckades få Nobelpriset två gånger. Den andra gången som Émile Ajar.

Manglade dukar och vikta servetter.

Författaren, Ewa Klingberg,  säger sig skriva historiska romaner och feel - goodromaner och ofta en blandning av dessa genrer. När jag nu läst Manglade dukar och vikta servetter kan jag bara instämma. Romanen innehåller dessutom en ansenlig del kulturhistoria. Miljön är Karlshamn i slutet av 1800 - talet och Huskvarna i nutid. Kyrkogården i Karlshamn har jag passerat många gånger och Drottninggatan är jag bekant med. Statyn Utvandrarna  finns i Karlshamn och just utvandring gjorde att Nanny Carlsson hamnade i Karlshamn. Men hon  blir piga i det smithska huset. Felicia är romanens andra huvudperson. Hon bor i Huskvarna och åker  till en antikaffär i Karlshamn. Felicia håller på med en omfattande inredning av sin stora sekelskifteslägenhet. Det är ett ständigt jagande efter tidstypiska möbler, gardiner, dukar, porslin och inte minst tapeter. Eftersom jag bor i närheten av Hovdala slott har jag för skojs skull kollat upp tapeten Hovdala blomma som används i romanen. Den är söt och romantisk och bör ha passat utmärkt i Felicias sovrum. Manglade dukar och vikta servetter innehåller två kärlekshistorier; en för varje huvudperson. Nannys är den mest romantiska och gåtfulla; Felicias är mera trivial. Tidsmarkörer finns det många och särskilt vad det gäller 1800 - talet är det väldigt illusoriskt. Krusade örngottsband hade för övrigt inte varit fel i sammanhanget. Manglade dukar och vikta servetter är en älskvärd, varm och charmig feel - goodroman; mycket välskriven och med omsorg om detaljerna. Historiska media. 2017.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger  administrerar läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar utav det vi just läser - alldeles utan spoilers förstås!

Två unga män möts i Sofia på Statliga Kulturpalatsets toaletter. 

"När han kom tillbaka frågade jag om priset för det jag ville ha, det var tio leva fram till dess att jag öppnade min plånbok där det bara låg tjugolevasedlar av vilka han lystet tog en. Vad spelade det egentligen för roll, summorna var närmast helt meningslösa för mig, jag kunde ha betalat dubbelt så mycket och därutöver det dubbla, vilket inte betyder att jag har särskilt stora resurser, men att hans kropp föreföll nästan oändligt dyrbar. Det var häpnadsväckande för mig att dessa smutsiga sedlar över huvud taget kunde göra denna kropp tillgänglig, att jag efter den enklaste transaktion kunde sträcka mig fram och gripa tag i den. Jag förde in mina händer under den trånga skjortan han bar, och han tryckte mig försiktigt bakåt så att han kunde ta av den, han knäppte upp knapparna en efter en och hängde sedan omsorgsfullt upp den på dörrkroken bakom sig." Norstedts förlag 2018. Övers.: Daniel Gustafsson
Från sidan 17 i Det som tillhör dig av Garth Greenwell. Fler smakebitar HÄR.

Pingstbrud

Karin och hennes mor Betty har varit i stan och köpt tyg till Karins bröllopsklänning och de har talat med sömmerskan Elvira om syhjälp. Men de har också varit hos doktorn för att få hostmedicin åt Karin, som haft feber och hosta en tid. Hon är svag och orkeslös och doktorn skräder inte orden. Raka vägen hem igen och marsch i säng! De är rädda och snopna och sitter flera timmar på en servering. Hade Karin dansat döden på sig den där kvällen/natten när hon lockat och tubbat en lastbilschaufför att köra henne och hennes väninnor till dansbanan? Karin satt på flaket i sina tunna sommarkläder och det blev senare än de tänkt sig. Hela byn följer Karins feberkurva. Läkaren, predikanten och söndagsskolläraren kommer i olika turer. Fästmannen har kallats hem ifrån sin militärtjänstgöring och får ringen tillbaka. Karins far, handlaren Haglund, vet inte hur han ska handskas med situationen. Men hans praktiskt lagda hustru Betty gör döden till en vän. Karin ligger och stryker med sin tunna hand över det blommiga voiletyget som hon skulle ha burit som världslig pingstbrud. Nu blir hon frälst under sina sista timmar i livet. Samma lastbil som kört henne till dansbanan för nu hennes kista till graven. Tage Aurells korta novell Pingstbrud rymmer en hel värld. Den säger något om Karins tidigare liv, om förhållandet mellan hennes föräldrar och om den kyrkliga verksamheten i byn. Handlaren kan, hur ledsen han än är, inte annat än konstatera att Karins begravning drar mer folk än prästens predikningar. Karins egna tankar om utvecklingen får en gissa sig till. Jag tycker att novellen är mästerligt skriven. Den drabbar som ett slag i solar plexus.
Pingstbrud passar in på nr 32. i Ugglan&Bokens utmaning Läs en novell III Läs en novell vars titel du tycker är vacker.

Skura ut

I senaste numret av Vi läser 2018:3 finns en rejäl intervju med författaren Kerstin Strandberg som är en ganska osynlig kändis. Hon förekommer sällan på tillställningar av olika slag och tur är det, säger hon, för hennes garderob lämpar sig inte för festligheter. Hon är född 1932 och den senaste romanen Skura ut är en sorts sammanfattning av hennes liv och gärning. Liv och författarskap går inte att skilja åt. Hon har huset fullt av anteckningar och dagböcker och nu tar hon fram vissa bilder och synar dem igen. Kerstin Strandberg började att måla men övergick senare till skrivande. Hon skriver om sin barndom och den psykiskt sjuka modern som dog och fadern som var alkoholiserad. Hon skriver om vännen Katarina vars äldre bror Henrik hon utvecklade en djup vänskap med och som sedan tog livet av sig. Det skakade Kerstin Strandberg väldigt hårt. Hon skriver om maken, läkaren Bo - Lennart, och deras giftermål som båda hade ångrat innan de kom till kyrkan. Men de räknade med att det var mindre skämmigt att ta ut skilsmässa än att bryta en förlovning!? Nu har de levt ihop i ett helt liv för de upptäckte hur otroligt bra de egentligen passade ihop. Naturligtvis finns här mycket att läsa om konstens och skrivandets villkor; om sanning och fiktion; om mognad och åldrande; om kvinnors villkor och Författarförbundet och mycket mera. Kerstin Strandberg skriver så att en tycker sig ha henne samtalande bredvid sig. Hon är opretentiös och oglamorös och chosefri. Det framgår också av intervjun i Vi läser som är gjord av Malin Nord, en yngre väninna. Undertitlarna till Skura ut: En bok om Lidelsens detaljer eller En faun kremeras. Skriv, Kerstin, skriv! och Lidelsens detaljer är två självbiografiska titlar. Malin Nord, som har skrivit romanen Barmark, säger sig ha haft stor glädje av Skriv, Kerstin, skriv! Jag blir nyfiken på Kerstin Strandbergs tidigare författarskap.

Helgfrågan v. 20

Hur länge har du haft bloggen?

Bonusfråga:

Vad gillar du det vackra vädret?
undrar Mia

30/7 2009 skrev jag det första inlägget på min blogg. Nio år som försvunnit i en grisblink.

Bonusfrågan: Sol och hög luftfuktighet = huvudvärk 
Torr värme under boken som är två och svag vind = njutbart

Vendela Vida

I förra veckans smakebit fick en ung kvinna sin ryggsäck innehållande allt viktigt stulen vid receptionsdisken på ett hotell i Casablanca. Hon hade flytt Florida från ett destruktivt förhållande.  Så börjar romanen När dykaren lämnar sina kläder av svenskättade Vendela Vida. Nu vidtar en veritabel cirkus med poliser, taxichaufförer, hotellpersonal och poliser igen. Mitt i natten vaknar den stackars kvinnan och är bombsäker på att alla är i maskopi med varandra. Nästa dag möter hon en polis som berättar hur effektiv den marockanska polisen är. De har funnit hennes ryggsäck och pass. Det är bara det att ryggsäcken tillhör någon helt annan och passet likaså. Men polisen är jättenöjd och den unga kvinnan behöver inte lång betänketid. Har hon tur finns det pengar på korten och då ska hon bo på det finaste hotellet i Casablanca. Sagt och gjort. Sedan gäller det ju att hålla sig undan och inte dra uppmärksamheten till sig. Den som förlorat sitt pass måste ju rimligtvis anmäla det stulet. Mitt i det dramatiska händelseförloppen är kvinnan egendomligt avstängd. Hon är inte rädd och hon somnar var som helst och tänker att det där får jag väl lösa när jag sedan. Det blir som någon sorts rysk docka. Hon byter ideligen identitet och som kronan på verket blir hon indragen i en filminspelning där hon ska vara stand - in för den berömda skådespelerskan som inte får överanstränga sig. Plötsligt har hon ett sammanhang, mat, bostad och lön. Men hon måste hela tiden snegla över axeln. Språket är njutbart och läsningen flyter friktionsfritt. Men så kommer det länge emotsedda slutet. Och - det är rena kallduschen! Var detta verkligen nödvändigt???