En smakebit på søndag

 
"Du stirrar på passinformationsformuläret. Du tar fram passet ur ryggsäcken. Du har din nya blå resväska framför dig och du ställer ryggsäcken på den och lutar dig fram över resväskan och ryggsäcken och börjar fylla i formuläret. Namn, födelseort, passnummer, nationalitet. När du är färdig ropar du åt receptionisten:" Jag har fyllt i formuläret."
Han kommer tillbaka till disken och visar dig en lista med namn på en datautskrift och säger: "Vilket?" Ditt namn står halvvägs på listan, som du antar är en lista på folk som ska checka in, och sedan stryker han över ditt namn så grundligt, så våldsamt, att det inte syns ett spår av det. Du får en nyckel till det rum som nu är tillgängligt och du sträcker dig efter handtaget på resväskan som fortfarande är parkerad framför dig. Men var är din ryggsäck? Du tittar på golvet. Inte där. Du säger till mannen bakom disken att du inte har din ryggsäck. Hotellreceptionisten tittar ner på sin sida av disken. Ingenting. Paniken växer - du är i Marocko och du har inte din ryggsäck. Du tänker på allt som finns i den: laptop, plånbok med kreditkort och alla kontanterdu tog ut på Miami International. En tre månader gammal kamera. En biblioteksbok. En necessär. Ett par små korallörhängen. Medan lista över förlorade föremål växer
glömmer du bort att andas." från s. 17 - 18 i När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida. Sekwa förlag. Etta. 2018. I översättning av Jan Hultman och Annika H. Löfvendahl 
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i En smakebit på søndag. Fler smakebitar HÄR

Alma

Bilderna lånade av svenska.yle.fi

Merete Mazzarella, författare och professor i litteraturvetenskap, är en personlig favorit. Hon doktorerade med en avhandling om Eyvind Johnson. Jag läser allt hon skriver oavsett ämne. Hon har en speciell förmåga att med enkla ord klargöra komplicerade förhållanden. Hon är dessutom så otroligt beläst och besitter gränslösa mängder av kunskap. Jag gillar också hennes bistra humor. Nu har hon skrivit en roman om Finlands första kvinnliga professor, Alma

Inte var Alma så ful!

Söderhjelm 1870 - 1949. Alma Söderhjelm var nummer sju av åtta flickor i familjen S. Dessutom fanns det tre bröder. Fadern delade in barnen i vackra och dumma respektive fula och intelligenta. Alma tillhörde den senare kategorin. Hon ville gå sin älskade äldre bror Werners fotspår och bli universitetslärare. När läsaren möter henne ligger  hon på Saltsjöbadens sjukhem och funderar på sitt liv. Hon vill inte vara där, men hennes vänner säger att hon måste. Alla hennes syskon är döda; Alma är ogift och har inga barn. 1894 tar hon studentexamen som 19:e kvinna i Finland. Hon är tredje kvinna att bli fil doktor. Då och då får hon begära dispens hos kejsaren för sitt kön. Sin avhandling skrev hon om pressen under franska revolutionen. Slutligen blir hon då professor vid Åbo Akademi. Där får hon många avundsmän och trivs inte så bra. Men hon skriver historiska fackböcker;  hon forskar och  skriver också romaner. Dessutom skrev hon kåserier som blev mycket uppskattade, till exempel av Bo Bergman och Bang. Hon skaffar sig en självvald familj;  en bror och hans syster och levde med dem och var väl tämligen intresserad av mannen. Alma hade en hel del vänner som Hjalmar och Stina Bergman och Pewe som Prins Vilhelm kallades. En speciell vän var Moje, det vill säga Mauritz Stiller. Greta Garbo träffade hon ofta, men henne tyckte inte Alma om. Det saknades inte män i Alma Söderhjelms liv men det blev inga varaktiga relationer. Alma var den som alltid tagit initiativet, sade hon. Hon tillämpade och predikade fri kärlek. Kärleken är som en vild växt och det går inte att veta hur länge den varar. På sjuklägret började hon tycka att det kunde kvitta om personalen kallade henne professorn eller Alma. Alma grämer sig över att ingen kommer att sörja henne när hon är död, men sköterskan säger att folk kommer att sakna henne. Merete Mazzarella har följt fakta i Alma Söderhjelms liv ända till slutet. Hon har läst alla Alma Söderhjelms brev och dagböcker och hon och hennes framlidne exman Lars Gustafsson talade ofta om Alma Söderhjelm. Boken tillägnas också honom. Vi får lära känna en kvinna som kan vara charmerande och snabb i repliken men som ofta känner sig väldigt ensam. Jag tror att hon kunde vara hänsynslös mot dem hon hade omkring sig utan att egentligen mena det. Alma Söderhjelm framstår som en mångfacetterad kvinna med både goda och dåliga sidor. Och författaren känner sig nog lite befryndad med Alma Söderhjelm. Merete Mazzarella gjorde mig inte besviken den här gången heller. Schildts & Söderströms. 2018

Helgfrågan v. 19

  Vilken är din roligaste bok?

Bonusfråga:

Vad ska du hitta på denna långhelg?

Mia undrar vilket som är våra roligaste böcker. 

Jag storskrattar sällan när jag läser romaner. Ett litet fniss blir det kanske eller något enstaka skratt. Sällan tycker jag att s. k. roliga bäcker är roliga. Men en bok som roade mig mycket var

Snöstormen av Vladimir Sorokin. Det är en fantasifull och gränslös roadmovie där en möter de underligaste figurer och råkar ut för de vidunderligaste äventyr.

Eller vad sägs om självgångare som dras av småhästar stora som rapphönor. 

Bonusfrågan: Den här helgen ska jag först och främst läsa ute i trädgården under boken som är vanlig bok och blodbok i ett. Men jag har redan städat några vildvuxna mappar som står ovanpå en av mina bokhyllor innehållande tidskrifter och kartor, kartor, kartor. Och så ska jag förmodligen åka en sväng till stugan vid havet.

Systrarna Beauvoir

Atlantis

Claudine Monteil, född 1949, är historiker, kvinnorättsspecialist och har tidigare varit diplomat. Hennes doktorsavhandling behandlar Simone de Beauvoirs författarskap. Hon har också skrivit De som älskade friheten - en biografi om Beauvoir och Sartre - samt Söndagarna med Simone. Hennes senaste bok är Systrarna Beauvoir: rivalitet och syskonkärlek. Simone och Hélène de Beauvoir föddes 1908 respektive 1910. De var väldigt olika varandra. Simone var mörk och lillasyster blond. Hélène behandlades mycket styvmoderligt i hemmet speciellt av fadern. Simone ansågs vara den begåvade. Simone blev filosof och författare och Hélène konstnär. Simone fällde inte sällan nedsättande repliker om systerns konstnärskap medan Hélène hela tiden stöttade Simone i hennes feministiska kamp t. ex. för fria aborter. Det andra könet (1949) och Ålderdomen (1976) räknas som Simone de Beauvoirs viktigaste verk. 1975 talades det om Simone de Beauvoir i nobelprissammanhang, men sedan bestämde man sig för poeten Eugene Montale istället. Sartre och Beauvoir hade hela livet igenom ett intellektuellt och fritt förhållande, men de bodde aldrig ihop. Sartre omgav sig med unga vackra flickor och Beauvoir hade förhållanden med både män och kvinnor. Den amerikanske Nelson Algren var hon mycket förtjust i och blev mycket sorgsen när han gjorde slut. Claude Lanzmann tröstade henne i någon mån. Monteils bok delar sig innehållsmässigt ungefär på hälften. Den första delen handlar om sådant en redan visste. Men sedan kommer Monteils personliga bekantskap med systrarna Beauvoir och då blir det mera liv i berättelsen. Simone de Beauvoir dog 1986 medan systern levde ända till 2001. Det jag saknar i den här boken är ett register och bilder. Men boken är lättläst som en roman och en får lust att läsa vidare. Det allra bästa är nog ändå bekantskapen med Hélène de Beauvoir. Det har ett högt pris att vara känd och både älskad och hatad. Simones begravning blev rena kaoset och strider om utgivning av hennes brev pågår fortfarande.  Översättare: Thomas Andersson, Atlantis förlag 2018

Veckans topplista v. 19 - Europa

Johannas deckarhörna:  "Den här veckan är det den europeiska gemenskapen som står i fokus. Enligt min almanacka är den Europadagen den 9 maj, lite som EU:s egen nationaldag kan man säga. Ärligt talat, innan jag läste det där hade jag ingen aning om att det fanns en sådan. Den här veckan går också Eurovision Song Contest av stapeln i Lissabon, också det en hyllning till gemenskapen i vårt hörn av världen. Veckans topplista handlar därför om att lista fem författare eller böcker från grannländerna i EU eller övriga Europa. Men ni får inte göra som i ESC och låta Australien delta"

Jonas Hassen Khemiri, Jag ringer mina bröder tyckte jag mycket om när jag läste den. Det blev också pjäs av den "Jag ringer mina bröder är Sveriges bidrag till Europe Now – ett samarbetsprojekt där fem teatrar i Europa har som mål att beskriva det samtida och framtida Europa, präglat av nya identiteter och befolkningsstrukturer" står det på Malmö Stadsteaters hemsida.

Den heliga Birgitta av Vadstena utnämndes av påven till skyddshelgon för Europa 1999. Redan på 1300-talet hade den heliga Birgitta en vision av ett enat och fredligt Europa. Detta kan en läsa om bl.a. i  Margareta Skantzes bok om Drottning Margareta.

Birgitta Stenberg, Kärlek i Europa är en självbiografisk roman som enligt författaren handlar om mäns förtryck av kvinnor. Hon befinner sig på Mallorca. Det är 50 - tal och hon lever bland konstnärer, bohemer, författare och missbrukare.

Stefan Zweig, Världen av igår: en europés minnen. Zweig fick gå i landsflykt under kriget. På ett hotellrum i Brasilien nedtecknar han sina minnen av det gamla Europas undergång. Sekelskiftet, första världskriget och fram till andra världskrigets utbrott 1939. Denna berättelse har blivit mycket fint mottagen.  Här finns även kärleksfulla porträtt av vännerna Rilke, Joyce, Freud och många fler. Efter att ha skrivit detta vittnesbörd till eftervärlden tog Zweig sitt liv tillsammans med hustrun. Boken utkom första gången i Stockholm 1942, mitt under brinnande krig.

Jag har inte läst ordentligt. Det skulle vara författare och böcker.
Elin Wägner, Från Seine, Rhen och Ruhr : små historier från Europa

Bonus: 
Jag vill leva i Europa med Arja Saijonmaa

Tematrio - Margaret, Meg, Maggie, mm

Lyran:
"Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!"

Meg Wolitzer skrivit Hustrun, till exempel.

Meg March en av systrarna i Unga kvinnor av Louisa May Alcott; vacker och fåfäng

Marguerite Gautier, det vill säga Kameliadamen, skriven av Alexandre Dumas d. y. 1852. MG var kurtisan och led av tuberkulos.

Inlandet

Natur&Kultur

Nu har jag så gott som sträckläst Elin Willows fina debutroman Inlandet. En ung kvinna flyttar med pojkvännen från Stockholm till Norrlands inland och upptäcker så gott som omedelbart att det var fel. Inte på Norrland eller pojkvännen eller någonting, men deras förhållande är slut. Pojkvännen är på samma linje. Inga hårda ord yttras. Tvärtom. Han har kvar omtanken om henne i nära nog två år. Hon känner väl att hon kommer utifrån. Alla undrar naturligtvis varför hon stannar kvar. För det gör hon. Hon arbetar i affär och har trevliga arbetskamrater, men hon håller sig mycket för sig själv. Samhället är inte stort. Det består i stort sett av två gator och nöjena är få. Jo, en kan gå till Hotellet och dansa och festa på lördagarna. Så det gör hon. Utan större engagemang, visserligen, men hon följer med de andra. Och en kan köra bil på isen. Det tycker hon är fruktansvärt obehagligt. Hon tar körkort och köper bil. Naturen finns inpå knutarna och hon vandrar omkring en hel del. Flickan har inget förflutet och inga planer för framtiden förefaller det som. Hennes liknöjdhet känns lite oroande. Och varför har hon näsblod och huvudvärk? Står Inlandet för något annat än Norrlands inland? Ändå tycker jag att det mot slutet av romanen känns som om det ligger aningen av förändring i luften. På samma gång har hon införlivat en hel del av omgivningens koder och hon börjar räknas in i olika sammanhang. Hur kommer hon att göra? Elin Willows har skrivit mycket skickligt om det som händer medan det inte händer någonting egentligen. Vardagliga göromål i mataffären skildras så att en känner sig som en gick och letade bland hyllorna. Och en läser med stort intresse. Språket är enkelt, rent och vackert. En ren fröjd att läsa. Kommer en att få träffa den här flickan igen?