Veckans topplista v. 18 - Arbetarlitteratur

Johannas deckarhörna: "Det är 1 maj och temat för veckans topplista är arbetarlitteratur. Ett område som jag inte är så väl bevandrad i så det blir extra spännande att se vilka böcker som kommer att dyka upp på andra bloggars listor den här veckan. Här är fem arbetarförfattare jag vill läsa"
Susanna Alakoskis första roman, Svinalängorna, fick Augustpriset 2007, blev teater och lovprisad film. Den handlar om en finsk familj där föräldrarna är missbrukare. Perspektivet är dotterns, Leenas. Ibland gömmer hon sig under bordet och lyssnar på mammas och tant Helmis samtal om mens, om sina arbeten som tidningsbud, städerska och diskerska, och om kriget

Folke Fridells skolgång var sammanlagt 12 månader och samma dag som han fyllde 13 började hans tjänst som "maskinbetjänt", det vill säga fabriksarbetare, på Smålands Yllefabrik. Julafton 1946 sade han upp sig därifrån för att helt ägna sig åt författarskapet. Sina första böcker skrev han under rasterna på fabriken, däribland den självbiografiska romanen Död mans hand (1946), som gavs ut av och sålde i en upplaga av 100 000 exemplar tack vare bokombudsmän på arbetsplatserna. Den här boken läste jag som mycket ung eftersom den fanns tillgänglig i mitt barndomshem. 

David Ericssons Truck stop är noveller som handlar om långtradarchaufförens ensamma liv på vägarna. De många milen bakom ratten, mellanhavandena med åkarna och det tunga arbetet med att lasta och lossa. Kamratskapet med andra chaufförer betyder mycket och man överger inte en kompis i trångmål.
 
Marie Hållander, Tjänster i hemmet. 2010
En debutbok som handlar om något för många så livsviktigt som hemtjänsten. Hon bygger sin berättelse på egna erfarenheter. Skrivandet började hon med för att hitta ett förhållningssätt till arbetet.

En statares visor ( 1943) av Sven Vallare är en direktrapport om hur det var att arbeta som statare. Tidiga morgnar och sena kvällar. Ständiga flyttar; bra gårdsägare; dåliga gårdsägare. Bra lön och stat eller inte. Statarsystemet upphörde 1945. 

Bonus: Natsuo Kirinos Fri handlar om några japanska kvinnor som arbetar nattskift på en fabrik i en förort till Tokyo. De framställer bentolådor med lunchmat. Kvinnorna har ett tungt arbete. De har skulder och bekymmer med män och barn. Men de håller ihop och stöttar varandra även när en av dem råkar riktigt illa ut. Det ena ger det andra och till slut lägger sig till och med den japanska maffian, Yakuza, i leken.

Vaggvisa

Natur&Kultur

Jag var tveksam till att läsa den här boken, men efter intervjun med fransk - marockanska författaren Leila Slimani i Babel blev jag intresserad ändå. Vaggvisa är en kuslig historia om ett psykes totala sammanbrott. Paul och Myriam Massé har två små barn, Mila och Adam. Myriam är jurist och känner att hon gärna skulle ta upp sitt arbete igen. En barnsköterska, Louise, anställs efter ett noggrant urvalsförfarande. Egentligen är det Mila som väljer och Louise visar sig vara en skatt. Inom kort har hon fått ordning på den trånga lägenheten och väntar föräldrarna med middagen klar varje dag. Hon leker med barnen och hittar på trevliga saker för dem. Paul och Myriam Massé vet inte till sig av lycka och bekantskapskretsen avundas dem. Louise dröjer sig kvar hos familjen så länge som möjligt om kvällarna och hon är alltid beredd att hoppa in under helgerna. Hennes eget hyresrum ligger i en slummig stadsdel där det inte finns många vita. Hon gör ingenting för att göra det trevligt omkring sig. Louise äktenskap med Jacques var en besvikelse och när han dör efterlämnar han enbart skulder. Dottern Stépanie gav sig iväg  så snart hon kunde och har aldrig hört av sig igen. Under en tid har Louise vistats på sjukhus för affektiva störningar. Louise är en väldigt ensam människa utan något egentligt sammanhang. Leila Slimani skildrar Louise och hennes liv och förhållanden så att läsaren känner hennes ensamhet och saknad in i märgen. Någon enda gång gör hon saker som förvånar familjen. En granne i trappan iakttar också ett märkligt beteende hos Louise. Det franska höghastighetssamhället med människor i karriären som tjänar massor med pengar och ständigt jagar mera kritiseras liksom mödrar som sällan ser sina barn eftersom arbetet upptar all deras tid. Klasskillnaderna är uppenbara liksom skillnaden mellan könen. Det tragiska slutet meddelades redan på romanens första sida precis som i en grekisk tragedi. Elegant och logiskt rullas sedan hela historien som leder fram till katastrofen upp. Louises situation skaver. Som läsare lider en med henne och oroas över vad som händer när barnen Massé inte behöver någon barnsköterska lägre. Jag är inte förvånad över att Leila Slimani fick Goncourtpriset 2016. I höst kommer Sex och lögner ut på svenska också på Natur&Kultur. Den handlar om kvinnor i Marocko där Leila Slimani är uppvuxen. Nu bor hon i Paris. Maria Björkman har översatt Vaggvisa.

En smakebit på søndag

"Inga papperslösa, är vi överens om det? Om det gäller en städerska eller en målare har jag inget emot det. De människorna måste ju få arbeta, men när det gäller att passa ungarna är det för farligt. Jag vill inte ha någon som är rädd att ringa polisen eller åka till sjukhuset pm det blir problem. Och inte för gammal och inte ha slöja och inte rökare. Det viktiga är att hon är pigg och flexibel. Att hon jobbar så att vi kan jobba. " Paul har förberett allt. Han har skrivit en lista med frågor och planerat en halvtimme per samtal. De har avsatt hela sin lördagseftermiddag för att hitta en barnflicka till sina barn. Några dagar tidigare, när Myriam hade pratat med sin väninna Emma om sina efterforskningar, beklagade väninnan sig över kvinnan som passade hennes pojkar "Nannyn har två söner här, så därför kan hon aldrig stanna kvar ett tag eller sitta barnvakt. Det är verkligen opraktiskt. Tänk på det när du håller dina intervjuer. Om hon har barn är det bäst att de är kvar i hemlandet." Från sidan 13 i Vaggvisa av Leila Slimani i översättning av Maria Björkman. Natur&Kultur 2018.

Astrid Terese håller i Läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås! Fler smakebitar HÄR.

Sett

Mot solnedgången, japansk film från 2017 av Naomi Kawase. Misako skriver filmtolkningar för synskadade och läser dem. Med en blick som ständigt iakttar sin omgivning ser hon nyanser som ingen annan. På en filmvisning träffar hon fotografen Masaya, vars syn  blir sämre och sämre. Han är mycket dyster och kritiserar Misako för att hon lägger in för mycket av egen tolkning i sina texter. Masaya har all anledning att vara bitter över sin situation. En långsam, vemodig film som jag tyckte mycket om.

Teater i Göteborg

Äntligen har jag sett Backa teater från insidan också. Det var en häftig upplevelse.  Vi såg Skuggorna av Mart. Fritt efter en pjäs av Stig Dagerman; nyskriven av Mattias Andersson. Tre obetydliga människor drömmer var och en på sitt sätt om att göra något av bestående värde. Det finns inget värre än att vara feg och ful. Och det är inte lätt att leva i skuggan av en Mart. Medverkade gjorde bland andra Kjell Wilhelmsen, känd bl. a. ifrån Saltön och 30 grader i februari och han har även tävlat i SVT:s På Spåret tillsammans med Eric Ericson. 

Helena

Joaquim Maria Machade de Assis föddes i Rio de Janeiro 1839. Han blev tidigt föräldralös och måste själv försörja sig på olika sätt. Han kom så småningom att hamna på ett tryckeri och där utbildade han sig och steg i graderna. Han led av att han var mulatt. Dessutom stammade han och var epileptiker. Men han hade en fru som delade hans kulturella intressen. Han debuterade som författare 1863 och blev en av den brasilianska romantikens främste företrädare och kallas ibland den brasilianska litteraturens fader. 1876 skrev han romanen Helena, som beskriv som "en incestuöst färgad kärlekshistoria". Jag ställer mig lite frågande till den beskrivningen. Jag tycker att den här klassiska romanen är en pärla. Den tilltalar fortfarande brasilianarna och kommer ständigt i nya upplagor. Däremot är Machado Assis inte så känd utomlands. Helena börjar med kanslirådet Vales frånfälle. När testamentet öppnas visar det sig att det finns en dotter som ingen i familjen känt till. Att kanslirådet varit alltför intresserad av kvinnor är en offentlig hemlighet och något hans vackra hustru väl känt till men valt att vara tyst om. Kanslirådet har föreskrivit att dottern, Helena, som nu är 16 år ska bo med familjen och behandlas som en familjemedlem. Gamla faster Ursula gillar inte arrangemanget, men kanslirådets son Estácio är generös och tycker att Helena ska få del av både familj och arv. Den cyniske doktor Camargo är sedan länge en vän i familjen liksom fader Melchior, kanslirådets kaplan. De båda männen är olika varandra som natt och dag och ställer sig på olika sidor vad det gäller Helena. Planerna är att Estácio ska gifta sig med doktor Camargos dotter Eugénia, men han har ingen brådska. När Estácios vän Mendonca vill gifta sig med Helena har Estácio många invändningar. Det blir många förvecklingar, sorger, tårar, överraskande avslöjanden och alla lider; mer eller mindre; var och en på sitt sätt. Tiden är mitten av 1800 - talet; det är ett patriarkaliskt samhälle. Männen formar kvinnorna. Slavarna finns med som skuggor i bakgrunden. Stilen är lite gammaldags högtidlig men romanen är mycket lättläst och spännande. En blir väldigt gripen och den som är lättrörd bör ha näsdukar till hands. Helena är en blandning av  Greven av Monte Cristo (Alexandre Dumas d.ä.), systrarna Brontë och Gösta Berlings saga. Översättning från portugusiskan av Lars Axelsson, Bokförlaget Pontes 1988.

Olikhetsutmaningen: födas och dö

enligt O: "Dags för veckans olikhetsutmaning och eftersom det är min födelsedag och det faktum att jag föddes just idag för alldeles för många år sedan, gör att veckans ordpar blir födas och dö."

Att föda ett barn av Kristina Sandberg är den första titeln jag kommer att tänka på. Jag bara älskade Kerstin Sandbergs romaner om Maj och hennes husmors - och äktenskapsvedermödor. Fina kulturhistoriska skildringar är det också. Lite stoff fick Kristina Sandberg från sin egen släkt.

Avled stilla av Simone de Beauvoir läste jag för mycket länge sedan. En liten fin och mycket tänkvärd skildring av av moderns död i cancer. Hon ser sin levnadsglada mor brytas ner till en hjälplös människa. Gjorde döttrarna rätt som undanhöll sanningen för modern? Innebar operationen bara förlängt lidande. Förhållandet till modern har inte alltid varit det bästa.

I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist handlar både om födelse och död. Hans gravida flickvän, Karin, har leukemi; barnet föds med kejsarsnitt; fadern ilar mellan neonatalavdelningenoch intensivvårdsavdelningen med snuttefiltar för att mor och dotter skull bekanta sig med varandras dofter. Karin ger sitt barn namnet Livia. Karin levde i sex dagar efter Livias födelse. Oerhört drabbande läsning.

Hem från festen av Merete Mazzarella. "Jag skrev för att ta tiden till vara, för att ta min mor till vara. Jag skrev för att muta in det svåra, för att få en smula distans", skriver Merete Mazzarella Hennes mor tyckte att livet var en fest. Annamarie Schreckvar stark och levnadsglad. Efter cancerbeskedet tog det bara tre månader för henne att dö.  

Jesu födelse inträffade förmodligen mellan år 7 och 4 f. Kr. Riktigt när och var vet man inte med säkerhet. Enda källorna är egentligen evangelierna.