skip to main |
skip to sidebar
Astrid Terese på den norska bokbloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit utav det vi just läser - utan spoilers, förstås.
|
W&W |
"Shmuel var en satt och skäggprydd man i tjugofemårsåldern, en blyg och känslig socialist, plågad av astma och benägen att pendla mellan entusiasm och besvikelse. Han hade breda axlar, halsen var kort och tjock och också fingrarna var korta och tjocka, som om de alla saknade en led. Ur varje por i Shmuels ansikte och hals krusade sig sträva hårstrån som påminde om stålull. Skägget fortsatte uppåt tills det smälte samman med det rufsiga håret och nedåt mot det lockiga buskaget på bröstet. Sommar som vinter verkade han på avstånd alltid exalterad och genomblöt av svett Men på nära håll upptäckte man att det istället för en sur svettlukt stod en fin doft av talkpuder omkring honom, och det var en behaglig överraskning."
Från sidan 10 i Judas av Amos Oz
|
sekwa |
Fred Vargas pseud. för Frédérique
Audouin-Rouzeau, född 7 juni 1957 i Paris är arkeolog, historiker och
författare. Hon har skrivit en rad deckare och finns också översatt till
svenska.
Okänd kontinent från 2012 i översättning av Cecilia Franklin utgiven på [sekwa] är den senaste.
En
makaber samling skor med avhuggna fötter i London kopplas samman med
två bestialiska mord i Frankrike. Jean - Baptiste Adamsberg och hans
originella medarbetare har ett styvt arbete att förstå hur allt hänger
ihop. Och det hela har sin upprinnelse långt tillbaka i tiden. Det blir
släktforskning i högre skolan - och det rör sig inte om vilka släkter
som helst - utan två vampyrsläkter som för ett skoningslöst krig mot varandra.. Ättlingarna har flyttat runt och ändrat namn efter bästa förmåga för att undgå förbannelsen.
Romanen
utmärks av en myckenhet dialog. Den för handlingen framåt och
karaktäriserar såväl Adamsberg som alla personer som har någon sem
helst betydelse för handlingen.
Okänd
kontinent är en bitvis mycket otäck bladvändare. När vampyrtemat fördes
in i berättelsen kände jag hoppet fara, men Fred Vargas lyckas.
Jag läser med stor spänning ända in i det sista, d.v.s. till och med sidan 467!
(skulle man mot förmodan inte läsa deckare så tipsa om en annan fempoängare.)
Bonusfråga: Ibland är det gott med lite kalla rätter, jag brukar göra en ris och räklåda jag tycker är god. Vad brukar du göra?
Den sjungande detektiven såg jag som TV-serie med Dennis Potter i huvudrollen. Mycket bra. Mycket olikt allt annat i den vägen. Dessutom har jag klickat hem Ormen i Essex av Sarah Perry som påskekrim.
En kall rätt till påskbordet: Jag har en som jag fått recept på av en väninna. Nubbesallad heter den.
1 dl majonnäs
1 1/2 dl gräddfil eller crême fraiche
4 msk tubkaviar
1 liten finhackad rödlök
10 cm finhackad purjolök
3 msk hackad dill
1 burk matjesfiléer
2 - 3 hårdkokta ägg.
Blanda alla ingredienserna men spara lite lök och dill till garnering. Vill en göra det besvärligt för sig kan en hacka äggvitan och äggulan för sig och blanda äggvitan i salladen och använda gulan som garnering.
Låt röran stå kallt ett par timmar före servering.
enligt O: Idag är en nervös dag för enligt O. Hon ska hålla föredrag och därför blir veckans ordpar feg och modig.
Om jag inte missminner mig så var den elaka katten Måns i Pelle Svanslös av Gösta Knutsson ganska feg när det kom till kritan. Skänk åt den fege en hingst är en roman av Peter Mosskin som jag inte läst, men vars titel jag alltid gillat.
Den korrekte butlern Stevens i Kenzu Ishiguros roman Återstoden av dagen förefaller mig onödigt feg som inte gör slag i saken och friar till miss Kenton.
Kvinnor i strid av Anna Larsdotter formligen bågnar av modiga kvinnor i alla positioner i strid som en man kunde ha. De fick inte alls samma lön eller ens samma erkännande som de manliga soldaterna, men deras mod var väl så stort.
Kulturkollo: Under veckan skriver vi om såväl kroppslig som själslig fångenskap – i
stort och smått. Det kan handla om att vara slav under mode, normer
och annat som påverkar oss i vardagen. Det kan också handla om manier,
tvångstankar och missbruk. Fysisk fångenskap kan vara av både frivillig
som ofrivillig form.
Veckans utmaning går ut på att lista tre böcker, filmer, TV-serier,
teater eller konst som berättar om att vara fångad, fängslad och
fjättrad.
1. 438 dagar: vår berättelse om storpolitik, vänskap och tiden som diktaturens fångar. Martin Shibbyes och Johan Perssons reportage från upplevelserna i diktaturens Etiopien. 438 dagar berättar
om det dramatiska tillfångatagande i Ogadenprovinsen i
Etiopien, vistelsen i det beryktade Kalityfängelset i Addis Abeba, domen
på 11 års fängelse och det diplomatiska spelet för ett frisläppande.
2. Skönhet är ett sår av Eka Kunivara skildrar bland annat indonesiska kvinnors fångenskap under japanernas invasion. En del av dem valdes ut för soldatbordeller.
3. Kvinnofängelset. Australisk kultförklarad
dramaserie. För de hårdhudade internerna på kvinnofängelset Wentworth
Detention Centre är vardagen långt ifrån enkel. Intrigerna är ständigt
närvarande när de tvingas att handskas både med varandra och sina
övervakare.
Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 12: Svenska klassiker
Kerstin Ekman
Katrineholmssviten: Häxringarna, Springkällan, Änglahuset och En stad av ljus. Vid nypubliceringen fick romanerna samlingstiteln "Kvinnorna och staden".
I maj kommer Gubbas hage. Den handlar om författarens upplevelser i skog och mark. Kerstin Ekman är också en fantastisk naturskildrare.
Harry Martinson, Samlade dikter
Elin Wägner, Åsa - Hanna
Verner von Heidenstam, Dikter samt romanerna Folke Filbyter och Bjälboarvet som tillsammans kallas Folkungaträdet. Jag läste dem som väldigt ung och minns att jag var väldigt fascinerad. Heidenstam har varit ganska misskänd i Sverige men nu har han fått en viss upprättelse. Professor Martin Kylhammar kommer ut med en ny bok om honom i höst. Den bygger på hittills opublicerat material såsom brevväxling mellan Heidenstam och Kate Bang och Kate Bangs dagböcker.
Fredrika Bremer, För hela hennes liv och gärning. En kan inte annat än beundra dessa föregångskvinnor som var så modiga och nyfikna. Carina Burman har skrivit en fantastisk biografi över Fredrika Bremer.
När Emmi Itärantas dystopiska roman, Minnet av vatten, kom ut blev den omedelbart succé. Den översattes raskt till mer än 20 språk och filmrättigheterna såldes. Författaren bor i England och skriver sina böcker först på finska, sedan på engelska på samma gång som hon redigerar och sedan på finska igen. Romanens huvudperson är temästarens dotter Noria som går i lära hos sin far och också invigs som temästare en tid innan fadern dör. Det har varit oljekrig och och den globala uppvärmningen har förändrat världen dramatiskt. Kina har tagit makten över Europa, så även över Skandinaviska unionen. Vatten är en bristvara. Gott te tillagas med fördel av riktigt vatten och inte av avsaltat havsvatten. Temästarens dotter har kunskap om en dold källa i fjällen där det finns riktigt vatten. Vattnet bevakas annars av militären. De som syndar mot vattenlagarna får en blå cirkel målad på sina hus och bestraffas på olika sätt. Noiras bästa väninna, Sanja, har sin familj att ta sörja för och de har det betydligt sämre ställt än Noiras. Sanja är tekniskt begåvad och kan bygga ihop saker av fynd som flickorna gör när de gräver i den väldiga plastgraven. Några CD - skivor som de lyckas få liv i innehåller värdefulla upplysningar. Noira är övertygad om att det finns riktigt vatten i De förlorade områdena och att det är vatten som militären behåller för sig själv. Samhället är sådant att ingen vet säkert vem som går att lita på. Jag blev på ett tidigt stadium lite misstänksam mot Sanja. Noira representerar kontinuitet och kultur; något bestående av äldre datum. Sanja med sina tekniska kunskaper pekar framåt. Itärantas språk är väldigt poestiskt, nästan lite drömskt. Jag har en känsla av saga och legend; något tidlöst och - trots geografiska angivlelser - utanför något rum. Under läsningen tänkte jag att stämningen i romanen påminde mig om något jag nyligen läst, nämligen Begravd jätte av Kazuo Ishiguro. Minnet av vatten är en mycket läsvärd roman som ger upphov till många tankar och en hel mängd kalla kårar.