Min systers lov

Min systers lov

Min syster skriver inte dikter
och kommer väl aldrig att börja skriva dikter.
Det har hon efter mamma som inte skrev dikter
och efter pappa som inte heller skrev dikter.
Under min systers tak känner jag mig trygg:
min systers man skulle aldrig i livet skriva dikter.
Och även om det låter maniskt och tjatigt
sysslar ingen i släkten med att skriva dikter.

I min systers lådor fanns inga gamla dikter,
i handväskan inga nyskrivna alster.
Och när min syster bjuder på middag, då vet jag
att det inte är i avsikt att deklamera för mig.
Hennes soppor är superba utan någon baktanke,
och kaffet spills inte ut över någons manus.

I många familjer skriver ingen dikter,
men gör de det är det sällan bara en som gör det.
Stundom forsar poesin genom släktledskaskader,
och det bildar virvlar som hotar sammanhållningen.

Min syster ägnar sig åt hyggligt talad prosa.
Hennes hela författarskap är semestervykorten
med texter som lovar samma sak varje år:
att när hon kommer hem
ska hon berätta
allting,
alltsammans

Ur Dikter 1945 - 2002 av Wislawa Szymborska

Påminnelse!

Ugglan&boken påminner: Vi börjar närma oss målgången i Novellsudoku 2017, den läsutmaning som jag haft under hösten (och som pågår året ut). Dessutom är det snart jul, så vad passar då bättre än en utlottning?
Bokpaketet är inspirerat av novellsudokut, men utlottningen är öppen även för dig som inte deltagit i utmaningen.
Så skriv en rad i Ugglan&bokens kommentarsfält om du vill vinna Tove Janssons Noveller och 200 sudoku. Om du delar inlägget om utlottningen i sociala medier eller skriver om utlottningen på din egen blogg, får du en extra lott. Om du deltagit i Novellsudokut får du naturligtvis också en extra lott (du behöver inte ha läst alla noveller). Sista dagen att svara är 17 december.

En smakebit på søndag

Astrid Terese på den norska bloggen Betraktninger håller i läsutmaningen En smakebit på søndag. Vi bjuder varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.

"Det började med ett telefonsamtal ifrån Isabella (svärmor). Hon ville veta var

etta förlag

Christopher höll hus, och jag hamnade i den pinsamma belägenheten att behöva  säga att jag inte visste. I hennes öron måste det ha låtit osannolikt. Jag berättade inte att Christopheroch jag hade separerat ett halvår tidigare och att jag inte hade pratat med honom på närmare en månad. Hon tyckte att det var obegripligt att jag inte kunde tala om var Christopher befann sig, och hennes reaktion var avvaktande men inte helt överraskad, vilket på ett sätt gjorde det hela värre.  Jag kände mig både förödmjukad och olustig, två känslor som alltid har kännetecknat mitt förhållande till Isabella och Mark. Detta trots att Christopher brukade säga att jag hade exakt samma effekt på dem, att jag borde försöka att inte vara så reserverad, det kunde alltför lätt tolkas som arrogans." från sidan 7 i Separationen av Katie Kitamura. Etta förlag 2017. I översättning av Marianne Tufvesson. Fler smakebitar HÄR.

Julkalenderbloggstafett lucka 17

Igår kunde vi läsa om Camilla Davidsson i lucka 16 i Mias bokhörna. Lucka 18 står Klimakteriehäxan för i Sofies Julkalenderbloggstafett. Bland det bästa jag har i min bokhylla är Ett helt liv av den österrikiske författaren Robert Seethaler.  Den avskalade enkelhet med vilken författaren beskriver den sin huvudpersons, den redbare Andreas Eggers liv, gör ett djupt intryck. Trots hälta och ordkarghet  har Andreas aldrig några problem med försörjningen. Han är stark som en oxe och inte rädd för att arbeta. Hans kunskaper om bergen skaffar honom också arbetstillfällen. Andreas Egger deltar i krigets slutskede och efter år i ryskt fångläger kommer han hem och får pension som krigsveteran. Sina sista år tillbringar han i ett övergivet stall. Han är oberoende och känner sig fullständigt lycklig. Alplandskapets alla skiftningar och dagrar beskrivs måleriskt. Robert Seethaler lyfter fram storheten i det lilla livet som levs ärligt och redbart. Andreas Egger gör sin plikt, är noggrann och ansvarsfull och skor sig aldrig på andra. Han var en stor liten människa om än något förvirrad i en tid som sprungit förbi honom. Det ligger något tidlöst över den här romanen; något storslaget och enkelt.

Kvinnliga pionjärer

Populär historia 2007:2 är ett specialnummer om Kvinnliga pionjärer. På omslagsbilden syns några av de mest kända kvinnorna, Agnes von Krusenstierna, Jenny Lind, Selma Lagerlöf, Elin Wägner, och Kata Dalström. Men där finns några kvinnor jag aldrig hört talas om, till exempel Lisa Fonssagrives  (1911 - 1992) från Uddevalla som var en superkändis inom modevärlden för att sedan gå över till att bli konstnär. Efter det att  hon lämnat modevärlden köpte hon sina kläder i en liten affär i Ljungskile. Under sin storhetstid i Paris blev hon fotograferad bland annat när hon hoppade fallskärm i en pyjamas från Schiaparelli och högklackade skor! En annan äventyrlig för mig okänd kvinna var Mathilda Strömberg Hamilton (1864 - 1935) som kom till Indien som missionär 1894. Hon kom att resa mycket i Asien och upprördes av kvinnornas villkor överlag. Hon fäste sig speciellt vi Indien och öppnade en affär i Stockholm där hon sålde indiska varor. Hon var nyfiken och vetgirig och kom att gifta sig två gånger. Hennes liv slutade i tragik. Hon blev tvångsintagen på Beckomberga och ansågs vara manodepressiv. Hon hade rykte om sig att vara stökig, orenlig och snusig. Mathilda tyckte att snuset hjälpte henne att klara tankarna. Mathilda Strömberg Hamilton ligger begravd i en omärkt grav på Lidingö kyrkogård. Maria Sofia Andersson föddes utanför Lidköping. Hon var 16 år när hon åkte till USA. Där kom hon sedan att bli en av den amerikanska fackföreningsrörelsens viktigaste förkämpar. Karolina Widerström (1856 - 1949) fick sin läkarlegitimation 1888 som första kvinnliga läkare. Hon kom att ägna sig åt gynekologi och sexualupplysning. Hon var medlem i Folkpartiet och stöttade Karin Koch som blev Sveriges första kvinnliga statsråd. O, forna tiders kvinnor, så fantastiska ni var!

Hemsökelsen på Hill House

Jag måste säga att jag hade lite problem med Hemsökelsen på Hill House (1959) av Shirley Jackson (1916 - 1965). Det stora huset som stått obebott i åttio år med alla dörrar, rum och vindlande korridorer har alla förutsättningar att bjuda på något riktigt kusligt. Forskaren dr Montague har för avsikt att undersöka husets hemligheter och har engagerat tre unga assistenter, Eleanor, Theodora och Luke som ska hjälpa honom att göra iakttagelser. Och visst händer det underliga saker i huset. Alla ser och hör. Men Eleanor, som stulit sin systers bil för att komma till Hill House, ser och hör mer än de andra. Hon är skör och har levt ett liv som sköterska åt sin mor och sedan fått flytta in i en skrubb hos sin syster. Hushållerskan på Hill House, den orubbliga mrs Dudley, lagar mat åt dem, men är noga med att försvinna ifrån huset före mörkrets inbrott. Det mesta är alldeles vardagligt och förefaller helt normalt. Men nätterna är hotfulla och huset känns inte vänligt. Det upplever de alla. Jag tycker att den ampra mrs Montague kommer in i bilden som en frisk fläkt och i hennes kölvatten vännen Arthur som tagit ledigt ifrån sin rektorstjänst. Det som stör mig i berättelsen är allt pratandet. Alla pratar och pratar och skämtar och jag tänker på Spöket på Canterville av Oscar Wilde. Där pratades det och skämtades och det stackars spöket togs inte på allvar. Eleanor är den som sticker ut. Och hon vill inte åka hem. Jag gissar ett en skulle kunna göra någon sorts psykologisk analys av Eleanor och Hill House, men vid denna första läsning föll jag - mycket till min häpnad - inte för Hill House. Men det har bl. a. Joyce Carol Oates och Stephen King och många andra gjort.  Jag tänker i alla fall fortsätta med Vi har alltid bott på slottet. Shirley Jackson är fascinerande som person och hon levde ett märkligt liv tillsammans med sin man kritikern Stanley Hyman.

Helgfrågan v. 50

Mias helgfråga: Hur rimmar man på bok? eller kan man tänka sig att det är en deckare, roman eller fantasybok.

Bonusfråga

Vad ska ni hitta på så här sista hela helgen innan jul?

Alla ska få en bok i julklapp av mig. Men jag brukar inte rimma och gör det inte heller i år.

Bonusfrågan: I helgen ska jag baka ett speciellt julbröd (Anna Bergenström), göra halloumibiffar och sätta ut ljusslingorna i ljungen i fönsterlådorna. Och så ska jag gå på två konserter; en på lördagen och en på söndagen. Kanske skriver jag några julkort också.