Till jul

Ruin förlag

Vasilisa längtar efter sin dotter Jefimia som hon inte hört något från på fyra år. Hon och maken Peter vet inte ens om de har några barnbarn. Dag och natt tänker Vasilisa på dottern. Hur har hon det därborta i Petersburg dit hon och hennes man, Andrej Chrisanfytj, försvunnit efter giftermålet. Vasilisa tänker mycket, men har svårt att finna ord och hon kan inte skriva. Det kan däremot Jegor på värdshuset. Om han får betalt så klart. Efter en lång och krystad inledning kommer inte Vasilisa på något mera att säga, men Jegor skriver på egen hand delar av Militärhandboken. Vasilisa är misstänksam. Hon tycker att de skulle ha berättat om att säden inte räckt till jul och att de måst sälja kon. Peter hade varit sjuk och Vasilisa tror att han kanske inte kommer att leva så länge till. I Petersburg sitter Jefimia med de tre barnen. När hon får brevet brister hon i tårar över att bara få ett brev från hembyn oavsett vad det står. Hon vet precis vad Vasilisa menar. Jefimia vet inte att hennes man inte skickat

iväg något av de brev hon skrivit till sina föräldrar. Jefimia är så rädd för sin man, Andrej Chrisafytj ...

Till jul heter den här novellen som Anton Tjechov (1860 - 1904) skrivit.
Den är en europeisk novell som passar in på nr 5. Historisk tid 

Veckans topplista v. 48

Johannas deckarhörna: Veckans topplista v. 48. Höstens bästa

1. Anne Swärd, Vera
Huvudperson i romanen är krigsflyktingen Sandrine som gifter in sig i en rik och ansedd familj och får dottern Vera. Sandrines stora kärlek är den judiske Levi. Hon vet inte vart kriget fört honom och ger sig iväg för att söka efter honom.
Skandal att inte Anne Swärd fanns med bland de nominerade till Augustpriset!

2. Aki Ollikainen, Nödåret
Året 1867 rådde hungersnöd och arbetslöshet i Finland. Marja och hennes två barn ger sig iväg från det lilla hemmet i Korpela och lämnar den döende mannen åt sitt öde. Marja tänker sig att gå till Petersburg där hon tror att det finns mat. 
Vinter är kall och obarmhärtig. Dödens färg är vit.

3. Emily Fridlung, Vargarnas historia
Femtonåriga Linda bor med sina föräldrar i de skogiga delarna av nordvästra Minnesota. Hon kallas Miffot och kommunisten i skolan. En dag träffar hon den unga kvinnan Patra, hennes man Leo och deras son Paul. Linda blir god vän med dem, men anar så småningom att något inte står rätt till. Romanen är Emily Fridlunds debut och hon fanns med på årets Bookerpris - lista 

4. Golnaz Hashemzade Bonde, Det var vi
En annorlunda bok om att vara invandrare. Nahid är dödssjuk och besviken på livet. Hon hade så många drömmar men har fått så lite att hon inget har att ge. Detta går ut över dottern Aram, som har en del att förebrå föräldragenerationen men ändå ser den som brobyggare. Men det finns ändå något som Nahid och Aram till slut kan glädja sig åt gemensamt. 

5. Milena Michiko Flasar, Jag kallade honom Slipsen
Två män sitter på var sin bänk mitt emot varandra i en park i Tokyo. Den ene är en  s. k. hikikomori, det vill säga en som bor hemma hos föräldrarna och inte studerar, inte arbetar och inte går ut. Men en dag har Hiro alltså gått till parken och där sitter kontoristen Teri Ohara med sin läderportfölj och matsäck. Han har förlorat sitt arbete, men vill inte berätta det för sin fru. De blir sakta men säkert vänner och talar med varandra om det som är svårast i livet.

Tematrio - Poetiska, långa titlar

Lyran är tillbaka med sin tematrio: Jag har nyligen läst en bok p g a att titeln lockade mig och detta får bli veckans tema. Berätta om tre bra romaner med  poetiska, långa titlar!

Björn Larsson, Long John Silver : den äventyrliga och sannfärdiga berättelsen om mitt fria liv och leverne som lyckoriddare och mänsklighetens fiende.
En fantastisk roman; saltstänkt, spännande, och välskriven.

Ann Jäderlund, Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Stort och smått blandas med existentiella frågor i Ann Jäderlunds diktsamling som var nominerad till Augustpriset 2009

Alex Schulman, Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Nedslagen, nyskild Alex Schulman möter sin drömprinsessa, Amanda Widell.

Äkta makar

Nakamura är trettiofem år och tycker att det är på tiden att han gifter sig. Sakiko är tjugosex och har svarat ja på Nakamuras frieri. Nu lämnar han Tokyo med Shinkansen för att åka hela långa vägen till Sakikos föräldrar i Hakodate för att anhålla om hennes hand. I Morioka byter han till snälltåget Hatsukari och finner i sin vagn två damer i sjuttioårsåldern som inte fått platserna bredvid varandra. Han erbjuder sig att byta med dem, men de tycker att det är bättre att konduktören vänder på sätena så kan de prata alla tre. Den ena damen har ett halsband av konstgjorda pärlor och den andra en blomsterscarf runt halsen.  De berättar att de ska åka till en ceremoni där man plockar i askan. På Nakamuras fråga vad det är för något pekar blomsterscarfen under sätet på en cylinderformad behållare inlindad i ett tyg. Hon förklarar att det är hennes mans kvarlevor. Han dog för tre år sedan, men på grund av stridigheter inom släkten kunde han då inte begravas i familjegraven. Men nu är alla de stridande döda så nu är fältet fritt. Nakamura tycker att de kan sätta urnan på det lediga sätet bredvid honom, men blomsterscarfen förklarar att hennes man avskydde att ligga mjukt. Vid lunchdags köper alla tre bentolådor och oolong - te från försäljerskan på tåget. Sedan somnar damerna och blomsterscarfen vilar sina ben på makens urna och håller den på så sätt också på plats. Nakamura börjar tänka på vad han ska säga till Sakikos föräldrar. Sakiko har på sitt gladlynta sätt förklarat för honom att det inte är så viktigt. De vet ju ändå varför du kommer, säger hon. En söt, humoristisk novell av en utomeuropeisk författare jag aldrig tidigare läst tidigare, nämligen japanska Koike Mariko, född 1952.

En smakebit på søndag

"Förut bodde Vera i Kristinelund, i den delen av staden som ligger bakom lasarettet. Hon och modern bodde tillsammans i den gamla lägenheten med marmorbänk i köket och de höga fönstren med vädringsrutor upptill. Efter pensioneringen var modern alltid där. Ut i den mörka tamburen kom hennes röst till mötes: Är det du, Vera? På kvällarna satt Vera nära kakelugnen och läste i en bok. Modern satt och sydde. Hon satt i emmastolen och lampan var alldeles. Så kan Vera se henne för sig närsomhelst, det är den mest bestående av alla bilder." Från sidan 7 i Kvinnan som mötte en hund av Elsie Johansson.
På Klimakteriehäxans inrådan tänker jag läsa den.

Astrid Terese på bokbloggen Betraktninger administrerar numera En smakebit på søndag. Vi ombeds dela med oss av det vi just läser. Utan spoilers, förstås.
Fler smakebitar HÄR

Från New York till Tokyo

Donald Lawrence Keene föddes i New York 1922 och fick sin utbildning på Columbia University. Han kom tidigt att intressera sig för Japan, japansk kultur och litteratur. Han räknas nu som världens främste kännare av japansk litteratur. Keene har skrivit om japansk litteratur och kulturhistoria både på engelska och japanska och översatt till engelska och japanska. 2011 lämnade han New York och flyttade till Tokyo och 2012 blev han japansk medborgare och måste därmed avsäga sig sitt amerikanska medborgarskap.
Hans novell/essä med titeln Vänner tilldrar sig i Tokyo. Han berättar där om flera av sina goda vänner som också var berömda japanska författare. Den vän och författare Keene uppskattade allra mest var Yukio Mishima. Keene och hans vänner gillade att äta och dricka gott och vid dessa tillfällen sparas det inte på pengar. Bästa vännen Yukio Mishima begår seppuku (självmord på samurajers vis med kort svärd) den 25 november 1970. Keene förebrår sig efteråt. Han borde ha sett det komma. Mishimas mentor var den spröde kalligrafimästaren Yasunari Kawabata. Det var han som fick Nobelpriset i litteratur 1968 i stället för Mishima som Keene hade arbetat för. Kenzaburu Oe (som fick Nobelpriset 1994) och Keene delar intresset för musik medan det är Abe Kobo som blir Keenes bästa vän efter Mishimas död. Abe Kobo är ett språkligt geni med flera strängar på sin lyra. Han fick tredje pris i en internationell uppfinnartävling med en enkel anordning för att byta däck! En av Keenes egna titlar har jag i min japanska hylla, nämligen Anthology of Japanese Literature. Den är tillägnad Arthur Waley, en annan stor Japan - kännare. Vänner ingår i antologin Icke brännbara sopor. Moderna japanska noveller. I urval och översättning av Lars Vargö.
Noveller skrivna av en utomeuropeisk författare (eller som utspelar sig utanför Europa) 6. I stadsmiljö

Julieta

Bilder: Wikipedia och Bokförlaget Arena

Kvinnoskildraren Pedro Almodovar har gjort filmen Julieta efter tre noveller ur den kanadensiska författaren Alice Munros novellsamling På fri fot. Juliet är huvudperson i novellerna Slump, Snart och Tystnad. Alice Munro är ju också en berättare som gärna har kvinnor och kvinnors liv som tema. I stort sett följer Almodovar Munros noveller. Namnen är utbytta till spanska namn och sluten skiljer sig åt.  Juliet är 21 år när berättelsen tar sin början. Hon är klar med sina studier och har klassisk litteratur som specialitet. Av en händelse möter hon under en snöig och dramatisk tågresa en ung fiskare, Eric, som kommer att bli far till hennes barn. Dottern Penelope blir deras enda barn. Juliet och Penelope hälsar på mormor Sara och morfar Sam och Juliet begrundar sitt eget förhållande till modern. Har hon (Juliet) inte varit lite väl njugg mot henne (Sara)? Med tiden tar Penelope totalt och helt oväntat avstånd ifrån sin mor utan angivande av orsak. En kan bara föreställa sig Juliets enorma sorg. Inte ett ord står det på de gratulationskort som kommer under flera år på Penelopes födelsedag. Juliet flyttar då och då och boendena blir allt mindre. Som änka träffar hon olika män, men ingen som engagerar henne på djupet.  Bästa väninnan Christa dör i MS. De har haft ett slitstarkt förhållande genom åren och trots att Christa egentligen var Erics väninna ifrån början och att hon ibland lånar honom tillbaka är det deras vänskap som är den starkaste relationen i berättelserna. Novellernas och filmens teman är liv, död, sex och relationer av olika slag. Almodovars slut bäddar för en ny besvikelse för Julieta (tror jag) medan Munros slut är mera realistiskt. Det kan gå hur som helst. Som så ofta hus Munro. Slump, Snart och Tystnad i novellsamlingen På fri fot passar in på nr 9 Köpt på antikvariat i avdelningen för utomeuropeisk litteratur i Novellsudoku 2017.