Olikhetsutmaningen: tjock och tunn

enligt O har återupptagit sin Olikhetsutmaning. Kul.
"Det får bli en start för olikhetsutmaningen idag trots allt. Det var tanken, men jag glömde bort i all terminstartsstress. Någonstans är det ändå höst och då är det bra med rutiner.
Dagens ord är tjock och tunn, vilket skulle kunna handla om sidantal, kroppsform eller något helt annat. " 

Norstedts

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami 741 spännande sidor.

Huset på Saint Pauls väg av Lise Tremblay. 96 sidor avskalad sorgesång.

Helgfrågan. v. 36

Mia på bloggen Mias bokhörna: Dagens fråga kommer från Anna Maja: Den mest sorgsna boken du vet?

Bonusfråga (ställd av mig): Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

En av de sorgligaste böcker jag läst är Ladivine av Marie Ndiaye. Den grep mig alldeles otroligt. Den handlar om en ensamstående mor, Ladivine Salle, invandrad till Frankrike ifrån Senegal med dotter Malinka som är hennes allt och ska ha det bästa av allt. Modern är städerska och dottern skäms över henne redan i skolan. Dottern flyttar hemifrån så snart hon kan, byter namn till Clarisse, gifter sig och får barn, men nämner aldrig att för maken att han har en svärmor och barnen får inte veta något om sin  mormor. Då och då besöker dottern för skams skull sin mor i smyg. Modern blir allt ensammare. Hennes enda sällskap är de små porslinsfigurerna på spiselkransen. Jag lider med såväl mor som dotter. Men mest med mor.

Bonusfrågan: Stress påverkar väl oss alla. Jag blir tom i hjärnan och kan inte tänka en redig tanke. Men så tar jag mig i kragen och frågar mig: Vad spelar det för roll om 100 år? för att få lite proportioner på saker och ting. Svaret på den frågan blir alltid: Ingen roll alls! Och jag läser något väldigt lättläst; deckare eller feel - good. En bra TV - serie fungerar också

Hett i hyllan

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika misstänker att vi i likhet med henne  har en del bortglömda godbitar i våra hyllor. Hon tycker att det är dags att lyfta fram dem och låta ljuset falla på dem åtminstone för en stund.
Jag hittade en bok som stått i mina hyllor väldigt länge. Den har ursprungligen tillhört min morbror och jag ser att han köpte den 1981. Några år senare dog han och jag fick en del av hans böcker.
Jag hade läst Stormens öga av den australiensiske författaren Patrick White, som fick Nobelpriset i litteratur 1973 som den förste och hittills ende från Australien som fått priset. Det låter verkligen egendomligt, men så är det. Eftersom jag var väldigt förtjust i Stormens öga trodde jag att jag omedelbart skulle läsa Fallet Twyborn också, men det gjorde jag alltså inte. 

Så här beskrivs boken på baksidan: Den unga skönheten med de skimrande ögonen som lever tillsammans med sin grekiske älskare i den mondäna badorten förbryllar och fascinerar sin omgivning. Vem är det, innerst inne? Gåtans lösning visar sig vara lika överraskande som övertygande. Franska rivieran på försommaren 1914, den australiska obygden på tjugotalet och London strax före andra världskrigets utbrott utgör den skiftande bakgrunden till det intensiva människoporrträtt som den australiske noblepristagaren Patrick White tecknar i Fallet Twyborn.

I djupt vatten

Nej, Paula Hawkins, det här var inte bra. Det kunde blivit bra. Det känns som om du hade alla ingredienserna, men glömde både proportioner och bearbetning. Jag håller dig räkningen för den oväntade twisten på slutet. Floden Beckford är den centrala huvudpersonen i I djupt vatten.  Gamla halvtokiga Nickie är den som känner floden bäst och vet att dess röst inte är densamma hela vägen. Hon vet också hur många olyckliga kvinnor som mött döden i floden under århundraden i den s. k. Häxdammen. Det var här samhället prövade sina presumtiva häxor förr i tiden. På kort tid har nu två kvinnor hittats döda i floden. Om de valt själva eller inte är frågan. En utav dem var ensamstående mamma med en tonårsdotter. Julia är syster till den döda och moster åt Lena, tonårsdottern. Moster Julia har varit osams med sin syster i många år och Lena är mycket avvisande. Det förflutna stiger fram i olika personers berättelser och det tar en stund innan en fått ordning på persongalleriet.  Underliga missförstånd, otillåtna förbindelser och onödigt tigande ställer till det. I djupt vatten är lättläst och lite spännande då och då, men inte kommer den i närheten av Kvinnan på tåget. (Däremot tror jag att det skulle vara lättare att göra film av I djupt vatten och att den skulle bli bättre än boken.) Bok nummer två är inte lätt när nummer ett varit en sådan framgång. Men klart är att jag kommer att läsa bok nummer tre. Den blir säkert jättebra.

Veckans topplista v. 36

Johannas deckarhörna: Den här veckan är det dags att bli lite anglofila när temat för veckans topp fem är London!

Natur&Kultur

1. Kyssa sammet av Sarah Waters tilldrar sig i det viktorianska London. Romanen väckte rabalder när den kom, men skildringen av London påminner om Dickens
2.Camera av Eva - Maria Liffner. Johanna Hall hittar sin farbror Jakobs anteckningar från det att han en tid arbetat som fotograf i East End i London. Bl. a. fotograferar han vid teosofen Annie Besants seanser. Johanna åker till London
3. Nötskal av Ian McEwan handlar om Trudy som väntar barn. Hon är gift med John men bedrar honom med svågern Caleb.  De planerar att göra sig av med John. Det hela berättas av det ofödda barnet i Trudys mage.
4. NW av Zadie Smith. Nathan är frisör och bor med sin fru, socialarbetaren Leah, i Willesden i nordvästra London. De är mycket förälskade men inte alltid överens om hur de ska ha det. Nathan vill ha barn. Leah norpar p-piller av sina väninnor...

Albert Bonniers förlag

5. Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger handlar om ett par tvillingar som ärver en lägenhet alldeles i närheten av Highgate Cemetary. De gör nya bekantskaper inte endast bland de levande utan även bland de döda. Moster Elspeth - salig i åminnelse - gör sig påmind, t. ex.

Tematrio - Grannar

Lyran: På förekommen anledning, vilket vi inte ska tala mer om just nu, är veckans tema grannar. Gärna helgalna grannar ... Berätta om tre romaner som innehåller goda eller mindre goda grannar!

1. Fredrika Bremer, Grannarna: teckningar ur vardagslivet.

Fredrika Bremers fjärde roman, Grannarna (1837) sägs vara hennes största framgång. Den är till skriven som en brevroman och handlar om den unga Fransiska som gifter sig och flyttar till Småland. Lantlivets lugn bryts när den mystiske främlingen Bruno flyttar in på det mörka Ramm.

  

2 Anne Swärd, Till sista andetaget, Anne Swärds tredje roman handlar om Lo, hennes stora familj och den enstörige, dyslektiske Lukas som bor granne med Lo och endast har sin dystre, ordkarge far som gärna tar till nävarna och slår i stället för att kommunicera. Mellan Lukas och Gabriel är det tyst och stumt. Men Lo och Lukas finner varandra trots alla olikheter. Hon är sju år och han tretton

3. Linda Olsson, I skymningen sjunger koltrasten. Otto, 72, är en pensionerad antikvarie med stort intresse för musik och litteratur. Han är änkeman och fund

erar mycket över sitt äktenskap med vackra Eva, som han inte verkar ha känt riktigt. Elias är en begåvad ung tecknare som varit mobbad i hela sitt liv. Han är dyslektiker. Elisabeth är i femtioårsåldern och har tappat livslusten efter ett stort svek. En oförutsedd händelse gör att hon kommer i kontakt med de båda grannarna i samma trappuppgång i ett hus på Söder. 

En smakebit på søndag

Massolit förlag

"Allihop stirrade på mig och jag ville bara skrika åt dem, säga åt dem att lämna vårt hus. Mitt hus. Det är mitt hus, det är vårt, det kommer aldrig att bli hennes. Moster Julias. Jag hittade henne i mitt rum, hon gick igenom mina grejer innan hon ens träffat mig. Sedan försökte hon vara snäll och sa att hon var ledsen, som om jag skulle tro på att hon bryr sig ett jävla dugg.  Jag har inte sovit på två dagar och jag vill inte prata med henne eller någon annan. Och jag vill inte ha hennes hjälp eller hennes förbannade medlidande, och jag vill inte höra på trevande teorier om vad som hände min mamma av människor som inte ens kände henne. " Från sidan 34 i I djupt vatten av Paula Hawkins.

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med sig av det vi just läser. Enda regeln: No spoilers!Fler smakebitar HÄR.