Tibble Pipargattu i Leksand

Plötsligt var turistsäsongen över. Det märkte vi när vi kom till Hugo Alfvén - gården På Tibble Pipargattu i Leksand. Vi båda var ensamma med den väldigt trevliga guiden som tog sig god tid med att visa oss runt och berätta. Det var i den här gården vid Österdalälven som Hugo Alfven slutligen kom till ro med sin andra hustru Karin Adolphson, som lämnat man och barn för Alfvéns skull. Första hustrun hette Marie Kröyer, tidigare gift med konstnären Sören Kröyer. Hugo Alfvén hade träffat dem båda på Skagen. Marie lämnade man och dottern Vibeke för Alfvén. Dottern Margita föddes i äktenskapet med Alfvén. Hon blev sedan skådespelerska och lär ha haft en fling med Evert Taube vid den tiden då han var förlovad med Astri. Då blev Alfvén riktigt arg. Hugo Alfvén, som själv var en riktig kvinnokarl komponerade och arrangerade som bäst när det satt någon kvinna och grät över honom. Äktenskapet med Marie Kröyer blev inte särskilt lyckligt.
Båda var  stormförtjusta över den lilla dottern, men när Alfvén skulle arbeta skickade han iväg mor och dotter. Dessutom var han notoriskt otrogen. Nästa kvinna att lämna man och barn för den tjugo år äldre kompositören blev alltså Karin Adolphson.  Till henne komponerade Hugo den ofta sjungna sången ”Saa tag mit Hjerte” till Karindagen 1946. Men Karin dog 1956 och Alfvén gifte sig med Anna Lund, den kvinna som hjälpt paret med hushållsarbetet. Så gott som alla som figurerar i böckerna om Alfvén och Marie Kröyer reser otroligt mycket. Dessutom skriver
de brev hela tiden. Och dagböcker. En annan sak som är påfallande är hur barnen fick sitta emellan. Hugo Alfvén skrev sina memoarer i fyra band 1946 - 52. Lennart Hedwall har skrivit Hugo Alfvén: en tonsättares liv och verk. 1973. Tonni Arnold skrev Balladen om Marie: en biografi över Marie Kröyer. 1999. En kvinna mellan två män: Konstnärsparet Kröyer och Hugo Alfvén på Skagen av Knud Voss. 1991. Förmodligen är det så att ingen kvinna kunde mäta sig med  Hugo Alvéns mor, Lotten. I hela sitt liv var han otroligt modersbunden. Skulptrisen Alice Nordin var en annan kvinna som föll för Alfvéns charm och hade svårt att släppa honom trots att han behandlade henne illa. Alice och Hjördis. Två systrar. Dagböcker och brev 1885 - 1964. Sammanställda av Per Wästberg

Helgfrågan v. 35

Mia på bloggen Mias läshörna undrar i sin helgfråga hur det går med vårt läsande/recenserande. Bonusfrågan: Vad ska du göra i helgen?

Jo, tack, det går väldigt bra med läsandet, men tiden vill inte riktigt räcka till. Alla biblioteksböcker är det kortlån på och jag avskyr att läsa under press.
Vad det gäller bokanmälningar på bloggen hinner jag inte riktigt med heller. Jag vill gärna skriva ner mina spontana intryck, fundera någon dag för att sedan redigera och publicera. Bonusfrågan då? Jo, på lördagen blir det en trevlig bussresa i Föreningen Nordens regi tillsammans med deltagare ifrån Norge, Danmark, Finland och Sverige. Vi kommer att åka runt till olika sevärdheter i trakten, äta på trevliga ställen och avsluta dagen med konsert och festbuffé. Klädseln är valfri, men en bör ha huvudbonad.

Det får bli den här lilla koaffen över ena örat för min del.

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag hittade en bok som stått i bra många år i min hylla och som jag tydligen vunnit i en tävling som anordnats av deckartidskriften Jury som lades ner 2008.
Jag blev lite måttligt glad då, men nu tycker jag inte att den är så fel.

Dockan till Samarkand av Stieg Trenter. På baksidan står det så här:
"Dockan har safirblått hår, vackert, men med stänk av blod! På Stockholm Ban står skräckslagna postmän och tittar i det trasiga paketet. Bangårdsposten, mellan Centralen och Klara sjö, är skådeplatsen för detta förbluffande mysterium. Som säkert skulle ha förblivit olöst om inte slumpen hade placerat en viktig bit av lösningen hos den pigga postflickan Ulla - och om hon inte hade träffat Harry Friberg." 
Boken kom ut första gången 1959 på Albert Bonniers förlag. Boken jag vann är en utgåva från samma förlag men från 1987. Så många böcker så lite tid...

Dolt i mörker

Forum

Dolt i mörker är Elly Griffiths nionde bok om rättsarkeologen Ruth Galloway och en av de allra bästa. Kriminalkommissarie Harry Nelson är buttrare än någonsin. Ruths sexåriga dotter Kate har utvecklats till en minitonåring. Cathbad, som är druid på halvtid, är ett stöd för Ruth och Kate. Staden Norwich vilar på ett nät av underjordiska krittunnlar. Då och då bildas s. k. slukhål när någon tunnel imploderar. Ruth har till tillkallats eftersom man har funnit ben i en av tunnlarna. Är de nya eller gamla? De visar sig vara tämligen nya och Harry Nelson får fallet på sitt bord. En hemlös man hittas mördad och två unga kvinnor försvinner spårlöst. De gamla tunnlarna visar sig spela en mycket viktig roll i berättelsen liksom pilgrimskyrkan i Walsingham. En undrar som vanligt hur det blir med Ruths och Nelsons relation. Särskilt nu när det visat sig att Nelsons vackra fru, Michelle, minsann inte är helt pålitlig. Inte Nelsons närmaste man heller för den delen. Vad har Elly Griffiths för planer? När kommer nästa bok? Elly Griffiths officiella webbplats avslöjar inget om det. Däremot får en veta att hon även skriver under namnet Domenica de Rosa.

Veckans topplista v. 35

Johannas deckarhörna: Temat denna vecka är brett och nästan gränslöst, det handlar nämligen om topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa? Jag tycker det är knepigt att begränsa mig eftersom det finns så många som lockar, vilket väl får betraktas som ett angenämt problem. 
Johanna har rätt. Det är ingen hejd på alla böcker jag inbillar mig att jag ska hinna läsa i höst! Och att bara välja fem av dem är inte alldeles lätt, men...

Albert Bonniers förlag

1. Familjen Mann av Tillmann Lahme.
Den här familjen upphör aldrig att fascinera. Dagböcker och brev har kastat nytt ljus över deras liv. Barnen var konstnärliga, men uppenbarligen inte särskilt lyckliga och hur den arma Katia Mann klarade av allt och alla är en gåta.
2. Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarskap av Johan Svedjedal.
Han har funnit en gladare Karin Boye än den vi vanligen stött på.

Modernista

3. Blått av Maggie Nelson. Författaren tänkte att hon skulle skriva en bok om sin älsklingsfärg, blått, men det visade sig bli något helt annat. Vackert omslag också.
4. Moll heter Elisabeth Rynells senaste roman. Hennes Hohaj minns jag med välbehag. Läsecirkeln gjorde också tummen upp. ER beskrivs som upptäcktsresande i Västerbottens och Norrlands inland.

Albert Bonniers förlag

5. Nattfjäril av Katja Kettu. Hon fick Runebergspriset för sin förra roman, Barnmorskan. Det var en grym historia om det s. k. Lapplandskriget i början av 40 - talet. 

Tematrio - Ljus

LYRAN: För att väga upp förra veckans mörka tema tillbringar vi idag tid i ljuset. Berätta om tre böcker som innehåller ljus eller något ljust i titeln eller i innehållet. Bokstavligt eller symboliskt, valfri tolkning.

1. Det första jag spontant kommer att tänka på är skapelseberättelsen i 1 Mosebok: I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus. Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret. Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

2. Jon Kalman Stefánssons började som lyriker. Debutromanen är Sommarljus - och sen kommer natten som skildrar människor i en liten by på den isländska västkusten eller för den delen i bankkrisernas Reykjavik med humor och empati och viss inblandning av folktro. Läsecirkeln gjorde volter.

3. En stad av ljus av Kerstin Ekman minns jag att jag läste med stor förtjusning.
Jag gillade hela Katrineholmssviten, men fjärde delen En stad av ljus skiljer sig ganska mycket från de andra tre delarna. Jag läste romanen med CG Jung i tankarna och Maria Schottenius doktorsavhandling, Den kvinnliga hemligheten: en studie i Kerstin Ekmans berättarkonst, bredvid mig.

En smakebit på søndag

Brombergs förlag

"Hon var det fjärde av fem syskon, född i Shahjahanabad, det muromgärdade Delhi, en kall januarinatt i en lyktas sken (det var under ett strömavbrott). Ahlam Baji, barnmorskan som förlöste henne och lade henne i hennes mors famn, lindad i två sjalar, sade: "Det är en pojke." Med tanke på omständigheterna var det ett begripligt misstag.. En månad in i hennes första graviditet hade Jahanara Begum och hennes man bestämt sig för att om deyt blev en pojke så skulle han heta Aftab. Deras tre första barn hade emellertid varit flickor. Så den natten när Jahanara Begum nedkom med Aftab hade de väntat i sex år. Det var den lyckligaste dagen i hennes liv. När solen gick upp den morgonen och rummet var behagligt och varmt lindade hon upp Aftab. Hon undersökte hans lilla kropp - ögon näsa hals armhålor fingrar tår - med förnöjd och maklig förtjusning. Det var nu hon under hans pojkkön upptäckte en flickas outvecklade men obestridliga kön." Från sidan 17 i Den yttersta lyckans ministerium av Arundhati Roy.

Varje söndag uppmanar oss Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten  att dela med oss av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Fler smakebitar HÄR.