Helgfrågan v. 25

Mia undrar i helgfrågan Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan. Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 
Jag har just lagt ifrån mig en sådan. Kanske läser jag den senare, men förmodligen inte. Det måste vara här av Maggie O´Farrell tycktes mig pratig och okoncentrerad. Det är inte lätt att leva upp till Sammankomsten heller, det inser jag. 
Vad det gäller bonusfrågan kan jag bara säga att det blir en ovanligt stillsam midsommarafton med sill, gräslök, gräddfil, dillkokt nypotatis och massor av jordgubbar. Just the two of us. Men - sedan blir det åka av! 

Sammankomsten

 

Mitt lånade ex av Sammankomsten av irländska Anne Enright ser ut som gapet på en vithaj. Nästan lika många post - it- lappar som sidor i boken. Så många fantastiska formuleringar och precisa iakttagelser av hur människor fungerar och dynamiken i familjeliv; hur upplevelser i barndomen påverkar resten av livet. Förhållandet mellan föräldrar och barn - inte minst mor/dotter - , samspelet mellan syskonen i en stor familj; familjen kontra samhället runt omkring den skildras i romanen. Allt spetsat med bister humor, ironi och ibland halsbrytande vanvördighet som får läsaren att hicka till. Egentligen är Sammankomsten uppbyggd som en spänningsroman. Redan på första sidan avslöjas att det finns en familjehemlighet som en inte får nyckeln till förrän alldeles i slutet. Berättare är Veronica Hegarty, 39, en av de äldre i en syskonskara på tolv. Tre syskon är döda och dessutom har modern fått sju missfall. Ovanligt stor barnaskara även på Irland. Veronica har ett komplicerat förhållande till sin mor. Hon vet med sig att hon inte räknas till de snälla och ibland är hon inte säker på att modern vet vilket av barnen hon är. "Mamma hade alltid frihet att välja vilka hon älskade och inte älskade." Pojkarna kommer först och sedan de som var snälla av flickorna. En mors kärlek är Guds största skämt, tycker Veronica och "Begick min mor ett brott skulle det inte finnas några vittnen, så anonym är hon." De flesta syskonen har problem av något slag. En är psykotisk (han visar sig vara läkare); en är avhoppad präst, men ljuger om det; någon dricker och en annan irrar omkring. Veronica själv befinner sig inte så väl. Särskilt inte nu när hon tvingas organisera begravningen av älsklingsbrodern Liam. För att nysta upp trådarna börjar Veronica sin berättelse med morföräldrarnas historia. Hon lägger en hel del skuld på sin döda mormor Ada. Veronica, Liam och systern Kitty har tvingats tillbringa en del av sin barndom hos  Ada och morfar Charlie Spillane och Adas specielle vän och (förmodligen) älskare Lambert Nugent. Veronica börjar minnas händelser som hon inte riktigt släppt fram tidigare. Bitvis tvivlar hon på sina egna minnen. Tidsplanen varvas men Anne Enright gör det så skickligt att det inte känns det minsta besvärligt för läsaren. Anne Enright fick Bookerpriset 2007 för den här romanen som kom på svenska 2008 i översättning av Thomas Preis och på Brombergs förlag.Vad ska jag kunna välja att läsa härnäst?

Årets längsta dag

 

Sommarsolstånd  (haiku)

Ljusaste tiden;
midsommar med sin fägring

- snart går vi mot höst

Lena K Nilsson

poeter.se

Tjänarinnans berättelse

Jag är förstummad och på samma gång väldigt obehagligt berörd efter att ha läst Tjänarinnans berättelse av kanadensiska Margaret Atwood. Varför har hon inte fått Nobelpriset för länge sedan? Tjänarinnas berättelse kom ut redan 1985, men jag har alltså inte läst den förrän nu. Det som är så kusligt är att den känns så aktuell. Vi befinner oss i Gilead i USA. En teokratisk totalitär regim har tagit makten. Den smög sig in sakta men säkert för att plötsligt slå till med full kraft från den ena dagen till den andra. Kvinnorna fråntas alla rättigheter. Deras banktillgångar överförs till mannens. De är förbjudna att läsa och skriva; det finns inga speglar, knivar, saxar eller rep. I det gamla samhället hade miljöförstöringen gjort att människors förmåga till barnalstring avtagit. Tjänarinnorna i röda, fotsida kläden och vita huvuddukar  är de som ska föda barnen åt de Anförare vars hustrur (!?) inte kan få några barn. De är vandrande livmödrar på två ben. Martorna är uppasserskor; Tanterna har utbildat Tjänarinnorna på Institutet. Överallt finns Ögonen, Väktarna och de vakthavande Änglarna. Tjänarinnan Offred, som tillhör Anföraren Frederick Waterhouse, är den som berättar. Hon har inte varit Tjänarinna länge nog för att ha glömt sitt forna liv med man och barn. I Muren, som omger Gilead finns det krokar där människor som på något sätt brutit mot de stränga reglerna hängs upp i avskräckande syfte. Och naturligtvis finns det strålkastare och taggtråd. Det finns många bibliska referenser i Tjänarinnans berättelse. Gilead och Marta är bara ett par exempel. Romanen är fragmentarisk; scenbytena kommer hastigt på och tidsplanen varvas. Men ett sådant fantastiskt genomförande av den här dystopiska berättelsen. Margaret Atwood har djupa insikterna i det mänskliga psyket. Samtidigt har jag sett TV - serien med Elisabeth Moss i huvudrollen. Jag har lite svårt hennes minspelet. Jag tycker inte att Moss har så många ansiktsuttryck. De är desamma här som när hon spelar Peggy i Mad Men. Men jag tycker ändå att filmen är ett utmärkt komplement till boken. Ett och annat är annorlunda i filmen, men stämningen överensstämmer. Jag tror att jag är glad att jag läste boken först.  Så bra att den kommer i ny utgåva i september. Atwood är beundransvärd.

Lyrans Feministsommar 2017

Tematrio - Sommarplaner

Lyrans sista tematrio  handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje. Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar! Det blir sista tematrion för vårterminen. Höstterminen börjar i slutet av augusti.
1. Bad, lek, läsning med barnbarnen i stugan vid havet. Utflykter och glassätning.
2. Ett besök på Vanås slott med konsthall, restaurang och skulpturpark som är öppen året om och som älskas av alla barn. Och vuxna. Rekommenderas! 

Jacob Dahlgrens konstverk ”Primary Structure” i Wanås Skulpturpark

3. Knatteridning på shettisar. Allt är Sigges fel. 

Bonus: Läsning av alla fantastiska böcker jag tänker släpa med till stugan...

En smakebit på søndag

"Efter det att min mor vid sjuttio års ålder gentemot mina trettionio sveper ut med handen och för första gången slår mig råkar mitt inre i uppror och jag nästan kreverar över orättvisan i alltihop. Det känns som om jag ska dö av orättvisa och tänker att det kommer att stå på min dödsattest. Bara det att den här plikten skulle falla på mig - förstås därför att jag är den välartade. Jag har bil och behöver inte knussla med telefonräkningen. Jag har döttrar som inte måste bråka om vem som har tagit vems underbyxor på morgonen innan de går till skolan. Alltså är det jag som måste åka hem till mamma och ringa på dörrklockan och placera mig i en läglig slagposition vid hennes köksbord. Det är inte så att jag har fått de där sakerna av en slump - man, bil, telefonräkning, döttrar. Därför är jag ursinnig på vartenda ett av mina syskon, inklusive Stevie som har varit död länge och Midge som dog nyligen, och jag är topp tunnor rasande på Liam för att han är död precis nu när jag behöver honom som allra mest." Från sidan 14 i Anne Enrights Bookerpris - belönade roman Sammankomsten; översättning: Thomas Preis, Brombergs förlag. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi ska helt enkelt bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan några spoilers!
Fler smakebitar finns HÄR

Kolibri

Kati Hiekkapeltos protagonist är den unga kriminalpolisen och brottsutredaren Anna Fekete. Kolibri är första romanen om henne. Anna är invandrare i Finland. Hon är ungrare och kommer från forna Jugoslavien. I Finland har hon också brodern Asko som befinner sig på glid. Anna är nyutbildad och får som sin

partner den alkoholiserade, invandrarfientlige Esko. Hon är lite ensam och olycklig; hon försöker sluta röka; hon springer - men i motionsspåret kan ingen våga sig ut längre eftersom en seriemördare är i farten och offren återfinns i löpslingan med ett smycke föreställande en aztekisk gud i fickan. Utöver dessa mord  engagerar sig Anna i den unga invandrarflickan Bihars situation. Och så kommer det sexistiska SMS. Jag tycker att det sociala engagemanget och personskildringen egentligen är intressantare än själva mordgåtorna i Kolibri. Jag har vissa problem med ordval och meningsbyggnad på sina ställen, men jag läste gärna Kolibri och jag kommer att följa upp fortsättningen. Kolibri nominerades till en Petrona Award (brittiska Petrona Award, ett pris som är instiftat till minne av en brittisk deckarbloggare och delas ut i maj varje år för bästa till engelska översatta (och i Storbritannien utkomna) nordiska deckare; deckare av nordisk författare, eller deckare av annan författare som utspelar sig i Norden) och även till det Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln
Översättare Marjut Hökfelt; Modernista förlag