Tjänarinnans berättelse

Jag är förstummad och på samma gång väldigt obehagligt berörd efter att ha läst Tjänarinnans berättelse av kanadensiska Margaret Atwood. Varför har hon inte fått Nobelpriset för länge sedan? Tjänarinnas berättelse kom ut redan 1985, men jag har alltså inte läst den förrän nu. Det som är så kusligt är att den känns så aktuell. Vi befinner oss i Gilead i USA. En teokratisk totalitär regim har tagit makten. Den smög sig in sakta men säkert för att plötsligt slå till med full kraft från den ena dagen till den andra. Kvinnorna fråntas alla rättigheter. Deras banktillgångar överförs till mannens. De är förbjudna att läsa och skriva; det finns inga speglar, knivar, saxar eller rep. I det gamla samhället hade miljöförstöringen gjort att människors förmåga till barnalstring avtagit. Tjänarinnorna i röda, fotsida kläden och vita huvuddukar  är de som ska föda barnen åt de Anförare vars hustrur (!?) inte kan få några barn. De är vandrande livmödrar på två ben. Martorna är uppasserskor; Tanterna har utbildat Tjänarinnorna på Institutet. Överallt finns Ögonen, Väktarna och de vakthavande Änglarna. Tjänarinnan Offred, som tillhör Anföraren Frederick Waterhouse, är den som berättar. Hon har inte varit Tjänarinna länge nog för att ha glömt sitt forna liv med man och barn. I Muren, som omger Gilead finns det krokar där människor som på något sätt brutit mot de stränga reglerna hängs upp i avskräckande syfte. Och naturligtvis finns det strålkastare och taggtråd. Det finns många bibliska referenser i Tjänarinnans berättelse. Gilead och Marta är bara ett par exempel. Romanen är fragmentarisk; scenbytena kommer hastigt på och tidsplanen varvas. Men ett sådant fantastiskt genomförande av den här dystopiska berättelsen. Margaret Atwood har djupa insikterna i det mänskliga psyket. Samtidigt har jag sett TV - serien med Elisabeth Moss i huvudrollen. Jag har lite svårt hennes minspelet. Jag tycker inte att Moss har så många ansiktsuttryck. De är desamma här som när hon spelar Peggy i Mad Men. Men jag tycker ändå att filmen är ett utmärkt komplement till boken. Ett och annat är annorlunda i filmen, men stämningen överensstämmer. Jag tror att jag är glad att jag läste boken först.  Så bra att den kommer i ny utgåva i september. Atwood är beundransvärd.

Lyrans Feministsommar 2017

Tematrio - Sommarplaner

Lyrans sista tematrio  handlar om sommarplaner och kan därmed inkludera lite av varje. Berätta om tre saker ni planerar att göra i sommar! Det blir sista tematrion för vårterminen. Höstterminen börjar i slutet av augusti.
1. Bad, lek, läsning med barnbarnen i stugan vid havet. Utflykter och glassätning.
2. Ett besök på Vanås slott med konsthall, restaurang och skulpturpark som är öppen året om och som älskas av alla barn. Och vuxna. Rekommenderas! 

Jacob Dahlgrens konstverk ”Primary Structure” i Wanås Skulpturpark

3. Knatteridning på shettisar. Allt är Sigges fel. 

Bonus: Läsning av alla fantastiska böcker jag tänker släpa med till stugan...

En smakebit på søndag

"Efter det att min mor vid sjuttio års ålder gentemot mina trettionio sveper ut med handen och för första gången slår mig råkar mitt inre i uppror och jag nästan kreverar över orättvisan i alltihop. Det känns som om jag ska dö av orättvisa och tänker att det kommer att stå på min dödsattest. Bara det att den här plikten skulle falla på mig - förstås därför att jag är den välartade. Jag har bil och behöver inte knussla med telefonräkningen. Jag har döttrar som inte måste bråka om vem som har tagit vems underbyxor på morgonen innan de går till skolan. Alltså är det jag som måste åka hem till mamma och ringa på dörrklockan och placera mig i en läglig slagposition vid hennes köksbord. Det är inte så att jag har fått de där sakerna av en slump - man, bil, telefonräkning, döttrar. Därför är jag ursinnig på vartenda ett av mina syskon, inklusive Stevie som har varit död länge och Midge som dog nyligen, och jag är topp tunnor rasande på Liam för att han är död precis nu när jag behöver honom som allra mest." Från sidan 14 i Anne Enrights Bookerpris - belönade roman Sammankomsten; översättning: Thomas Preis, Brombergs förlag. Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten administrerar läsutmaningen En smakebit på söndag. Vi ska helt enkelt bjuda varandra på smakebitar av det vi just läser. Utan några spoilers!
Fler smakebitar finns HÄR

Kolibri

Kati Hiekkapeltos protagonist är den unga kriminalpolisen och brottsutredaren Anna Fekete. Kolibri är första romanen om henne. Anna är invandrare i Finland. Hon är ungrare och kommer från forna Jugoslavien. I Finland har hon också brodern Asko som befinner sig på glid. Anna är nyutbildad och får som sin

partner den alkoholiserade, invandrarfientlige Esko. Hon är lite ensam och olycklig; hon försöker sluta röka; hon springer - men i motionsspåret kan ingen våga sig ut längre eftersom en seriemördare är i farten och offren återfinns i löpslingan med ett smycke föreställande en aztekisk gud i fickan. Utöver dessa mord  engagerar sig Anna i den unga invandrarflickan Bihars situation. Och så kommer det sexistiska SMS. Jag tycker att det sociala engagemanget och personskildringen egentligen är intressantare än själva mordgåtorna i Kolibri. Jag har vissa problem med ordval och meningsbyggnad på sina ställen, men jag läste gärna Kolibri och jag kommer att följa upp fortsättningen. Kolibri nominerades till en Petrona Award (brittiska Petrona Award, ett pris som är instiftat till minne av en brittisk deckarbloggare och delas ut i maj varje år för bästa till engelska översatta (och i Storbritannien utkomna) nordiska deckare; deckare av nordisk författare, eller deckare av annan författare som utspelar sig i Norden) och även till det Skandinaviska kriminalsällskapets pris Glasnyckeln
Översättare Marjut Hökfelt; Modernista förlag

Bokbloggsjerka 16 - 19 juni

Om du skulle kunna byta plats med en karaktär i en TV-serie/film vem skulle du välja och varför? undrar Annika i Bokbloggsjerkan.

Annika tycker inte att vi ska tänka utan skriva ner den karaktär vi först kommer att tänka på. I så fall blir det Nurse Jackie ( minus knarket, exmaken, apotekaren och polisen, förstås). Hon är skicklig i sitt yrke, har en osviklig känsla för människor, är empatisk utan att vara sentimental, kvicktänkt, energisk och humoristisk.

Helgfrågan v. 24

Mias bokhörna: Jag har sett att många läser Året bok 2017. 

Har ni läst någon av böckerna? 

Bonusfråga: Gillar ni lästutmaningar? OM JA:

Häng med på midsommarutmaningen.

Jag har läst Störst av allt av Malin Persson Giolito. den var väldigt bra tyckte jag. Läs mer HÄR. Sedan har jag just börjat på Ett litet liv av Hanya Yanigahara. Flickorna av Emma Clina har jag tänkt läsa men jag köper troligen pocketutgåvan. Ferrante kommer jag att läsa och troligen Pontus Ljunghill.

Bonusfråga: Ja, jag gillar läsutmaningar. Har rent av lite svårt att motstå dem.

Men trots den underbara midsommarbilden vågar jag mig inte på midsommarutmaningen. Det kommer att bli mycket begränsad lästid i midsommar och det där med att räkna sidor vet jag inte om det passar mitt sätt att läsa. Så klart ska jag däremot kolla upp vad alla andra har läst

Olikhetsutmaningen - aktuell och bortglömd

enligt O: Det är lätt att läsningen påverkas av vad som är aktuellt och det behöver ju inte vara fel, men tänk om det finns bortglömda pärlor som bord ut i ljuset. Idag vill jag att du tipsar om böcker, eller annan kultur, som kan kopplas till ordparet aktuell och bortglömd. Det blir sista olikhetsutmaningen för ett tag, då även den tar sommarlov.
En bok som glädjande nog seglat upp på litteraturkritikernas och bokhandlarnas listor är Just nu är jag här av debutanten Isabelle Ståhl. Det talas till och med om den som en generationsroman. En helt annan slags mycket aktuell bok är 
Låt bönor förändra ditt liv: en revolutionerande metod för hälsan, vikten och blodsockret av Lars - Erik Litsfeldt och Patrik Olsson.

Den engelske författaren Thomas Hardy (1840 - 1928) tycker jag är oförtjänt bortglömd. Visserligen filmas hans böcker då och då och serien Tamara Drewe är  baserad på Fjärran från vimlets yra. Det finns en film som heter så också. Thomas Hardy fick i alla fall nästan nobelpriset i litteratur. Det påminner mig om att jag brukar läsa något av Thomas Hardy varje sommar. Det är mycket som ska hinna läsas denna sommar. En annan bortglömd och lite misskänd författare är Mathilda Malling, född Kruse, (1864 - 1942). Hon gjorde skandalös debut med romanen Berta Funcke under pseudonymen Stella Kleve. Efter giftermålet övergick hon till att skriva herrgårdsromaner vilket inte ansågs vara fint. Men hon har sina idéer kvar om än i förklädnad. Folkliv och natur skildras fint. Precis som hos Thomas Hardy.