tisdag 28 mars 2017

Kulturkollos veckoutmaning

Kulturkollo: Veckans utmaning: Din bästa plats i sydsverige.
Jag väljer en bit kuststräcka på ostkusten strax söder om Åhus. En underbar strand, klart och fint (och kallt) vatten; tallar, vresros, gulmåra och backsippor. Dit kan en dra sig och bara vara. Där läser en som mest och bäst.
Litterära referenser: 
En berättelse från kusten av Birgitta Trotzig
En skildring från det medeltida Aos. 1961

Fiskarens påg av Walter Nilsson
Författaren berättar om sin uppväxt i Yngsjö på 40- och 50 - talen. 1978

Djävulen hjälpte mig av Caroline Eriksson.
Om den s. k. yngsjömörderskan Anna Månsdotter, som blev den sista kvinnan som avrättades i Sverige 1890. 2013

Nils Tufvesson och hans moder: en bonderoman av Gustav af Geijerstam
En psykologisk skildring av mordet i Yngsjö på 1880 - talet. 1902

Den fjärde spelpjäsen av Christer Nylander
Deckare. 2005

Bryggan av Chestin Juhlin.
Kriminalroman. 2013   

måndag 27 mars 2017

Tematrio - Tid i titlar



Lyrans tematrio:  Tiden går, men allt består eller hur är det man brukar säga? Många romaner handlar om tid på olika sätt och många har dessutom någon form av tidsangivelse i titeln. Berätta om tre romaner vars titel innehåller något som anspelar på tid! 

1. Tokyo år noll  av David Peace.  Inspektör Minami är nästan medvetslös av svält och sömnbrist. Han vacklar runt i ruinerna av den kejserliga huvudstaden år1946; en besegrad, ockuperad, förnedrad och nödlidande stad. Minami plågas av nederlaget men också av minnen av övergrepp han själv har begått som soldat i Kina. Varför se till att individuell rättvisa skipas när den samhälleliga orättvisan är så himmelsskriande?
2. 4.50 från Paddington av Agatha Christie kom ut 1957. Den har filmats åtskilliga gånger. En kvinna ser från ett tåg hur ett mord begås på ett annat. Hon berättar för polisen, som inte tror henne. Då vänder hon sig till Miss Marple, som tar det hela på allvar och naturligtvis löser fallet. 
3. Grymma april av Ismail Kadaré tilldrar sig i Albanien i början av 1900-talet. Kanun är det som styr bybefolkningen i den lilla bergsbyn. Den unge Gjorg Berisha tyngs av kravet på att han måste ta ut blodshämnd för sin bror, det fyrtiofjärde offret i en vendetta som pågått i sjuttio år.
Det råder en ödesmättad stämning i hela romanen; språket är kärvt och avskalat. Grymma april gör ett outplånligt intryck. 

Den sista kvinnan

Det gick fort och lätt att läsa Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir. Maria och Flóki dricker ett glas champagne på nyårsafton och han förkunnar att hon är kvinnan i hans liv, men att han nu tänker lämna henne för en annan man. Jaha, men vi har ju varit gifta i elva år, säger Maria aningslöst. Jovisst, men nu är det ju som det är och Flóki tänker inte undandra sig ansvaret för de gemensamma två och ett halvt år gamla tvillingarna. Perla, som är dvärgväxt och bor i en lägenhet i källaren, blir Marias förtrogna och rådgivare. Perla är spökskrivare åt deckarförfattare och expert på parrelationer. Maria, som arbetar som biståndshandläggare och är väl förtrogen med allt lidande i världen, tycker inte att hennes personliga elände är så mycket att tala om. Hon ringer upp mannen i sitt liv med jämna mellanrum och de talar lugnt och sansat om olika saker. Mest är det Maria som ställer frågor eftersom hon inget förstått trots allt Flókis kvälls- och helgarbete. Flóki hälsar på då och då. Maria hoppas att han tänker komma tillbaka. Om inte annat så när adoptionsmyndigheterna hör av sig och meddelar att nu - efter sex år - väntar en liten flicka på dem! Man kan inte lura en liten flicka, säger Maria. Sedan uppenbarar sig Marias totalt okända biologiska pappa, Albert, och mormor visar sig ha levt något av ett dubbelliv! Så håller det på boken igenom. Logiken stämmer inte alla gånger. Vi får veta att Maria är kolossalt vacker och har hästsvans. Annars är det inte mycket med karaktärsbeskrivningen. Albert säger till Maria vid deras första och enda möte att hon är tredje generationens kvinnor som lägger band på sina känslor. Maria bestämmer plötsligt att den lille Björn, två och ett halvt år, ska klippas och nappen ska kastas åt änderna. Björn vill inte bli av med sina lockar och underläppen darrar. Hårfrisörksan näst intill vägrar, men Maria har bestämt sig. "Han ska växa upp till man och får inte visa några tecken till känslomässig svaghet"!!! Otroligt! Perla är den en får lära känna bäst. Hon håller inte precis tillbaka några känslor och besitter en viss klokskap och livserfarenhet. Det finns en viss ironisk humor i Den sista kvinnan som piggar upp. Man kan säga att romanen mycket handlar om identitet. Men det saknas psykologisk blick. Slutet kommer lite hastigt på och känns komprimerat och ofullständigt. Men ett visst driv finns det och allt är inte förutsägbart. Jag kan sträcka mig till en trea. Översättare: Arvid Nordh. Weyler förlag.
Jag blev nyfiken på skyrtårtan som nämns i boken. Den förefaller vara något i stil med vår cheesecake. Skyr är närmast släkt med yoghurt och tycks finnas även i Sverige i flera smaker.

1 paket kex med kanelsmak

1-2 burkar Vaniljskyr (500 gr)

0,5 liter grädde

2 burkar körsbärssylt

Smula kexen som en botten i en ungsfast form. Vispa grädden och skyren tillsammans och lägg ovanpå kexbottnen.

Häll sedan sylten ovanpå och jämna ut. Förvara i kylskåp i några timmar.

söndag 26 mars 2017

Olikhetsutmaningen : regn och sol

enligt O
säger sig ha sovit över Olikhetsutmaningen med två dagar.
Lite sent kommer alltså veckans olikhetsutmaning, inspirerad av vårvädret. De två orden för veckan är regn och sol. Din uppgift är att koppla ihop dessa ord med kultur av något slag.
I Kerstin Ekmans roman Guds barmhärtighet (Vargskinnet del 1) förkommer ett våldsamt regn som leder till en väldigt sinnlig och vacker kärleksscen mellan barnmorskan Hillevi Klarin som hämtas till sin tjänst i Svartvattnet av Trond Halvorsen. De båda tar sin tillflykt undan regnet under en väldig gran. Guds barmhärtighet är en fantastisk roman hela vägen dessutom.

I Främlingen av Albert Camus möter vi en man, Mersault, som känslolöst bevistar sin mors begravning. Därefter skjuter han oprovocerad en arab på stranden. Det jag minns väldigt väl är beskrivningen av den brännande solen. 

Av en ren händelse läser jag nu en bok där det förekommer mycket regn; ja, vatten över huvud taget. Gilead är Marilynne Robinsons roman om den till åren komne prästen John Ames som skriver ett brev till sin 7 - årige son. Gilead är första delen i en trilogi. De två andra delarna har titlarna Hemma och Lila

En smakebit på søndag

"Jag plågar mig inte med att tänka på min man som sover i en annan lägenhet ett par gator bort på sin älskares arm, utan ligger stilla som i graven i det dödstysta huset med öppna ögonoch koncentrerar mig på att andas in och ut. Jag lyssnar efter katten och försöker komma på om jag verkligen låste ytterdörren. Det är sex timmar sedan min man öppnade champagneflaskan och tillkännagav att han tänkte lämna mig för en annan man och jag har fortfarande hans fingeravtryck över hela kroppen. Jag sträcker ut handen i mörkret och trevar efter telefonen. Kom hem, skriver jag. Min man är vaken och svaret kommer omgående. " Från sidan 26 i Den sista kvinnan av den isländska författaren Audur Ava Ólafsdóttir.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Fler smakebitar HÄR

lördag 25 mars 2017

Helgfrågan v. 12

Mias bokhörna: Denna veckas fråga kommer från Midnattsord och så här lyder den: Titeln som har en sådan avgörande faktor för att man blir nyfiken på en bok? Alltså hur viktig är titeln på boken?

I allmänhet gillar jag inte långa, tillkrånglade  titlar, (men jag låter mig inte avskräckas).
Ta till exempel "Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)"
Bakom den titeln (som jag inte alls tycker om på något sätt) döljer sig Anneli Jordahls fina bok om Ellen Keys olyckliga kärlek. Titeln är ett citat ur ett brev.
Men jag tycker att den avslöjar och lämnar ut.

En annan alldeles onödigt lång titel: "Mary Jones historia : nedtecknad av mej själv och alldeles uppriktig : om mitt liv samt om Dolores & John Silver, så som jag fått det berättat för mej av dom själva". Roman om Mary Jones som var kökspiga på krogen Kikaren i Bristol som ägs av Long John Silver och hans hustru Dolores. Men jag läste boken trots det och den var högst läsvärd.

Spektakulära, ansträngda titlar som och effektsökeri tycker jag snarast blir avskräckande. "Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske" är ingen lockande titel; bara klumpig. Inte heller Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö eller för den delen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Vilket inte behöver betyda att inte böckerna är läsvärda.
Exempel på titlar jag gillar: Hitom himlen, Marmorängeln, Korparna, Du tysta källa, Åsa - Hanna, Camera, Blåst! - alltså korta titlar som inte avslöjar något.

fredag 24 mars 2017

Bokbloggsjerka 24 - 27 mars

Annikas bokbloggsjerka: "Har någon av de författare som du följer bidragit till en tv-serie/film, om inte, vem tycker du skulle få chansen och varför?

Annika fortsätter: Dennis Lehane ligger mig varmt om hjärtat och han har bl.a. skrivit avsnitt för The Wire, Boardwalk Empire och Bloodline. Jag vet inte hur det är för er men jag får en positiv känsla varje gång jag läser att han är delaktig i tv-serier som jag gillar."

Jag håller helt med Annika! Jag har läst Lehanes böcker, sett filmatiseringar och noterat att han varit med som manusskrivare i The Wire - en serie som jag älskade! och Bloodline som jag också tyckte var väldigt bra. Boardwalk Empire har jag bara sett enstaka avsnitt av. Lehane är - om jag inte missminner mig - före detta socialarbetare i det Boston han känner så väl. Det kan väl bidra till att han har en särskild infallsvinkel i det han skriver. Dennis Lehanes namn borgar för kvalitet.

Ann Cleeves romaner med den kärva huvudpersonen Vera Stanhope gillar jag och de har också filmatiserats som till exempel  Glasverandan
Serien hade titeln Vera, på svenska Ett fall för Vera

Jag har två förslag till filmatiseringar: Ruth Ozekis fina bok En saga om tidens väsen. I händerna på rätt filmmakare hade dett blivit en fantastisk film. 
När vi diskuterade Kanada i läsecirkeln var vi alla överens om att det skulle bli en jättebra film. Richard Ford skrev boken.