Helgfrågan v. 9

Mia undrar i sin helgfråga: Vad får dina tårar att börja droppa/rinna/spruta (bokmässigt)?

Jag gråter inombords när barn och gamla, försvarslösa människor far illa i böckerna. Hjärtskärande skrev jag om Stamtavla av Patrick Modiano. I den romanen skildrar han sina 21 första år, övergiven av såväl mor som far. Och det

blir aldrig bättre. Hjärtslitande var min känsla när jag läste Fyren mellan haven om kvinnan som längtade efter barn, fick tre missfall och sedan av en slump får en annan kvinnas barn i famnen och hur det sedan måste bli med det.

Bästautmaningen - kusliga hus

LYRAN: "Jag hänger på Kulturkollos tema om karga och ödsliga platser och vill att ni idag berättar om den bästa bok ni läst som utspelar sig i en fyr, ett ödsligt spökslott, en oåtkomlig fästning eller liknande."
Ett av de kusligaste hus jag träffat på i litteraturen är rättsarkeologen Ruth Galloways ensliga hus vid saltängarna och havet i Norfolk. Författaren, Elly Griffiths, känner sin miljö väl.

Annars väljer jag huset i Kvinnan i svart av Susan Hill. Hela miljön är kuslig. Huset kan endast nås när det är ebb. Knirkande vagnar, gråt, dunsar i huset, en otäck mjölkaktig dimma - fåk - från havet. Den pensionerade juristen Arthur Kripps berättar om minnet av sina nätter i spökhuset och får en panikattack på kuppen.

Veckans ord på Ö

enligt O: Nu kommer äntligen den här veckans ord, faktiskt sista veckans ord och därmed börjar de alla på Ö. Associera följande fem ord med lika många författare och/eller boktitlar.

ö
Klovharun. I Anteckningar från en ö berättar Tove Jansson i ord och Tuulikki Pietilä i bild om sina år på ön Klovharun. Tove Jansson drömde i hela sitt liv om ett ensamt liv på någon ö.

ödla

Det var en gång...Massor av dinosaurier (= skräcködlor) av Sarah Sheppard, som är fantastisk på att skriva faktaböcker för barn.

öken
På kamelrygg genom öknen av Robyn Davidson1977 var författaren Robyn Davidson 27 år.  Tillsammans med fyra kameler och en hund startade hon en resa från Alice Springs i centrala Australien genom 3 000 km vildmark som mestadels var öken. Resan mål var Australiens västkust och Indiska Oceanen
önskning

Önskenatt

Om någon stjärna lossnar
och segnar vit genom luften,
då fyller hon, sägs det, var bön, som når
den korta glimrande banan.

Jag väntar och väntar. Det är april,
en ljum och lyhörd natt i april,
då gräset växer och stjärnorna lyssna  -
de gå så lugna i natt sin väg,
och ingen enda snavar och faller!

Men om jag somnar, så gör det allsintet:
sliter en stjärna sig lös i natt,
så måste hon känna min bön, var hon sjunker,
fastän jag sover  -
ty hela den tysta, tysta natten
är hela den vida, vida rymden
alldeles full av min enda önskan!

Ur diktsamlingen Moln av Karin Boye

överdriva
Ignatius O´Reilley i Dumskallarnas sammansvärjning är bara för mycket. Han beskrivs så här: "En grön jägarmössa klämde ihop övre delen av huvudet, som liknade en köttig ballong. De gröna öronlapparna svämmade över av stora öron, oklippt hår och de tunna borst som växte inne i själva öronen och stack ut åt båda sidorna likt körriktningsvisare som pekade åt två håll samtidigt. Tjocka, putande läppar framträdde under den buskiga svarta mustaschen och övergick i små veck i mungiporna, fulla av ogillande och smulor av potatischips." Boken gavs ut av modern efter författaren John Kennedy Tooles död.

Den tid då ljuset avtar

Den gamle socialisten Wilhelm Umnitzer fyller 90. Året är 1989. Som vanligt ska hans födelsedag firas med pompa och ståt; familj, partivänner och några andra. Som vanligt ska han få medalj. Men i år infinner sig inte höjdaren i partiet utan skickar en ersättare. Hustrun Charlotte gör vad hon kan för att Wilhelm ska bli så nöjd som möjligt. Men sonhustrun Irina kommer inte och inte heller sonsonen Alexander. Sonen Kurt, historiker,  brottas med sitt eget åldrande. Hans aptit på kvinnor visar dock inga tecken på att avta. Han har samma politiska åsikter som fadern, men efter några år i ryskt koncentrationsläger börjar han tänka om. Wilhelm och Charlotte gick i landsflykt till Mexiko under 40 -talet och återvände sedan för att bygga upp DDR. Sonsonen Alexander har helt andra idéer. Under 50 år följer en fyra generationer av familjen Umnitzer. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen för tid och plats växlar ofta. Men familjemedlemmarna är desamma och det är genom dem en ser. Det är en storslagen roman, som i Der Spiegel kallas för "Den stora DDR - Buddenbrooksromanen". Det är högt betyg och ett välförtjänt sådant. Romanen är lättläst och innehåller skämt och allvar; sorg och glädje; kärlek och ensamhet. Familjens historia speglar DDR:s.
Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade deporterats till Sibirien. 1956  flyttar familjen tillbaka till Östberlin. Ruge studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år vid DDR:s vetenskapsakademi. 1988 flyttade han till Västberlin. Romandebuten kom 2011 när Ruge är 57 år med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset. Aimée Delblanc har översatt till svenska. Den tid då ljuset avtar kom ut 2016 på svenska på Nilsson förlag.

Veckans utmaning: din litterära favoritmiljö

Ulrica på Kulturkollo skriver om veckans litterära utmaning:
"Den här veckan pratar vi om litteratur, filmer och TV-serier som utspelas på karga platser, på avlägsna platser och i mörka miljöer. Inte alla delar fascinationen över den här miljön, men alla har vi väl en miljö som lockar oss lite extra? Veckans utmaning är alltså att berätta om vilka slags miljöer du dras till, och tipsa om böcker eller filmer som utspelas där.
Svara på din egen blogg, i kommentarerna, på Facebook eller Instagram. Glöm inte att tagga oss eller på något sätt tala om var vi kan hitta ditt svar."

Efter att ha funderat en stund kan jag säga att en av mina litterära miljöer är skogen, som i Walden av Henry David Thoreau, Hitom himlen av Stina Aronson och Korparna av Tomas Bannerhed och
karga, vinpinade landskap som Barröy utanför norra Norges kust i De osynliga av Roy Jacobsen och Island i Jon Kálman Stefánsson romaner om Pojken, till exempel den första i serien Himmel och helvete och öde, snöiga och isiga miljöer som Algonquin Bay i Ontario i Kanada i Giles Blunts romaner. Fader Död är bara ett exempel. Där ingen har gått av Melanie McGrath utspelar sig i Arktis och har en kvinnlig jägare och vildmarksguide som huvudperson. Titlarna är klickbara.

Tematrio - bara brittiskt

Lyrans Tematrio: 
Berätta om tre bra brittiska romaner/författare. Ja, det var ju både lätt och svårt på en gång.
1. Jag hoppar över de mest självklara namnen som Woolf, Austen och systrarna Brontë och väljer några andra. Jag börjar med en författare jag länge haft som en av mina favoriter, nämligen Thomas Hardy. En gång var han nära att få Nobelpriset i litteratur. Thomas Hardy skrev romaner från sydvästra England och skapade sitt eget landskap, Wessex. Det var också namnet på hans terrier för övrigt. Utöver romaner skrev han lyrik och skådespel. Min favoritroman är Heden (Egdon Heath), även utg. under titeln Hemkomsten.

2. Jeanette Winterson har jag läst ett flertal romaner av och gillat alla utom Skymningsporten. Fyrväktaren och Det finns annan frukt än apelsiner är ett par höjdpunkter liksom självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal
3. Elizabeth Cleghorn Gaskell, även känd som Mrs Gaskell. Hon intresserade sig för de fattigas förhållanden och även för de s. k. fallna kvinnornas villkor. 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten driver läsutmaningen En smakebit på søndag. Den går ut på att vi bjuder varandra på en smakebit av det vi just läser.  Men - utan spoilers.

"Igår kväll sade jag till dig att jag en dag kanske skulle försvinna och du sade: Vart, och jag sade: Till vår Herre, och du sade: Varför, och jag sade: För att jag är gammal, och du sade: Jag tycker inte att du är gammal. Och sedan smög du in din hand i min och sade: Du är inte särskilt gammal, som om saken därmed var avgjord. Jag sade till dig att du kanske skulle få ett liv som var väldigt olikt mitt, och olikt det liv du haft tillsammans med mig, och att det skulle vara underbart, att det finns många sätt att leva ett gott liv. Och du sade: Det har mamma redan berättat. Och sedan sade du: Skratta inte åt mig! för du trodde att jag skrattade åt dig. Du sträckte ut handen och rörde med fingrarna vid mina läppar och gav mig den där blicken som jag aldrig i hela mitt liv sett hos någon annan, förutom hos din mor." 
Från sidan 7 i Gilead av Marilynne Robinson. Fler smakebitar HÄR.