Kvinnliga nobelpristagare. 2

Den 4 december hörde jag en radiodokumentär, Nelly Sachs: Natten och Nobelpriset i P1. Den var mycket intressant med deltagare som översättaren Margaretha Holmqvist, som dessutom var Nelly Sachs förtrogna. Aris Fioretos, som skrivit en jättefin biografi, Flykt och förvandling,  om Nelly Sachs, deltog också. En fick veta mycket om den tysk - judiska författaren som kom till Sverige 1940 som krigsflykting tillsammans med sin sjuka mor. Det var Selma Lagerlöf som hjälpte dem hit. De bodde i en etta vid Bergsundstrand 23 i Stockholm. Efter några års tystnad börjar Nelly Sachs skriva igen och 1966 får hon dela Nobelpriset i litteratur med den israeliske författaren Samuel Agnon. Motivering: "För hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde". Hennes vänskap med den franske författaren Paul Celan resulterade i en mängd brev. De led av samma paranoida föreställningar och kanske rentav triggade varandra. Trots att Nelly Sachs (1891 - 1970) var 29 år äldre än Celan kände de en speciell samhörighet. Karin Johannisson skriver om Nelly Sachs i sin bok Den sårade divan. Så småningom blev Beckomberga en tillflykt för Nelly Sachs; en plats där hon kunde känna sig trygg. 
DEN FÖRSTENADE ÄNGELN
som ännu droppar av minne
från ett föregående världsallt
utan tid
vandrar på kvinnoavdelningen 
i bärnstensljuset
innesluten i besöket av en stämma
från en urtid utan äppelbett
och sjunger av sanning 
i morgonrodnaden -

Och de andra kammar håret i olycka
och gråter
när korparna därute
vecklar ut sin svärta till midnatt

Ur Samlade dikter. Månpocket 2001. I nyöversättning av Rolf Moberg. Förord: Gunnar D. Hansson

Läs mer om den här utmaningen hos Koko på En kattslavs dagbok

 

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: December 13:  Top Ten Books I'm Looking Forward To For The First Half Of 2017

  1. Emmi Itäranta, Minnen av vatten. Finsk författare som bor i Cambridge. Om en kuslig framtid som kanske inte ligger så långt borta. Modernista

2. Sara Stridsberg, Nelly Sachs kommer aldrig fram till havet. Tre pjäser som ger röst röst åt fångna och suveräna, besegrade och odödliga.  AB

3. Lars Gustafsson, Etyder för en gammal skrivmaskin. Diktsamling. AB förlag

  4. Hanna Lutz, Vildsvin. Finskfödda Hanna Lutz debuterade på danska med  
  Vildsvin. Den tilldrar sig i småländska Tingsryd. AB

  5. Amy Liptrot: Utvägen: Dagarna på Orkney. Trettioåriga Amy Liptrot       återvänder från London till fårfarmen på Orkney efter fiaskot i staden. AB

  6. Yaa Gyasi, Vända hem. Om hur 1700 - talets slavhandel fick återverkningar   i flera generationer framöver. Norstedts

  7. Petina Gappah, Memorys bok. Memory är albino. Hon sitter fängslad i Harare, Zimbabwe, för mordet på sin far. Hon ångrar sig inte. AB

8. Jonathan Safran Foer, Här är jag. Efter elva års tystnad en ny roman. En personlig familjehistoria som tilldrar sig under tre veckor i Washington. Norstedts

  9. Carl - Johan Malmberg, Var hemlig och gläds.Vandringar i William Butler  Yeats poetiska världar. WW

10. Amos Oz, Judas. Om förräderi i 50 - talets Jerusalem. WW 

Åter till Barrøy

Nu är den norske författaren Roy Jacobsen tillbaka med en uppföljare till De osynliga. Vitt hav heter den. Vi följer Ingrid Barrøy, samma huvudperson som i De osynliga. Nu är hon i 35 - årsåldern och i romanens inledning arbetar hon på en fiskfabrik men beslutar sig för att återvända till sin barndoms Barrøy, en liten ö utanför den nordnorska kusten. Det blir en arbetsam och ensam tillvaro på den avfolkade ön. Ingrid är medveten om vad ensamhet kan göra med en människa. Men - är hon då alldeles ensam? Hon förnimmer en närvaro som så småningom får sin förklaring.  Året är 1944. Tyskarna finns överallt; de norska medlöparna också; människor befinner sig i fångenskap och på flykt. Ingrid tar sig an problemen eftersom de dyker upp och hon får händerna fulla med att hjälpa dem som kommer i hennes väg; främst kvinnor och barn. Ingrid är stark, orädd och finner alltid på råd.  En lika dramatisk som otäck händelse gör att Ingrid hamnar på sjukhus. Hon tappar minnet och den obehagliga händelsen är nära att knäcka henne. Men så småningom kommer hon tillbaka till livet. Hon är inte ensam längre och hon behövs som aldrig förr. Tempot i Vitt hav är helt annorlunda än i De osynliga. Men de fantastiska miljöskildringarna är desamma liksom skildringen av fiskarböndernas dagliga sysslor. Författaren - född och även nu bosatt i Oslo - förefaller vara väl förtrogen både med miljö, arbetssätt och levnadsvanor. Romanen är full av vackra formuleringar och underbara metaforer. En får en känsla av att vara nära livet på Barrøy och och nära livet självt. Jag skulle inte säga nej tack till en fortsättning.Översättare: Staffan Söderblom; Norstedts förlag
 

En smakebit på søndag

Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten utmanar oss varje söndag att bjuda på en smakebit av det vi just läser. En enda regel gäller: No spoilers! Min smakebit för oss till Japan - vart annars - på 1600-talet. Shogunatet har förbjudit kristendomen och de kristna förföljs, tillfångatas och torteras. Två unga jesuitpräster från Portugal bestämmer sig för att bistå sina trosfränder. Shusako Endos Tystnaden har nyöversatts av Eiko och Yukiko Duke. Martin Scorsese har skrivit ett förord (det läser jag sedan). Han älskar boken och har läst den flera gånger. Min smakebit kommer från sidan 56 i Tystnaden. En av prästerna skriver hem. 
"Men låt mig nu ge er lite mer ingående upplysningar om invånarna i byn Tomogi. De är fattiga bönder som hankar sig fram på att odla potatis och vete på små åkerlappar, alla mindre än tre hektar. De har inga risfält. När man ser hur de odlar jorden halvvägs uppför berget åt sjösidan, slås man inte så mycket av deras outtröttliga flit och uthållighet som av den grymma tillvaro de har fått i arv. Lika fullt avtvingar domaren i Nagasaki dem oresonliga skatter. Jag försäkrar er att dessa bönder under lång tid har arbetat som själlösa kreatur och som sådana har de dött. Anledningen till att vår religion har trängt in i detta område, likt vatten som sugs upp av torr jord, är att den har skänkt denna skara människor en mänsklig värme som de tidigare inte har känt till. För första gången har de träffat människor som har behandlat dem som mänskliga varelser. Det var prästernas mänskliga vänlighet och barmhärtighet som rörde deras hjärtan." Fler smakebitar HÄR

Röster under himlen

Av en händelse kom jag att lyssna på Lördagsmorgon i P2 idag. Och det blev riklig utdelning. Musikaliskt - så klart - men även litterärt. Programledaren Eva Sjöstrand ägnade sig en del åt författare som inte fått Nobelpriset men mycket väl kunde ha fått det. Först ut var Dylan Thomas som för övrig inspirerat årets nobelpristagare Bob Dylan till att ta sig efternamnet Dylan. En del av Dylan Thomas dikter har tonsatts. Själv läste han ur sin novell A Child´s Christmas in Wales. Mest känd är han kanske för Under Milk Wood, ett hörspel för 27 röster, och en fick också höra författaren själv läsa. Eva Sjöstrand nämnde också Leonard Cohen som när han fick det spanska Prinsen av Asturien - priset - ett pris som påminner om Nobelpriset - berättade LC att han inspirerats mycket av den spanske diktaren Garcia Lorca och att han lärt sig spela gitarr av en spansk gitarrist.  Hon talade om den amerikanske poeten Carl Sandburg och nämnde bl. a. Himlavalv av morgondagar: ett dikturval i FIB:s lyrikklubb 1958 (tänk! att jag hittade den i min hylla!) och In De Winter Time spelades. Eva Sjöstrand spelade också And the Waltz goes on ur Amerika, vals för textlös kör och orkester, som komponerats av ingen mindre än skådespelaren Anthony Hopkins. Den amerikanska poeten Emily Dickinson fanns med med en tonsatt dikt, Christmas time of Year. Eva Sjöstrand nämnde också Swede Hollow, Ola Larsmos senaste bok i samband med att Malena Ernman sjöng Emigrantvisa. Benedictus, nr 12 ur The Armed Man – A Mass for Peace, 1999, av Karl Jenkins är ett fantastisk musikstycke

En kvinna i blått

Det är alltid lika trevligt att läsa en ny bok i Ruth Galloway - serien. En kvinna i blått är den åttonde i raden. Ruth Galloway bor kvar i sin ensliga stuga vid saltängarna och havet i Norfolk med dottern Kate. Ruth Galloway är rättsarkeolog och egentligen har hon inte något med kriminalkommissarie Harry Nelsons utredning av morden i pilgrimsorten Walsingham att göra, men hon nästlar sig in ändå. Med en viss rätt, kan en tycka. Ruths och Nelsons tidigare förhållande visar sig vara känt av fler än de vill tro. Nelson har problem på hemmaplan med hustrun, den vackra Michelle. Riktigt hur stora de är vet han egentligen inte riktigt. Men det vet Elly Griffiths och hennes läsare. Nelson är tvärare än någonsin och Ruth verkar inte riktigt på humör heller. Men det har ju sin förklaring.  Miljöskildringen är intressant. Walsingham är en pilgrimsort och hela dess bakomliggande historia stämmer. Kanske tycker jag att de mänskliga relationerna inte är  alldeles trovärdigt skildrade, men det är framför allt slutet jag inte är riktigt nöjd med. Hoppas att det rättar till sig i nästa roman. För det är klart att jag tänker läsa den!

Hett i hyllan

Monika på Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
Fråga mig inte varför Shantaram av Gregory David Roberts fortfarande är oläst. Den har stått i hyllan och på läslistan hur länge som helst. Det har till och med hunnit komma en fortsättning Bergets skugga. Författaren är född i Melbourne i Australien. Efter en skilsmässa hamnade GDR i drogmissbruk som han finansierade genom rån. Han rymde från fängelset och gav sig iväg till Bombay där han bl. a. kom att arbeta i slummen. Men han satt också i indiskt fängelse där han for mycket illa. Det var där han började skriva Shantaram, som till vissa delar bygger på hans eget liv. 942 lockande sidor i översättning av Hans O. Sjöström. Brombergs förlag