Veckans ord på O

enligt O:"Dags för bloggens bokstav, eller rättare sagt mitt bloggalias bokstav. Visserligen funkar O även i klassrummet, då jag ibland kallas Mrs O på engelsklektionerna. Fem ord som vanligt som ska kopplas till böcker och författare och mina svar kommer senare."

observera
Romanen Parsifal av Sigrid Combüchen är en framtidsroman som blev August - nominerd när den kom 1998. Parsifal var en av riddarna av runda bordet, men observera att i Combüchens roman är Parsfal en kvinna!

originell
En av de mest originella författare jag vet är Tove Jansson.
Hennes författarskap liknar ingen annans. Hon är också en författare en läser om och läser om. Barnböckerna är en fröjd att läsa även för den vuxne. Och att läsa högt tillsammans fungerar utmärkt.
otur
Cecilia Sidenbladh, Stockholms blodbad berättar historien om Svante Ulfsson Trana, tolv år och page hos en adelsman som hade oturen att vara i Stockholm i november 1520 

oumbärlig
Böcker är oumbärliga för mig. Det går inte att i ord beskriva böckernas värde i mitt liv. Jag går ingenstans utan att ha en bok med mig. 
oväntad
I Alfhild Agrells novell Skymning kommer en oväntad vändning på slutet. Novellen finns i samlingen Synd: noveller från kvinnornas moderna genombrott.
Ung kvinna gifter sig med äldre man. Hon försöker förgäves få kontakt med sin man, men han fortsätter att leva sitt liv precis som det var innan de gifte sig. Kvinnan är besviken

Aruitemo, aruitemo = 歩いても 歩いても

Still walking är en underbar japansk film från 2009 av Hirokazu Kore - eda.  Vi möter en familj bestående av far, pensionerad läkare, mor, dotter med husvagnsförsäljande man, son, som är en besvikelse för sin far eftersom han blivit konservator i stället för läkare. Dessutom har han gift sig med en änka som har ett barn. Vad fadern inte vet är att sonen dessutom är arbetslös. Mor och far bor i Yokohama och nu har alla kommit dit för att högtidlighålla minnet av den äldste sonen som drunknat när han räddade en själmordskandidat till livet. Föräldrarna är så upptagna av sin äldste son att de glömmer den son de fortfarande har i livet. Fadern är en inbunden tvär man medan modern är mera utåtriktad och gladlynt. Jag tycker mig ha mött dem tidigare i olika japanska romaner. Inte helt oväntat är modern kittet i familjen. Barnen har synpunkter på sina föräldrar och vice versa. Filmen är stillsam, vacker och mycket vemodig. En lider med sonen, hejar på modern, fnissar med dottern, sympatiserar med svärdottern och kan inte låta bli att tycka om tvärviggen till far som dessutom är en riktig manschauvinist. Men han kan ju inte bättre, stackarn! Troligen har han varit en fantastisk läkare, en mindre fantastisk make och en kass far.Den här familjen träffas utan att mötas. Och snart är det för sent.

Tematrio - kroppsdelar i titeln

LYRAN:
"Jag läser Eugen Kallmans ögon och den får inspirera till veckans tema. Vi har haft det här temat en gång förut, men det var fyra år sedan så jag återvinner. Berätta om tre böcker med kroppsdelar i titeln!"

Olga Tukarczuk, Styr din plog över de dödas ben
lyssnade jag på som fantastisk radioföljetong. Det sägs att Polens utrikesminister slutade jaga efter att ha läst

Carina Burman, Cromwells huvud
tilldrar sig i Cambridge och är till lika delar skröna och detektivroman.

Sven Edvin Salje, På dessa skuldror
Tänkte nästan läsa om. Och kanske försöka åka till Lovängsgården för att se filmerna som brukar visas varje sommar.

En nästan sann historia

En nästan sann historia är mitt första möte med Mattias Edvardsson. Det blev en lyckad träff. Jag gillade allt med boken. Den är välskriven, psykologiskt trovärdig, har en smidig dialog, är spännande  och tilldrar sig i känd miljö, vilket alltid är ett plus. Ett gäng ungdomar, bl. a. berättaren i kvadrat Zacharias Levin, går på skrivarutbildning i Lund för Li Karpe, en lika känd som vacker poet. Hon umgås med författaren på modet, den store Leo Stark, som försvinner under mystiska omständigheter. En i gänget döms till fängelse för mord. Vi befinner oss tidsmässigt strax efter mitten av 1990 - talet. 2008, tolv år senare, har Zacharias Levin fått sparken från sitt tidningsjobb i Stockholm och måste bita i det sura äpplet och flytta hem till mamma i Veberöd. Han tänker att han ska skriva en roman om det mystiska försvinnandet. Han tar kontakt med sina forna kamrater och de minns naturligtvis alla olika. Zack frågar sig vilket som är viktigast; en bra historia eller sanningen. En nästan sann historia tilldrar sig på två plan och är berättelsen om hur en roman kommer till; en metaroman. Det finns ingen anledning att bre ut sig mer. Jag kan bara instämma i hyllningskören och skynda mig till biblioteket och låna Mattias Edvardssons tidigare romaner.

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att bjuda varandra på en smakebit från det vi just läser. Utan spoilers, förstås!
"För att hitta den rätte hade jag aldrig trott att nätet skulle vara min grej. Jag tyckte att det fanns något marknadsmässigt över det, dessutom hade jag aldrig skrivit en kontaktannons, eller något annan heller för den delen, och visste inte hur man sålde sig i skrift. Mina pojkvänner hade alltid varit helt vanliga killar från min by. Den förste hette till exempel "Johnny" och det var inget särskilt med honom alls, i alla fall inte på ytan och i alla fall inte innan man fattade att han var sjuk på riktigt. Vi gick i samma klass och det började med att han sa: "Finns det något du alltid drömt att en man gjorde för dig?". Jan antar att han hade hört någon säga så på film och att han redan då på fullt allvar ansåg sig vara en man. Och jag antar också att han hade förväntat sig ett helt annat svar än det han fick. - "Jag har alltid velat att någon skulle lära mig att slåss." Och när jag såg att hans min inte var så förvånad som jag trott, la jag till: "Slåss som en riktig jävel." Johnny nickade sakta, spottade på marken och sa: "Är det det du vill snäckan, då ska jag lära dig det."
Från sidorna 11 och 12 i De polyglotta älskarna av Lina Wolff.
Fler smakebitar HÄR

Haiku och kamon

Haiku är en japansk kortdikt med tre rader; rad ett har fem stavelser; rad två sju och rad tre fem. Det är ganska välkänt. Kamonbilder är en annan sorts miniatyrer som används som  familjeemblem på kläder och andra tillhörigheter. Samurajer använde bilderna i strid för att skilja mellan vän och fiende. I Haiku och kamon. Japanska miniatyrer har Vibeke Emond och Vibeke Emond - Martinsson sammanställt en haikudikt och en kamonbild på varje uppslag i boken. I slutet av boken finns författare och originaltexter.
                               

Lilla sparvunge
flytta på dig, flytta på dig!
Hästen ska förbi

Issa

Efter krysantem
finns utöver rättika

inget längre kvar

Basho

Morgon efter höststorm
endast vattenmelonen
har ingenting märkt

Sodo

Par i brott?

Maja Norberg är 18 år och sitter i häkte för mord, anstiftan och medhjälp till mord. Det gäller en skolskjutning i Djursholms allmänna gymnasium. Maja anklagas för att ha skjutit sin bästa väninna Amanda och sin urspårade pojkvän Sebastian Fagerman. I välskrivna thrillern Störst av allt skildrar Malin Persson Giolito den tre veckor långa rättegången varvat med bakgrunden till det hela; allt sett ur Majas synvinkel. Allt börjar och slutar med Sebastian; den rike Sebastian Fagerman som har allt men fattas kärlek. Hans far är obegripligt sträng mot sonen som han betraktar som misslyckad och helt fallen efter sin förrymda mamma. Maja har det också gott ställt, men hon är mycket medveten om klasskillnaderna bland kamraterna. Dennis, som är den borne losern, riskerar utvisning, men han får vara med för att han förser alla med knark. Han är inte cool och räknas inte som kompis. Samir, som  är bäst i klassen, bor i Tensta. Maja har alltid trott att Samir är förtjust i henne. För att bara vara 18 år har Maja en ganska klar syn på familjen, skolan, poliserna, åklagare, försvarare och press. Hon ser rollspelet och hon är lyhörd för dissonanser. Hennes verkligt svaga punkt i tillvaron är lillasyster Lina. Maja trivs i isoleringen, som skänker henne lugn. Tvärtemot vad alla beskäftiga människor omkring henne tror. Det märks att författaren är på mammas gata. Hon vet hur en rättsprocess går till, och hon som är dotter och själv har tre döttrar, vet hur en ung kvinna tänker. Malin Persson Giolito har dessutom sinne för detaljer, formulerar sig kärnfullt och har samma bistra humor som sin far, Leif G W. 12 CD lyssnades igenom i rekordfart. Lo Kauppi är en uppläsare jag lägger på minnet.