Bokbloggsjerka 12 - 15 augusti

Annikas Bokbloggsjerka 12 - 15 augusti. Tema skämskudde: Finns det en karaktär som du tycker är pinsam på ett eller annat sätt men som du ändå inte kan undgå att läsa mer om? Vem i så fall? Om du inte kommer på en karaktär så kanske du ändå har läst en bok som du upplevde vara i pinsammaste laget? Berätta, och du vet ju att det endast är fantasin som sätter gränser! Annica själv gillar inte Dolda kameran och Christopher Silfverbielke (Butler & Öhrlund) och det gör verkligen inte jag heller. En person som är pinsam, men som jag inte kan undgå att läsa om är Donald Trump. Men det är ju lite en fråga om information också.

En bok som jag nyligen försökte läsa men som jag lade ifrån mig för att jag tyckte att den var alltigenom pinsam var En liten smula underbar av Dawn French. Jag hittade inte en enda intressant person. Det var bara för mycket av allting. Pinsamt! Jag gillar förresten inte TV - serien Ett Herrans liv heller (där Dawn French spelar präst) och tyckte att det var väldigt tråkigt när den fick ersätta min favoritserie Keeping up appearances med den underbara Mrs Bucket som är så energigivande och får mig på gott humör för natten.

Missa inte!

Anna Karenina från 2012 med Keira Knightley i huvudrollen. Jude Law spelar Alexei Karenin. SvT 2 kl 21.45

Hett i hyllan

Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Oliver Goldsmith (1728 - 1774) föddes som andre son till en irländsk präst. Han studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Goldsmith reste mycket i Europa och försörjde sig som skribent, kirurg och vaktmästare. Hans ekonomi gick från bad till worse. Det var gode vännen Samuel Johnson som tyckte att han skulle sälja ett manuskript. Det gjorde Goldsmith. 60 £ fick han för The Vicar of Wakefield (1766), som numera är en klassiker. Den kallas ibland den första borgerliga familjeromanen. Huvudperson är den älskvärde dr Primrose som lever ett harmoniskt stilla liv med sin familj. Mitt loppisfynd är en av titlarna i serien Nelson Classics. Den har alltför länge stått oläst i hyllan. Men det känns väldigt trevligt att ha den där.

Japansk feminism

 
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade  - och har  - stor betydelse för feminismen i Japan.  Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år.  Monica  Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!

Top ten Tuesday

August 9: Top Ten Tuesday REWIND -- go back and do a topic you missed over the years or recently or a topic you really want to revisit -- I've made a handy spreadsheet to help (currently in the process of finishing it). My choice:
Top ten most favourite books I´ve read since I started blogging

  1. Sem - Sandberg, Steve. The Emperor of lies
  2. Seethaler, Robert, A whole life
  3. Hearn, Lian, Over the nightingale´s floor
 

  4. Toole, John Kennedy, A confederacy of dunces
  5. Sorokin, Vladimir, Snöstormen
  6. Stendhal, The red and the black

  7. Kawabata, Yasunari,  Snow country
  8. Bannerhed, Tomas, The Ravens

  9. Uusma, Bea, The Expedition

10. Henry David Thoreau, Walden

Regnvädersfilm

Bildkälla:SF

För att inte tala om alla dessa kvinnor - filmkomedi från 1964. Manus Ingmar Bergman och Erland Josephson. Detta var Ingmar Bergmans första färgfilm. 
Det hela tar sin början vid Felix kista där en rad änkor uppenbarar sig. De flesta är hans älskarinnor; Harriet Andersson, Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs, Mona Malm och Gertrud Fridh. Eva Dahlbeck spelar Adelaide, Felix coola hustru; Allan Edwall Felix impressario. Sedan hoppar handlingen bakåt i tiden när kritikern herr Cornelius (Jarl Kulle) ska skriva en biografi om cellomästaren Felix (Georg Funkquist) Det hela går åt skogen. Jarl Kulle tappar tålamodet med Felix, som inte brukar allvar, och beslutar sig för att inte ens avslöja Felix som han avslöjat Stravinskij. Cornelius överlämnar Felix åt glömskan. Jarl Kulle är som klippt och skuren för den här rollen; diabolisk, lismande, fånig, sprallig, pompös eller himlande med ögonen. Eva Dahlbeck behöver bara förekomma så är hon bra. Småtrevlig film och jätteroligt att se den här paraden av fantastiska gamla skådespelare.

Finistère, fortsättningen

Priset på vatten i Finistère är titeln på den bok Bodil Malmsten skrev just när hon köpt ett hus vid Atlantkusten i Normandie, närmare bestämt i Finistère. Hon var lycklig över sitt fina hus, trädgården och alla trevliga grannar som hon lärde känna efter hand. Madame C fastnar  omedelbart i läsarnas medvetanden. En så rolig och excentrisk dam som hatar Montaigne, röker och dricker champagne, styltar fram på stilettklackar och kör sportbilar glömmer en inte i första taget. Och hon finns med även i den bok författaren skriver sju år senare när hon just mist Finistère och befinner sig i ett akut tillstånd av sorg, smärta - och ilska. Sista boken från Finistère. Omslaget på förstautgåvan ser ut som på bilden ovan. På baksidan ser en den ensamma kvinnogestalten på väg bort som senare blir omslag till pocketutgåvan. Någrasamvetslösa män, de s. k. tre onda

männen, har lurat författaren vid husköpet och nu får hon ta konsekvenserna vilket i praktiken innebär att hon förlorar Finistère. Hon har lagt ner mycket arbete på att odla sin trädgård och göra förbättringar på huset, till exempel att inreda gästrum. Omständigheterna kring den skumma husaffären är inte riktigt klara, men författarens djupa sorg smittar. Hon får koppla av sina känslor för att över huvud taget orka ta sig ur sängen. Hon berättar inget för sina grannar eller någon annan. Hennes ensamhet isar. En lägenhet står och väntar på henne i en liten stad nära Nantes. Hon är väl inte speciellt trakterad, men hon har i alla fall kvar närheten till "sin Atlant". Återigen lägger hon ner ett kolossalt arbete; denna gång på flytten. Hon kör de tjugo milen  till staden nära Nantes hur många gånger som helst för att göra flytten billigare. Den blir dyrbar tillräckligt ändå ska det visa sig. Men så småningom upplever hon något nytt. Tänk, att hon aldrig mer behöver kämpa med mullvadar i trädgården! I staden nära Nantes finns bara sorkar och de är inte hennes problem. Hon vänder på steken och tänker nytt. En känner sig nöjd med att författaren ser lite ljusare på tillvaron mot slutet av berättelsen. Bodil Malmsten är en mästare på att formulera sig. Hon har distans till sig själv; hon är ironisk och drastisk och har en osviklig språkkänsla. Sista boken från Finistère ingick inte i läsplaneringen för sommaren, men jag fick den och läste den gärna.