Hett i hyllan

Monika: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Oliver Goldsmith (1728 - 1774) föddes som andre son till en irländsk präst. Han studerade vid Trinity College i Dublin och sedan i Edinburgh, där han läste medicin. Goldsmith reste mycket i Europa och försörjde sig som skribent, kirurg och vaktmästare. Hans ekonomi gick från bad till worse. Det var gode vännen Samuel Johnson som tyckte att han skulle sälja ett manuskript. Det gjorde Goldsmith. 60 £ fick han för The Vicar of Wakefield (1766), som numera är en klassiker. Den kallas ibland den första borgerliga familjeromanen. Huvudperson är den älskvärde dr Primrose som lever ett harmoniskt stilla liv med sin familj. Mitt loppisfynd är en av titlarna i serien Nelson Classics. Den har alltför länge stått oläst i hyllan. Men det känns väldigt trevligt att ha den där.

Japansk feminism

 
Inte visste jag att Ellen Key (1849 - 1926) hade  - och har  - stor betydelse för feminismen i Japan.  Ellen Key skulle ha fyllt 90 i år.  Monica  Braw skrev en understreckare i måndagens SvD om Ellen Key och hennes japanska översättare och förespråkare, Hiratsuka Raicho (1886 - 1971), dotter till en samuraj och pappas flicka ända tills hon blev besvärlig tonåring. Modern sa aldrig emot fadern, men ställde i tysthet upp för sin dotter. Hiratsuka Raicho gick helt och hållet sin egen väg och gick trots faderns motstånd på Japans kvinnohögskola. Hon läste europeiska författare, bl. a. Strindberg, hon gick skrivarskola och var med om att starta tidskriften Seito (vilket betyder ungefär blåstrumpa). "Kärleken och äktenskapet" var den första av Keys böcker som översattes. Sedan kom Barnets århundrade. Dessa båda titlar är fortfarande aktuella i Japan. Liksom Ellen Key var Raicho fredsaktivist. Under andra världskriget flyttade hon ut på landet och ägnade sig åt kooperation och närodlat. I Japanska kvinnor under tusen år av Monica Braw finns ett kapitel om Hiratsuka Raicho.
Läs hela understreckaren HÄR!

Top ten Tuesday

August 9: Top Ten Tuesday REWIND -- go back and do a topic you missed over the years or recently or a topic you really want to revisit -- I've made a handy spreadsheet to help (currently in the process of finishing it). My choice:
Top ten most favourite books I´ve read since I started blogging

  1. Sem - Sandberg, Steve. The Emperor of lies
  2. Seethaler, Robert, A whole life
  3. Hearn, Lian, Over the nightingale´s floor
 

  4. Toole, John Kennedy, A confederacy of dunces
  5. Sorokin, Vladimir, Snöstormen
  6. Stendhal, The red and the black

  7. Kawabata, Yasunari,  Snow country
  8. Bannerhed, Tomas, The Ravens

  9. Uusma, Bea, The Expedition

10. Henry David Thoreau, Walden

Regnvädersfilm

Bildkälla:SF

För att inte tala om alla dessa kvinnor - filmkomedi från 1964. Manus Ingmar Bergman och Erland Josephson. Detta var Ingmar Bergmans första färgfilm. 
Det hela tar sin början vid Felix kista där en rad änkor uppenbarar sig. De flesta är hans älskarinnor; Harriet Andersson, Bibi Andersson, Barbro Hiort af Ornäs, Mona Malm och Gertrud Fridh. Eva Dahlbeck spelar Adelaide, Felix coola hustru; Allan Edwall Felix impressario. Sedan hoppar handlingen bakåt i tiden när kritikern herr Cornelius (Jarl Kulle) ska skriva en biografi om cellomästaren Felix (Georg Funkquist) Det hela går åt skogen. Jarl Kulle tappar tålamodet med Felix, som inte brukar allvar, och beslutar sig för att inte ens avslöja Felix som han avslöjat Stravinskij. Cornelius överlämnar Felix åt glömskan. Jarl Kulle är som klippt och skuren för den här rollen; diabolisk, lismande, fånig, sprallig, pompös eller himlande med ögonen. Eva Dahlbeck behöver bara förekomma så är hon bra. Småtrevlig film och jätteroligt att se den här paraden av fantastiska gamla skådespelare.

Finistère, fortsättningen

Priset på vatten i Finistère är titeln på den bok Bodil Malmsten skrev just när hon köpt ett hus vid Atlantkusten i Normandie, närmare bestämt i Finistère. Hon var lycklig över sitt fina hus, trädgården och alla trevliga grannar som hon lärde känna efter hand. Madame C fastnar  omedelbart i läsarnas medvetanden. En så rolig och excentrisk dam som hatar Montaigne, röker och dricker champagne, styltar fram på stilettklackar och kör sportbilar glömmer en inte i första taget. Och hon finns med även i den bok författaren skriver sju år senare när hon just mist Finistère och befinner sig i ett akut tillstånd av sorg, smärta - och ilska. Sista boken från Finistère. Omslaget på förstautgåvan ser ut som på bilden ovan. På baksidan ser en den ensamma kvinnogestalten på väg bort som senare blir omslag till pocketutgåvan. Någrasamvetslösa män, de s. k. tre onda

männen, har lurat författaren vid husköpet och nu får hon ta konsekvenserna vilket i praktiken innebär att hon förlorar Finistère. Hon har lagt ner mycket arbete på att odla sin trädgård och göra förbättringar på huset, till exempel att inreda gästrum. Omständigheterna kring den skumma husaffären är inte riktigt klara, men författarens djupa sorg smittar. Hon får koppla av sina känslor för att över huvud taget orka ta sig ur sängen. Hon berättar inget för sina grannar eller någon annan. Hennes ensamhet isar. En lägenhet står och väntar på henne i en liten stad nära Nantes. Hon är väl inte speciellt trakterad, men hon har i alla fall kvar närheten till "sin Atlant". Återigen lägger hon ner ett kolossalt arbete; denna gång på flytten. Hon kör de tjugo milen  till staden nära Nantes hur många gånger som helst för att göra flytten billigare. Den blir dyrbar tillräckligt ändå ska det visa sig. Men så småningom upplever hon något nytt. Tänk, att hon aldrig mer behöver kämpa med mullvadar i trädgården! I staden nära Nantes finns bara sorkar och de är inte hennes problem. Hon vänder på steken och tänker nytt. En känner sig nöjd med att författaren ser lite ljusare på tillvaron mot slutet av berättelsen. Bodil Malmsten är en mästare på att formulera sig. Hon har distans till sig själv; hon är ironisk och drastisk och har en osviklig språkkänsla. Sista boken från Finistère ingick inte i läsplaneringen för sommaren, men jag fick den och läste den gärna.

Bokbloggsjerka 5 - 8 augusti

Annikas bokbloggsjerka 5 - 8 augusti: Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

Rent generellt åker jag ingen annanstans än till sommarstugan vid havet under sommaren - oavsett väder. Är det vackert sitter jag ute i en solstol och läser och stirrar upp i tallkronorna, lyssnar till vågorna och ser på småfåglarna som prasslar i buskarna och frekventerar fågelbaden. Regnar det så sitter jag på

altanen och gör samma sak. En och annan sommarkonsert blir det. Ett och annat bad. När barnbarnen är närvarande blir det lek och fantiserande. I år är det pinnar, vatten och såpbubblor som gäller. Och bad, jordgubbar, hallon och blåbär. Och massor av barnböcker. Dockorna Magdalena och Eriksson ägnas mycken omsorg. Idag har vi åkt hästskjuts med Albin och Gustav, två stiliga ardennerhästar och ätit jätteglassar. 

Ett antal födelsedagar firas med tårtor av lika slag. 
Tips på semesterläsning: Vi av Kim Thúy. I övrigt det som råkar komma i min väg.
En perfekt sommarsemester ser ut ungefär som årets. Semester vid annan årstid: Resor, andra miljöer, nya upplevelser, lära nytt.
 

Hett i hyllan

Det är torsdag och dags för MONIKAS Hett i hyllan. Så här säger hon: Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?
Jag brukar läsa allt vad Kerstin Ekman skriver. För det mesta gillar jag det också. Det finns några undantag. Men - jag har inte läst någon av hennes tidiga deckare. I min hylla står Den brinnande ugnen från 1962 och ser sårad ut. Tror att jag börjat någon gång, men inte kommit så långt. Året innan hade hon fått Expressens Sherlock för De små mästarna som räknade som bästa svenska detektivroman 1961.