Ansvarsarter

Kommunala ansvarsarter - ett intressant begrepp som jag inte stött på tidigare.  Begreppet används inom naturvård för hotade arter som har sin huvudsakliga utbredning inom ett begränsat område. Gullstånds skrev Linné om under sin skånska resa i mitten av 1700 - talet. Arten är sällsynt och förekommer bara i Skåne, står det i broschyren, och den har blivit utmärkande för Kristianstads Vattenrike. Martorn är fridlyst i hela landet. Den växer på sandiga och grusiga stränder. Martorn  minskar i antal bland annat på grund av ett ökat badliv. Människor tycker att den sticks och river upp den. Eller tar man hem den, torkar och använder i dekorativt syfte. Jättemöjan är speciell eftersom den är en av få växter som växer i strömmande vatten. Den kan bli upp till fyra meter lång. Blommorna finns vid ytan och har fem till elva vita kronblad och en gul mitt. De finflikiga bladen som är ungefär en halv meter långa finns under vattenytan. Jättemöjan har ett livskraftigt bestånd i Vramsån,  som ingår i Kristianstads Vattenrike. Läs mer om ansvarsarter i Kristianstad HÄR. På ARTPORTALEN kan en rapportera vilka arter en sett i naturen av växter, djur och svampar i allmänhet i hela Sverige.  

Bokbloggsjerka 22 - 25 juli

Bokbloggsjerka 22 - 25 juli 2016. ANNIKA undrar: "Har du råkat på någon relation (kan vara mellan vän/fiende, kollegor emellan, etc.) i en bok (film eller tv-serie) som du fascineras/förundras lite extra över? Om inte, skriv fritt om något som har med relationer att göra (t.ex. din egen relation till en viss författare)."  Egentligen en mycket lätt fråga. Alla relationer är komplicerade; många är helt obegripliga. Ibland kan en tycka att de är helt omöjliga. Men alla har ju relationer på det ena eller andra sättet; med föräldrar, syskon och annan släkt, barn, skolkamrater, arbetskamrater, partners, vänner och så vidare. En relation som jag alltid varit nyfiken på är den mellan Scarlet O´Hara och Rhett Butler i Borta med vinden. Hur gick det i fortsättningen egentligen? Slutet är långt ifrån självklart. Hugo Rask och Ester Nilsson i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson har ett så märkligt förhållande att det är tveksamt om det ens kan kallas förhållande. Jag förstod mig inte på Ester Nilsson över huvud taget. Det är nästan lättare att förstå Hugo Rask. I Kristina Sandbergs romantrilogi om Maj Berglund möter vi ett problematiskt mor/dotterförhållande. Maj har svårt med sin klumpiga dotter Anita för vars skull hon blev tvungen att gifta sig och som inte alls är vare sig söt eller begåvad. Dominic West spelar huvudpersonen, läraren och författaren Noah Solloway, i TV - serien The Affair. Han har en förmåga att trassla till det för sig inte minst med kvinnor. Hans fru, Helen, och han har fyra barn och så får han ett nytt barn med flickvännen Alison. Helen är rikemansdotter medan Alison är servitris; gift med Cole. Helen älskar fortfarande Noah, tror jag och Cole har svårt att glömma Alison, men icke förty gifter han om sig. Allt är mycket komplicerat och otroligt spännande och naturligtvis slutar säsongen just där. Malinkas hatkärlek till sin fattiga mor, städerskan Ladivine Salle i romanen Ladivine  av Marie NDiaye är smärtsam. Och svår att riktigt förstå. Malinka ljuger bort sin mor, som inte gjort något annat än allt vad hon förmått för sin dotter. Nobelpristagaren Patrick Modianos föräldrar skulle en ju gärna velat intervjua. Hur tänkte de? De fanns ju aldrig där för sin son. Det berättar han bl. a. i En stamtavla. En mycket egendomlig föräldrar/barn - relation.

Lånad bild

 

Hett i hyllan

MONIKA: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?"
I  en hylla i sommarstugan hittar jag en bok som jag haft planer på att läsa väldigt länge, Nowhere man av Aleksandar Hemon, född i Sarajevo 1964. Hemon åkte på semester till Chicago 1992 och råkade stanna kvar. Nowhere man är titeln på en Beatles - låt som huvudpersonen, Jozef Pronek,  spelar på skoldanser och studentklubbar. Nowhere man har starkt självbiografiska drag.

Top Ten Tuesday

The Broke and the Bookish: July 19: Ten Books Set Outside The US (I don't know about you but sooo much of what I read is set in the US and I love finding new recs of stuff set outside of it!)
  1. Michela Murgia, Accabadora    Italy Sardinia
  2. Marlene van Niekerk, Agaat    South Africa

  3. Kim Thúy, Vi                          Vietnam 
  4. Kerstin Ekman, Blackwater      Sweden
  5. Lars Mytting, Swim with those who drown. Norway
  6. Svetlana Aleksijevitj, Secondhand Time: 
      The Last of the Soviets.  Russia

  7. Deborah Moggach, Tulip fever.  Netherlands

  8. Ekuni Kaori, Twinkle, twinkle    Japan 

  9. Robert Seethaler, A whole life.  Austria 

10. Robyn Davidson, Tracks. Australia
11. Sebastian Barry, The secret scripture. Ireland

Sommarlov = sommarlån

"Äntligen är det sommarlov på riktigt!" utropade första barnbarnet, 5 år, när vi närmade oss havet. Första bokbussbesöket är avverkat och resulterade i att

bussen lättade betydligt i vikt. Läsa - själv - böcker, dinosaurieböcker, Siggeböcker och en och annan hästtidning fick följa med hem. Och mamma och mormor måste naturligtvis tanka lite också. Det blev en Japan-guide och en bok om Tokyo samt En mörderska bland oss av Hannah Kent. Den går visserligen som radioföljetong, men jag läser hellre.Viktoria Myréns senaste bok heter I det yttersta. Den handlar om fyra vänner som åker på gemensam semester och hur deras relationer sätts på prov på olika sätt. En av dem försvinner dessutom. I en familj finns inga fiender är titeln på hennes förra bok , som jag tyckte mycket om. Dottern tipsade.

Gästkatten

Chibi är en liten späd vit kattfröken med kimröksfärgade fläckar som gästar några trädgårdar i ett område utanför Shinjuku, en av Tokyos stora förstäder. Här bor bland andra ett barnlöst par i 35- årsåldern som arbetar hemifrån. Han skriver på ett par böcker om baseball och hon är korrekturläsare. De hyr sedan 1986 ett litet hus med tillhörande minimal trädgård. Hustrun är mycket intresserad av djur i allmänhet och hon önskar omedelbart att Chibi ska flytta hem till dem. Men Chibi har sitt huvud för sig och hon kommer och går precis som hon vill. Hon jamar sällan och är känslig för osynliga förändringar.  Gästkatten är en självbiografisk roman av Takashi Hiradie. Han har sinne för detaljer och är en god iakttagare. Hans tankar om livets och tidens gång är väl så intressanta som                                          berättelsen om Chibi.
Hans skildring av grannarna och området de bor i och hur det småskaliga får vika för det storskaliga kan mycket väl uppfattas som samhällskritik. Jag gillar det långsamma, omsorgsfulla, detaljerade i den här romanen. Det är mycket japanskt tycker jag, liksom tatamimattorna och den dekorativa alkoven, tokonoma,  nyårsnudlarna och kejsaren Hirohitos bortgång 1989. Showaperioden kallas hans regeringstid som sträckte sig från 1926 till 1989.  Andra djur som förekommer i den här poetiska berättelsen är jättebönsyrsa, cikada och sjötrollslända. Lättjan förledde mig att lyssna i stället för att läsa den engelska översättningen av Gästkatten som jag köpte i Tokyo och fick det typiska omslaget som hindrar människor att se vad du läser på tunnelbanan. Det var inte bra. Den här boken ska läsas, tycker jag, som inte alls var förtjust i Anna - Maria Källs uppläsning.

Bokboggsjerka 15 - 18 juli

"Har du halvt om halvt längtat ihjäl dig efter en bok som till syvende och sist inte alls höll måttet? Vilken i så fall? Eller omvänt, finns det en bok som du var tveksam till men som senare skulle visa sig överträffa alla dina förväntningar?"
undrar Annika i veckans Bokbloggsjerka. Jag tror att jag någon gång läst en eller annan serie där jag plötsligt upptäckt att luften gått ur projektet trots att jag ivrigt väntat på nästa del. Och inte för att jag längtat ihjäl mig efter Berättelsen om Pi av Yann Martel, men jag hade höga förväntningar och blev så

besviken. Både på boken och filmen. Boring!
Glatt överraskad blev jag däremot av en bok som jag aldrig läst om jag inte fått den. Det var Expeditionen (titeln är klickbar) av Bea Uusma. Den älskade jag. En annan bok som jag egentligen aldrig tänkt att jag skulle läsa var Underkastelsens sötma (klickbar titel) av Amélie Nothomb. Jag gillade inte titeln och tyckte inte att omslaget var det minsta lockande. Men sedan bläddrade jag i boken och förstod att den tilldrog sig i Japan och att den innehöll självbiografisk material. Den var bra mycket bättre än jag föreställt mig.