Systrar emellan

Ouppklarade händelser systrar emellan, en frånvarande och kontroversiell mamma och en opålitlig pappa är huvudingredienserna i Linda Olssons senaste roman En syster i mitt hus. Maria bor i ett stort svalt hus i Spanien. Kärlekssorger antyds. Vid moderns begravning bjuder hon spontant halvsystern Emma att hälsa på i Spanien. Hon ångrar sig omedelbart och känner lättnad när åren går och Emma inte hör av sig. Men - efter två år skriver Emma att hon gärna kommer. Maria bävar, men det är ju bara att hålla god min. Och det går ganska bra. Den tredje systerns, Amandas, för tidiga död och Marias och Emmas rivalitet om henne ventileras efter lång tvekan. Mamma finns som en negativ kraft i bakgrunden. Henne skulle jag vilja veta mer om. Liksom om de två papporna. Berättelsen hänger i luften. Personteckningen är grund och en lär inte känna någon karaktär i boken. Maria har inget större behov av andra människor, men konstnären Maja blir hon handlöst förälskad i och de fick några fina år tillsammans. Då levde Maria. Emma har just blivit övergiven av Olof, som Maria också en gång trodde sig vara kär i. En syster i mitt hus har vissa beröringspunkter med två andra av vårens svenska systerromaner, nämligen Aino Trosells, En egen strand och Världens vackraste man av tecknaren Lena Ackebo som slutat teckna, btw. De båda romanerna är i så fall mera berörande, tycker jag.

Vi

Redan när jag läste vietnamesiska Kim Thúys första självbiografiska roman Ru (2011) blev jag väldigt förtjust. I årets roman Vi känner jag väl igen berättarrösten; sparsmakad, avskalad, rak, humoristisk, distanserad och poetisk. Vissa delar från Ru kommer igen, men i Vi berättas mera om hela familjens historia. Den framgångsrike farfadern lade grunden för en förmögenhet som sedan halverades på grund av den rådande politiken. Fadern var en bortklemad man som så småningom övergav sin familj. Vis tappra mor stod ut med det mesta och lyckades ordna en flyktväg för familjen efter Nordvietnams seger i vietnamkriget. De hamnar i ett flyktingläger i Malaysia för att slutligen komma till Ouébec i Kanada. I Vi berättar hon om hur hon trotsar sin mor och sina bröder i sitt val av yrke. Hon väljer också sina män efter eget huvud. Vi betyder något väldigt litet och passar dåligt som namn till den ovanligt långa flickan. Författaren bor numera i Montreal och har arbetat som översättare, krögare och advokat. Romanen Mãn kom ut 2013 och den ska jag raskt ta itu med. Kim Thúy är en författare helt i min smak.
Översättare: Ulla Linton
Sekwa

Veckans bokbloggsfråga

Barnboksbloggen ställer v. 27 följande Bokbloggsfråga
Vad innebär högläsning för dig? Har du några minnen från din egen barndom när det gäller högläsning? Läser du/har du läst för dina egna barn? Läser du kanske för barn på ditt jobb? Har du några tips och råd att dela med dig av när det gäller högläsning? 

Jag tycker att högläsning är underskattat. Det är en väldigt trevlig aktivitet i olika sammanhang. Jag minns inte riktigt att det lästes för mig när jag var riktigt liten, men det gjordes säkert. Mamma sjöng skillingtryck, det minns jag. Och jag lärde mig läsa tidigt. Ett fantastiskt högläsningsminne är när Torgny Lindgren under ett författarbesök läste ett långt av snitt ur någon av sina böcker. Den stor publiken satt andlöst tyst och hade gärna suttit kvar och lyssnat ett par timmar till. Mina egna barn var långt upp i åren förtjusta i högläsning. Barbro Lindgrens trio Vems lilla mössa flyger, Korken flyger och Vad lever man för var de oslagna favoriterna. Jag var precis lika road som barnen. Ett speciellt minne är när jag satt mitt i natten vid den sjukes sonens sängkant och högläste Amys ögon av Richard Kennedy. Emellanåt fick jag duscha av honom och dutta talkpuder över de kliande utslagen. Greven av Montecristo var en annan favoritbok som barnen och jag bara älskade. Den läste vi en sommar vid havet. Och nu är det högläsning för barnbarnen. Där har mormor mindre inflytande över titelvalen, men det är ju smällar en får ta. Jag har även prövat högläsning av historisk roman i vuxengrupp. Det var Skyttes på Munkeboda av den skånska författarinnan Mathilda Malling, född Kruse. Där fanns mycket att diskutera; maträtter, tygsorter, seder och bruk omkring 1830. Det fungerade väldigt bra och var mycket trevligt. Högläsning av texter med anknytning till julen anordnas mitt i värsta i julstöket. Meningen är att det ska bli en välbehövlig parentes i all julstress. Viktigt är att den som läser högt gillar texten. Mobiler och andra störande element är förbjudna. Total koncentration förväntas av såväl läsare som lyssnare. Radioföljetongen och CD - böcker är också mycket beroende av vem det är som läser.

Bokbloggsjerka 8 - 11 juli

ANNIKA: Vi kör en superenkel fråga i veckan: vad läser du just nu och vilken bok har du tänkt ta till efter den är utläst? Jag läser Köld av Jakob Mjöbring och sedan ska jag ge mig i kast med Lewismannen av Peter May.
Bonusfråga: Jag har blivit med mp3-spelare och eftersom jag inte lyssnar på ljudböcker skulle jag vilja ha tips på podcaster eller annat trevligt man kan lyssna på när man är ute och spatserar i skogen (eller var som helst för den delen).

Just nu läser jag Det rena landet av Alan Spence. Den handlar om den skoktske handelsmannen Thomas Glover som kommer till Japan 1858 och skapar sig en förmögenhet, gifter sig med en japansk kvinna och medverkar till att Shogunen störtas. Mycket intressant!
Och vad tänker jag läsa sedan? Böckerna har stått som spön i backen de senaste dagarna. Många utav dem är bibliotekslån med kort lånetid, några har vanlig lånetid och somliga äger jag. Längst ner i högen ligger Kate Mortons senaste, Huset vid sjön. Därefter Handbok för städerskor av Lucia Berlin, Döda talar inte av Eva Dolan, Ett förbud mot mord av Louise Penny, Mohammed Cohen - den arabiske juden av Claude Kayat, En syster i mitt hus av Linda Olsson, De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer, Vi av Kim Thúy, Män utan kvinnor av Haruki Murakami (tack, Ugglan och Boken!). Överst ligger en CD - bok Gästkatten av Takeshi Hiraide. Och det finns flera. Men jag tänker börja med Vi av Kim Thúy (kort lånetid)

Bonusfrågan: Är ingen flitig podcastlyssnare men här är ett par tips
Nord & Francke. Bloggar om läppstift, böcker, tv, musik, flärd & trams och annat angeläget. 
TEXT + 1. En podcast av Mats Almegård om den litterära texten och en sak till

Hett i hyllan

Bokföring enligt Monika: "Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?" Visst har en böcker som borde varit lästa för länge sedan och som verkligen förtjänar uppmärksamhet. En sådan i min hylla är 

De vilda palmerna av sydstatsförfattaren William Faulkner (1897 - 1962). Det är inte bara just den här titeln som bör uppmärksammas. Det är hela författarskapet. Jag har - om jag minns rätt - aldrig läst någon hel roman av WF. Har ingen bra förklaring på varför. WF räknas som modernist. De vilda palmerna kom ut 1939; 1949 i svensk översättning av Mårten Edlund. Faulkners långa vindlande meningar - precis tärteomt mot Hemingway. WF skildrar ofta Söderns problem och hans romaner är ofta pessiminstiska. Han fick Pulitzerpriset två gånger och.  nobelpriset 1949

Grattis, Verner!

Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går.
- Men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.
 
(Ur Ensamhetens tankar)
Verner von Heidenstam 6 juli 1859 - 1940 

Ett stycke Turkiet

Författaren Sema Kaygusuz föddes 1972 i Samsun i Turkiet. Numera bor hon i Istanbul. Böner som faller till marken är titeln på hennes prisbelönta första roman. Platsen i ditt ansikte kom ut på svenska 2015 i översättning från franskan (?) av Ulla Bruncrona. Det är en roman som enligt författaren är ett stort frågetecken. Den handlar om hennes pratsamma farmor Bese som lärde henne allt om livet men som var så tyst när det gällde massakern på tusentals aleviter i Dersam 1938. Skammen över att var den som överlevt och skammen över vad människor förmår göra mot varandra kan vara orsaken, tror Sema Kaygusuz. Farmor lever nära aleviternas viktigaste gud, Hizir. Han kan uppenbara sig i vilken gestalt som helst, när som helst och var som helst. Myter och legender blandar sig med historiska fakta i den här mycket poetiska men inte helt lättlästa romanen. Omslaget är väldigt vackert och föreställer troligen ett fikonträd eftersom fikonträdet spelar stor roll i den här romanen. (Fikonträdet går för övrigt utmärkt att odla i Sverige, enligt Blomsterlandet.) Folkmordet på armenierna som skedde i skuggan av andra världskriget 1915 har det länge varit tabu att tala om i Turkiet. Journalister och författare, bl. annat nobelpristagaren Orhan Pahmuk har åtalats för att ”förolämpa turkiskheten”. Numera är detta välkänt, medan övergreppen mot aleviterna är mindre omtalade. Jag upphör aldrig att förvåna mig över allt vad en kan lära sig av att läsa skönlitteratur; alldeles utöver själva språket. Ersatz.