skip to main |
skip to sidebar
Fredag och dags för Annicas BOKBLOGGSJERKA.
"Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar
slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte
riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma
över den? Vilken i så fall?" är frågan. Jag vet ju att det har hänt åtskilliga gånger. Till exempel när jag läst Dagbok 1984 - 189 av ungraren Sándor Márai, som också skrev Glöd och Eszters arv.
Ungefär samma känsla hade jag när jag läst Beckomberga av Sara Stridsberg. Samma slags ömsinta, sköra berättelse om stor kärlek trots svårt liv på något sätt.
Efter Walden av David Henry Thoreau var det inte heller lätt att hitta på nästa bok. Jag kände mig nästan övergiven av djuren, naturen, de antika filosoferna och naturligtvis av berättaren själv.
enligt O:
"Dags för bokstaven Y idag och fyra frågor att besvara. Idag känns det inte riktigt lika hopplöst som förra veckan." Nej, det var lite lättare.
1. Vem är din favoritförfattare med för- eller efternamn på Y?
Banana Yoshimote. 1988 kom romanen Kök ut. Den blev en stor succé såväl nationellt som internationellt och översattes till många språk och filmades. Banana Yashimote
har skrivit ett dussintal romaner och novellsamlingar. De är ofta
västerländskt influerade och handlar gärna om ungdomar i storstad.
De innehåller också mycket om mat och kärlek; ensamhet och förlust. Förnamnet har hon hittat på själv.
2. Vilken kulturpersonlighet med för- eller efternamn på Y beundrar du?
Yukiko Duke, översättare, redaktör, journalist; expert på japansk litteratur och kultur. Yukiko Duke är född i Sverige och har en japansk mor. Yukiko Duke och hennes mor har bl. a. översatt Murakami. Hon finns med i Vi läser och är litterär expert i TV i Gomorron Sverige.
3. Vilket kulturellt verk med Y i titeln vill du lyfta fram?
Yes box av Yoko Ono.
En liten låda som innehåller en intervju med Yoko Ono, en CD med ett par låter samt ett häfte med Yoko Onos tankar. Rolig idé.
4. Finns det någon författare eller någon annan kulturpersonlighet på Y som du ännu inte upptäckt, men är nyfiken på? Yoko Ogawa,
svarar jag. Helt oupptäckt är hon förvisso inte eftersom jag läst Hotel Iris (inköpt i Japan) av henne.
Men hon har skrivit flera, till exempel
En gåtfull vänskap, Revenge och The Diving Pool
I Oberpfals, en liten sömnig i Bayern mister två unga pojkar, Karl och Lorenz, sin mor. Hon tar livet av sig och fadern bokstavligen och bildligen drunknar i sorg. Detta händer redan på första sidan i Astrid Rosenfelds roman Elsa, så det är ingen spoiler. Det blir hushållerskan fru Kratzler, eller som barnen säger, Kratzlerskan, som med hjälp av Jesusbarnet i himlen tar hand om barnens dagliga behov av mat och kläder. Hon har god hjälp av Murmeldjuret (herr Murmelstein) som är strax över sextio. Han har ägnat sitt liv åt att åka runt i världen och nedlägga fruntimmer. Han älskade dem alla och hedrar dem genom att minnas var och en tydligt. Till byn kommer Elsa, som är ett par år äldre än Karl och Lorenz. Hon dumpas av sin mor hos exmaken. Elsa är en egensinnig flicka med idéer om det mesta. Hon har en stark integritet och leder snart sin lilla grupp av fans med fast hand. Bröderna fäster sig vid henne var och en på sitt sätt och Elsa blir Murmeldjurets drottning. Varje kväll berättar Murmeldjuret skabrösa godnattsagor ur sitt liv för tre uppmärksamma barn. De älskar honom och han kallar dem sina härliga ungar. Under några år har de en härligt anarkistisk uppväxt. Men därefter mörknar scenen i bokens andra avdelning med rubriken Vargarna. De tre vännerna blir äldre och allt förändras. Lorenz går vilse i konstvärldens fulspel och drar för en tid Karl med sig. Och Elsa försvinner ut i periferin och först så småningom går det upp för Karl varför. Jag blev överraskande förtjust i den här boken. Den är uppiggande gränslös. Språket är brutalt direkt och skildringen av spelet mellan de unga människorna är väl fångat. Här blandas det uppsluppna med sorg och vemod. Författaren Astrid Rosenfeld är född 1977. Hon uppmärksammades redan vid debuten, Adams arv, som blev läsarfavorit i Tyskland. Översättare: Jörn Lindskog. Thorén&Lindskog förlag 2016
The Broke and the Bookish:
March 15: Ten Books On My Spring TBR
Robert Seethaler, Ein ganzes Leben
Ebba Witt Brattström, Århundradets kärlekskrig
Horace Engdahl, Den sista grisen
Mark Henshaw, The Snow Kimono
Eva Helen Ulvros, Kvinnors röster
Kate Atkinson, A God in ruins
Jenny Erpenbeck, Aller Tage Abend
Moa Gammel, Genier
Jenny Offill, Dept. of speculation
Georges Sauders, Tenth of december
Lyrans TEMATRIO handlar om asiatisk kultur.
"Asien är enormt stort och dess kultur oerhört varierad. Kanske vi i en
tematrio gemensamt kan täcka in litteratur och övrig kultur från olika
delar? Berätta om tre "kulturella yttringar" från Asien, litteratur, musik, dans, konst o s v. Blanda gärna friskt. Eller håll er till det som känns bekvämt.
1. Pekingoperan har jag sett både i Kina och utanför. Först såg jag den då den gästade staden där jag bor nu och sedan i Peking. Det blev en liten chock att se den på hemmaplan. Den vackra, poetiska föreställningen blev till något helt annat i Peking; stökigt, stimmigt och lite hafsigt. Jag fick sedan förklarat för mig att det är de skickligaste som skickas på turné. Publiken betedde sig helt annorlunda här än i Peking. Vi satt andäktiga både här och där, medan den inhemska befolkningen sprang ut och in, prasslade med godispåsar och pratade högt. Men icke desto mindre är det intressant att ha sett den på båda ställena.
2. Momijigari betyder autumn - leaf viewing och är ett alldeles speciellt begrepp i Japan. Det var först aristokratin och hovet som ägnade sig åt detta, men eftersom tiden gick blev det vanligt även för andra. När kommunikationerna blev bättre började man också åka omkring i landet för att följa lönnarnas färgskiftningar. Numera finns det lönnrapporter på nätet så att en vet vart en ska ta vägen. På kvällarna anordnas light - ups så att en kan vandra omkring i mörkret och se på de upplysta lönnarna. Magiskt.
3. Den japanska kulturen är väldigt speciell och otroligt intressant. Ju mer jag läser, lyssnar och försöker lära mig det japanska språket desto mera fascinerad blir jag. Det finns massor att läsa om hur man tänker i Japan och vad som kan vara viktigt
att känna till för en västerlänning. A Geek in Japan. Discovering the land of manga, anime, zen and the tea ceremoni av spanjoren Héctor Gárcia, född 1981. Japansk blomsterkonst av Ida Trotzig, skriven på 20-talet utgiven först 1990 är en underbar bok av en kvinna som gifte sig med sin morbror för att få komma till Japan. Två små böcker som jag köpte på nationalmuseet i Tokyo och som också finns att köpa på nätet är också riktigt användbara om en vill försöka förstå något av japansk kultur. Illustrated A look into Japan och Illustrated Japanese characters. I övrigt kan jag bara rekommendera en resa till Japan. 2013 var jag där för första gången. Det var på senhösten under momijidari. I april 2015 var det dags för ett nytt besök. Till hösten åker jag igen.
Söndag igen och dags för En smakebit på søndag, en läsutmaning administrerad av Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten.
"Hon sitter på samma pall som hon alltid satt på som barn när hennes mormor berättade historier för henne. Den pallen var det enda hon önskat sig av
mormodern när hon själv skulle sätta bo. Hon sitter i farstun på den pallen, lutar sig mot väggen, blundar och rör inte mat och dryck som en väninna ställt framför henne. I sju dagar ska hon nu sitta där så. Hennes man har försökt dra upp henne, men mot hennes vilja lyckades han inte. Hon var glad när dörren slog igen efter honom. Så sent som i fredags hade mormorsmor strukit den sovande lilla flickan över huvudet och kallat henne sin maideleh, sin lilla flicka. Hon själv hade genom barnets födelse förvandlat sin mormor till mormorsmor och sin mor till mormor, men nu var alla de där förvandlingarna allaredan upphävda."
Jenny Erpenbeck, Natt för gott, sidan 12. Fler smakebitar HÄR
I torsdags var det boksläpp på Historiska Media i Lund. Eva - Helen Ulvros´ och hennes senaste bok Kvinnors röster. Livsöden från det moderna Sveriges framväxt var ämnet för kvällen. Erik Osvalds, vd och förlagschef, och professor Ulvros från historiska institutionen i Lund började diskutera boken för två år sedan. Historia lär man sig smidigast genom att ta del av enskilda människoöden. 13 kvinnor från 17 - 18- och 1900 - talen ur olika samhällsklasser möter oss i boken som bygger på brev, dagböcker, memoarer och intervjuer. Några av kvinnorna finns med i författarens doktorsavhandling Fruar och mamseller. Kvinnor inom sydsvensk borgerlighet, men de flesta är "nya". Eva Helen Ulvros berättade om några av kvinnorna och en blir bara full av beundran. Hur orkade, kunde och vågade de? Somliga lyckades bra andra inte. Jag ser fram emot att läsa boken. Mer om den senare.
Inlägg
