Bokbloggsjerka 19 - 22 februari

BOKBLOGGSJERKA
Carola har skickat in följande fråga via mail: hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen. Hon vill även veta vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar.

Bloggen är min egen läsdagbok som jag även inbjuder andra att ta del av. Jag blir jätteglad för kommentarer och besvarar dem alltid.
Jag letar runt bland andra bloggar - kända och okända - och kommenterar gärna och ofta. Genom att läsa andras bloggar hittar jag nya bloggar så det blir som en kedjereaktion. Vissa bloggare har jag kontakt med så gott som varje dag och då känns det som att ha fått en ny vän.
När jag skriver tänker jag först och främst på min egen läsdagbok. Jag behöver inte vara den som har flest bloggläsare när jag dör. Därmed inte sagt att jag inte tycker att det är roligt att bli läst och att få nya läsare.
Det här var inte något särskilt originellt svar och det känns som om jag sagt det förut.

Vårvinter i Humlegården

Kvinnoalfabetet bokstaven U

Nu börjar vi komma in på de lite svårare bokstäverna, säger enligt O 
och ger oss följande uppgifter:
 
Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?
Det måste bli Sigrid Undset
Trilogin om Kristina Lavransdotter har jag läst så många gånger. Jag har också läst Olav Audunsson och hans barn och Jenny
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Det får bli Boel Unnerstad. Hon är flitig översättare av bl. a. engelska deckare 
och jag tycker att översättarna uppmärksammas för lite

Vilket verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?.
Under det rosa täcket av Nina Björk en viktig feministisk bok som blev kultbok när den kom ut 1996.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på U har du ännu inte utforskat?

Dubravca Ugresic,  kroatisk författare numera bosatt i Amsterdam. Hon har till exempel skrivit Baba Jaga la ett ägg.

 

Modigt och rörande

Jag har inte läst något av Martina Haag tidigare. Men nu läste jag Det är något som inte stämmer. Den tilldrar sig på två plan; det ena där själva berättelsen äger rum och det andra när den skrivs i en STF - stuga i  Ráhnukka, Europas sista vildmark. Bokens huvudperson, Petra, tillbringar tre veckor i ensamhet som stugvärd i en sällan besökt fjällstuga. Petra är sårad och illa åtgången. Hon har lämnat alla sina kryckor hemma; cigaretterna, de ångestdämpande pillrena och sömntabletterna. När hon lämnar stugan är hon inte botad, men har uppnått en viss balans. Och hon har hon skrivit 195 sidor. Petra längtar efter de små sönerna som varit i Grekland med sin far, Anders Wallin. Bokens absolut bästa delar är de som beskriver det mest smärtsamma. Det hela börjar med att Petra känner på sig att något inte stämmer; Petra fattar misstankar på allvar; Petra försöker tala med Anders, som slår ifrån sig; Petra försöker med familjeterapi, Petra förhandlar med sig själv, Gud och Anders. Hon ska byta glödlampor, hon ska städa under alla möbler, hon ska inte jogga så mycket och hon kan visst säga upp kontraktet på sin lilla skrivarlya. Bara Anders inte lämnar henne. Anders förnekar i det längsta att det finns någon annan. Men en vacker dag är tiden mogen. Anders talar och säger att han faktiskt blivit kär i Klara Boman. Martina Haags skildring är så naken och enkel och så stark. När det är som värst tröstar sig Petra med att krypa in i Anders´röd - och svartrutiga jacka för där finns förfarande kvar en doft av honom. Lotta Kühlhorns omslag är kongenialt.

Madame de Breyves melankoliska sommar

Madame de Breyves melankoliska sommar är en liten mästerlig novell av Marcel Proust. Den är nyöversatt för Novellix av Alan Asaid och ingår i samlingen Kärleken och döden, 1896. Jag får lust att läsa mer ur den samlingen. Det händer egentligen ingenting i den här novellen. Utom i stackars Madame de Breyves sinne. Hon råkar bli förälskad i en ung man som hon inte känner. Trots att hon inser att han egentligen inte alls är henne värdig varken i ställning, intellektuellt eller utseendemässigt blir hon som besatt av honom. Det hänger upp sig, helt enkelt. Och vad kan  en 1800 - talsdam göra mer än att försöka bli presenterad, försöka gå på samma bjudningar och konserter? Han har visserligen en passant gett henne ett ganska skamligt förslag, men hon är inte riktigt säker på vad det är hon hört. Så mycken trånad, osäkerhet och lätt förtvivlan som inte leder någonstans! Stackars Madame de Breyves! .Den här novellen ingår naturligtvis i Ugglan & Bokens utmaning Läs en novell 29. Läs en somrig novell.

Tematrio - kärlek

"Det blev inget bloggat om kärlek igår trots att det var Alla Hjärtans Dag. Därför passar jag på att välja kärlek som veckans tema. Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om kärlek!" uppmanar LYRAN.
Men nej, jag ska inte komma dragande med Borta med vinden igen.
1. Anna Karenina av Leo Tolstoy. Här finns flera kärlekspar men jag tänker främst på  Kittys och Levins kärlekshistoria.  Krig och fred handlar ju om så mycket mera än om kärlek. Det är en bred episk roman som beundras av många andra stora författare. Den har också filmats flera gånger. Med skiftande resultat.

2. Singoalla av Viktor Rydberg. Den läste jag som mycket ung och blev naturligtvis väldigt intagen av den romantiska och sorgliga kärlekshistorien mellan den riddarsonen Erland Månesköld och den vackra, mörka Singoalla, av romsk börd. Jag minns hur de träffades i skogen på natten och månen skymtade fram genom trasiga moln. De får ett barn som får det tragiska namnet Sorgbarn. Romanen är filmad ett antal gånger, men jag har inte sett någon version.
3. Livet efter dig av Jojo Moyes överraskade mig lite. Jag trodde inte riktigt på den ifrån början, men den växte. Författarinnan kallar det en kärleksroman. Jag tyckte att den var mycket mera än så. Den hade något att lära ut också.

En smakebit på søndag

Marie på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten uppmanar oss varje söndag att dela med oss av det vi just läser. Enda regeln: Inga spoilers!
Idag har jag valt en stycke från sidan 118 i Richard Flanagans Bookerprisbelönade roman Den smala vägen mot norr. Författarens berättelse

bygger på faderns liv och upplevelser som fältläkare under byggnationen av Dödens järnväg. Japanerna tvingade allierade krigsfångar och andra att bygga en järnväg genom djungeln från Bangkok till Burma. Fältläkaren, Dorrigo Evans, tänker som gammal man tillbaka på sitt liv i synnerhet alla kvinnorna och upplevelserna under kriget. "/Major/Nakamura arbetade med japanska kartor, japanska planer, japanska ritningar och japanska bruksanvisningar för att skapa japansk ordning och japansk mening åt den meningslösa, avsiktslösa djungeln och de sjuka och döende krigsfångarna, det var en virvel som tycktes sakna både orsak och verkan, en växande grön malström som snurrade allt fortare. Och in och ut ur malströmmen kom nya order och ändlösa strömmar av romusha /slavarbetare/ och krigsfångar som kom och försvann lika oförutsebart och obegripligt som floden Kwai eller kolerabacillen. Någon enstaka japansk officer kunde stanna över natten för en kväll med sprit, skvaller och nyheter, och då kunde de stärka varandra med tal om japansk ära och den obetvingliga japanska andan och den förestående japanska segern. Sedan förvann de också till sitt eget helvete någon annanstans längs den här ständigt växande, vanvettiga järnvägslinjen."

Fler smakebitar HÄR
                                      

 

Stoner

Originalutgåvan av John Williams (1922 - 1994) roman Stoner från 1965! har böcker på omslaget. Den svenska utgåvan har ett grått omslag. Båda är lika rätt. Böckerna var William Stoners liv, de enda tillförlitliga vännerna. Å andra sidan är Stoner liv och vardag ganska grått. Och i någon mån ganska tragiskt. Inget blev riktigt som han tänkt sig. Men - blir det någonsin det? Stoner kom bort ifrån sin uppväxtmiljö och fick syssla med litteratur. Meningen var att han skulle lära sig lantbruk, men efter ett par år på universitetet bytte han bana. Föräldrarna var enkla bönder utan vare sig utbildning eller pengar. Men de fogade sig utan knot i Stoners avhopp. Stoner skilde sig från mängden redan ifrån början; både på grund av ursprung och karaktär. Två andra unga män blev hans goda vänner. Den ene gick ut i kriget och stupade. Den andre kom hem och blev dekan för Columbia university, Missouri. Stoner anmälde sig aldrig till krigstjänst vilket gjorde att både kolleger och studenter kastade sneda blickar på honom. Stoner blev med tiden en ganska omtyckt lärare. Han fattar tycke för en blond, bortskämd flicka, Edith. De gifter sig och han inser ganska snabbt att det var ett misstag. De har inget gemensamt; Edith är labil och orimlig. De får en dotter, Grace,  som modern ömsom negligerar ömsom dompterar. Grace liknar sin far och båda viker för Ediths nycker utan strid. När Stoner äntligen finner kärleken stöter han snart på nya problem. En kollega till honom, prefekten Hollis Lomax, som länge haft ett horn i sidan till Stoner, går till dekanen och klagar över ryktena som sprids. Katherine Driscoll, Stoners kärlek och själsfrände, löser problemet. En följer Stoner i vardagen; på hans vandringar fram och tillbaka till arbetsplatsen, i hans arbete och tankar, i hans kyliga relation till Edith och i hans hjälplösa kärlek till dottern som blir alltmer främmande för honom; kort sagt under hela hans livsresa. Stoner är en antihjälte som en måste beundra för hans sätt att ta sig an sin vardag, stå upp för sina idéer och erbjuda motstånd i det akademiska käbblet. Han har ett stoiskt sätt att uthärda; han ser nyktert på sitt liv och sin situation. Stoner är en stillsam och storslagen bok om en människas liv. 
Det är omöjligt att göra den här romanen rättvisa. Den fick en femma av mig på Goodreads. New York Times Book Review kallar den en perfekt roman. Jag håller med och anbefaller till läsning.