skip to main |
skip to sidebar
Ännu en vecka läser Fredrik Gunnarsson Comédia Infantil av Henning Mankell som radioföljetong i P1.
Jag hade inte läst den innan, så det passade mig precis. SR play - appen passar mig precis också.
Måndagen den 15 februari startar emellertid en ny radioföljetong. Maria Salah läser Mary av Aris Fioretos. Det ska också bli väldigt spännande eftersom jag inte läst den heller. Bibliotekskön flåsade mig i nacken så jag fick lämna den tillbaka utan att ha läst hela. En kan ju inte köpa varenda ny bok. Men jag var mycket förtjust i Fioretos bok om sin far, Halva himlen. Mary är 23 år och studerar arkitektur. Hon lever i en militärdiktatur och en dag grips hon för statsfientlig verksamhet. Så mycket vet jag i alla fall.
Mari på den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar varje söndag en läsutmaning, En smakebit på søndag. En behöver bara rätta sig efter en enda regel: No spoilers! Idag vikarierar astridterese
" Fillus de anima. Själabarn. Så kallas de barn som blivit till två gånger, av en kvinnas fattigdom och en annan kvinnas ofruktsamhet. Maria Listeru var barn av en sådan andra födsel, en sen frukt av Bonaria Urrais själ. - Om Bonaria Urrai inte blivit född rik skulle hon nog gått samma öde till mötes som alla kvinnor som blivit utan man, och hade inte kunnat skaffa sig en själadotter. Som änka efter en man som aldrig gift sig med henne, skulle hon under andra förhållanden kanske ha blivit prostituerad eller möjligen hemvårdarinna eller klosternunna bakom evigt stängda fönsterluckor och svartklädd intill döddagar. Det som berövat henne brudklänning var kriget, även om en och annan i byn hävdade att det inte var sant att Raffaele Zineu hade stupat vid floden Piave: troligare var att han, slug som han var, hade hittat en kvinna där borta och besparat sig resan hem för att förklara. Kanske var det därför som Bonaria Urrai var gammal redan när hon var ung, och ingen natt föreföll Maria så svart som hennes kjol. Men änkor efter levande äkta män var byn full av, det visste kvinnorna som skvallrade och även Bonari Urrai visste det." Från sidorna 7 och 10 i Själamakerskan av sardiska författaren Michela Murgia. Fler smakebitar HÄR
Moonlight becomes you blir De viktorianska klockorna på svenska. Författare är den produktiva amerikanska Mary Higgins Clark, som började skriva på allvar sent i livet när hon blev änka med fem barn att försörja. För länge sedan läste jag henne ganska flitigt och gillade henne. Efter tips ifrån min syster, som vanligtvis inte läser deckare alls, läste jag den här och vi är helt överens. Ingen storslagen litteratur, men trivsamt och spännande. Och på sätt och vis lite aktuellt; missförhållanden i åldringsvården. Små rara damer på eller på väg till ett seniorbeonde för bättre bemedlade luras och/eller får sätta livet till. En rad samvetslösa män och ett par kvinnor också för allt i världen vill på olika sätt skaffa sig vinning på de gamlas bekostnad och naturligtvis håller de varandra om ryggen. Men i kulissen lurar en styvdotter, Maggie, till en av damerna och hon anar ugglor i mossen och sätter igång med sina egna, mycket oförsiktiga undersökningar. Och så går det som det går. Hon befinner sig på bokens allra första sidor levande begravd; i en kista i en grav med en fingersnodd som genom ett rör leder upp till en (viktoriansk) klocka. På samma gång släpps ju lite luft ner i kistan. Viktorianerna var livrädda för att bli levande begravda och hade därför gjort detta arrangemang. Klockan hade en en rejäl klang och någon skulle också vakta graven. I Maggies fall är det så att någon plockat bort kläppen... Detta är ingen spoiler, för det får en veta med en gång. Och det var inte så att det var så alldeles självklart vem som hade gjort vad eftersom alla var så insyltade med varandra. Kan gott läsas.
Semikolonet lanserades 1494 av den italienske typografen Aldo Manuzio som dog 6 februari 1515. Om detta skiljetecken råder det mycket olika uppfattningar. Jag gillar semikolonet för det är ett bra mellanting mellan punkt och komma. Det kan också användas vid uppräkning för att skilja grupper ifrån varandra. Semikolonet röstades för några år sedan fram som svenskarnas favoritskiljetecken. Det lär också ha fått en egen sång...
Per
Andersson, som är författare och redaktör på Kulturnyheterna, säger så här: "Semikolonet är det vackra typografiska uttrycket för att ingen sanning
ska bli så mäktig att den inte kan ifrågasättas; ingen verklighetsbild
är så komplett att den inte kan kompletteras med ytterligare
information, flera perspektiv, en sista invändning. Semikolonet öppnar
en antiauktoritär dörrspringa efter att huvudsatsen försökt tvinga sig
på läsaren." Vackert.
Men - en undersökning vid Högskolan i Gävle visar att endast ett av tre svenska semikolon används rätt. Och somliga anser att semikolonet är en klassfråga och ett tecken för finsmakare och nördar! Poeten Bruno K Öijer berättar i en intervju i SvD 2008 att han helt slutat med skiljetecken eftersom de bara såg ut som "smuts på sidan". Punkt och komma hade han i och för sig inget emot men semikolon var "pretentiösa och onödiga". De tycks ropa "se vad jag kan", anser poeten och tilläger att de tycks vara på väg ut ur den franska litteraturen
Semikolonet blev tillgängligt för alla när datorerna gjorde sitt intåg och det är nu på väg upp i och med den blinkande smileyn ;)
Annikas BOKBLOGGSJERKA 5 - 8 februari:
Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv). Kul uppgift som kräver eftertanke. En har ju mött åtskilliga fiktiva karaktärer under ett långt läsliv.
1. Lilla My möter en först i Muminpappans memoarer. Sedan finns hon med överallt utom i Sent i november. Hon är snäll och hjälpsam; busig och arg. Tror att hon vore en kul kompis liksom för den delen
2. Dina och Dorinda, de busiga tvillingarna i Det blåser på månen av Eric Linklater. Det är en allåldersbok, som kom ut 1944. Måste läsa om den.
3. Felicia Ormstad på Venhaug sådan hon förekommer i Aksel Sandemoses fina roman Varulven. Hon är vacker, stolt och modig och hon vet att ta för sig av livet. Cornelis Vreeswijk har skrivit en sångsvit till henne, Felicias svenska suite
4. Emma Niskanpää i Hitom himlen , roman av Stina Aronson. Felicias raka motsats, tror jag. Emma N är en enkel och from kvinna som lever nära naturen och i takt med dygnets och årstidernas växlingar.
5. Scarlett O´Hara i Borta med vinden av Margaret Mitchell. Scarlett besitter mod och humör; hon är okonventionell och handlingskraftig.
Fyra frågor som vanligt i enligt O:s
kvinnoalfabete. Vi har kommit till bokstaven S
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på S. Sei Shonagon, den lilla charmerande hovdamen som betjänade kejsarinnan Teishi under Heian -perioden i Japan. Det är inte så många uppgifter som är säkra vad det gäller SS:s liv. Troligen fick hon skilja sig ifrån sin man när hon kom i kejsarinnans tjänst. En son hade hon också. Ett som är säkert är att hon skrev Kuddboken. Det var en bok hon hade vid sängkanten där hon antecknade allt möjligt. Hon älskade listor. Läs vad Monica Braw skriver om Kuddboken! SS levde 966 - 1017.
2. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på S vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Simone Signoret var en fransk skådespelare och författare. Under den tyska ockupationen av Frankrike försörjde SS sin mor och sina syskon eftersom fadern, som var jude, hade flytt till England. Hon fick en Oscar för sin roll i filmen Plats på toppen. Några år var hon gift med sångaren Yves Montand. En självbiografisk bok som jag läst för mycket länge sedan har titel Längtan är inte längre vad den har varit.
3. Vilken kvinna på S, död eller levande, tycker du borde få
mer uppmärksamhet? Sun - Mi Hwang och hennes lilla höna Knopp i Hönan som drömde om att flyga. Författaren kommer ifrån Sydkorea. Den lilla romanen, som handlar om frihet, individualitet och drömmar, är redan utnämnd till klassiker och har gett upphov till en mycket uppskattad animerad film och inspirerat till pjäser, musikaler och serier. I Sverige tycker jag inte att boken uppmärksammats så mycket.
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på S har du ännu inte utforskat?
Liv Strömquist helt klart. Liv Strömquist föddes 1978 i Ravlunda. Hon är serietecknare, programledare och feminist. Kunskapens frukt har jag tänkt fördjupa mig i när tiden är mogen för det. Jag ska också gå på utställningen Blood Mountain som en introduktion
Det blev ännu en egensinnig samling av kortprosa. Igår Rosa Liksom; idag Lydia Davis, Jag har det rätt bekvämt men skulle kunna ha det lite bekvämare - och andra noveller. 305 sidor stycken av mycket skiftande längd, från tvåradingar till längre noveller som Sälarna som omfattar 28 sidor. Alla stycken har en rubrik och alla berättar något om vardagen. Novellen Sälarna handlar om en systers kärlek till och sorg efter en storasyster som hon älskade mer än hon älskade modern. Berättelsen är återhållsam och reflekterande. Storasyster har varit lillasysters fasta punkt i tillvaron. Storasyster är snäll och pliktmedveten. Fjorton år skiljer dem åt så en stor del av tiden tillhör de inte samma hushåll. Berättelsen utspelas under en tågresa med destination Philadelphia. Mycket avslöjas också om familjens historia och den yngre systerns levnadsförhållanden medan landskapet rullar förbi utanför tågfönstret. Som läsare pusslar man ihop en bild åt sig av storasyster både vad det gäller utseende och karaktär. Storasyster har alltid sett trött och sorgsen ut och varit så spänd. Den yngre funderar mycket över deras förhållande och vad som kunde gjorts och varit annorlunda. Storasyster har vid sex års ålder hunnit ha tre fäder och varit mycket lämnad i andras vård eftersom modern arbetat. Lillasyster undrar vilken betydelse hon själv haft för sin äldre syster. Och hon har förstått att förhållandet mellan modern och äldsta dottern inte varit det bästa. Storasyster har även en yngre bror som inte åker och hälsar på henne förrän hon ligger i koma; döende, och inte vet av att han är där. Lillasyster åker inte på begravningen eftersom hon anser sig vara tvungen att stanna och lindra chocken för den åldriga modern. Nu synar hon sina egna motiv. Läsaren förstår att lillasyster har sina egna problem. Hon har också förändrats efter att ha mist både syster och far inom loppet av tre sommarveckor. Lydia Davis skriver mycket om drömmar - sina egna och andras - och här finns också en drömsekvens. Sälarna är en vacker, vemodig novell full av allmänmänskliga känslor och tankar i sorg. Jag tycker mycket om den här novellsamlingen och läser vidare. Översättning: Malin Bylund Westfelt. Etta, ett imprint under Sekwa förlag AB.
Inlägg
